Bodil Bryntesson; The Affirmative Action Debate


1997


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

bakom ’den gemensamma europeiska identiteten’ precis samma sak
som världens marxister, nationsbyggare och etnopolitiker tidigare
gjort, nämligen att framställa ett
tillstånd i nutiden eller den nära
framtiden som en nödvändig konsekvens av ett givet förflutet: de skapar
alltså myter.”
Hutsi-tutsi-tänkande
Och något av en europeisk paradox
är det väl att kritik riktas mot
nationalstaterna samtidigt som
EG/EU-byråkratin är villig att
kopiera många av nationens kännetecken. Med darr på stärnman
argumenteras det mot påstådd inskränkthet då folk värnar den egna
valutan. De som motsätter sig en utveckling mot europeisk federalism far
bereda sig på anklagelser för ”hutsitutsi-tänkande” och att man inte vill
medverka till att förhindra nya
tragedier likt de i Bosnien. Men
samtidigt är de hängivna europavännerna beredda att använda just
nationalstatens symboler för att legitimera den egna verksamheten. En
gemensam valuta med bilder föreställande esperantokulturen. En
”nationalhymn”. En flagga. De tolv
gula stjärnorna mot blå botten som
dyker upp på officiella dokument
och andra publikationer. Allt detta är
ju ett indirekt erkännande av de
känslor som ligger latent i Europa.
Men istället för att utnyttja detta i ett
samarbete nationalstater emellan görs
försök att skapa en konsdad känsla av
samhörighet. I detta finns en stor
fara. De historiskt framvuxna myterna och traditionerna finns kvar.
Om eliten, det politiska etablissemanget, överger dem finns risken att
någon annan lägger beslag på dem.
Det är en utveckling som sannerligen inte skulle gynna ett fredligt,
folkligt uppbackat samarbete Europas
länder emellan.
BODIL BRYNTESSON:
The Affirmative Action Debate
A
ntologin The Affirmative
Action Debate visar
tydligt hur stor debatten
om Affirn1ative Action
har blivit i USA.
Redaktören George E Curry, i
vanliga fall redaktör för Emerge
kunniga skribenter. Boken innehåller
en mycket ambitiös genomgång av
historia, argument och olika vinklingar på den diskussion som förs
”over there”.
Tyvärr har boken nog mycket att
lära oss svenskar om vad som konuna
medelklassmän har haft det för lätt i
livet följs av inlägg om att Affirn1ative
Action har medfört förbättringar för
kvinnor, afrikanska amerikaner, asiatiska amerikaner och så vidare. Listan
kan göras lång över svenska debatter
som har anknytning till det som
Magazine, har samlat många namn- skall. Statistik som visar att vita beskrivs. Tham-proffesurer, 55+,
kvotering av invandrare, bostadsThe Affirmative Action D ebate, av George E. Curry, Addison-Wesley
Publishing Company inc, 1996.
54 SVENSK TIDSKRIFT
segregation med mera.
En majoritet av skribenterna är för
affirmative action. Deras kategorisering av människor är i stort
densanuna som forespråkare i Sverige
brukar tillämpa. Den debatt som
ursprungligen gällde forhållandet
mellan americans och african-americans har utökats till att handla om
även asian-americans, hispanics och
latinos. Ovanpå detta finns sedan ett
kvinnoperspektiv. Kvinnor i samtliga
grupperna behöver affirmative action
mer än männen.
Inbördes konkurrenssituation
Hur till exempel en ”asianamerican” man forhåller sig till en
”hispanic” kvinna är inte alltid
solklart. Det blir knepigt när det är
många kategorier i en kvoteringsdebatt. Och kanske är detta den
största lärdomen att dra for Sveriges
del. Vad händer i längden med samhället om vi genomfor alla foreslagna
Prägling
Det svenska värderingsklimatet är
”kvinnligt” skrev Anders Leion i
förra numret av Svensk Tidskrift.
Vi är det minst manliga landet i
världen. Kvinnligheten handlar om
snällhet, samstämmighet, jämlikhet, medkänsla, anspråkslöshet,
solidaritet. Jag kan inte låta bli att
undra om vi verkligen är så fina,
eller om vi bara inte kan låta bli
att ge efter för trycket.
De flesta tjejer i en undersökning av gyronasieungdom födda på 70-talet, tjejerna nota bene,
särbehandlingar av kvinnor, ungdomar, 55+, invandrare och andra
grupper. Hamnar de ”hjälpta”
grupperna i en inbördes konkurrenssituation? Och vad blir deras forhållande till den ganska stora grupp
människor som i Sverige, liksom i
USA, utan hjälp av särbehandling far
tampas med arbetslöshet och dålig
ekonomi?
I USA har arbetslöshet varit en av
de bakomliggande faktorerna till en
åsiktsstorm mot Affirmative Action,
som bland annat fatt invånarna i
Kalifornien att rösta bort systemet.
Det är inte så konstigt att medelklassen forr eller senare reagerar mot
att alltid ra höra att deras forutsättningar är for bra, samtidigt som de
också upplever svårigheterna att
klättra i samhället. Motståndare till
vill ha ”ett samhälle där alla har
det ungefär lika bra och skatterna
är höga” Medan killarna däremot
ser framför sig ”ett samhälle där
en begåvad, flitig och duglig
människa har möjligheter att få
det betydligt bättre än de flesta”.
Har tjejerna månne varit mera
lyhörda för de kollektivistiska signalerna på dagis än killarna? Har
tjejerna anammat mera av beställsamheten än killarna? Att alla ska
tycka lika mycket om alla, att man
ska vänta på sin tur, att alla ska
ha i tur och ordning, att alla ska
SVENSK TIOSKRIFT
Affirmative Action frågar s1g med
detta i åtanke om man verkligen gör
jämställdheten en god gärning genom ytterligare särbehandling. Själv
tror jag inte det.
Socialstatsfrälst folkpartist
Jag skulle kunna gå in mer på argument i boken, menjag måste erkänna
att jag hellre uppmanar alla att läsa
den. Särskilt personer som med
liberalismen som sin grundideologi
vill vara beredda att delta i diskussionerna när de amerikanska ideerna
importerats till Sverige.
Kontentan bli alltså: Läs boken,
men göm den om det passerar en
socialstatsfrälst folkpartist. Den innehåller alldeles for mycket input for
sådana, och forslagen blir kanske
importerade snabbare än du tror!
ha sakerna lika mycket, att personalen ger lika mycket till alla, att
det ska vara rättvist?
Har tjejerna fortfarande dagis i
blodet? Tror de att dagis fortsätter
att gälla, bara med den skillnaden
att personlen nu jobbar på någon
snäll social instans? Är det ett
oreflekterat underkännande av
dem själva som individer med drivkrafter och framåtanda? Tjänar
tjejer fortfarande på att få lika
mycket saft i glasen fast nu i form
av positiv särbehandling?
Helena Riviere
55