Print Friendly

Bo Ekegren; Om välstånd

Av Redaktionen | 31 december 1982


1982


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

välstånd
Att ledande industrimän skriver böckaär ovanligt. Det är också ursäktligt, ef.
tersom värvet och ansvaret som företagsledare inte bara ”kräver sin man’
utan också att denne ägnar nära nog al
sin tid åt uppgiften.
Wilhelm Haglund – chef för Sandvtken under det 60-tal då hårdmetalies
Coromant gick segrande över världenfattade pennan efter sin pensionering.
I boken ”Levebröd” (1978) skildrade
han inte bara sitt liv, utan också svensk
järnhantering sedan urminnes tider och
Sandvikens Jernverks tillkomst och ut·
veckling. I år – det år han fyller 80 -har
han ånyo utkommit med en bok. Denna
gång om den svenska samhällsutveck·
lingen under 1900-talet och med den talande titeln: ”Vårt välstånd. UppgåJ1
och nedgång.” (Natur och Kultur).
Wilhelm Haglund tillhör den generation som är ett med det svenska välståndet. Han föddes i ett outvecklat fattigsamhälle och lever nu som pensionär 1
ett rikt industriland. Han böljade som
13-årig svarvare med 58 timmars arbetsvecka och 25 kronor i månadslön Id
slutade som VD. Han är en av folkhemmets byggare.
Vad som nu trycker honom – och s01
fått honom att skriva boken om del
svenska välståndets uppgång och nedgång – är det övermod och det lättsillliC
som han anser länge ha präglat Sveriges
fackliga och politiska ledare och som
gjort att det svenska folkhemmet nu blivit ett konkursbo,
Wilhelm Haglund menar att det nostaJ.
giska talet om en ”svensk modell” undtl
50- och 60-talen, vilken skulle gettossea
kombination av arbetsfred och ansvanfull kostnadsutveckling är en myt. Redan
4l började vi genom alltför stora löneach skattehöjningar underminera vår inilstris konkurrenskraft. Nedgången för
Wrt välstånd och vår industri började
R:dan 1965. Då var industrisysselsättIngen som störst. Och minskningen av
industrisysselsättningen i Sverige som
ett sedan dess är inte något resultat av
en naturlig utveckling mot ett postindustriellt samhälle, utan resultatet av ett
GOaturligt högt kostnadsläge.
Att läsa Wilhelm Haglunds båda
böcker ”Levebröd” och ” Vårt välstånd” är ett effektivt botemedel mot
den historie- och perspektivlöshet som i
så stor utsträckning präglar den ekonomisk-politiska debatten.
Socialdemokraternas och LOs hela
förkunnelse bygger ju på den felaktiga
förutsättningen att Sveriges välstånd är
Dågot för alltid givet. En svensk medborpre skall vmje år få sin ledighet utökad,
sin lön höjd och sina förmåner förbättrade. En svensk myndighet skall varje år
få ökade anslag och mer personal.
Så långt har detta invaggande i tron på
det svenska välståndets tusenårsrike
gått, att Olof Palme vid sitt tal på senaste
LO-kongressen kunde säga att det var
ATP-fonderna som skapade det svenska
välståndet. Och att döma av broschyrer,
annonser och tal från socialdemokraterna och LO i fondfrågan är detta en allmänt spridd uppfattning inom Rörelsen.
Om ett land skall vara fattigt ellr rikt är
således en fråga som det går att fatta
beslut om, en gång för alla. ”Politik är
att vilja.” Svårare är det inte. Man kan
fråga sig hur detta synsätt låter sig förenas med ett internationellt perspektiv.
Varför har inte Indien beslutat införa
ATP, om nu detta är ett sätt att garantera
339
evigt välstånd? Varför framhärdar Tredje Världens fattiga nationer i att framleva
i fattigdom, när de kan följa de svenska
offentliga fackliga organisationernas recept att bygga daghem och på så sätt
sätta fart på industrin?
Den socialdemokratiska tesen om att
Sveriges välstånd skapats genom politiska reformer är en spekulation i människors bristande historiekunskaper och
förmåga att glömma. Ett försök att blanda ihop orsak och verkan.
Men det är också ett uttryck för den
marxistiska ideologins tro på de automatiskt verkande ”produktivkrafterna”,
vilka enligt Karl Marx är de som skapar
den tekniska utvecklingen. Det enskilda
initiativet spelar här ingen roll. Vad som
skall ske, det sker. Privata initiativ och
privat företagsamhet är därför bara ett
lumpet försök att roffa åt sig vad som
tillhör Kollektivet.
Karl Marx hann aldrig uppleva den
ryska revolutionen. Han fick därför aldrig tillfälle att förklara varför ”produktivkrafterna” visade sig ha så uppenbara
svårigheter att skapa utveckling och välstånd i socialistiska länder. Den socialistiska statens byråkrati visade sig vara så
kompakt att inte ens Historiens Oundvikliga Gång rådde på den.
När man läser en industrimans redogörelse för vilka faktorer det är som skapar välstånd och sysselsättning inser
man att det är realiteter som malm, skog
och levande människor av kött och blod
som skapar välstånd – inte politiska tal
och beslut i stora församlingar. Det är
underligt att någon ska behöva påminna
om sådana självklarheter. Inte undra på
att Sverige hamnat i ekonomisk kris!
Bo Ekegren
l
l
. r
l


l

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner