Print Friendly

Bo Lundgren; Institutionella förändringar fortsatt nödvändiga

Av Redaktionen | 31 december 1993


1993


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

INSTITUTIONELLA FÖRÄNDRINGAR FORTSATT NODVANDIGA
BO LUNDGREN
Väljarnagav 1991 den nya regeringen ett klart mandat att ta i tu med de senaste decenniernas
politiska misstag. De socialdemokratiska regeringarnas ideologiskt grundade ekonomiska
politik hade kvävt tillväxtkraften och lett Sverige in i den djupaste krisen under efterkrigstiden.
U
tgången av 1994 års val
kommer sannolikt att
bestämmas av trovärdigheten i den ekonomiska politiken. Moderata samlingspartiet, liksom övriga regeringspartier,
kommer att begära ett nytt mandat att
fullfölja den inledda saneringen av
Sveriges ekonomi. Den kan lika lite som
nu bygga på ”en ny ekonomisk teori”
utan måste utgå från att den enda vägen
att lösa problemen är att identifiera
orsakerna och ha viljan och förmågan att
åtgärda dem.
Den avgörande frågan som väljarna
kommer att ställas inför är således vilket
regeringsalternativ som har högst
trovärdighet närdetgällerattleda Sverige
ur den ekonomiska krisen. För att lyckas
måste vi kunna beskriva problemen och
BO LUNDGREN är skatte111i11ister
dess orsaker och samtidigt redovisa vad
som åstadkommits. slutligen måste vi
tydliggöra vadalternativet till regeringens
politik innebär och vilka effekter det
skulle ta.
Inflations- och spekulationsekonomi
Det är drygt två år sedan vi moderater
tillsammans med de andra borgerliga
partiernatogöverregeringsansvaret efter
densocialdemokratiskapolitikenshaveri.
Vi visste vilka problem som låg framför
oss även om vi underskattade kraften i
den ekonomiska nedgången. Det var
strukturproblemen, som växt fram i
ekonomin sedan slutet av 1960-talet, de
återkommande kostnadsproblemen och
slutligen finanskrisen somvar ett resultat
av 1980-talets inflations- och spekulationsekonomi.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder
för att lösa de strukturella problemen i
332 S VENSK TI DSKR IFT
ekonomin. Denna inriktningmåste ligga
fast också under den kommande
mandatperioden.
Den offentliga sektorn reformeras
både vad avser transfereringssystemen
och de offentliga verksamheterna. De
sänkta ersättningsnivåerna i de olika
forsäkringssystemen har inneburit en
kraftig ökning av produktiviteten i
industrin och andra delarav näringslivet.
Undanröjerflaskhalsar
Till foljd av forändringarna i sjukforsäkringen har sjukfrånvaron nästan
halverats sedan slutet av 1980-talet. En
effekt är att många foretag som tidigare
haft for många anställda for att klara den
höga frånvaron har friställt personal. På
kort sikt uppkommer svårigheter både
för de enskilda som drabbas av
arbetslöshet ochfor oss alla till foljd av de
kortsiktiga kostnaderna. Men den
dramatiska produktivitetsforbättringsom
detta innebär är en forutsättning for
tillväxt och nya arbetstillfållen.
Reformernai transfereringssystemen
innebär att vi till stor del undanröjer de
flaskhalsar som tidigare ledde till
överhettning vid mycket låga tillväxtnivåer.
När det gäller de offentliga verksamheterna har monopolen brutits.
Alternativ som ger konkurrens och
därmed ökad effektivitet växer fram.
Den negativa produktivitets utveckling
som under de senaste decennierna
kännetecknat stora delar av de offentliga
verksamheterna har vänts i sin motsats.
Förutom de ekonomiska vinster som
står att vinna genom dessa reformer
leder de också till att valfrihetsrevolutionen blir verklighet. Nu är det
inte, som tidigare, enbart de välbeställda
som kan välja skola. Samma utveckling
kommer vi att se också inom vård och
omsorg. Avdragsrätten for barntillsynskostnader i kombination med vårdnadsbidraget är ett exempel.
Mer återstår emellertid att göra. De
olika socialforsäkringssystemen bör i än
högre grad ta en enhetlig utformning
ochpensionsfråganmåstetaenlångsiktigt
hållbar lösning.
Tillfällig tillnyktring
Den andra sidan av problemen med de
stora offentliga utgifterna var de allt
högre skatterna. Problemen forstärktes
av det tidigare skattesystemets struktur.
I likhet med transfereringssystemen
missgynnade de höga marginalskattema
arbete och sparande samtidigtsom flaskhalsar i produktionen skapades. Den
nödvändiga marginalskattereform som
socialdemokraterna till slut tvingades
acceptera var ett uttryck for en- om än
for socialdemokraterna tillfållig – tillnyktring i skattepolitiken. Dessvärre var
utgångspunkten att skatteuttaget skulle
behållas eforändrat och det går inte att
SvENsK TrosKRIFT 333
eliminera de negativa effekterna av höga
skatter utan att de sänks.
Åtta skatter har avskaffats och
väsentligt fler har sänkts. Det samlade
skatteuttaget har sänkts med drygt 13
miljarder kronor och for första gången
sedan 1985 understigerskattetrycket i år
50 procentavdensamlade produktionen.
Den totala skattekilen för arbetsinkomster-d.v.s inkomstskatten, skattedelen av arbetsgivaravgifterna och
mervärdesskatten – som sänktes med
åtta procentenheter genom skattereformen har minskat från 63,4 procent
1991 till 59,2 procent i år.
skattesänkningspolitiken måste också
prägla nästa mandatperiod. Redan i höst
genomförs en omfattande företagsskattereform. För kommande år ligger
en sänkning av mervärdesskatten högt
på den prioriterade listan, vilket bl a
skulle förbättra situationenfördenprivata
gänstesektorn. En annan viktig reform
är att göra dagens osynliga löneskatter
synliga och fcirmånsrelaterade.
Ytterligare räntesänkningar
Reformerna av den offentliga sektorn
har lett och måste också fortsättningsvis
leda till omfattande besparingar. Det
strukturella budgetunderskottet är ett
resultat av att inte ens världens högsta
skatteuttag räckte till för att finansiera de
ännu högre utgifterna. De beslut som
harfattats av riksdagen för de kommande
åren innebär, också efter att de hittills
beslutade skattesänkningarnafinansierats
fullt ut, att det strukturella underskottet
eliminieras mot slutet av 1990-talet.
Den, redanbeslutade, budgetsaneringen
måste nu fullföljas for att skapa förutsättningarförytterligare räntesänkningar.
Det är den enskilt viktigaste faktorn for
ekonomisk återhämtning.
Uteblivna kompensationskrav
Den i sig oönskade deprecieringen av
kronaninnebärinte attde grundläggande
kostnadsproblemen, som tidigare, har
skjutits påframtiden. Konkurrenskraften
har också stärkts genom att arbetsgivaravgifterna har sänkts och produktiviteten i näringslivet har ökat. Det
mesta talar också för att vi denna gång
skall kunna hantera de ofrånkomliga
importprisökningarsom deprecieringen
innebär. Inget tyder idag på att vi
kommer att fa kompensationskrav som
åter skulle sätta fart på löne- och
prisspiralen. De låga avtalen på
arbetsmarknaden, inte minst inom
verkstadsindustrin, äretttecken pådetta.
Men det krävs ändå en beredskap for att
snabbt avvärja tendenser till ökad
inflation.
Vid valet 1994 kommer den akuta
hanteringen av den finanskris somföljde
av 1980-talets spekulationsekonomi att
ha avslutats. Mycket”eftervård” kommer
emellertid att krävas och effekterna på
334 SVE N SK TI DSK iti FT
samhällsekonomin kommer fortfarande
att vara kännbara.
De akuta problem som drabbat banksektorn tillhör de mer uppenbara effekterna avfinanskrisen. Föratt upprätthålla
stabiliteten i betalningssystemet och
trygga kreditforsärjningen krävdes
politiska ingripanden for att skydda
insättare och andra fordringsägare.
Samhällsekonomin har påverkats
genom den skuldanpassning, som har
lett till en mycket kraftig uppgång i det
privata sparandet. Denna anpassning är
en oundvikligfoljd av att de lån som togs
upp under 1980-taletnu måste amorteras
så att skuldbördan for såväl enskilda som
företag kan hävas.
Under loppet av några år har det
privata spararrdet svängt från att vara
negativt till att bli kraftigt positivt. Det
ökade privata spararrdet är i sig positivt
eftersom det ger en långsiktigt bättre
ekonomisk utveckling. Men effekten på
den inhemska efterfrågan har varit
dramatisk eftersom nästan 300 miljarder
kronor – eller ca 20 procent av BNP –
som tidigare konsumerats nu i stället
sparas.
Mildrade bankproblem
Den enskilt viktigaste faktorn for att
lindra effekterna av den ofrånkomliga
skuldsaneringen är att skapa forutsättningar for varaktigt lägre räntenivåer.
Neddragningen av skuldbördan kan då
spridas ut över en längre tid och därmed
minskar belastningen på samhällsekonomin. Detta visar hur lösningen på de
långsiktiga, strukturella problemen och
finanskrisen hänger ihop. Genom att
den beslutade budgetsaneringen fullföljs
under nästa mandatperiod skapas
forutsättningar for låga räntor. Problemen i banksektorn blirlättare att hantera
och den neddragning av inhemsk efterfrågan som skuldanpassningen medfort
lindras.
Med utgångspunkt i de insatser som
har gjorts sedan regeringsskiftet for att
sanera svensk ekonomi är möjligheterna
mycket,goda att skapa trovärdighet for
regeringens politik. Även om det
kommer att ta tid innan skadorna av två
decenniers missgrepp har reparerats är
det möjligt att se ljuspunkter. Varslen
minskar, antalet lediga platser ökar och
industriproduktionen växer åter efter
det dramatiska fall som började 1989.
Nästamandatperiodbör ocksåpräglas
av institutionella förändringar. Framforallt bör riksdagens arbetsformer forändras. Enligt min mening bör utskottsorganisationenforändras såattvi iprincip
återinför ett övergripande statsutskott.
Det skulle ge en betydligt bättre budgetdiciplin.
Samtidigtsom regeringspartiernamed
trovärdighet kan visa att de har haft
formåga att ta itu med de grundläggande
problemenstårsocialdemokraterna tomSVE N SK T !DSKRIFT 335
hänta. De beslut som fattades på den
socialdemokratiskapartikongressenvisar
att den forsiktiga omprövning som
socialdemokraterna tvingades inleda
under den forra mandatperioden har
avstannat. Nu forespråkas i stället en
återgång till samma politik som skapade
dagens problem.
Keynesiansk politik
Förslaget att ”flytta ut” i vart fall
sjukforsäkringen ur statsbudgeten och
finansiera dem med egenavgifterbetyder
att dagens formåner skall betalas två
gångar. Det innebär en skattehöjning på
50-55 miljarder eftersom arbetsgivaravgifterna inte sänks i motsvarande mån.
Det motsvarar i genomsnitt ca 15 000
kronor per hushåll som läggs på arbete
och produktion. Tillsammans med forslaget om ”värnskatt” innebär socialdemokraternas politik att mer än hälften
av ”Århundradets skattereform” skulle
återtas redan tre år efter att reformen
genornfordes.
På kort sikt vill socialdemokraterna
driva en keynesiansk politik och öka
budgetunderskottet, vilket pressar upp
räntorna. På lång sikt vill de höja
skatterna. Det sammantagna resultatet
blir att ekonomin forsvagas både på kort
och lång sikt.
Socialdemokraternas alltjämt höga
noteringari opinionsmätningarnaspeglar
ett stämningsläge.Många ärsäkert otåliga
foratt detekonomiskalägetinte forbättras
tillräckligt snabbt. I takt med att valet
närmar sig och väljarna fir klart for sig
vad det socialdemokratiska alternativet
innebär forändras detta. Då ställs frågan
vad Sverige behöver under nästa
mandatperiod – höjda skatter och färre
jobb eller sänkta skatter och fler jobb?
336 SVENSK TI DS KRI FT

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism