Print Friendly

Dag Klackenberg; Moderaterna och massamhället

Av Redaktionen | 31 december 1977


1977


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Debatt
DAG KLACKENBERG:
Moderaterna och massamhället
Universitetsadjunkten Sven Lindgren är i en
artikel i Svensk Tidskrift (1977: 5/6) kritisk
mot Moderata Samlingspartiets idepolitiska
profil, mest beroende på att den enligt honom lyser med sin frånvaro. Tyvärr gör han
sig skyldig till ett av de vanligaste debattknepen. Han för en debatt om debatten . Samtidigt påpekar han emellertid att Moderata
Ungdomsförbundet svängt i liberal riktning
och att Moderata Samlingspartiet påverkats
därav. Dessa två ståndpunkter är oförenliga.
Antingen har partiet inte en idepolitisk profil eller har partiet en dylik, som dock Sven
Lindgren ogillar.
Låt oss försöka avstå från en debatt om debatten och i stället presentera argument. Låt
oss också avstå från att diskutera olika personers betydelse för den ideologiska utvecklingen. En av MUF:s förbundssekreterare,
tidigare aktiv i Fria Moderata Studentförbundet, säges ha varit orsak till att MUF
svängde i liberal riktning. MUF är väl inte en
samling får som blir liberala, eller något annat, bara för att man byter förbundssekreterare? Medlemmarnas värderingar påverkas
inte uppifrån hursomhelst.
Visst vill Sven Lindgren och Konservativt
Ideforum ha större klarhet, djupare insikter
och livligare debatt. Men att angripa personer eller att som Sven Lindgren säga sig vara
förlöjligad av andra aktiva moderater, är
bortkastat. Det för ingenstans. Kom med alternativen, kom med lösningarna på mänsklighetens ödesfrågor. Men säg inte att partiet inte ägnar sig åt dem. För det är fel.
Anledningen till dessa rader är att jag läst
alla de cirka 300 inkomna remissvaren på
idesamrådet, Samråd 77, och känner ett behov av att redovisa mina intryck, som dock
inte är att betrakta som partiets ståndpunkter. Dessutom vill jag passa på att komma
med några personliga reflexioner.
I svaren finns en stark medvetenhet om
globala problem som kapprustning, överbefolkning och miljöförstöring. De aktiva medlemmarna redovisar också värdeståndpunkter. Därav kan man dock inte dra slutsatsen
att en politisk majoritet genom att utnyttja
statens auktoritet skall tvinga en minoritet
att omfatta majoritetens värdeståndpunkter.
I stället eftersträvar man ett frihetens samhälle där man låter tusen blommor blomma.
Därmed finns i partiet värderingar och åsikter som mycket väl låter sig samlas i en
idepolitisk profil, som kan ligga till grund
för det dagliga politiska arbetet. En idepolitisk aktivitet finns också i partiföreningarna.
Ideerna är så väl samlade att en utveckling
av det idepolitiska programmet kan genomföras.
I alla ideologier finns ett anspråk på att ha
funnit och lyckats göra en heltäckande och
sammanhängande verklighetsbeskrivning.
Hos Marx är så fallet; han har dessutom en
teori för hur samhället utvecklas. Liberalernas bestående bidrag har varit att peka på
grundläggande ideal om frihet. Marxismen
är utan tvekan den mest genomarbetade och
utvecklade ideologin. Vänstern och nymarxisternas utveckling i västvärlden är därför
värda ett studium. Det mest frapperande i
det nymarxistiska tänkandet är att klyftan
mellan teori och praktiskt politiskt arbete
hela tiden växer. Ett exempel på denna klyfta är att de traditionella kommunistpartierna med vittring på regeringsmakten gör sig
kvitt sin ideologiska överbyggnad. Sovjetunionen är ideologiskt en slocknad vulkan.
Det marxistiska inflytandet är numera störst
inom massmediavärlden, konsten och litteraturen. Marxismen som ideologiskt hot mot
samhällets utveckling är överdrivet och har
som ledstjärna för aktiva politiker i väst helt
mist sin dragningskraft. Däremot har västeuropeiska regeringar under inflytande av
marxistiskt tänkande i sin praktiska politik
funnit kollektivistiska lösningar på samhälleliga problem. Tendenser mot det korporativa samhället, trots full rösträtt i fria val, är
påtaglig. Kollektivismen har istället för
296
marxismen blivit det stora hotet.
I de parlamentariskt styrda länderna har
de konservativa, borgerliga partierna ändrat
karaktär, både dagspolitiskt och ideologiskt.
Man har lämnat det metafysiska tankegodset
om exempelvis staten som organism, människans sanna natur och nationaliteten som
unik politisk kraft. Konservatismen framstår
idag mer som en metod för samhällsarbetet.
Man tillmäter gångna generationers erfarenheter och beprövade åtgärder större vikt än
visioner som ingen ännu sett fungera eller
som fungerar dåligt. Dessutom intar konservativa politiker – åtminstone i Europa – en
mellanståndpunkt mellan kollektivismen
och den individcentrerade antibyråkratin.
Ett exempel är broderpartiet i Danmark.
Statens auktoritet hävdas gentemot extrema
individualister.
l Sverige utgår medvetet eller omedvetet
även konservativa tänkare från att vi lever i
ett samhälle med stora skillnader. Alla tillgängliga socio-ekonomiska data styrker dessutom denna uppfattning om samhällets
struktur. Det gamla klassamhället har emellertid förändrats till ett byråkratiskt överhetssamhälle. Den stelhet som tidigare utmärkte samhället har försvunnit. Uppväxtmiljön är inte längre lika utslagsgivande för
yrkesval och livsstil. Karriärsamhället ger
med sin rörlighet många människor en möjlighet att bryta med uppväxtmiljön. Det har
vuxit fram en maktstruktur, som består av
statliga och kommunala befattningshavare,
organisationsledare, näringslivsdirektörer
och andra dylika makthavare. Många av
dessa har inte fötts in i gruppen av makthavare utan har haft sin uppväxt ibland de breda lagren vanliga medborgare. Det moderna
samhället vill somliga beskriva som ett masssamhälle i enlighet med uttrycken massproduktion och massmedia, två fenomen som i
grunden har förändrat livssituationen för alla svenskar. Man kan dra olika slutsatser av
denna utveckling. Alldeles uppenbart är att
den väg, som Moderata Samlingspartiet slagit in på och som innebär en önskan om en
begränsning av överhetens möjligheter till
ingrepp i vardagslivet, på sikt och i praktisk
politik endast kan behålla sin trovärdighet,
om partiet lyckas att spela en sådan helt ny
social roll.
Moderata Samlingspartiets betoning av
frihet och det öppna samhället har en betydande sprängkraft. En politik som syftar till
att vidga ramarna för den enskildes vardag
är ett hot mot all överhet. Ideologiskt är
grunden densamma som tidigare: enskilt ansvar istället för kollektivets. Naturligtvis innebär samhällets ändrade struktur att även
·Moderata Samlingspartiet måste ändra sitt
budskap utifrån de grundläggande värderingarna. Denna omformulering – enligt
Sven Lindgren liberalism – är i själva verket
inte någon avvikelse utan ett konservativt
budskap på 70- och 80-talen. Mot den extrema individcentrerade liberalismen behövs
inte en front i den dagspolitiska debatten,
men i det idepolitiska programarbetet får
den inte försummas. Visst föreligger en dualism, dels den traditionella identifikationen
med det bestående och statens auktoritet,
dels individernas krav på förändringar mot
ett större handlingsutrymme i vardagslivet.
Det krävs att Moderata Samlingspartiet
idepolitiskt lyckas förena den konservativa
metoden för samhällsförändringar – stegvisa reformer av det nuvarande samhället –
med tankarna om det öppna samhället. Om
så sker borde framgången vara given. Resultatet blir ett brett folkligt parti, ett verkligt alternativ till de kollektivistiska partierna.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner