Print Friendly

Bo E Carlsson; Prisstegringarnas orsaker

Av Redaktionen | 31 december 1985


1985


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

BOE CARLSSON:
Prisstegringarnas orsaker
Vad beror inflationen på? Denfrågan
har SvT ställt till ett antal personer och
institutioner. Här följer svarenfrån
civilekonom Bo E Carlsson, SAF, fil dr
Per-Martin Meyerson, Sveriges
Industriförbund, utredningschefRoland
Spånt, TCO och ordföranden i
folkpartiet, Bengt Westerberg.
Varför stiger priserna? För att besvara
frågan kan en rad mer eller mindre sofistikerade teorier om inflationens orsaker
redovisas. Prisförväntningar, efterfrå-
geutvecklingen och penningmängdens
variationer är förklaringsfaktorer som
kan ingå i dessa. Modellerna kan etiketteras som keynesianska, neoklassiska eller monetäristiska beroende på vilken
vikt olika förklaringsfaktorer tillmäts.
Frågan kan också besvaras med en
truism: priserna stiger därför att en säljare begär ökad ersättning för sina varor
eller tjänster och finner köpare som är
beredda att betala de nya priserna. En
följdfråga blir varför säljaren kräver
ökad ersättning. Orsakerna kan vara flera tex
– att kostnaderna ökat. Säljaren kan
tänkas fastställa sina priser som ett
visst påslag på givna kostnader. Om
kostnaderna ökar, räknar han upp
sma pnser.
– att efterfrågan ökat. Det är den klassiska situationen. Efterfrågekurvan
har förskjutits uppåt. Ny jämvikt etableras vid en högre prisnivå.
– att lönsamheten är otillräcklig. Säljaren behöver ha större marginaler;
han kan försöka öka sin lönsamhet genom att höja sina priser. Huruvida det
lyckas beror på efterfrågans priselasticitet.
– att kostnaderna förväntas öka. Det
kan ha sina fördelar att genomföra en
successiv uppjustering av priserna
(man vet aldrig när man kan drabbas
av ett prisstopp).
Ökade kostnader kan bero på den internationella prisutvecklingen. En fullständig inflationsmodell bör givetvis
också kunna förklara dessa – men låt
192
oss här acceptera dem som oförklarade
och externt givna. För den enskilde företagaren i Sverige torde höjda löner vara
den viktigaste och vanligaste orsaken till
ökade kostnader. Och förväntningar om
höjda kostnader torde i allmänhet sammanhänga med förväntningar om kommande lönehöjningar.
Också en ökad efterfrågan kan bero på
höjda löner eller på ökade subventioner
till hushållen eller – åtminstone i teorin
– på sänkta skatter.
Varför stiger då lönerna? Därför att
löntagarorganisationerna begär och är
starka nog att genomdriva krav på högre
löner. Företagen/arbetsgivarna har däremot vanligen inte tillräcklig styrka för
att begränsa löneökningarna till vad t ex
produktivitetsutvecklingen medger. Och
man förväntar sig till väsentlig del kunna
kompensera de högre lönekostnaderna
genom höjda priser.
Varför begär då löntagarorganisationerna löneökningar som leder till inflation? Därför att det är deras centrala
uppgift och existensberättigande att inför sina medlemmar kunna redovisa resultat i form av nominella löneökningar.
Och så länge eventuella sysselsättningseffekter av löneökningarna inte behöver
bekymra löntagarorganisationerna – att
garantera den fulla sysselsättningen är
statsmakternas uppgift i vår svenska modell – finns få spärrar mot inflatoriska
lönekostnadsökningar.
Är det verkligen så enkelt? Ger låga
löneökningar automatiskt en låg inflation? Nej, det är inte riktigt så enkelt,
men utan tvekan är en av orsakerna till
att priserna i Sverige under en följd av år
stigit snabbare än i omvärlden, att vi haft
en snabbare arbetskraftskostnadsutveckling. Mindre löneökningar skulle ge
en mindre inflation utan att för den skull
behöva medföra en svagare reallöneutveckling. I förhållande till målet lägre
inflation är den svenska lönebildningsprocessen ett systemfeL
Det finns också andra sådana systemfel. Det orimliga svenska skattesystemet är ett. En alltför snabb expansion inom den offentliga sektorn under
lång tid och det därmed sammanhängande offentliga budgetunderskottet är ett annat. En otillräcklig rörlighet – såväl regionalt som yrkesmässigt
– på den svenska arbetsmarknaden är
ytterligare ett. En bristande korrespondens mellan ansvar för löneutveckling
och ansvar för sysselsättningsutveckling, är en annan systembrist som antytts
i det föregående.
Det här sagda motsäger inte, att t ex
penningmängdens utveckling har betydelse för den långsiktiga inflationsutvecklingen. Variationer i penningmängden påverkar inflationsförväntningar och
efterfrågeutveckling. Men när posten
höjer portot eller den lokale !CA-handlaren lägger på ytterligare en 25-öring på
falukorven är ändå lönekostnadsutvecklingen en mer direkt och omedelbar förklaring.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner