Början på en kulturkamp?

Minoritetsregeringen fick i veckan stryk i riksdagens kulturutskott i den viktiga frågan om sammanslagning av Etnografiska, Östasiatiska och Medelhavsmuseet. Den fortlöpande skandalen för dessa museer handlar om både pengarullning och ren förstörelse av viktiga kulturvärden, skriver Peter J Olsson.

Det gäller både utställningsföremålen, men minst lika mycket förslösandet av den kompetens som byggts upp på museerna. Ämneskunskap har bytts mot politisk korrekt ytlighet.

Regeringens regleringsbrev för 2016 förklarade att museerna ska verka med ”hållbarhet, rättighetsperspektivet och fattiga människors perspektiv i centrum”. Något som inte direkt är kunskapsvänligt. Istället för att veta något om främmande kulturer med deras likheter med och skillnader mot vår egen blir allt en del av försöket att indoktrinera ungdomen i någon sorts grön socialism.

Det var journalisten och Kinakännaren Ola Wong som först lade fakta på bordet och larmade om hotet mot Östasiatiska museet. Protesterna har varit starka bland fackkunskapen både inom och utanför landet. Men regeringen och kulturminister Alice Bah Kuhnke ger sig inte.

Som jag i tidigare artiklar i frågan påpekat handlar det om en klyfta i synen på kultur och historia. Regeringen står bakom uppfattningen att det egentligen inte finns någon svensk kultur eller historia, och finns det en historia så finns inget Sverige i den. Och finns ingen svensk kultur och historia, då finns förstås ingen Östasiatisk heller.

Miljöpartiet fick kulturministerposten trots att partiet var det enda som inte hade något kulturpolitiskt program. Det var bättre än det de nu skaffat sig.

Den politiska oppositionen har varit ganska tystlåten och försynt inför detta kulturhot. Men nu har i alla fall allianspartierna och Sverigedemokraterna i kulturutskottet samlat sig om ett halvdussin tillkännagivanden – och därmed finns det en majoritet i utskottet och förhoppningsvis i riksdagskammaren. Debatten äger rum den 30 maj och beslutet avses ske dagen efter.

– Det står klart att det finns en riksdagsmajoritet för att hindra det här. I dagsläget får allianspartierna stöd av Sverigedemokraterna i den här frågan, sa kulturutskottets ordförande Olof Lavesson (M) till Kulturnyheterna.

Tydligaste effekten skulle då vara ett ställningstagande för att de olika museerna ska bibehålla särart och särskilda uppgifter. Samordning kan fortfarande ske, men får inte leda till någon upplösning av delarna. Deras unika bidrag till kulturarvet utifrån respektive samlingar ska tvärtom lyftas fram och bevaras.

Om detta både blir riksdagens beslut och regeringen inte, som i flera andra fall, trotsar riksdagsbeslutet så drar nog många museivänner i Kultursverige en lättnadens suck.

De övriga punkterna där kulturutskottet knäpper kulturministern på fingrarna handlar bland annat om samarbetet museer och skola, det transporthistoriska kulturarvet och vissa donationsfrågor.

Regeringen uppmanas dessutom göra en fördjupad kartläggning av skyddsvärda kyrkor och att stärka digitalisering av kulturarvet kopplat till forskning och bildning. Lyckas oppositionen föra in bildning i regeringen vore det onekligen ett framsteg.

Det är som sagt på tiden att allians gräver upp stridsyxan och tar kampen med kulturministeriet. Nog borde det vara dags för en borgerlig kulturkamp för kulturen. För kvalitet och bildning, för vårt svenska kulturarv och våra traditioner.

Peter J Olsson är borgerlig skribent och chefsstrateg (M) i Region Skåne