Print Friendly

Carl Rudbeck; Krönika

Av Redaktionen | 31 december 2000


2000


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

ro
…:::.::
c
😮
……
~
CARL RUDBECK om
vikten av språklig förnyelse
‘ ‘
Vi måste slå vakt om vårt fina gamla språk.” Ibland hör
man sådana dumheter uttalas på fullaste allvar. I själva verket betyder det
”game over” – ett språk som man med mer eller mindre artificiella medel
måste slå vakt om är antagligen inte värt att rädda.
I
SJÄLVA VERKET MÅSTE vi inte alls slå vakt Om Språ-
ket utan öppna det för nya inflytanden och inse att
vi lever i ett mångkulturellt Sverige där också språket
måste förändras och förnyas för att hållas levande.
Det språk som inte förändras dör; tron att det går att
så att säga frysa ett språk i ett visst tillstånd för att
hålla främmande inflytande ute är en illusion.
Det är med språk som det tack och lov snart skall
bli med medborgarskap- det går utmärkt att
ha mer än ett. Liksom det är absurt och dumt
att kräva av invandrare att de skall ge upp sitt
gamla medborgarskap bara för att de blir
svenska medborgare är det löjligt att kräva
inordnande under en rikssvensk språknorm.
I stället borde man se den språkliga mångfald
som börjar spira i Sverige som värdefull
förnyelse. Det räcker med att titta på det
multikulturella USA och den litterära och
konstnärliga rikedom som florerar där eller på
England där nästan alla författare som räknas
kommer från det som en gång kallades tredje
världen, från de forna kolonierna, från Indien och
Afrika och Karibien.
Sverige har inte något kolonialt förflutet, men vi
börjar få substantiella minoriteter från stora kulturländer som Iran och från de arabisktalande delarna
av världen. Alltså invandrare med ett långt rikare
kulturarv än det svenska; invandrare som bär med sig
språk på vilka man kommenterade Aristoteles eller
diskuterade Guds existens vid en tidpunkt då
svenskan enbart tycks ha varit ett verktyg för barbariska vikingavråL
Alla dessa nya röster i Sverige är inte något hot
mot ”vårt fina gamla språk” utan en möjlighet som
kan berika och förnya både språk och litteratur. Om
till och med det ofta så lingvistiskt chauvinistiska
Frankrike, där man i det längsta har försökt att frysa
språket, börjar acceptera nydaningar och ge pris åt
romaner skrivna på en kreoliserad franska från
Västindien, så bör också Sverige kunna ge avkall på
sin språkliga chauvinism. Till Frankrikes försvar kan
man väl säga att där har man väldigt goda skäl att vara
stolt över ett stortartat kulturellt förflutet och det har
inte vi.
Många av de ledande rösterna på den utländska
litterära scenen är idag multinationella; de visar att
man kan vara både indier och engelsman, att man
kan höra hemma både i Paris och på Martinique. Att
vara fast rotad i fäderneslandets mylla är inte längre
något att stå efter annat än för bakåtsträvare som vägrar
att inse att världen inte bara förändras utan också förbättras.
D
ETTA HAR VIKTIGA IMPLIKATIONER för synen på
invandringen. Allt färre tror i dag på smältdegelteorin där vi alla genom någon konstig process
skall bli likadana. Istället är det mångfald och multipla
identiteter som gäller. Ett steg på vägen är att tillåta
dubbla medborgarskap som gör att ingen längre
tvingas välja mellan det nuvarande hemlandet och
det gamla, utan i stället göra det möjligt att leva med
ett par identiteter och nationaliteter samtidigt. Detta
är inte alls någon schizofren situation utan en situation som blir allt vanligare överallt i världen. Sinnebilden för den moderna människan är inte rötter utan
snarare vägar, ”routes, not roats”, som en amerikansk
antropolog har uttryckt saken.
Vägar innebär möjligheter till nya intryck, nya
konfigurationer för kunskaper och kulturer. Rötter
däremot, som så ofta har idealiserats i en reaktionär
retorik, var ofta detsamma som att fastna på ett och
samma ställe och då vanligen inte som följd av ett fritt
val utan av ett tvång. I den värld som håller på att bli
till kommer allt flera människor att flytta, de kommer att känna lojaliteter till mer än ett land, ett språk
och en kultur. Många ser i detta ett problem medan
det i själva verket är en för alla berikande möjlighet.
Carl Rudbeck (carlr@timbro.se) är redaktör för nättidskriften Smedjan.com.
mlSvensk Tidskrift j2ooo, nr 41

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner