Print Friendly

Cecilia Bystedt; Förväntningar

Av Redaktionen | 31 december 1988


1988


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

CECILIA BYSTEDT:
Förväntningar
Det är viktigt med en friare debatt och en högre tolerans för
ideer som inte passar dem som
gör anspråk på att tillhöra arbetarrörelsen.
Borgerligheten måste våga
vara modig och argumentera
när den socialdemokratiska
maktapparaten pumpar ut slagord om de hemska marknadskrafterna och de förfärliga privatiseringarna. Annars kommer
den att förbli opposition.
Cecilia Bystedt studerar samhällsvetenskap och är f d ordförande i Moderat Skolungdom.
V
ad händer i Sverige efter den 18
september om vi får en borgerlig
trepartiregering? Vad borde hända? Egentligen är det ganska lätt att spekulera om. Man tar de tre partiprogrammen och drar ur de gemensamma nämnarna. Det finns en god chans att de enskilda partierna får sina små profilkrav
tillgodosedda genom förhandling med
varandra. Sedan är det ganska logiskt att
dra ifrån lite av förhoppningarna på
grund av grus i beslutsmaskineriet, samt
för starka motståndsopioner i vissa frå-
gor.
Jag tänker inte göra det så lätt för mig.
Jag vill spekulera i mera långtgående förändringar. Hur Sverige borde se ut efter
flera mandatperioder med en borgerlig
regering. Ett borgerligt regimskifte måste
betyda mer än det som syns på ytan, de
beslut som fattas i Rosenbad och konfirmeras på Helgeandsholmen. Det måste
betyda mer än indignerade ledare i socialdemokratiska landsortstidningar och demagogiska utfall på LO’s medlemskurser.
Utländskt perspektiv
Jag har en vistelse på två amerikanska
sommaruniversitet i färskt minne. Att bevista ett annat land och få insyn i deras politiska system och debatt ger alltid perspektiv på ens egna tankar och ideer. Jag
kunde konstatera att jag kommer från en
fullfjädrad ankdamm där bara en fråga
kan diskuteras i taget och att utrikesnyheter filtreras genom svenska massmedias
melittafilter. Men jag slogs framför allt av
att jag kommer från ett land där mina
åsikter betraktas som radikala, kanske
rent av suspekta(!) av den stora majoriteten. I USA var det jag som hade de ”mjuka” åsikterna.Jag betraktades som socialdemokrat och välfärdsförsvarare. Det var
en helt ny upplevelse att få prata fritt om
marknadskrafter och kapitalism utan att
få en skur av upprörda påhopp tillbaka.
Varför är debatten så väldigt snäv i Sverige? Varför har vi icke-socialister en tendens att bara agera inom det av socialdemokrater uppbyggda välfärds- och politiskt styrda systemet? Det är allt för lätt
att föreställa sig att det faktiskt bara är en
gradskillnad och inte en artskillnad mellan det socialdemokratiska och det borgerliga blocket.
Krav på borgerligheten
Vilka krav kan ställas på borgerligheten?
Jag tror att den viktigaste fiende liberalism och framstegsvänlig konservatism
har att slåss mot är människors rädsla för
förändringar. Ingenting är en starkare
drivkraft för människor än just rädsla.
Naturligtvis kan man inte klandra människor i offentlig tjänst för att de blir rädda när de hör pratet om privatiseringar
och utförsäljningar.
Naturligtvis kan man inte klandra de
tusentals arbetsplatsombuden för att de
är rädda för att bli av med sina förmåner
och den uppmärksamhet och makt deras
ställning ger dem.
Därför att det är i de enskilda människorna som slaget om ideerna står. Det
är inte glättiga färgaffischer som övertygar människor. Det är inte ens leende
folkpartiledare eller upprörande EbbeCarlsson-affärer.
När man befinner sig i öststatsländerna
är det svårt att förstå hur människorna
finner ro i sin ställning i samhället. Det är
som om det kommunistiska systemet har
279
ett eget liv. Det behöver inte upprätthållas
med våld. Men det är inte alls konstigt.
För det första är de övertygade om att de
lever i det bästa land som går att leva i, befriad från kapitalism. För det andra har
alla sin egen lilla förmån. Sin egen lilla
kontakt med någon som står högre i hierarkin. De vet vad de har. De har ingen
aning om vad de kan få.
Och så länge socialdemokraterna kan
diktera människors rädsla och måla upp
den glättiga bilden av Folkhemssverige
med lingonröda tuvor så kommer borgerligheten att ha problem med att göra
några egentliga förändringar i den svenska folksjälen. Om vi inte kan få människor att bli mindre rädda för förändringar så kommer de att hålla sig fast vid
det de har.
Friare debatt och mindre
politisk styrning
Men vilka förändringar är det som är viktiga? Jag värdesätter en friare debatt och
en högre tolerans för ideer som inte passar dem som gör anspråk på att tillhöra
arbetarrörelsen! Därför att det är alldeles
för lätt att legitimera sina åsikter för att
man tar på sig ”rätt” etikett. Om man har
”fel” etikett, eller rent av ingen etikett alls,
är det svårt att göra sig hörd, hur kloka
åsikterna än är.
Jag värdesätter en mindre politisk styrning. Jag tror nämligen inte att universiteten rasar samman om man lägger ner Universitets- och Högskoleämbetet, eller att
det bli mindre bostäder för att Planverket
avskaffas. Jag tror inte heller att vi kommer att bli av med all svensk kultur, och i
ett nafs översvärnmas av USA:s ”skräpkommersialism” om vi avskaffar radiooch tv-monopolet.
280
Jag värdesätter respekt för dem som
idag arbetar i den offentliga verksamheten. Det är inte deras arbete som är dåligt.
Det är organiseringen i sig. Framför allt är
det de många samhällsmonopolen som är
oförsvarliga.
Efter 20 års borgerligt styre
Hur kommer Sverige att se ut om 20 år
med borgerligt styre, förutsatt att vi slipper krig och miljökatastrofer? Jag väntar
med spänning på centerpartiets utveckling. Deras kärnväljare, jordbrukarna, blir
allt fårre, samtidigt som centerpartiets huvudfråga, miljön, har övertagits av miljö-
partiet.
Jag förväntar mig ett medlemskap i EG
framåt sekelskiftet. Det kommer vara ett
medlemskap som kommer att vara socialdemokratins stora valfråga likt löntagarfonderna har varit 80-talets valfråga för
borgerligheten. Jag hoppas innerligt att
den typ av generell välfärdspolitik som
svenska politiker bedriver nu dör en naturlig död. Det är moraliskt förkastligt att
göra människor beroende av välvilliga
politikers bidrag.
Rätten att leva ”randigt”
Naturligtvis finns det mycket på min
”önskelista”. Jag önskar ett Sverige där
det är fullt möjligt att leva ”randigt”. Vill
man vara socialdemokrat och leva från
vaggan till graven, från Unga Örnar till
Fonus i socialdemokratins skugga skall
ingen hindras. Vill man leva ett kommersiellt, kapitalistiskt storstadsliv skall ingen
ha rätt att fördöma.
Vill man leva långt bort från allt vad civilisation heter och odla sin egen mat och
utbilda sina barn själv skall klåfingriga
politiker hålla sig borta. Alla människor
har sin värdering om vad som är ett värdefullt och innehållsrikt liv, och ingen har
rätt att fördöma någon annan.
Våga vara modig
Men det finns en sak jag värderar högre
än allt annat. Något som jag tror är en förutsättning för att de borgerliga partierna
skall undgå att bli spratteldockor i det av
socialdemokratin uppbyggda maktkonglomeratet. Jag värdesätter mod.
Därför att om borgerligheten inte
vågar vara modig och argumentera när
den socialdemokratiska maktapparaten
pumpar ut slagord om de hemska marknadskrafterna och de förfärliga privatiseringarna, så kommer vi att vara den ständiga oppositionen. Vi kommer att vara de
små paranteserna i Rosenbad, som släpps
in de valår, då socialdemokraterna gjort
en skandal för mycket.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner