Print Friendly

Borgerlig förnyelse
Sveriges framtid, var är du?

Av Li Jansson | 19 september 2014

Med ett systematiskt politikutvecklingsarbete av den kaliber som grundlade arbetslinjen och utanförskapsanalysen är det fullt möjligt att hitta en ny framtidsberättelse, skriver Li Jansson.

Li JanssonMåndagen den 15:e september vaknade Sverige upp till en ny politisk realitet. Sverigedemokraternas framväxt har väckt reaktioner. Fredrik Reinfeldts avgång markerar också slutet på en moderat epok.

Nu måste prioriteringen vara att börja politikutveckling för framtiden. Det gäller även inom de rödgröna, vars regeringsinnehav mer är ett resultat av att moderaterna backade än att en vänstervåg sveper genom landet.

Ett första steg är att lyssna. Personligen kommer jag aldrig glömma när socialchefen i en större kommun bröt ihop under pågående föredrag över att de misslyckats att integrera en större grupp nyanlända somalier. Socialchefen kände uppgivenhet inför upplevelsen att alla redskap att gå vidare var uttömda. Att visa denna förtvivlan är ovanligt. Detta inträffade dessutom innan den senaste flyktingvågen. Vad socialchefen röstade på för parti i söndags vet jag inte, men jag kan gissa.

Som en följd av att jag har granskat Sverigedemokraternas har jag även haft direktkontakt med partiets sympatisörer. Ett intryck är att majoriteten är påfallande artiga och intresserade av en dialog. Även då jag kritiserat partiet har sympatisörerna oftast velat diskutera sakfrågan, hur invandringen fungerar.

Sympatisörerna är dessutom besatta av fakta och siffror. De införskaffar dem tyvärr genom källor som är partiska och inte särskilt trovärdiga. Men de är öppna för andra fakta och blir upprörda om tillräcklig statistik inte finns tillgänglig. I ärlighetens namn har jag aldrig träffat någon annan väljargrupp som efterfrågar detaljerade beräkningsunderlag och därefter återkommer med följdfrågor.

Mitt intryck från våra samtal är att SD-sympatisörerna även bär med sig erfarenheter av att vara förbigångna, på arbetsmarknaden och i välfärden. Ett exempel är nationalisten på Twitter som indignerat undrade varför hans utanförskap verkar vara ett mindre problem för politikerna än de utlandsföddas.

Sympatisörerna upplever sig även separerade från storstadseliten. En twittrare upptäckte att jag bodde i Stockholm och tyckte därmed att jag inte visste något om livet för vanliga svenskar. Jag kontrade med att jag borde få några pluspoäng för att jag är född och uppvuxen i Arboga. Det höll han helhjärtat med om, men konstaterade samtidigt besviket att jag ju flyttat därifrån.

I konflikten mellan stad och land finns stråk av att landsortsbor nog känner sig nedvärderade av sina urbana kusiner. Storstadseliten tillskriver sig själva som moraliska förebilder i allt från jämställdhet till ekologisk konsumtion, samtidigt som man kastar sig med begrepp som ”white trash”. Folkliga nöjen som finlandsfärjor och shoppingresor till Ullared hånas. När samma storstadselit beskriver väljarna som ”idioter” för att de röstat på SD är det naivt att tro att dessa personer snabbt skulle ändra sig.

Ur ett politiskt perspektiv är det angeläget att hitta en sammanhållande berättelse om Sverige. Utanförskapet var en sådan fråga i valet 2006, som upplevdes relevant i hela samhället. Den politiska lösningen kommunicerades på ett sätt som omfattade stora väljargrupper.

Inför valet i år försökte Socialdemokraterna hävda att Sverige är på väg att gå sönder. Alliansen kontrade med ett Sverigebygge som enbart andades positivism. Bägge strategierna föll platt.

En orsak är att det är svårare att hitta den gemensamma berättelsen i dagens politiska polarisering. Aktuella frågor – som miljö och integration – präglas av att verkligheten i stad respektive land ser olika ut. Politik som bara utgår från ett av perspektiven kommer därför upplevas som helt felriktad i det andra lägret.

I Stockholm har sysselsättningen bland utlandsfödda ökat med över tio procentenheter sedan 2007. Samtidigt slåss Eskilstuna och Borlänge med ärvt utanförskap och nyanlända utan utbildning, där sysselsättningen är låg eller sjunker. Att stoppa invandringen blir därför obegripligt ur ett Stockholmsperspektiv, medan landsortsborna med rimlighet ställer sig frågan om en alltigenom positiv Sverigebild är korrekt.

På samma sätt är identitetspolitisk nyvänster förmodligen mer relevant i Stockholm, där människor trots stadens öppenhet beskriver upplevelser som att nekas inträden till hippa krogar på grund av sin hudfärg. Detta blir dock obegripligt i kontexter där det inte ens existerar en hipp nattklubb att kastas ut ifrån.

Med ett systematiskt politikutvecklingsarbete av den kaliber som grundlade arbetslinjen och utanförskapsanalysen är det fullt möjligt att hitta en ny framtidsberättelse.

När förtroendet för befintlig arbetsmarknads- och invandringspolitik är så lågt är det avgörande att politiken är evidensbaserad och effektiv. Lärdomar kan dras från Nacka och Australien, som lyckas skapa resultatstyrda kundvalsmodeller för vuxenutbildning och jobbförmedling. Av Nackas deltagare på Komvux, huvudsakligen utlandsfödda, får 89 procent arbete efteråt.

Brett delad framtidstro och egenförsörjning kommer av tillväxt, vilket i sin tur kräver bättre företagsklimat. Både kommuner och regering har ansvar att skapa institutioner som får företagsamheten att växa. Dessutom får vi inte lura oss att tro att ökade resurser till välfärden innebär att mottagarna av insatserna är nöjda.

Partiet som samlar den polariserade debatten kommer att gå mot storseger i valet 2018. Det är också fullt möjligt att föra en bred, faktabaserad diskussion om både invandringen och politik i allmänhet. Den bör dock föras med SD:s väljare direkt, inte som en diskussion om SD som parti.

Situationen kanske främst kan illustreras med den äldre Ystadsbo som mejlade härom året. Efter att ha resonerat oss fram till att invandringen har en högst begränsad inverkan på dennes pension gick han raskt över till att berätta om sin senaste cykeltur. Så snabbt var det ämnet ur världen.

Li Jansson är nationalekonom. Hon är till vardags verksam på Almega, men skriver här utifrån ett personligt perspektiv. Hon har tidigare en bakgrund på Moderaternas riksdagskansli, som arbetsmarknadspolitisk handläggare och huvudsekreterare i en av partistyrelsen tillsatt delarbetsgrupp för integrationspolitik.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner