Print Friendly

Christian Braw; Aktiv folkkyrka

Av Redaktionen | 31 december 1981


1981


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

l
l
l
l
l
CHRISTIAN BRAW:
Aktiv folkkyrka
Med utgångspunkt från Thomas Söderbergs bok
aktivfolkkyrka frågar komminister Christian
Braw vad Kyrkan är. Braw är även känd under
.fo1jattarnamnet FJ Nordstedt. Han redogörfor
Söderbergs uppfattning av Kyrkan som en
samhällsinstitution. Själv menar han att den är
någonting annat, något som inte går att
organisera bara genom parlamentariska
majoritetsbeslut.
I valtider önskar få politiska partier framstå
som kyrkofientliga. Men de hör till ovanlighr·
terna att man eljest sysselsätter sig med k~rk·
liga frågor. l svnnerhet gäller det de princi·
piella frågorna. Ett undantag utgör Centerpar·
tiet, som genom en ny debattskrift markerat sm
vilja till aktiv statlig kyrkopolitik. Det är Thomas Söderbergs Aktiv folkkyrka (LTs f<irlal{
Thomas Söderberg utgår från en positi\· in·
ställning till kristendomen. Han utgår ocksa
från att majoriteten av vårt folk delar denna
hans inställning: ”Det finns ändå en for de allra
nesta gemensam grund. Det krävs en sadan
grund fOr att samhället skall kunna fun,gt:ra. l
vårt land är denna grund, trots alla angrepp.
kristendomen.”
Författaren har i si tt forord angett att han
inte har vetenskapliga anspråk. Men han \iU
ändå inte vara ovetenskaplig, säger han. utan
han vill bygga på fakta. Hans framställning
skulle givetvis vunnit i trovärdighet, om han
redovisat de fakta han bygger på, t ex for ett
yttrande som detta, att kristendomen är den
gemensamma grunden ror de nesta i vårt land.
Ännu mer skulle hans framställning vunnit på
om han talat om vad han i detta fall avser med
kristendom. Som det nu är, kan den kritiske
läsaren få det intrycket, att fOrfattaren inte kan
belägga vad han påstår och inte kan tala om
vad han menar, om man ville pressa honom.
Genom dessa brister i framställningen blir
själva grunden fOr vad han vill ha sagt tvivelak·
tig. Anser man sig bygga på fakta är det alltid
bra att tala om vilka fakta man bygger på.
Annars kan man ge intryck av att bara gissa
eller tycka.
Söderberg har, som nämnts en positi\ in·
ställning till Kyrkan och dess uppgift i samhällrt. ~len vad är då Kyrkan? Här tar Söderberg
avstånd från vad han kallar ”teologernas kyrka”, d vs alla uttryck for Kyrkans självmedvetande, som finn i psalmbok, katekes, trosbeännelse.Ja, han tar till och med avstånd från
lituttryck får Kyrkans av Gud givna syn på sig
sjil1 som finns uttryckt i Bibeln, iJesu ord om
kYrkotukt och i Apostlagärningarnas beskrivam~ av Urkyrkan. I stället är Kyrkan får hoaom ”den konkreta kyrkan” , d v s den folkkyrkliga organisation vi nu har i Sverige. Han komIller slutligen fram till den uppfattningr-n, att
”hrla jordens folk är Guds Israel”. Uppgiften
mden kyrkliga organisationen blir då mdast
III ~öra människor medvetna om detta faktum.
När han skall be kriva den kyrkliga uppgiften
nånnare framstår den närmast som en slags
krapeutisk verksamhet: att människor skall få
iid. Han kan också säga, att människor skall
komma närmare Gud. Men det stora, andlöst
spännande perspektivet skymtar aldrig: den
l’l·i~a saligheten.
För att den kyrkliga verksamheten skall få
lae;kraft är det, säger forfattaren, nödvändigt
att den kyrkliga organisationen liknar andra
ore;anisationsformer i samhället. \’arfår det
skulle 1·ara så undviker han att belägga. Om
det 1 ore så som han säger, är det j u totalt
obfe;ripligt hur Frälsningsarmen kommit att
omfattas m”d så mycken folklig sympati.
Den vanligaste organisationsformen i samhället, foreningen , är också av något inte redolisat skäl utesluten från att göra den kyrliga
l”erksamheten trovärdig. I stället är det tydlit(tn så, att det är de kommunala organisationsformerna, som fårfattaren tänker sig vara fortroendeingivande. Om Kyrkan har en sådan
ore;anisation kommer det kristna budskapet att
55
få mycket större gensvar i folkdjupen.
Avsikten är alltså. att folksuveräniteten skall
genomforas på alla plan i Kyrkan. Folksuveränitetens forsta sats är som bekant, att all
makt utgår från folket, d v s allt kan avgöras
genom majoritetsbeslut och majoriteten har
alltid rätt. l Svenska Kyrkan har man sedan
gammalt haft en ansvarsfårdelning med ett
stort folkligt ansvar i forvaltningen och ett särskilt prästerligt ansvar i själavården, d v s de
frågor som rör Kyrkans lära och sakramentsforvaltning
Författarens avsikt är att denna mycket gamla ans1·arsfårdelning skall upphävas. Folksuveräniteten skall slå igenom på alla plan. Också frågor om den kristna trons sanning, d v s
frågor om hur en människa blir evigt salig,
skall avgöras genom majoritetsbeslut i en parlamentarisk forsamling. Det är så folkkyrkan
skall aktiveras och framstå som trovärdig, det
är så hon skall vinna människors hjärtan. Det
är så vårt lands framtid som ett kristet folk skall
räddas.
Däremot framkommer det aldrig i skriften
något önskemål om att Kyrkans inflytande i
samhället skall ökas genom utökad
kristendomsundervisning, skolandakter, kyrkligt inflytande över lagstiftningen, ökad tillgång
till sändningsticler i radio och television , ökade
anslag till central kyrklig verksamhet. Det är
naturligt att sådana forslag inte framfors, eftersom de inte är politiskt möjliga, även om de av
många skulle anses önskvärda.
Författaren kan säkerligen bedöma det politiska livets lagar. Men man ställer sig frågan.
om han har samma säkerhet i att bedöma det
andliga livets lagar. Ar det verkligen så, att det
blir lättare for en människa att lämna sig i
56
Guds händer, om dt>n själavård som hon miitt>r
är bestämd av majoritetsbeslut i en parlamentarisk fcirsamling? Detta är nämlip;en konsekvensen av forfattarens synpunkter.
Det är ingen tvekan om att författaren till
Akttv folkkyrka har goda avsikter, liksom man
säkerligen kan vara övertygad om att han orh
hans meningsfränder organist>rar en ur många
synpunkter värdefull och sund folklig opinion.
l\1en till sist måste man ändå fråga sig, vilken
Gud och vilken religion det ytterst handlar om
Är det Allfaderstron och den gamla germanska
stammens kultgemenskap det rör sig om – om
en gång i Tredje Riket? Den fine tyske publin ·
ten Theodor Haecker skrev just under Trrdtr
Riket, att gränsen mellan kristendomen <xh
denna andra religion, Herrgottreligion. som
han kallade den, den gränsen går ,·id läran om
Gud som den Heliga Treenigheten.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner