Print Friendly

Bo Ekegren; Från en nation i arbete till en nation i pyjamas

Av Redaktionen | 31 december 1997


1997


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

FRÅN EN NATION I ARBETE
TILL EN NATION I PYJAMAS
BO EKEGREN
Av de stolta orden om ”En nation i arbete” hörs inte mycket längre.
Numera handlar regeringspolitiken inte ens om arbete utan om att
sätta ”guldkant” på bidragsberoendet.
• • r det någon som
kommer ihåg uttrycket ”En nation i
arbete?”. Det var ett
slagord som forekom i nytillträdda socialdemokratiska
regeringens forsta budgetproposition
i januari 1995. Dåvarande arbetsmarknadsministern Anders Sundström använde flitigt detta uttryck i
tal och artiklar. ”En nation i arbete”
skulle bli titeln på en särskild proposition senare under våren.
Slagordet ”En nation i arbete” används inte längre. Det har fallit i
glömska.
Är det då någon som kommer ihåg
en banderoll från farstamajdemonstrationerna 1994 och 1995: ”Arbete
istället for bidrag”?
Nej, det är det nog ta som gör.
Trots att detta faktiskt var självaste
BO EKEGREN är ledarskribent i
Svwska Dagbladet.
12
huvudtemat, den banderoll som bars
forst i de demonstrationståg som
organiserades enligt de centrala
anvisningarna. I dag är det inte någon
som påminner sig parollen ”Arbete
istället for bidrag”, allra minst de som
bar den.
Fyndig fo rmulering
Förre finansministern Allan Larsson
är det däremot många som. minns.
Han fortsatte som ekonomiskpolitisk talesman for socialdemokraterna sedan partiet hamnat i opposition och innehade denna post fram
till valåret 1994 då Göran Persson
övergick från att vara presumtiv
skolminister till att bli presumtiv
finansminister.
Allan Larsson hade en favoritfras
som han återupprepade gång på
gång: ”Man skall betala människor
for att arbeta, inte for att de inte skall
arbeta”, sade han. Allan Larsson
tyckte att detta var en fYndig fornmlering, vilket det onekligen är, men
han ansåg också att han med denna
SVENSK TIDSKRIFT
sats uttalade något slags mål for den
socialdemokratiska politiken och
samtidigt en kritik av regenngen
Bildt.
Alltfor många svenskar saknade
arbete och var hänvisade till att leva
på bidrag, menade alltså både forstamajdemonstranterna, den socialdemokratiska regeringen och Allan
Larsson. Sverige skulle bli ”En nation
i arbete”.
Men detta var på våren 1995.
Våren 1997 är situationen på den
svenska arbetsmarknaden densamma
som två år tidigare: arbetslösheten
ligger kvar vid cirka tolv procent.
Men debatten om hur arbetslösheten
skall bekämpas har av regeringspartiet
forts in i helt andra banor.
När Carl Bildt efter sitt uppdrag i
Bosnien återinträder i rollen som
oppositionsledare möter han en
regering som har ändrat både ambitionsnivå och argumentation.
Ras, det riktade anställningsstödet,
som Anders Sundström lanserade
våren 1994, och som innebar en tidsbegränsad nedsättning for nyanställda
av de arbetsgivaravgifter som nyss
hade höjts, framstår i efterhand som
regeringens sista forsök att få till stånd
fler arbetstillfållen på den reguljära
arbetsmarknaden. När inte Ras skapade ”En nation i arbete”, då gav
man upp.
Fackliga protester
Också en annan storslagen socialdemokratisk arbetsmarknadspolitisk
ide slutade att se dagens ljus under
1995: den av Allan Larsson lanserade
tanken på s k arbetsforetag. Förslaget
innebar att arbetsformedlingarna
skulle starta personaluthyrningsföretag med vars hjälp arbetslösa skulle få
borde övervägas att göra något åt de
skattekilar som gör att hushållen inte
har råd att betala for städning och
andra tjänster i henunen om det skall
betalas full skatt och arbetsgivaravgifter for arbetsinsatserna.
Hon uppläxades emellertid av de
rättroende. Socialminister Margot
Wallström och inrikesminister Jörgen Andersson lyckades vrida om
problemformuleringen så att debatten kom att handla om huruvida den
kommunala hemtjänsten hade begränsade resurser eller inte. Om den
hade det, menade de, skulle det vara
befogat att höja skatter for att ge
kommunerna mer pengar. Att sänka
en skatt under dagens nivå var enligr
finns och genom att antalet arbetssökande begränsas.
När Göran Persson vid ett framträdande i Gävle i september med
gillande berät.tade om hur danskarna
lyckats ”sätta guldkant på arbetslösheten” var det lika aruTlärkningsvärt
som om påven hade uttalat att det
inte skadar med lite synd då och då.
Göran Persson sade sig vara öppen
for införande av friår, att fast anställda
skulle erbjudas ett års ledighet med
betalning från a-kassan så att en
arbetslös under tiden skulle ra tillfålle
att utfora arbetet.
Persson resignerade
Detta stred mot allt som tidigare sagts
arbete utan att bli anställda hos någon deras synsätt järnforbart med att ge en från regeringens sida om att arbetsarbetsgivare. Att arbetsformedlingen
skulle stå som arbetsgivare var ett
elegant sätt att kringgå anställningslagarna, något som de fackliga organisationerna upprört påpekade i sina
remissvar. Men eftersom anställningslagarna enligt den officiella
retoriken inte var något problem på
arbetsmarknaden, de hade ju just
krånglats till genom de så kallade
”återställarna”, gick det naturligtvis
inte for sig att i den praktiska poliriken erkänna att lagarna forsvårar for
arbetssökande att få jobb. Iden om
arbetsföretag dog under utredningsstadiet.
Under våren 1996 tassade arbetsmarknadsminister Margareta Wirrberg for några dagar in på likaledes
forbjuden mark, innan hon upptäcktes och manades korruna tillbaka.
I en radiointervju sade hon att det
subvention, att betala ut ett bidrag –
och att staten skulle betala ut bidrag
for att friska medborgare skulle få
städat i sina hem, var inte att tänka
på… Sedan den ursprungliga tanken
forvandlats till oigenkännlighet, forkastades den.
Under sensommaren och hösten
1996 – efter halva mandatperioden –
gick den socialdemokratiska debatten
om arbetslösheten in i en ny fas. Efter
att i början av året fått rörelsen och
nationen att vänja sig vid tanken att
det skulle vara en stor sak att uppnå
det blygsanm1a målet att halvera den
öppna arbetslösheten till år 2000,
började statsministern öppna fOr
ytterligare sänkt ambitionsnivå. Arbetslösheten skall inte längre bekämpas genom att det blir fler jobb,
istället skall arbetslösheten minska
genom att vi delar på de jobb som
SVENSK TIDSKR.IFT
löshetsforsäkringen skulle vara en
omställningsforsäkring, och det var
ett forslag som visade att Persson
resignerat om möjligheten att skapa
fler jobb i landet. Längre bort från
den av Allan Larsson papegojaktigt
återupprepade frasen ”Man skall
betala människor for att arbeta, inte
for att de inte skall arbeta”, kan man
knappast konmu: Nu skulle a-kassan
betala människor om de lovade att
inte dyka upp på arbetsplatsen under
ett år.
När far super är det rätt, och Göran
Perssons uttalande om friåret öppnade slussar som varit stängda. Margareta Winberg, som stapplar fram i
samhällsdebatten och tänker högt,
började tala om forkortad arbetstid,
något som partiet avvisade så sent
som vid den senaste partikongressen.
Hon ändrade sig visserligen snart och
13
<
r
o
z
:r:
n
>
r
r
o
tog tillbaka, som vanligt, men sagt
var sagt och de som alltid krävt
arbetstidsforkortning vädrade naturligtvis morgonluft. De kommer att
höra av sig.
Nytt, också det i resignationens
tecken, var att Göran Persson i Gävle
öppnade for improvisationer i fråga
om hur a-kassornas medel kan anmänniskor måste komma att leva av
bidrag. ”Arbete istället for bidrag”
betraktas som ouppnåeligt. Det gäller
i stället att sätta guldkant på bidragsberoendet, att utnyttja de arbetslösa
som en resurs, som det brukar heta.
I sin nyårsintervju i radio talade
Göran Persson om sitt intresse for att
ge riksspridning åt den s k Kalmarpå alla stenar hade LO kommit fram
till att det vore lämpligt att erbjuda
50.000 forvärvsarbetande i åldern 60-
64 år fortidspension. På så sätt skulle
50.000 arbetslösa kunna fa överta
deras jobb. Eftersom det i annat fall
skulle utgå arbetslöshetsersättning till
de 50.000 arbetslösa, skulle det finnas
pengar att betala fortidspensionerna
<
r
o
rn
z
vändas. ”När människor ändå uppbär modellen. I Kalmar utgör de arbets- med. Om ”En nation i arbete” är det
arbetslöshetsersättning, varfor inte
utnyttja det for att göra livet lite
lättare?”, sade han i Gävle som forklaring till att han börjat intressera sig
for danskamas olika fom1er av betald
ledighet.
Om man utgår från att den höga
arbetslösheten skall bli bestående, att
staten årligen skall betala ut uppemot
hundra miljarder kronor i arbetslöshetsunderstöd, då blir det onekligen aktuellt med andra lösningar än
i ett samhälle där arbetslösheten, åtminstone i normala konjunkturer,
ligger på låg nivå.
Det handlar då om att anpassa sig
efter att ett stort antal arbetsfora
14
lösa medlemmarna i Kommunalarbetareforbundet en stående reservarme som rycker in som vikarier och
som extra arbetskraft, ”kvalitetshöjare”, inom den kommunala verksarnlleten. Vid dessa inhopp fortsätter
ersättning att utgå från a-kassan.
Kommunen betalar ett tillägg som
ersättning for arbetsinsatsen.
alltså inte längre något tal.
Betalt for att inte arbeta
Ambitionsnivån är sänkt. Den öppna
arbetslösheten skall halveras och
endast omkring halva nationen skall
vara i arbete. Den andra halvan av
den arbetsfora befolkningen skall fa
betalt for att inte arbeta, betalt for att
rn
()
>
r
kunna avforas från arbetsmarknaden o;
Guldkant
Kalmannodellen innebär att en pool
av arbetslösa kommunalare blir ett
och från arbetslöshetsköema. Ungdomar skall studera, inte söka arbete,
och de äldre skall fortidspensioneras.
permanent inslag i den kommunala Halva nationen skall arbeta och
verksamheten. Kommunen far billig den andra halvan fa betalt for att gå
arbetskraft. Med hjälp av den höga hemma i pyjamas. På så sätt skall den
arbetslösheten och a-kassan går det öppna arbetslösheten kunna halveras
att ”sätta guldkant” på den kom- till sekelskiftet.
munala verksarnlleten. Detta är den socialdemokratiska
De belopp som betalas ut i arbetslöshetsersättning har under det senaste året i allt större utsträckning
börjat betraktas som en nyupptäckt
guldgruva. Eftersom utgifterna for
arbetslöshetsunderstöd uppfattas som
oundvikliga, kan man lika gärna göra
något nyttigt och skojigt for pengama – så går resonemanget. LO
presenterade strax fore jul en rapport,
Att vända på stenar. Om möjligheten att
halvera arbetslösheten. Efter att ha vänt
SVENSK TIDSKRIFT
regenngens resignerade målsättning
våren 1997. Carl Bildt kommer efter
sin återvändo till den svenska politiken att märka den forändrade inställningen om han i debatten råkar
begagna någon av de paroller som
socialdemokraterna använde innan
han for till Bosnien. Om Carl Bildt
säger ”Arbete i stället for bidrag”
kommer detta att uppfattas som en
utmanande provokation och ett våldsamt angrepp på regeringens politik.
r

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner