Print Friendly

Christian Braw; Historiens sanning

Av Redaktionen | 31 december 1993


1993


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

HISTORIENS SANNING
CHRISTIAN BRAW
Hur skall vi kunna förstå det historiska skede vi själva lever i, det som har en så gigantisk
omstörtning bakom sig och sådana potentiella katastroferframför sig? Om man verkligen vill
få grepp om historiens sanning måste man fråga sig vad som var självklart för respektive
tidsskede. Christian Braw visar på tolkningsmönster som medvetet eller omedvetet spelar det
självklaras rollför forskaren.
V
i lever i ett av de mest
dramatiska skeendena i
Europas historia. Nyss har
ett av världshistoriens
mest skräckinjagande imperier brutit
samman vid vår dörr. Och vad som skall
komma i dess ställe vet ingen. Allt kan
hända och vår mölighet att påverka
utvecklingen är utomordentligt begränsad.
Samtidigt står en av mänsklighetens
mest kraftfulla livsformer inför en omprövning, som kan leda till dess avveckling. Det är industrialismen. Denbygger
på principen, att maskiner drivna med
tillförd energi skall utföra huvuddelen
av allt arbete.
Denna energi utvinns till större delen
genom fårbränning av fossila bränslen
och uran. Och nu har fårbränningen
CHRISTIAN BRAW är teol dr.
nått den nivå, där den hotar människans
fortsatta existens. Antingen löses detta
problem genom industrialismens omstrukturering/avveckling, eller också
fårstör människan slutgiltigt sina egna
livsbetingelser. En tredje tydligt annalkande kris är den hastiga ökningen av
jordens befolkning och den snabba
ödeläggelsen av odlingsbar jord.
Hur skall vi då kunna fårstå det historiska skede vi själva leveri, det som har
en så gigantisk omstörtning bakom sig
och sådana potentiella katastrofer framfår sig?
Vad har historikern att tillfåra i detta
sammanhang?
Vi har som historiker inga lösningar.
Men vi har något annat, vi har en trä-
ning i att fårstå människans väg. Det är
detta som upptar oss. Det är som Jaan
Kross har sagt: ”Tiden är människor,
framfårallt människor.” Men därmed
SVENSK TIOSKRIFT 177
att detta är sagt, har vi redan valt en
ståndpunkt som historiker.
Hermann Sasse har uttryckt det så:
”All historia vilar på en dogmatik. Ty all
historisk insikt och alla historiska bedömningar förutsätter normer, som styr
urvalet ochvisarforskningen dess väg.”
1
Innan vi går att göra vår samhällsinsats
som historiker, gör vi alltså väl i att tänka
efter varför vi tänker som vi
gör.Tänkandet är nämligen aldrig neutralt. Allt tänkande måste stå på en bas av
förutsättningar eller axiom för att vinna
stadga. I sig självt är det logiska tänkandet bara en mekanik, som varken rör sig
framåt eller bakåt. Men när det har fatt
fast mark under fötterna i form av ett
antal axiom eller förutsättningar kan det
börja att behandla och tolka de fakta vi
harför handen. Det ärdå vi börjarnärma
oss en förståelse, vi far grepp om de stora
”former” i denna mening. Det är att
kunna urskilja det gemensamma grundmönstret i de många händelser och tillfålligheter, som utgör historiens väv.Att
kunna urskilja detta grundmönster, det
är att börjaförstå. Det är att nalkas histo- . .
nens sannmg.
Attförstå eller inteforstå
Men är vi då inte ute på en farlig seglats,
långtifrån den exaktavetenskapen? Man
kan uttrycka det så: det är ett val mellan
att förstå och att inte förstå. Väljer vi att
inte förstå utan bara registrera far vi till
sist bara en väldig faktahög utan inbördes sammanhang. Detta är den oundvikliga slutpunkten på den fenomenologiska linjen, där man strävar efter att beskriva utan några som helst
antaganden om företeelsemas ursprung
ellerinre sanunanhang. Den polsk-britgemensamma sammanhangen, histori- tiske antropologen Bronislaw
ens sanning.
Augustinus kan hjälpa oss att klargöra
detta. Enligt Augustinus är det så, att
varje företeelse har sin ratio, sitt väsen.
Det är Guds avsikt med den. Augustinus
omvänder också begreppet ”form”, som
i detta sammanhang har motsatt innebörd till den alldagliga betydelsen hos
oss. Formen hos en bil är t ex här inte
dess yttre konturer utan det som inifrån
gör den till vad den är. Att vara förnuftig, att vara rationell och intellektuell,
det är att varsebli tingens och historiens
Malinowski berättar i ett av sina verk,
hur han började sin forskning efter
fenomenologiska linjer. Han ville fullständigt objektivt och förutsättningslöst
registrera företeelserna – och så små-
ningom hamnade han i en oöverskådlig
faktaanhopning utan inre sammanhang.
Då måste han börja om igen efter en
intuitivt fattad ide om sammanhanget
och försöka ordna företeelserna efter
den. I det arbetet är det givetvis oundvikligt att materialet självt kommer att
justera intuitionen, om nämligen san- 178 SVENSK TIDSKRIFT
ningen for sanningens egen skull är en
huvudsak for forskaren.
Att gå på intuition in i ett material,
det är att ta en risk. Men vi kan aldrig
undvika att ta risker, om vi vill vara
verkliga männi~kor och verkliga forskare. Valet står mellan atomism eller
sammanhangi historiesynen, for att tala
med Anders Nygren. Vågar vi inte ta
risker, då blir vår forskning bara ett
ständigt samlande av ettväldigt osorterat
faktalager. Och i själva verket är det så,
att också då forskaren tror sig som allra
mest forutsättningslös är han insatt i ett
tanke- ochkänslosammanhang, somstyr
honom mer än han anar. Det är hans
egen tids ”fundamental assumptions”,
for att tala med Alfred Whitehead, alltså
den kritcirkel av värderingar och stämningar inom vilka han måste hålla sig for
att bli accepterad och forstådd i sin egen
tid. Dessa ”fundamental assumptions
‘spelar’ det självklaras roll i historien” –
också for forskaren. Det som alla andra
tar for givet i hans kulturrniljlö, det tar
han oftast själv for givet, och han har
ingen driftatt röra sigutanforkritcirkeln
och tänka på ett annat sätt än alla andra
anser anständigt och ansvarsfullt. Det är
så självklart att det egna kulturskedets
”fundamental assumptions” är de rätta
att knappast någon kommer på att formulera dem eller reflektera, än mindre
att ifrågasätta dem. Anders Nygren sä-
ger: ‘Ja, faktiskt finns det i varje tid vissa
ting, som av den betraktas som självklara
-eller rättare sagt äro självklara for den.
Tyjusti deras egenskap av självklara ting
ställas de ej under debatt. Det frågas ej
efter huru de skola betraktas, utan man
utgår helt ovillkorligt från dem och låte~
dem gälla tämligen på axiomets sätt.”
Och Anders Nygren fortsätter: ”Det
är en historisk uppgit av forsta ordningen att söka komma till klarhet över
vad sålunda for en viss tid gäller med det
självklaras rätt.” 3
Vill vi alltså mer än att
hopa fakta om ett tidsskede, vill vi verkligen fa grepp om historiens sanning, då
skall vi fråga efter vad som var självklart
for detta tidsskede, så självklart att ingen
behövde tala om det eftersom alla tog
det for givet.Just i detta självklara, sällan
nämnda, ligger alltså en nyckel till att
forstå det inre sammanhanget i människans väg.
Rene Deseartes tänkte sig i sin Discours sur la mhhode att det mänskliga
tänkandet var en ren objektivitet, som
s a s svävade över tingens värld. Från
denna upphöjda position kunde tanken
analysera – sönderdela – foreteelserna
for att så småningom i deras minsta
odelbara delar finna mönstret till helheten. Fenomenologienstår i denna tradition. Men all erfarenhet visar, att
Deseartes vision inte håller. Vår tanke
svävar inte över skeendet, den är en del
av det, obevekligt och självklart präglad
av det sammanhang vi lever i. Det är
SVENsK TmsKRIFT 179
dessa förutsättningar och sammanhang
vetenskapskritiken undersökeroch klarlägger. Vetenskapskritiken kräverav oss,
att vi skall vara medvetna om att vi inte
lever i ett socialt vakuum. Den kräver att
vi skall bli medvetna om vilken som är
vår historiesyns dogmatik, vad som spelar det självklaras roll i historien för oss,
vilka som är våra egna ”fundamental
assumptions”. Det är nämligen så, att
våra forskningsresultat har sin giltighet
endast på sina egna förutsättningars
grund. Har man andra förutsättningar
måste fakta ordnas efter andra mönster.
Deseartes objektiva tanke, svävande över
tiden och tingen, är en illusion. Den
största objektivitet vi kan nå till är att vi
gör klart för oss själva och för andra vilka
våra förutsättningar är, vilken dogmatik
vi följer.
Olika tolkningsmönster
Vi skall här helt kort stanna inför några
sådana tolkningsmönster, som medvetet eller omedvetet spelar det självklaras
roll för forskaren.
Häromdagen kom min son Johan
hem och berättade, att historieläraren
sagtatt Sveriges kristnande hade handelsintressen som den drivande kraften. Det
hade läraren givetvis läst i en bok, och
den som skrivit boken hade ingalunda
haft tillgångtill dokument som bestyrkte
saken, utan detta var en tolkning som
gjorts utifrånmaterialismens ”fundamental assumptions”. De är, att det är materiens fördelning som är nyckeln till historiens sanning. Det är som Feuerbach
sade: ”Människan är vad hon äter.” Alla
högre mänskliga uttryck som religion,
kultur, kärlek och sorg är helt bestämda
av hur det materiella är fördelat.
Och när jag sedan såg hur Johans
lärobokbeskrevdet helaklarnade mönstret än mer. Där skildrades hur de fattiga
fick slita och släpa vid de första
kyrkbyggena, medan präster och rika
såg på. Läroboksförfattaren hade givetvis inga dokument att stödja sig på, utan
detta var en fantasibild han förmedlade
utifrån den marxistiska materialismen,
enligt vilken konflikten mellan ägare
och egendomslösa är historiens grundmönster.
Ingen skall neka läroboksförfattaren
och Johans lärare rätten till sådana tolkningaroch fantasier, men de undkommer
intevetenskapskritikensobönhörligakrav:
redovisa öppet de förutsättningar, på vilkas grund er historietolkning äger sin
giltighet. Om ni inte vill göra detta är ni
bedragare istället för historiker.
Det finns nämligen helt andra sätt att
tolka historiens fakta. Ett sådant
tolkningsmönster ger oss den historiska
idealismen. Enligt den är det ideema
som styr människans väg. Människan
handlar som hon tänker. Vill man alltså
förstå varför en nation handlat på ett
visst sätt, gäller det att förstå vilka tankar
180 SVENSK T!DSKRIFT
som varit forhärskande den vid ett
givet tillfålle.
När Adolf Hitler tog makten var
Korninterns tolkning: ”Nu har storkapitalet tagit över.” En tolkning utifrån
den historiska idealismen är däremot att
den nationalsocialistiskaideologin övervunnit och trängt ut liberalismen, konservatismen och socialismen, Vill man
alltså forstå detta skeende utifrån en
historisk idealism är det av största betydelse att inifrån lära känna ideologerna
och deras kamp. Tage Lindboms idehistoriska forfattarskap är bl a ett utmärkt
och inte så lite övertygande exempel på
historisk idealism.
När Erik Gustaf Geijer säger, att
Sveriges historia är dess konungars, har
vi att göra med en tredje form av historisk dogmatik. Enligt denna är det den
mänskliga personligheten, som är historiens drivande kraft. Historien är ju
också människans historia. Därfor blir
det viktigt att forstå och skildra historiens peronligheter, i synnerhet de stora.
Carl Grimberg kan sägas stå i denna
tradition. Och faktiskt är det så, att när
historikern formås skriva människors historia, då blir historien också folkets.
Men när fäderneslandets historia reduceras till spannmålshandel, då forblir
historien av ”rent akademiskt intresse”,
som man brukar säga om det livlösa och
ointressanta.
Weibullenet
Detfanns en tid fore och kring sekelskiftet 1900, när naturvetenskapens oerhörda framgångar gjorde att dess metoder tedde sig som mönster över hela
vetenskapens falt. Det var i den situationen vi fick det sk weibullenet i Sverige.
Upphovsman varlandsarkivarieni Lund,
Lauritz Weibull. Genom sina arkivhistoriska undersökningar kunde han
göra en omfattande omvärdering av dittills hävdvunna bedömningar vad gäller
Nordens medeltidshistoria.Idealetinom
weibullenet blev att inskränka forskningen till det entydigt beläggbara, allt
annat lämnades utanfor eller underkändes. Toni Schmids undersökning av S:t
sigfridtraditionen är ett exempel på
weibulleri.
N u är det emellertid i människolivet
överhuvud så, att det inte är så mycket
som är entydigt beläggbart. Om vi i vårt
eget livs historia begränsar oss till det
entydigt beläggbara blir det närmast en
spökbild som träder fram, kanske det
som finns i lokala skattemyndighetens
databaser eller något lite mer. Men det
mänskliga, det personliga, detfaller utmfor. Därmed blir det hela till sist ointressant. Det var detta weibullenet råkade
ut for.
I sin oförmåga att tolka de svaga ekon
av gångna släktens liv, som når oss genom historiens källor, fastnade till sist
weibullenet i det ointressanta, precis som
SVENSK TID SKRIFT 181
den samtida logiska empirismen körde
fast i språkteori. Det finns mängder av
meningslösaavhandlingariweibullenets
spår, Prästerskapets avlöning i Skytts
härad 1743-1758 och vad de kan heta.
Nå det mänskliga
Samtidigt som Lauritz Weibull gjorde
sina arkivhistoriska undersökningar utarbetade Wilhelm Dilthey sitt forskningsprogram. Han gör en åtskillnad
mellan naturvetenskaperochhumaniora,
Naturwissenschaften och Geisteswissenschaften4
• Han ville ge de humanistiska vetenskaperna en metod, som var
lika säker som naturvetenskapernas, och
hans metod innebär, att uppgiften är att
söka kornrna åt det liv som är nedlagt i
dokumenten eller speglas i dem
5
. Det är
inte den språkliga dräkten som är det
viktiga, utan det specifikt mänskliga i
och under texten. Det är detta som
Dilthey kallar liv. Livet i denna mening
finns i tankar och handlingar hos enskilda likaväl som i institutioner som
människan skapat. Livet finns i lagar och
sedvänjor, i konst och litteratur, filosofi
och religion.
Vill man alltså på djupet forstå tillkornsten av t ex Växjö lasarett kan man
inte stanna vid olika styrelsers beslut och
vid byggmästarräkningar – det vore
weibulleri. Nej, det gäller att kornrna
under detta ytskikt, att nå till det mänskliga, till livet hos dem som beslöt och
byggde. Inlevelsen är alltså grundelementet i Diltheys metod
6
• Utgångspunkten äralltså samma historiska material, som en weibullare skulle arbetat
med, men uppgiften är större, den är att
genom tolkningen av materialet öppna
vägen till forståelse av människan och
det fOr henne unika.
En som i Sverige fort Diltheys forskningsprogram vidare ärJA Eklund. Vad
Dilthey kallar liv blir hos Eklund ”andeliv”, det for människan specifika livet.
Eklund säger att ”vi måste betrakta
andelifvet såsom medvetet och fritt lif
Andelif är tankelif, viljelif, känslolif,
troslif…” 7
Andelivet uttrycker sig i det
talade och skrivna ordet men också i
byggnad, bild och ton~ Nu är inte allt
mänskligt liv andeliv; taxeringskalendern kan knappast sägas vara ett uttryck for andeliv. Andelivet har en högre
dignitet, det är, som Eklund säger, liv
ovanifrån, av Gud, med Gud och till
Gud. Och det är ett liv i kamp, mellan
gott och ont, sanning och lögn, ljus och
mörker. Eklundsäger: ”Detärandelifvet
i dess kamp, som egentligen väcker
9
historiens djupaste intresse.” Närheten
till Augustinus är påtaglig i dessa ord.
I sin psalm Fädernas kyrka har J A
Eklund gett ett poetiskt uttryck åt sin
historiesyn:
Fädernas Sverige sig kämpat fram
Kristus var med det på banan. . .
(v. 4)
182 SVENSK TJDSKRIFT
Den bibliska historiesynen
Det är egentligen den bibliska historiesynen. Den beskriver hur historiens innersta sanning är att Gud utväljer ett folk
och för det fram rnot ett mål. Historien är
alltså unik; p~ historiens scen ges va~e pjäs
endast en ~ng. Denna historiesyn innebär att det inte är det upprepade utan det
unika som är det bärande i historien.
”Historien är berättelsen om det oväntade”, sägerAlelesanderSolsjenitsyn. Men
detoväntade, tillfilligheterna, ärinsatti ett
lO
medvetet syfte med ett mål .
Varje historiesyn har sin dogmatik,
det är oundvikligt, om historikern vill i
djupare meningförstå tiden. Och varje
historietolkning äger den bärkraft dess
dogmatik har. Vad vetenskapskritiken
kräver av oss är att vi är medvetna om
och redovisar vh dogmatik. I det avseendetvarJ A Eklundmer medveten och
ärligän grundskolansläroboksförfattare.
Den materialistiska historiesyn, som
dominerar i Sverige, har gjort att man
hos oss ofta fatt den föreställningen, att
den oanade, väldiga och Ungtifrån avslutade omvälvningen i öst i huvudsak
har materiella orsaker. Systemets bristande ekonomiska effektivitet gjorde att
det fcill, tänker man sig.
Men i själva verket har frågan om
historiens sanning haft en Ungt mer
avgörande betydelse än de flesta anar.
Med sina historiska verk sprängde
Aleksander Solsjenitsyn det komrnunisriska samhällets grundvalar. Och Rysslands president, Boris Jeltsin, nämner i
sin självbiografi, att det som väckte honom till insikt om kommunismens sanna
väsen var, att Rysslands historia vantt
ställts genom lögnen” .
Frågan om historiens sanning är Ungtifrån enbart akademisk. Historiens sanning har p~ ett avgörande sätt bidragit till
att störta en av de mäktigaste makteliter
världshistorienkänt. Ochsäkerligen ärdet
så, att närfrågan omhistorienssanningblir
levande för oss, M kommer det inte att
stanna vid att grundskolans läroböcker i
historia skrivs om.
Noter
1. Herrnann Sasse: In statu confessiones
bd II, Hertrnannsburg 1976, s. 199.
2. Anders Nygren: Filosofi och motivforskning, Lund 1940, s. 64.
3. Nygren a.a. s.65.
4. K J Sundberg: Skriftens utläggning,
Stockholm 1989, s. 11
s. lbid.
6. A.a. s. 12.
7. J AEklund: Andelifveti Sverigeskyrka
l, Uppsala 1919, s. 6 f
8. lbid.
9. A.a. s. 10.
10. Walter Kiinneth: Das Geheimnis des
”Zufalls” im heutigen Zeitgeschehen.
Diakrisis 4/1991, s. 124.
11. Ki.inneth a.a. s. 121.
SVENSK TIDSKRIFT 183

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism