Bättre köpa lyxyacht än cancervård?

Få argumenterar för att inkomster ska utjämnas till varje pris. Men inom sjukvården råder ett extremt jämlikhetsideal. Det diskuterade filosofiprofessorerna Per Bauhn och Torbjörn Tännsjö på Timbro i går.

Är det rätt att någon kan köpa sig förbi en vårdkö? Så brukar frågan ställas. Och det var också så Torbjörn Tännsjö framställde den i ett samtal med Per Bauhn, när de två filosofiprofessorerna diskuterade Bauhns rapport om det han träffande kallat missunnsamhetens etik på Timbro i går.

Men frågan är felställd.

En person som av egna medel betalar mer för att få tillgång till snabbare eller bättre vård köper sig inte ”förbi” någon kö, utan skapar fler kassor att köa till, genom att medel tillförs vården som sådan.

När det gäller andra typer av konsumtion vet vi alla att nya produkter ofta är mycket dyra, men att kostnaden sjunker snabbt i takt med att teknikutveckling sker och att marknaden ökar. Alla kan inte köpa den nyaste datorn eller telefonen. Men tack vare att några gör det, sjunker priserna, vilket gör att det så småningom blir möjligt för fler att göra det.

Antag som exempel att en svensk multimiljonär får cancer och är beredd att, ur egen ficka, betala hundra miljoner kronor för att få en vård som ligger nära forskningsfronten. Är det dåligt – eftersom alla inte har råd med det och det därmed ökar ojämlikheten? Eller bra – eftersom det ger ett stort ekonomiskt tillskott till medicinsk forskning vilken kan komma fler till del?

Alla är överens om att god hälsa är en av de saker vi prioriterar högst i livet. Då kan man som Tännsjö – och den grundinställning som råder inom svensk politik i dag – hävda att eftersom detta är centralt för alla är det viktigt att till varje pris se till att ingen får något som är bättre än någon annan, även om det innebär att de totala resurserna därmed blir mindre. Maximal jämlikhet till varje pris.

Eller så kan man mena att det är orimligt att hindra människor från att, om de vill och kan, lägga mer pengar på det de prioriterar allra mest, än vad det finns utrymme för inom ett skattefinansierat system.

Få skulle i dag argumentera för att inkomster ska utjämnas till varje pris. Ekonomiska skillnader finns. Men slutsatsen av det extrema jämlikhetsideal som råder när det gäller sjukvårdsfrågor blir att det är bättre att den som har gott om pengar lägger dem på en lyxyacht – eller för all del en hemmabioanläggning – än på sjukvård.

Det låter som en högst osund princip.

Maria Eriksson är chefredaktör för Svensk Tidskrift.