Print Friendly

Dagens frågor

Av Redaktionen | 31 december 1990


1990


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

DAGENS FRiGOR
”Fräscha” socialiseringsförslag
D
e nya steg arbetarrörelsen tar på
det socialistiska området observeras knappast. Det är inte ”inne” att skriva om socialism, utan snarare
om dess fall. Eftersom de socialistiska
bastionerna inte faller i vårt land, ännu,
blir det omvärldens omprövningar som
får utrymmet.
På den socialdemokratiska partikongressen skrevs, mycket omsorgsfullt, socialismen in i partiprogrammet på ett sätt
som inte tidigare skett. Det socialdemokratiska partiet skall verka för politisk,
ekonomisk och social demokrati. På ett
ställe i programmet ersattes ”medinflytande” med ”makt i företagen”.
I debatten påpekade Ingvar Carlsson
att det avgörande är inte vem som äger,
utan vem som bestämmer. Han påpekade
också i sitt anförande att programmet
byter ut ”planmässig hushållning” mot
”samhällelig hushållning”, men att detta
inte betyder något i sak.
Även Stig Malm utvecklade socialismen inför kongressen, vilket journalister
före talet lovat att inte återge. Detta berättade Malm för kongressen. Dock var det
inte därför som Stig Malm vågade tala
klartext, för talet fanns redan i skriven
form. Men journalisterna var inte intresserade.
Stig Malm hävdade att den svenska
tryggheten kräver att ”vinster och förmö-
genheter fördelas rättvist”. De starka ekonomiska maktgrupperna utanför demokratisk kontroll måste balanseras av ”ett
nationellt troget kapital”, sa LO-ordfö-
randen vidare.
Stig Malm visade också en uppenbar
förtjusning över att LOs gamla förslag om
att ge AP-fonderna placeringsfrihet nu
skall genomföras. Han underströk vidare
att det är ”helt nödvändigt att öka det gemensamma sparandet”.
Tydligen är det inte nog med socialism i
Sverige, utan den måste dessutom ut på
ett europeiskt plan. Det är väl därför som
socialdemokratin och LO nu är så positiva till EG. De tror sig kunna påverka hela
den europeiska politiken på detta sätt. Så
här sa Stig Malm i ärendet:
”Ska vi kunna demokratisera arbetslivet i Sverige gäller det att bevaka
och hävda de rättigheter som vi redan har uppnått. Därför är det också
oerhört viktigt att de socialistiska
partierna och fackföreningsrörelsen
blir pådrivande i arbetet för det nya
Europa.”
Att AP-fonderna skulle få frihet att
placera i aktier uppmärksammades dock
under några dagar, sedan Erik Åsbrink
skrivit en artikel fem dagar före SAP-kongressen. Han fick dock svar av Sveriges
internationellt mest respekterade nationalekonom, Assar Lindbeck, som i DN
varnade för ökad socialisering.
Därefter kom Per-Martin Meyersson,
Industriförbundet. Han tror att man kan
”avpolitisera” AP-fonderna och därmed
göra dem ofarliga som ägare av privata
aktier. Vad är socialisering om inte ett
ökat statligt ägande? Inte kan väl staten
tänka sig att äga, men att inte ha något inflytande över detta ägande?
Även LO har kommit med några nya
”fräscha” socialiseringsförslag. Nu nöjer
sig inte LO med att AP-fonderna skall få
placera i privata aktier, utan nu skall APfonderna tredubblas. Det betyder l 200
miljarder i AP-fonder, enligt Demokrati
och Inflytande-utredningen från LO. Den
frågan skall LO-kongressen ijuni nästa år
besluta om.
Men det är inte nog med detta från
LOs sida. Den 4 oktober (påpassligt)
publicerade LO en ny lönepolitisk rapport. Stig Malm stod för presentationen,
och hävdade att det inte var någon ”kioskvältar-rapport”. ·
Det var det inte, om man tänker på
massmedias redovisning. Där nämndes
inte att LO fortsätter på den inslagna vä-
gen med en ny vinstdelningsskatt; ”förhandlad överskottsdelning”. Inte heller
har media redovisat att LO tänker sig att
framtidens lönesystem skall vara ett
”verksamt medel för de anställda att öka
sitt inflytande över hur verksamheten
bedrivs för företaget”. I rapporten tar
också LO avstånd ifrån en arbetsorganisation styrd av kapitalets vinstintresse.
Det skall i stället vara fackliga krav på lika
möjligheter för alla som leder fram till en
förändrad arbetsorganisation. Detta sä-
ger LO i klartext, men hur det skall gå till
är man mera tystlåten om. Det kanske inte
är ‘comme il faut’ att komma med praktiska socialistiska recept, när kollapsen i
Östeuropa är så påtaglig.
Vi kommer dock att få en fokusering av
ovanstående frågor på ett annat sätt framöver. I juni 1991 håller LO sin kongress,
och då skall AP-fonderna och förhandlad
överskottsdelning beslutas.AP-fondernas
placeringsrättigheter skall utredas och enligt uppgift vara klara den l oktober nästa
år. Men däremellan är det val.
Allan Larsson talar emot sina
egna intressen
383
A
!lan Larsson fick beröm för sitt
tal inför socialdemokratiska partikongressen. Han vågade säga
att vi vare sig har utrymme för löneökningar eller reformer det närmaste året.
Bra.
Vår kostnadsutveckling går för snabbt.
Såhär kan det inte fortsätta, sade Larsson
vidare. Också bra.
Både först som sist säger Allan Larsson att vi behöver ”en ny politik för tillväxt”. Utmärkt.
Den politik, som Allan Larsson själv
talar om,får han bäst stöd för hos näringslivet. Det har framgått i både Industriförbundets och SAF:s annonser i ärendet,
publicerade alldeles före SAP-kongressen. Men samma budskap hörs inte från
LO eller socialdemokratin.
Men så kommer Allan Larsson i sitt tal
med ett råd till ”mina vänner i näringslivet”: ”Lägg av med era påkostade politiska kampanjer .. . Spar på kampanjkassorna. Använd pengarna på ett bättre
sätt.”
Vet verkligen Allan Larsson vad han
gör? Han uppmanar näringslivet att inte
bedriva opinionsbildning. Egentligen
borde Larsson ha sagt: LO och SAP borde ta upp samma budskap som näringslivet gör. Åtminstone om man skall stödja
min uppfattning i frågan om ekonomisk
tillväxt. Men det gjorde inte den gode
Larsson.
384
Förvånande enighet
N
är skall man egentligen överge ett
sjunkande skepp?
Somliga kanske gör det så
snart vattenytan börjar krusas – för sä-
kerhets skull.
Andra stannar – som kaptenen – ända
till det bittra slutet.
Men de flesta ger sig nog av när man
inser att fartyget kommer att förlisa och
att en fortsatt seglats innebär fara för livet.
Det tycks vara precis vad som inträffade på det socialdemokratiska flaggskeppet Aftonbladet inför partikongressen. På öppningsdagen för den stora partiSammankomsten markerade tidningsledningen debarkering dels genom en kritisk ledare – som dock också innehöll en
hel del optimistiska tankegångar – men
framför allt genom en uppseendeväckande enkät på baksidan. Fem av fem tillfrå-
gade svarade där eftertryckligt ja på frå-
gan om socialdemokraterna är slut som
regeringsparti.
En sådan klartext är uppseendeväckande. Tillsammans med det faktum att
kongressen på sin tredje dag trots stora
och viktiga beslut och debatter inte lyckades konkurrera ut en moderat före detta
partiledares nya bok från tidningens löpsedel visar det inträffade på att kapten
Carlsson nu är ensam på skutan.
Ortega och Shori
D
aniel Ortega har varit i Sverige.
Som hedersgäst på den socialdemokratiska partikongressen.
Men Ortega ”tvingades” åka hem
snabbt. Han behövdes hemmavid, sade
han själv till svenska media, för man har
”gigantiska problem kvar” och han skulle
hjälpa till att lösa dessa på plats i Nicaragua.
Vad som inte kommit fram i svenska
media är att Daniel Ortega åkte hem för
att obstruera.
Presidenten i Nicaragua, Violetta Chamorro, hade kallat till en gemensam samling av alla partier och intressegrupper i
landet.
Men vad gjorde då Daniel Ortega när
han kom hem?
Han organiserade sina grupper, sandinistiska fackföreningar och det egna partiet och vägrade ställa upp på samtalet.
Det hade nog varit bättre om kommunistledaren hade stannat kvar i Sverige.
Då hade kanske Nicaragua sluppit
ytterligare en konflikt. Å andra sidan är
kanske inte den svenska socialdemokratin så intresserad att hysa en kommunistledare här hemma?
Men gjort är gjort, och nu återstår
egentligen bara en sak för den svenska
regeringen, för Ingvar Carlsson och Sten
Andersson, och för att inte tala om Pierre
Schori: Tala nu öppet allvar med kommunistvännerna i sandinistpartiet borta i Nicaragua! Tala om för dem att de måste
ställa upp på demokratins villkor, och inte
obstruera gentemot den demokratiskt
valda regeringen och presidenten!

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner