Print Friendly

Cecilia Skingsley; Globalisering räcker inte

Av Redaktionen | 31 december 2000


2000


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Globalisering räcker inte
det behövs politik också
1av Cecilia Skingsley
Globaliseringen förändrar våra villkor snabbt och omvälvande.
Men det går inte att luta sig tillbaka och låta utvecklingen ha sin gång.
Det behövs en reformagenda för att hantera förändringarna.
D
ET ÄR ALLTID SVÅRT ATT ANALYSERA den
tid man själv lever i. Men det ger onekligen
litet perspektiv om man tittar tillbaka på
samhället bara några decennier och söker
efter skillnader.
Om vi backar några decennier fanns det en större
ömsesidig trohet mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Tjänstesektorn handlade framförallt om handel, bank
och försäkring och kapitalet var instängt innanför nationalstatens gränser. Man utbildade sig en gång i livet och
kunskaper hämtades i skolsalen, på bibliotek och i dagstidningen.
Tillgången till information och kunskap innebär en
ny syn på auktoriteter som läraren i klassen, politiker
och den närmaste chefen.
POLITIKENS VILLKOR FÖRÄNDRADE
Jag tror inte att man överdriver om man säger att också
villkoren för politiskt beslutsfattande har förändrats rejält
under senare år.
Den industrialiserade delen av världen har rört sig
mot ett samhälle där teknologi i stort, främst IT, frihandelspolitik, och starka normer i den ekonomiska
politiken har skapat nya villkor.
Den som ser
Vi har åstadkommit avreglerade
marknader och brutna monopol,
som tillsammans med starka normer för finans- och penningpolitiglobaliseringen som
Mycket av detta är nu borta. Produktion lokaliseras utan större prut
till den mest ändamålsenliga platsen. Och det är inte bara arbetskraftsintensiv produktion utan större kunskapsinnehåll som flyttar,
även utbildningsintensiv produktion
är lättfotad och lokaliserar sig till de
områden där det är lätt att hitta rätt
kompetens.
murbräckan för en reform- ken och en teknologisk revolution
ger vad vi hittills kan ana, en bättre fungerande ekonomi.
Det ger högre produktivitetstillpolitik måste betänka att
ingenting är ödesbestämt. växt och högre investeringsnivå,
eventuellt också högre tillväxt, samt
Troheten mellan arbetsgivare
och arbetstagare har minskat. Många drar vidare när
företaget inte längre passar ens krav.
Arbetsgivare avvecklar folk genom att uppmana dem
att söka annat jobb.
Arbetsrätten tillämpas ned i minsta kommatecken i
vissa branscher men är fullständigt eliminerad i andra.
Vi har fått lättspridd, billig och tillgänglig information och kunskap.
Ett litet men intressant exempel på detta är att amerikanska kvinnor som känner sig sextrakasserade lätt kan
tanka ned en snabbkurs i juridik från Internet. Kursen
kartlägger kvinnornas rättigheter, har en manual för hur
man stämmer och ger exempel på tidigare rättsfall. Lågkompetenta kvinnor som tidigare teg och led artikulerar nu
sina intressen och släpar sina uppvaktare inför skranket.
varaktigt lägre inflation och lägre
arbetslöshet.
Mer effektivt fungerande marknader förefaller ge
lägre transaktionskostnader, bredare utbud av produkter
och färre mellanled. På mikronivån betyder vår nya tid
större pristransparens, prispress och konsumentmakt.
Det bildas nya företag med nya kulturer och där människor blir unika nyckelmedarbetare snarare än utbytbara muttrar i ett maskineri.
Om man ska våga sig på att uttrycka den politiska
utmaning som globaliseringen i ett nötskal medför blir
det på följande vis:
Färre personer på en alltmer komplex arbetsmarknad ska försörja en ökande andel gamla med omsorger.
Samtidigt finns det fortsatt starka krav på omfördelning i samhället, samtidigt som en alltmer internatio- ::r
OJ
:=J
Cl..
([)
lSvensk Tidskrift lzooo, nr s-61 m
Q)
”‘O
c:
ro
..c:
!….
u…
Motsättningarna om dagens utveckling har börjat med gatustrider i Seattle, Prag och Melbourne.
naliserad ekonomi försvårar möjligheterna att via höga
skatter fmansiera höga ambitioner på omfördelning och
trygghetssystem.
Det finns ett antal sakområden inom politiken att
koncentrera sig på och som jag tänkte ge några korta
reflektioner omkring:
Det gäller skattepolitiken, arbetsmarknadspolitiken,
omfördelningsambitionerna i stort samt om vi står inför
nationalstatens eventuella sotdöd.
SKATTEPOLITIKEN
Vårt nuvarande skattesystem byggdes, litet hårddraget,
på förutsättningarna att folk är anställda, jobbar på ett
och samma ställe, konsumerar lokalt och sparar på den
närmaste banken.
Riksskatteverket har gjort sina egna framtidsbedömningar och konstaterar att allt detta är på väg bort.
Anställningsformerna varierar numera och det blir allt
svårare att bevisa var ett företag börjar och var nästa slutar. När alltmer produktion handlar om tjänster kan inte
skattemyndigheterna längre säga ens i vilket land tjänsten
– eller människors inkomst – ska beskattas. Eftersom
inkomstskillnaderna före skatt ökar betyder det att en
allt större del av inkomstskatterna betalas av en allt minEm lSvensk Tidskrift l2ooo, nr s-61
dre grupp människor. Det är de högutbildade och högkompetenta, samma personer som också i större
utsträckning än tidigare lockas till andra länder.
Även om Internethandeln i konsumentledet ännu är
begränsad, bävar skattemyndigheterna för hur det ska bli
när den tar fart. Att placera sitt kapital där skatten är som
lägst var tidigare förunnat bara de superrika. Men nu börjar även småsparare upptäcka att det går att spara ”skattefritt” i utlandet, utan att äventyra sina sparpengar. Riksskatteverkets framtidsutredare konstaterar därför att skattintäkternas bidrag till den offentliga sektorn kommer att
minska under kommande år, helt enkelt därför att möjligheterna att ta in skatt kommer att försämras.
I så fall måste en reformagenda innehålla en ordnad
reträtt från högskattesamhället.
Men skattepolitiken bjuder inte bara på kommande
statsfinansiella utmaningar.
skattepolitiken blir också avgörande för att humankapitalet avlönas rätt och att entreprenörskap lönar sig.
Här finns det mycket att göra vilket är välkänt, varför jag bara nämner några korta exempel:
Individuellt ägande är fortfarande skattemässigt missgynnat framför institutionellt ägande, vilket sänker
avkastningen efter skatt på entreprenörsinsatser. Det är
När det politiska beslutsfattandet globaliseras blir det istället frågan om
förhandlingar, som ofta sköts av tjänstemän, utan önskan till insyn. I många
fall avgörs förhandlingarnas framgång på att processen är sluten.
vidare svårt att ersätta särskilt värdefull personal på grund
av hög marginalskatt för just dessa nyckelpersoner. Det är
inte heller lätt att kompensera via personaloptioner och
motsvarande, eftersom personaloptioner i Sverige beskattas som arbetsinkomster och beläggs med sociala avgifter.
ARBETSMARKNADEN
Nya och flexibla anställningsformer ger inte bara effekter för skatteinhämtandet utan också nya policyimplikationer för arbetsmarknaden.
Det går att hävda att arbetsrättens anda i praktiken är
helt avskaffad i vissa branscher. Inom högkompetenta
branscher som IT, finans och PR förekommer sällan facklig organisering, eller att man följer arbetsrättslagstiftningens detaljer. Att man har eget företag blir allt vanligare och därefter hyrs man in som konsult eller köper
in sig som partner i olika företagarnätverk.
Denna kultur finns ännu bara i en liten, men i en
växande del av ekonomin.
Om vi tror att humankapitalet och varje människas
unika kompetens spelar allt större roll på våra arbetsplatser, så kommer gamla ledstjärnor som solidarisk
lönepolitik, följsamhet och lika lön för lika arbete, att
bli svåranvända. Det bäddar för kulturkonflikter.
På en stor del av arbetsmarknaden omhuldas dessa
gamla ledstjärnor fortfarande i högsta grad samtidigt
som omvärlden har blivit mer skoningslös vad gäller
konkurrens och korrekt prissättning av både varor och
arbetskraft.
En del av dynamiken bland företagen i den s k nya
ekonomin är att folk rör sig mellan arbetsplatserna, vilket underlättar ideutveckling.
Mot den bakgrunden blir först-in-sist-ut-principen
en konserverande faktor för personal eftersom ju längre
man har suttit på samma ställe, desto större blir riskökningen om man hoppar av och blir entreprenör, eller
byter arbetsgivare
OMFÖRDELNINGSAMBITIONER
Om vi då antar att skatternas säkerhet som finansiär av
de offentliga systemen urholkas, och att arbetsmarknaden blir betydligt mer mångfacetterad, hur ska då våra
omfördelningsmöjligheter se ut i en värld där skillnaderna blir tydligare?
Det finns ett optimistiskt svar på den frågan. Nämligen att den så kallade nya ekonomin helt enkelt kommer
att kunna generera så mycket mer skatteintäkter, numerärt, trots kommande lägre skattesatser, att det även framgent kommer att kunna ske en omfördelning i samhället
som anses tillräcklig av det stora flertalet människor.
Men om man inte nöjer sig med det optimistiska
svaret, utan funderar vidare, brukar många landa i slutsatsen att insatser för utbildning och riktiga jobb är de
viktigaste för att minska omfördelningsbehoven.
Det kommer alltid att finnas en grupp som inte kan
eller vill tillbringa 12 år i skolan plus ett par år på universitetet. De kommer högljutt och möjligen våldsamt
att kräva vad de anser vara sin rätt.
När man funderar kring en långsiktig reformagenda
tål det alltså att tänkas på hur man ska förhålla sig till
eventuella sociala slitningar.
Man kan göra som Margaret Thatcher gjorde med de
brittiska gruvarbetarna på 80-talet och tillbakavisa alla
sociala hot och politiska strejker. Eller man kan göra som
den nuvarande franska regeringen, det vill säga lösa problemen intressegrupp för intressegrupp och strejk för
strejk. Eller ska man rentav välja en tredje väg, en typisk
svensk väg, och satsa på kunskapslyft och ambitiösa sociala program för att lindra de värsta slitningarna?
NATIONALSTATEN ÄR DÖD
En globalare värld förändrar också förutsättningarna för
nationalstaten. Vi har redan en internationell beslutsarena för penning- och valutapolitik, och i viss utsträckning finanspolitiken. Det gäller i viss utsträckning också
skattepolitiken, miljöfrågorna och brottsbekämpning
men också nya policyområden kan bli aktuella för internationellt beslutsfattande.
Trots att världen blir alltmer konkurrensinriktad verkar det paradoxalt nog bli allt viktigare att staten också
skyddar konkurrensen. Det har tagit fler år för USA:s
regering att utmana Microsoft. Det väcker funderingar
kring hur mindre länders regeringar ska förhålla sig till
marknadsimperfektioner i informationsrevolutionen.
Det är uppenbart att företag lättare än tidigare kan dra
sig undan den nationella bevakningen av regelbrott.
Behovet av fungerande arenor för politiskt beslutsfattande har därför av flera skäl stigit ovanför nationalstatsnivån. Det medför två utmaningar för en reformagenda:
Dels måste man ha en uppfattning om hur mycket
beslutanderätt och kontrollmakt som ska delegeras från
lSvensk Tidskrift l2ooo, nr s-61 ~~
Q)
”‘Cl
c::
ro
~
.._
u…
nationalstaten till internationella organisationer, dels
medför det också en ny situation för demokratin som vi
nu känner den.
Traditionellt politiskt beslutsfattande är en ganska
transparent process. Partier går till val på offentliga program och med offentliga kandidater som driver sin politik via offentliga utredningar, offentliga förslag, offentliga debatter och offentliga beslut.
När det politiska beslutsfattandet glohaliseras blir
det istället frågan om förhandlingar, som ofta sköts av
tjänstemän, utan önskan till insyn. I mänga fall avgörs
förhandlingarnas framgäng på att processen är sluten.
Om Sverige allt mer bäddas in i en internationaliserad förhandlingsdemokrati, finns det risk att man reducerar medborgarnas möjligheter att ha insyn och vara
delaktiga i beslutsprocesserna samt att kunna utkräva
ansvar för de uppnådda förhandlingsresultaten.
Det förefaller vara ganska oomtvistligt att utrymmet
för nationell politik har minskat och att handlingsutrymmet handlar om hur mycket man ska anpassa sig till
omvärlden.
Vissa välkomnar denna utveckling och andra sörjer
den.
I ett historiskt perspektiv fortsätter vi nog bara längs
en tidigare inslagen väg: Nationalstater är ett nytt påfund,
har bara funnits i verklig mening under ett par hundra
är. Reformvänner bör dock ha en tanke om hur nationalstatens roll ska se ut och hur mycket bestämmanderätt som ska exporteras till andra organ.
Det är inte svårt att bli entusiastisk över utvecklingen
och se globaliseringen som den murbräcka som framdriver de politiska förändringar som mänga länge velat se.
Jag är dock övertygad om att den som ser glohaliseringen som murbräckan för en reformpolitik måste
betänka att ingenting är ödesbestämt.
DET FINNS ALLTID ETT VAL.
Varje parti, regering och nationalstat kan på olika sätt
styra undan frän det som känns alltför politiskt och socialt kostsamt. I alla fall går det bra på kort sikt.
Man bör ta sig en funderare innan man anför
”omvärldens krav”, ”EU”, eller ”globaliseringen” som
enda skäl till varför reformer bör genomföras.
Det kommer alltid att finnas politiska krafter som
exploaterar människors behov av enkla lösningar och
genvägar.
Motsättningarna om dagens utveckling har som
bekant redan börjat:
Gatuslagsmälen i Seattle, Melbourne och Prag.
Franska bönder eldar upp MeDonaids-restauranger
och lager för genmanipulerad mat.
Det är små och ganska disparata grupper som står
för oron. Hittills förefaller medelklassen relativt obemlSvensk Tidskritt l2ooo, nr s-61
kymrade av globaliseringens
olika sidor. Men den
argumentation som förs
fram frän kritikerna
kan lätt fä större stöd:
Man säger sig vara
för frihandel och marknadsekonomi, men man
vill ha rättvis handel,
säkra livsmedel, hyggliga
arbetsvillkor och ökat medborgerligt inflytande som en motvikt mot en alltmer snabbsnurrande värld.
För ett stort antal människor betyder framsteg, effektiviseringar och teknologi att deras jobb försvinner. Det
gör att förändringsbenägenheten är skral i vissa befolkningsgrupper.
I arbetet med en reformpolitik verkar därmed inte
bara konstruktionen av reformagendan vara den stora
utmaningen, utmaningen blir också att finna gehör och
legitimitet för reformerna i sig.
SVERIGE BEHÖVER EN REFORMAGENDA
Sveriges utgångsläge verkar i den globalare världen vara
ganska ljust. Sverige halkar inte längre efter makroekonomiskt och är uppenbart kompetent på !T-området.
De institutionella förhållandena brukar beskrivas
som avgörande för välståndet och det är något de nationella politiska församlingarna styr över. Dit hör kvaliteten hos kommunikationssystemet, nivån och strukturer på skattesystemet, rättsystemets kvalitet, förekomsten av sociala konflikter samt stabiliteten hos landets
valuta. En reformagenda måste därför innehälla ideer
om hur de institutionella förhållandena blir de bästa
tänkbara för både medborgare och de internationellt
rörliga produktionsfaktorerna.
Vidare måste reformagendan innehälla åtgärder för
hur man bekämpar Sveriges mer klassiska tillväxtproblem. Det gäller den internationellt sett låga investeringsnivån i humankapital och realkapital samt den bristande konkurrensen, främst till följd av att en betydande del av produktionen ligger inom offentlig sektor.
Utmaningen blir att inte bara skapa, utan att också få
acceptans för en reformagenda som lotsar samhället
framåt pä ett sådant sätt att medborgarna kan skörda
frukterna av en globaliserad värld utan priset av sociala
konflikter.
Cecilia Skingsley (cecilia.skingsley@hotmail.com) är nationalekonom med bakgrund i Finansdepartementet. Efter att ha varit
chefsekonom på ABN AMRO Bank är hon nu finanskrönikör i Dagens
Industri.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner