Print Friendly

Carl Johan Ljungberg; En diskret machiavellist

Av Redaktionen | 31 december 1988


1988


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

död och ett samhälle besatt av kortsiktig
materialism. Mänskligheten förvandlas
från individer till en rotlös massa på ständig jakt efter nya sensationer, oförmögen
till väntan eller självdisciplin. På de amerikanska collegen yttrade sig detta genom
ett ensidigt betonande av ”nyttiga”, praktiskt direkt användbara ämnen. Uppgiften
att bibringa studenterna ett kulturarv, att
göra dem till tänkande och etiskt medvetna individer, hamnade mer och mer i
skymundan.
Literature and the American College är
ett försök att presentera ett alternativ till
denna utveckling. Babbitt lyfter här speciellt fram litteraturen och visar hur den
kan utgöra en i det närmaste outsinlig källa till inspiration. Den som studerar klassikerna och tar dem till sig lämnar college
som en rikare personlighet och kommer
CARL JOHAN UUNGBERG:
61
att stå bättre rustad inför mötet med det
materiella framåtskridandets baksida.
(Det torde vara överflödigt att påpeka att
Babbitt på intet sätt var blind inför dess
framsida.)
En och annan passage i den här volymen är väl inte helt oanfäktad av tidens
tand, men den är likväl i högsta grad relevant idag – inte minst i Sverige! Alltför
många betraktar litteratur som en harmlös bobby för medelklassens hemmafruar,
alltför många antar att nationens hälsa
kan mätas genom att man räknar ut antalet telefoner per tusen medborgare och
alltför många tror att höjden av moralisk
resning är att vägra äta sydafrikansk marmelad. Så är emellertid inte fallet. Varför?
Det förklaras med all önskvärd tydlighet i
Literature and the American College!
En diskret machiavellist
M
aktövertagandet utövar en evig
lockelse. Vad som växlar är formerna. Som så mycket annat
påverkas vi svenskar här av USA, där de
nya administrationerna förmodas dra in i
en trög byråkrati med entusiasm, intelligens och friska ideer.
Hans Bergström: Rivstart. Tiden 1987
Att verkligheten är en annan påminner
Hans Bergström om i sin bok Rivstart,
som spinner kring temat valspurt-maktväxling under 70- och 80-talen. Inledningsvignett är en festlig skildring av det
tafatta statsrådet, som står på huvudet när
journalister och glesbygdsdelegationer
börjar belägra hans tjänsterum.
Till för kort tid sedan drog statsvetare
mest upp diagram och ritade modeller.
Bergström, själv elddöpt i det borgerliga
regeringskansliet 1976-80, vet hur det
går till i levande livet. Med insatthet i teoribildningen förenar han även ett slags
lågmäld machiavellism, om man så vill,
formad i politikens vardag. Boken torde
komma att läsas av mången regeringsbildare in spe.
Typiskt är, att Bergström inleder sin
studie med en typologi över varför demo- 62
kratin intefungerar. Vilken majoritet skall
styra? Det kan glappa regering-förvaltning eller förvaltning-verklighet, konstaterar han. Styrningskedjan kan även drivas baklänges, (tjänstemännen styr då politiker och väljare). Eller andra aktörer
kan styra (intresseorganisationer t ex).
Rivstart visar, hur svårt det är att konstruktivt förbereda en regeringsroll. De
verkliga kraven kan sällan förutses eller
effektivt förberedas. De borgerliga 1976
hade därtill varit utanför kanslihuset i decennier. (Carl Tham rådde med rätta sina
partikamrater att läsa på i Hur Sverige styres.). De kontakter Bergström dokumenterar mellan oppositionspartierna inför
1976 års val verkar i efterhand nästan
overkligt få och trevande.
Mest oroande framstår likväl bristen
på idealternativ 1976. Förutom att många
felaktigt trodde på en kommande högkonjunktur, hyllades Keynes i gammal
god stil (även bland moderater). Varningar för budgetöverskott och maningar till
expansiv finanspolitik var legio: ”Underskotten i bytesbalans och budget – de två
problem som skulle komma att dominera
svensk politisk debatt och regeringsverklighet i tio år framåt – spelade en ytterst
liten roll inför 1976 års val, i synnerhet
från de borgerliga partiernas sida.” De
borgerliga tävlade i ett värnande om välfärdsstat och sysselsättning enligt gängse
metod. Endast moderaternas Gösta
Bohman sökte pröva nya frihetsteman
och varnade även för industriutvecklingen.
Lärorikt är att se, hur mycket ambitiö-
sare de borgerliga sökte förbereda ett
samregerande och gemensamma ståndpunkter inför 1985 års val. Bergström
menar att moderaternas starka ställning
då var en tillgång (tidvis 30% i mätningarna). Samregeraodet hade skapat konflikter men också känslan av att kunna
sköta landet. ”En borgerlig regering som
tillträtt efter 1985 års val hade av allt att
döma tagit ett förhållandevis starkt grepp
om sin egen dagordning och ganska
snabbt genomfört ett antal beslut i frågor
där det förelåg ideologiska skillnader
gentemot socialdemokraterna. Och den
hade haft en realistisk analys av ekonomin.”
Det senare, den ekonomiska analysen,
berodde inte minst på ett initiativ utan
motsvarighet i de föregående valen. MAS,
Marknadsekonomiskt alternativ för Sverige, var en stiftelse som på initiativ av bl a
SAF:s Sture Eskilsson och fp:s Bengt
Westerberg bildats 1982. I MAS fick en
krets yngre borgerliga ekonomer och utredare tillfälle att gå igenom frågor av
ekonomisk principnatur och förbereda
program och åtgärder. Utöver de skrifter
som utgavs hade MAS stor, och sannolikt
ännu underskattad, betydelse för att sarnmanföra de borgerliga ledarna liksom
partiernas bästa analytiker.
”Maktskifte innebär skifte i mycket
mer än makt”, sammanfattar Hans Bergström sin studie. Det gäller bl a tidsanvändning, men också mediehantering.
Urvalet av sakfrågor måste i regeringsställning ske på ett nytt och hårdare sätt.
Inre partienighet premieras mer etc. Boken avslutas med direkta råd till en maktövertagande opposition, varvid värdet av
utredningsresurser betecknande nog sätts
högt på listan. ·

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner