Print Friendly

Bengt Johansson; Hasch-himmel och helvete

Av Redaktionen | 31 december 1987


1987


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Ui lERATUR
BENGT JOHANSSON:
Hasch – himmel och helvete
V
är väl medvetna om att våld, kriminalitet, asocialitet eller flummig
ansvarslöshet har samband med
användning av sprit eller droger. Den etablerade uppfattningen vill göra gällande
att det är den sociala bakgrunden som utlöser dessa reaktioner och att drogbruket
är en följd därav. Trots att denna uppfattning varit förhärskande under decennier
har den inte förmått att skapa tillfredsställande motåtgärder. Det meningslösa
våldet tilltar, drogmissbruk förekommer i
välsituerade kretsar och mystiska rörelser
griper omkring sig. Även om det förvisso
finns väsentliga komponenter i den etablerade uppfattningen är den inte tillräcklig för att skapa ett konstruktivt
handlingsprogram mot denna samhällsutveckling.
Allan Rubin: Hasch – Himmel och
Helvete. Sober förlag 1986
Iföreliggande bok redogör författaren för
sina iakttagelser och frågar om inte själva
drogbruket, och då främst hasch, är orsaken till och inte följd av den problematiska samhällsutvecklingen. Många har
bibringats uppfattningen att hasch är ett
relativt harmlöst knark. Man anses bli lite
snäll och flummig och kunna sluta med
bruket när som helst. Det finns föresprå-
kare för att hasch är att föredra framför
alkohol.
Hasch är dock ett medel som griper
mycket djupt in i personligheten genom
sin s k hallucinogena verkan. Arten av
ruset är därvid något helt annat än den
man får av alkohol och kan inte på något
sätt liknas vid alkoholrus. En hallucination innebär, att hjärnan själv skapar bilder, röster eller upplevelser som inte finns
i sinnevärlden. Det kan liknas vid kraftiga
drömmar i vaket tillstånd och inte sällan
ha en mycket intensivt styrande påverkan
på personligheten. Hallucinationerna kan
vara mjuka, varma, skönhetsupplevelser
med sfärisk harmoni och inge känsla av
frid och stillhet, men de kan också vara
våldsamma och hotfulla med blod, döda
reptiler och demoner som starkt styr och
påverkar den förgiftade individen.
Särskilt för yngre och mer oerfarna
personer kan dessa hallucinationer bli
mycket genomgripande upplevelser som i
grunden påverkar personligheten och
dess utformning. Den inblick i en ny värld
som drogbrukaren tycker sig få är en
mycket stark upplevelse som är i paritet
med extas och frälsning. Den är så klar
och kraftfull att man anser sig få en sann
inblick i sitt inre själsliv eller att en vidgad
värld blottar sig. Dess existens kan ej förnekas av brukarna, utan denne blir en
övertygad förkunnare av sina upplevelser
till en omvärld, som inte förstår budskapet och som i stället betraktar yttringarna
något roat men osäkert.
Hallucinogener (exv hasch, meskalin
och i senare tid det syntetiserade LSD)
har använts av medicinmän, schamaner,
gurun och andra fördansare som upprätthållit kontakten med andevärlden hos
folkstammen. Vad som nu håller på att
ske är att ungdomar kommer in i denna
hallucinatoriska värld utan att kunna
hantera upplevelserna i densamma. Behovet av andliga ledare blir därför stort
hos dessa unga. En del finner ledarna i
popartisters framtoning, andra i hårdförda djävulsdyrkares, andra åter söker sin
ledning i någon mystisk sekt, vanligen
förankrad i Indien, med en haschrökande
guru som samlande figur.
136
Författaren framför i boken en mängd
frågor om hans iakttagelser och synsätt
kan vara relevanta. Man förstår hans osäkerhet att ta ståndpunkt inom området
då han till professionen är arkitekt, men
hans beläsenhet och analysförmåga ger
honom dock rätt att forma sina hypoteser
med stor självaktning.
Med exempel tagna från 60-talets studentuppror i Berkeley där haschångorna
låg täta, från Köpenhamns Christianiaträsk med blanddroger och förfall, går
författaren in på hur detta kan ha varit
grund för viss del av terrorism, rasism,
fascism, djävulsdyrkan och utslagenhet
Han vill särskilt stryka under att vi skall ta
dessa drogade gruppers uttalanden på allvar. När ondskans prästerskap säger
”sympati för Djävulen” är detta inte ord
som skall verka chockerande, i stället
skall det tas som blodigt allvar i ordens
egentliga betydelse från en grupp som under hallucinatoriska upplevelser upplevt
något vi andra inte kan förstå. Detta antagande får stöd då man märker hur ungdomar dyrkar makabra situationer, meningslöst våld, sexuell grymhet i grupp
eller i avskilda sekter. Dessa senare kan
ha en gemensam kraft av sådan karaktär
att den ödelägger sig själv i rituella självmord.
I boken får den mindre väl bevandrade
läsaren en inblick i drogkulturen med
många upplysningar och exempel på
symboler som omgärdar drogkulturen,
anarkitecknen, haschavbildningar m m.
Artisters och gruppers drogbruk belyses,
ibland med exempel på fortlöpande förfall till rena häx- och satansriter.
Boken är mycket rikt och unikt illustrerad. Blandat med rena skräckbilder
finner man tillsynes gulliga bilder, men
där mstgnier visar anknytning till
drogkulturen på ett sätt som skapar olust
för den unges framtid. Vad som synes
vara välmenad mjukhet är inte sällan inledning till ett begynnande drogmissbruk
och inre förfall. Bokens budskap att man
inte fattar vidden av allvaret i denna omfattande kultur om man inte inser hallucinationens betydelse illustreras föredömligt.
Det här är en mycket angelägen bok
som tack och lov vänder upp och ner på
ett och annat vedertaget, men som för
ovanlighetens skull även kommer med
nya konstruktiva bidrag.
Den fyller en mycket stor funktion för
dem som i sin vardag har att göra med
barn och ungdom ända upp i arbetslivet.
För människor som söker nya infallsvinklar och känner sig frågande inför
samhällsutvecklingen är boken berikande.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner