Print Friendly

Carl Bildt; Socialdemokratin och friheten

Av Redaktionen | 31 december 1982


1982


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

demokratin och friheten
Leszek Kolakowski är med största sannolikhet vår tids skarpaste kritiker av
socialistisk praktik och ideologi.
Han vet vad han talar om. Som kommunistisk filosof blev han en av de ledande inspiratörerna till den korta
polska oktoberförnyelsen 1956, och som
professor i filosofi vid Warszawas universitet fortsatte han att fram till den
slutliga konflikten med överheten och
partiet 1968 med förödande skärpa beskriva och kritisera den kommunistiska
regimens praktik.
Hans ideologiska utveckling har fortsatt efter det att konflikten med partiet
tvingade honom att flytta sina bopålar
från Warszawa till Oxford. Med Polen
lämnade han marxismen bakom sig, men
så sent som i början av 1970-talet beskrev han sig själv fortfarande som socialist, om än i detta begrepps allra mest
utsuddade betydelse. Hans monumentala verk om marxismens huvudlinjer,
som utgavs i Oxford för något år sedan,
förde dock analysen och kritiken av denna ”the greatest fantasy of our century”
så långt, att hans band också till socialismen klipptes av.
När Kolakowski nu bekänner sig till
den socialdemokratiska ide som han i sin
artikel försöker att analysera, är det till
en i hög grad personlig version av denna
ide som han ansluter sig. Han har aldrig
varit, och kommer aldrig att kunna bli,
en person som kan stoppas in i den ena
eller den andra partifållan, och hans tankar om den socialdemokratiska iden blir
därför tankar som i hög grad går på kontrakurs mot dem som är dominerande i
de västeuropeiska partier som bär den
socialdemokratiska etiketten.
232
Friheten i centrum
Det är på två punkter som det finns en
klar och avgörande gränsdragning mellan den socialdemokrati som Leszek Kolakowski vill göra till sin och den socialdemokrati som i dag är representerad i
västeuropeiska parlament och regeringar.
Med sin bakgrund i upplevelsen av en
perverterad och deformerad marxistisk
ideologi är det närmast självklart, att
Kolakowski sätter friheten i själva centrum för sin syn på hur samhället skall
byggas upp. Utan frihet, skriver han, är
alla andra värden tomma och ineffektiva.
Individens rättigheter är så viktiga, att
t o m den i vår tid så hyllade majoritetsbeslutsprincipen måste få vika inför denna absoluta princip.
Så skriver sällan en officiell socialdemokratisk ideolog av i dag. För socialdemokraterna är friheten förvisso ett mycket högt och skattat värde, men det har
icke alls den absoluta kvalitet som Kolakowski vill ge det, och det är inte sällan
som man hör socialdemokrater förfalla
till olika principiella argument till förmån
för den ena eller den andra inskränkningen i den enskildes frihet.
I mitten av 1970-talet gick debattens
vågor höga i Sverige om grundlagsskydd
för medborgerliga fri- och rättigheter.
Det var en debatt som ytligt sett rörde
olika konstitutionella mekanismer för att
på olika sätt värna olika mer eller mindre
precist definierade rättigheter, men som
i själva verket gick mycket djupare än
så. I botten på hela det socialdemokratiska ageraodet under denna långa debatt
låg önskan att säkerställa statsmaktens
aktionsmöjligheter, medan liberaler
inom moderatema och folkpartiet såg
frågan om värnet för den enskildes
tigheter som ett direkt skydd mot en
som blir för stor och för mäktig.
socialdemokraterna fanns icke
principiella gränser för hur långt
tetsprincipen kunde tillämpas,
det för liberaler gällde att slå fast så
liga och så snäva sådana som
I många andra sammanhang har
kowski skrivit om och kritiserat den
romantiken nedärvda ide om ett
av total samhällelig harmoni som i
munismens tappning förvandlats
spotiska regimer. Tanken att allt
skall uppgå i det offentliga, och att
detta sätt skall kunna etableras ett i
den annorlunda och bättre ,,.u,…..,…..,.
icke resultera i annat än despoti,
även de försök att ta mer eller
stora steg på vägen mot detta
som socialister av olika kulörer
om måste därför föra med sig ett
minerande av den enskildes
att hävda sin frihet och sitt
För partikonforma
förblir dessa tankar centrala. TiU
med om man går tillbaka till en
svensk s k grå socialdemokrati så
dande och inflytelserik teoretiker
Nils Karleby finner man dessa
För honom var det en
på frihet står allt som oftast i konmed den ”frihetsutvidgning” för
som olika former för offentlig
anses utgöra.
centrala fråga har Kolakows- -.nn,onr·,.Jse med marxismen och sofört honom till en ståndpunkt,
ir svår att förena med de socialisinspirerade strävanden som dagens
II!IJI1nnP:I·<: socialdemokrati trots allt
. Det går en rågång mellan
som inspireras av socialismens idedem som ser individens fri- och
som absoluta och okränkbaär säkert ingen tillfållighet, att Ko- . artikel inte alls berör den strä-
jämlikhet som socialdemokraofta brukar beskriva som det
i sitt politiska arbete. Att arbeta
bringa bättre villkor till dem som
…..,_,,., sämst ställt, och på det sättet
åstadkomma ett bättre samhäiJe,
Kolakowski den självklara och
diga sociala utgångspunkten för
demokratiska politiska arbete han
ansluta sig till, men att därifrån ta
till att sätta upp jämlikheten som
för det politiska arbetet är och förbonom främmande. Jämlikheten i sin
ade form kräver en despoti, men
llloadespoti innebär i sig nästan definitlasmässigt en annan slag av ojämliklit, har han konstaterat, och med detta
llllllgerat järnlikheten ur de ideal som
.. anser skall ligga tiJI grund för en
.tlig socialdemokrati.
är Tage Erlander någon gång på
110-talet skrev, att den socialistiska
punkten fick sin spänning genom
erheten om det verkligen gick att
llena frihet och jämlikhet gav han ut- 233
tryck för samma analys som Kolakowski
gjort, men drog av detta den rakt motsatta slutsatsen. För Erlander var det självklart att fortsätta mot jämlikheten. För
Kolakowski är det självklart att sätta friheten så högt, att några experiment med
den icke kan accepteras.
Socialistinternationalen
Den andra avgörande punkt på vilken
Kolakowski går en annan väg än dagens
västeuropeiska socialdemokrati rör värderingen av olika auktoritära eller totalitära regimer i socialistisk eller kommunistisk dräkt. Här är Kolakowski klar
och entydig, och kritiserar öppet den
dubbelmoral som socialdemokrater och
socialister ofta hemfaller åt när de skall
”värdera” olika regimer. Socialistinternationalen har, hävdar han, mer och mer
gjort antiamerikanismen till sin ideologiska grund samtidigt som man är angelägen att icke säga eller göra någonting
som kan misshaga ledarna i det sovjetiska imperiet.
Det är svårt att frigöra sig från intrycket av att det är svensk socialdemokrati som gått i spetsen för den utveckling av Socialistinternationalen som Kolakowski med sådan skärpa vänder sig
emot. Under främst 1970-talet har socialdemokratin i vårt land vänt sig mot och
.omfamnat den ena socialistiska staten efter den andra. Först var det Nordvietnam, och senare det med våld förenade
Vietnam intill dess att båtflyktingtragedin gjorde det forna hjältelandet till ett
besvärande samtalsämne för socialdemokrater. Sedan var det Cuba, där en
entusiastisk Olof Palme talade spanska
till de revolutionära massorna, och ansåg
234
att politiska fångar var någonting som
man under socialistisk regim nog snarast
fick ha överseende med.
Därefter höll Jamaica ett tag på att inta
det förlovade landets vakanta plats intill
dess att socialisterna förlorade valet där,
och nu synes det vara de självutnämnda
marxist-leninisterna i Nicaraguas sandinistfront som i första hand är föremål
för socialdemokraternas varma känslor.
Att socialdemokratiska partier på närmare avstånd från den nicaraguensiska
verkligheten ser med betydande missnö-
je på detta anses icke utgöra något
hinder.
Här finns uppenbarligen något av ett
”systemfel” i den officiella socialdemokratins sätt att agera och reagera. Antiamerikanismen i förening med en viss
motvilja mot en alltför inträngande analys om politiken i de länder som officiellt
faktiskt kallar sig socialistiska har gett
detta resultat.
1975 års soCialdemokratiska partiprogram upphöjer detta systemfel till officiell politik. Där delas världen in i tre kategorier av länder. För det första de kapitalistiska, som oftast kännetecknas av
förtryck och fattigdom. För det andra de
s k statskapitalistiska (!) länder i vilka
leninismens elitprincip kommit att bli dominerande. Och för det tredje de länder
som söker sig fram längs den demokratiska socialismens väg.
En världsbild där allt som är kapitalistiskt är ont och allt som är socialistiskt är
gott blir med automatik en världsbild
som är blind för den alldeles avgörande
skiljelinjen mellan fria och ofria samhällen, mellan demokratier och diktaturer.
Det medges gärna, att det ibland kan diskuteras till vilken del av den
skalan som en viss regim skall
men den som icke ens gör ett ·
fastställa detta, får finna sig i att
gas för likgiltighet inför derno~•ratiM
under regimer som förklarar sig
cialistiska. Svensk ”v•-•a•u””'”v'”-
der 1970-talet kan icke gå fri från
allvarliga anklagelse.
Enligt Kolakowski har
gamla ideologierna nu uttömt sin
En allmän ideologisk impotens har
över världen, och det går icke
se något klart ideologiskt
som sker i olika länder och ”‘”.'”··-
Kanske är det lätt för den som
några decennier med
klarhet rört sig bort från ett
system, och under processens
blottlagt såväl dettas som andra
tiska ideologiska systems
brister, att överföra sin pessimism
till andra ideologier. Den som så
sivt sysslat med en ideologis kris,
sig lätt se alla ideologiers kris.
Men Kolakowski själv är ett
på att ideologierna lever. Ur en
mot ett ideologiskt systems
tillämpning har han utvecklat en
som förts vidare till ett bejakande
sa fundamentala principer för hur
hälJet skall vara uppbyggt.
dessa icke göra anspråk på att
tera ett fullödigt ideologiskt
sätta mot kommunismen och
men, men de representerar dock
tecken på den renaissance för den
siska liberalismens frihetsprincip
varit så tydlig i den europeiska ·
tuella debatten under 1970-talet
1980-talets första år.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner