Dagens frågor


1990


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

———————-……………
DAGENS FRiGOR
Socialdemokraterna och
socialismen
N
u skall Tidens förlag komma ut
med en citatsamling av vad
svenska kommunister sagt om
öststaterna tidigare. Bra, men det räcker
inte.
Vi skulle välkomna en bok på Tidens
förlag om vad socialdemokrater tidigare
sagt om kommunistländerna. Tänk exempelvis på vad man sade om Carl Bildt för
några år sedan, när denne talade om att
freden skulle garanteras på ett bättre sätt
om de östeuropeiska länderna blev demokratiska. Då blev han angripen av den
svenska regeringen. Då var socialdemokraterna ställföreträdande försvarsadvokat för kommunistländerna. Det bör vi
inte glömma.
Dessutom finns det en mycket avslöjande bok som heter ”Vad är socialdemokrati?”. Den är skriven av Ingvar
Carlsson och Anne-Marie Lindgren, och
är avsedd att vara en lätttillgänglig ”handbok” om grunddragen i den socialdemokratiska samhällsuppfattningen. Den senaste, väl korrigerade upplagan, utkom i
februari 1983. Någon ny upplaga har inte
utkommit, varför detta är den mest officiella förklaringen av vad socialdemokrati är.
Där kan man läsa på sidan 57 att motsättningarna mellan kommunisterna och
socialdemokratin gäller på vilket sätt man
vill förverkliga det socialistiska samhället.
Sedan fortsätter Ingvar Carlsson: ”Däremot handlar det INTE (kursiverat av
Carlsson) om vem som är mest ’socialistisk’.
Allmänna Arvsfonden på villovägar
R
iksdagens revisorer skall granska
den statliga verksamheten, Riksrevisionsverket den statliga förvaltningen. Kommuner och landsting har
sina valda revisorer. Alla aktiebolag skall
ha auktoriserad eller godkänd revisor.
Mångt och mycket slipper emellertid
undan en granskning. När det gäller de
stora belopp som stat och kommun delar
ut av skattemedel – ca sexton miljarder
kronor per år – borde det finnas en övergripande granskning.
Då och då görs intressanta punktinsatser. Folkets Hus-rörelsen och andra av
det socialdemokratiska maktkombinatets
delar har granskats. Reaktionen från
rörelsen har varit irriterad och man har
talat om krypskytte och politiska angrepp.
UD:s anslag till skilda fredsprojekt är
ett annat område.
För dagen står Allmänna Arvsfonden i
blickpunkten. Fonden delar årligen ut
stora belopp. 1988/ 89 uppgick dessa till
sammanlagt 135 miljoner kronor.
Enligt lagen skall Allmänna Arvsfonden främja vård och fostran av barn och
ungdom samt omsorg om handikappade.
Bidragen skall i huvudsak vara av
engångskaraktär. De får inte utgå till åtgärder som stat eller kommun skall bekosta.
l Fakta & citat, dec 1989, redovisar
Timbro Informationscentrum en granskning av fondens beslut om bidrag under
de senaste åren. Granskningen visar att
kommun och landsting erhåller i det närmaste en tredjedel, att rörelsens skilda
grenar- Unga Örnar, SSU, Folkets Hus,
Arbetarrörelsens Fredsforum, ABF,
Arbetarrörelsens Arkiv samt Myrdalsstiftelsen – utgör en betydande del av bidragsmottagarna, samt att även PRO får
plats inom ramen för vård och fostran av
barn och ungdom.
Läsningen av rapporten ger vid handen
att styrningen av bidragen har politiska
förtecken. En fortlöpande granskning är
en angelägen insats.
Gorbatjov tvingas vika sig om
perestrojkan
D
et politiskaspektrat i Sovjetunionen är lite ovant för oss svenskar.
De radikala, den sovjetiska
vänstern, är den grupp som vill gå längst i
marknadsekonomisk riktning. De konservativa, de står till höger, men är stalinister och normalt vad vi brukar kalla för
vänsterns folk. Ombytta roller således, i
Sovjetunionen är vänster höger och höger
vänster, åtminstone i politiken.
Den konservativa högern vann på ett
centralkommittemöte i Moskva den 9 december förra året över den radikala falangen och Michail Gorbatjov. Frågan
gällde om man skulle låta priserna bli fria
inom de närmaste åren, och vilken typ av
ekonomisk politik man skulle bedriva.
Gorbatjov stod helt upp bakom den så
kallade Abalkinplanen, som diskuterats
under november månad. Men Abalkinplanen förlorade. Ingen fri prissättning
skall tillåtas, utan en ny femårsplan antagas. På den folkkongress som följde den
23 december, dagen före julafton, godkändes också en ny femårsplan.
7
Det är få som tycks ha noterat att Gorbatjovs perestrojka faktiskt har kollapsat,
i självaste Sovjetunionen, när det gäller de
ekonomiska planerna. Man kan aldrig få
till stånd en marknadsekonomi, inte ens
om man kallar den socialistisk, om man
behåller femårsplanerna.
Beslutet i folkkongressen innebar
också att man sätter stopp för utförsäljning av statliga företag, en ny monetär
politik. En fortsatt kommandoekonomi
med andra ord.
Kanske är dock Gorbatjovs bakslag
bara tillfälligt, en taktisk reträtt, men vem
vet?
stoppa barnprofitörerna!

I
ngen får tjäna pengar på barnomsorgen. Alla skall ha lika rätt till
barnomsorgY Dessa två satser upprepas monotont av socialdemokraterna.
De tycks tro att det finns ett logiskt samband.
Om det är så måste vi faktiskt i rättvisans namn ta itu med nuvarande barnbidragssystem. Det är alldeles förkastligt
att föräldrarna köper blöjor, välling och
kramdjur av privata profitörer som stoppar en stor del av förtjänsten i egen ficka.
Enda sättet att komma tillrätta med detta
är naturligtvis att ersätta del av barnbidraget med en lagstadgad rätt till barnavårdsförnödenheter enligt en schablontilldelning. Ansökan sker till respektive kommun som svarar för att hålla erforderligt
antal utdelningsställen (legitimation och
tilldelningsbevis erfordras). Tillverkning
8
bör ske i statlig regi för att säkerställa enhetlig kvalitet. Här finns också möjligheten att styra lokaliseringen regionalpolitiskt.
Medborgarna får på detta sätt en lättnad i den stress som det alltid innebär att
ha en onödig massa alternativ att välja
mellan och slipper utsättas för den
osunda reklamen åtminstone på något
område.
Om det temporärt blir brister och köer,
är detta något som man får stå ut med i
solidaritetens namn. Det är ett självklart
krav att ingen med en späckad plånbok
får köpa sig framåt i vällingkön.
sett utifrån
D
et tillhör rutinen att svenska beskickningar utomlands meddelar
hem vad som skrivs om Sverige i
resp länders tidningar. Särskilt uppmärksammas naturligtvis uttalanden av svenska politiker och kommentarer till dem.
Allt samlas väl inte in. Den rena självbevarelsedriften hindrar kanske en beskickningschef att meddela hem vad som på
sistone sagts om vår utrikesministers bedömningar. Det måste man förstå.
Men Sverige förekommer också i andra sammanhang. Hösten 1989 har engelsk
publik fått en sammanfattning av hur
Hans Magnus Enzensberger ser på sex
länder i Europa, däribland Sverige (”Europe, Europe. Forays into a Continent”).
Enzensberger är tysk författare, både dramatiker och essayist. På 60-talet var han
marxist men veterligen inte kommunist.
Numera är han en välkänd samhällskritiker med hårda nypor. Han har rest i Sverige och gjort sina iakttagelser.
En sådan är att hos oss tror folk ännu
på Staten. Så inte på andra håll. Där faller
just nu den genompolitiserade socialistiska byråkratin sönder och samman. Sverige styrs med ett tätt nät av lagar och förordningar, av välfärdsanordningar och
kontroller. Detta är möjligt därför att tilliten till statens ämbets- och tjänstemän är
rörande stark. ”En sådan inställning
skulle vara obegriplig för en spanjor, en
irländare, en italienare eller en fransman.
Att svenskarna behållit den gör dem närmast avundsvärda.” Detta gör att de styrande i Sverige i sin tur kunnat ”lägga sig
till med medborgarnas moraliska värderingar och samtidigt med lejonparten av
deras inkomster.” Även de enklaste ärenden skall i Sverige passera ett otal administrativa instanser, som alla påstår sig tala
för Staten men som i praktiken består av
enskilda, ofta politiska tjänstemän.
Det fanns en tid·då vänsterrörelser såg
som sin uppgift att frigöra människor och
göra dem oberoende. Nu har dyrkan av
Staten kommit in i vänsterns trosbekännelse. Samtidigt beskylls medelklassen
från vänsterhåll för att i sin förstockelse
vilja göra medborgare självständiga. Men
en opposition har börjat mot detta styrande, underifrån, och en dag slår den igenom.
Så långt en utländsk iakttagare. Har
han kanske rätt?
r