Björn V.D. Esch; Lagen och Europakonventionen


1993


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

BJÖRN V. D. ESCH:
Lagen och Europakonventionen
E
n för EG:s funktion nödvändig
förutsättning är att medlemsländerna har en gemensam rättsuppfattning. Inom EG-rätten har en sådan utformats på grundval av Romtraktaten där
Europakonventionen om de mänskliga
rättigheterna utgör en av byggstenarna.
En särskild domstol har inrättats i Strasbourg dit den enskilde kan vända sig om
hans rättigheter kränkts av statsmakten.
Sundberg & Sundberg: Lagen och Europakonventionen. Juristförlaget, Institutet
för offentlig och institutionell rätt 1992
Ja till EG- Nej till Europakonventionen
går således inte ihop. Därför kan det synas paradoxalt att våra politiker, trots sin
uttalade entusiasm för EG och sin så
starkt betonade europeiska identitet under mer än 40 år envist vägrat införliva
Europakonventionen med vår svenska
lagstiftning.
Professorn i juridik Jacob W F Sundberg och sonen Fredrik, jurist vid Europeiska kommissionen i Strasbourg, har i
boken ”Lagen och Europakonventionen”
samlat åtta fristående uppsatser som belyser den roll mänskliga rättigheter i allmänhet och Europakonventionen i synnerhet haft – och har – för svensk rättsuppfattning.
Två avsnitt är nyskrivna medan övriga
publicerats 1979-91. De senare har inte
överarbetats i syfte att bevara deras tidsprägel och därigenom belysa hur dramatisk utvecklingen varit.
I förordet slås fast att Europakonventionen sätter en rättslig minimistandard
och den styr de krav vi har rätt att ställa på
lagstiftningen. I det inledande kapitlet om
”Europakonventionen och Sverige” beskrivs framväxten av Europakonventionen och domstolen i Strasbourg. Dåtidens
utrikesminister var Östen Unden som enligt Sundberg inte kände någon större entusiasm för framför allt domstolen. Helst
hade han sett att den inte blivit av men
han kunde inte hindra övriga stater att
sätta upp den. Det skedde 1958 men Sverige erkände inte domstolens kompetens
förrän efter Undens avgång.
Grunden till den svenska misstänksamheten mot Europakonventionen utvecklar Sundberg i bl a kapitlet ”Om positivering av mänskliga rättigheter”. Utifrån
naturrätten, med filosofer som Montesquieu och Locke växte maktdelningslä-
ran fram. Med en styrande, en lagstiftande och en dömande makt skulle den allsmäktiga staten hindras från att utöva det
godtycke som allsmakten möjliggjorde,
enligt principen – lex versus rex.
Med den grundsynen utarbetades Europakonventionen varvid man gjorde ett
urval av rättigheter vilka markerade motsättningar till Hitlers, Stalins m fl totalitära regimer. Till de rättigheter som
aktualiserades hörde rätten att bilda familj, att bestämma sina barns uppfostran,
att få bruka sina tillhörigheter.
För svensk del var enligt Sundberg
Europakonventionen en sjusärdeles
prövning av främst allmänfilosofiska skäl
i form av traditionerna från Boström och
Hägerström. Enligt den senares lära –
den s k Uppsalaskolan-finns inga rättsliga plikter eller däremot svarande rättigheter. Sundberg menar att Boströms och
Hägerströms traditioner betydde då de
förenades i ämbetsmannen att staten var
Gud och statsmakten rätt. Att diskussionerna i Strasbourg skulle te sig oändHgt
avlägsna i den atmosfären finner Sundberg naturgivet
Boken innehåller rikligt med citat alltifrån professor Lundstedts kända yttrande att ”Talet om att en ny lag skulle kunna
kränka äganderätten är lika meningslöst
som en papegojas pladder” till en av våra
dagars erfarna riksdagsmän som inte
trodde ”att vår rättighetstradition ligger
så illa till”. Sundberg menar att Europakonventionen hävdar just motsatsen, att
lag kan kränka rätt. Därför anser han att
sådana inlägg mer än volymer visar hur
svenskarna i allmänhet ser på Europakonventionen.
Ett antal rättsfall där Sverige fällts för
brott mot Europakonventionen redovisas. Som en förklaring till de fållande
domarna anför Sundberg den s k transformationsteorin som Sverige åberopar.
Den innebär i korthet att ett internationellt avtal som Sverige ingått behöver inte
uppfyllas med mindre att riksdagen antar
en särskild lag som slår fast att den ingångna förpliktelsen skall infrias. I fråga
om Europakonventionen har riksdagen
låtit bli att stifta en sådan lag varför domstolarna inte låtsas om den. Sundberg
framför såväl egna som andra juristers
kritik av transformationsteorin som han
karaktäriserar som en dogmatisk finess.
Han hävdar att Europakonventionen
framstod som ett hinder för socialistiska
ambitioner framför allt under Carl Lidboms ministertid.
Högskattesamhällets framväxt där
~——
113
Pomperipossaeffekter kunde leda till över
100 procent skatt ställde krav på en
enorm kontrollapparat som sträckte sig in
i människors intimaste vrår. Detta menar
Sundberg blev ett område öppet för konflikter med Europakonventionen.
Sonen Fredrik Sundbergs bidrag handlar ”Om lagbegreppet” i en historisk och
filosofisk belysning, från 1000-talet i
England och fram till Europakonventionen. F Sundberg analyserar uttalanden av
Europadomstolen vad gäller t ex den nationella domstolens ställning iförhållande
till den exekutiva makten, eller den en- ~kildes rätt att gå till domstol. Han drar
bl a slutsatsen att åtskilliga frågor som rör
lagligheten av myndighetsbeslut måste
kunna underkastas en domstolsprövning
enigt Europakonventionen. Även frågan
om lagprövningsrätt tas upp. Dessa frågor
måste riksdagen ta ställning till om – eller
när – Sverige skall införliva Europakonventionen med svensk lagstiftning.
”Lagen och Europakonventionen” är
en lättförståelig introduktion för den som
vill bekanta sig med europeisk rättsuppfattning. Ur olika aspekter, politiska och
juridiska, får man följa hur och varför
skillnaderna mellan svensk och europeisk
rättsuppfattning uppstått och vidmakthållits. Efter att ha läst boken framstår allt tal
om vår europeiska identitet som ren retorik om vi inte är beredda att införliva den
europeiska rättsordningens grundläggande princip med vår egen lagstiftning.
. r