Print Friendly

Aven moderater tycker besparingar är jobbiga

Av Redaktionen | 31 december 1996


1996


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

PROGR BETE
STEN NORDIN:
Aven moderater tycker
besparingar ar jobbiga
I
dagarna har jag som moderat
politiker upplevt något som
for några år sedan inte varit
möjligt. Jag diskuterade
dagisfrågor med Stockholms
socialdemokratiska socialborgarråd
vid en debatt ordnad av foräldrar
med barn på dagis – och socialdemokraten stod mot väggen under
det attjag argumenterade tillsanm1ans
med dagisforäldrarna. En dagisdebatt
verksamheter såsom dagis, där foräldrarna just därfor att de inte haft
någon valfrihet känt stor osäkerhet
infor varje forändringsforslag.
Radikala forändringar
Varfor var det så stor skillnad vid
denna debatt? Jo, det var en debatt
organiserad av foräldrar med barn på
enskilt drivna forskolor, en verksamhet som socialdemokraterna tillkontakt som nog i de allra flesta fallen
är positiv, till och med mycket positiv. Det är en stor samhällsforändring,
en stor landvinning for det civila
samhället – dock fortfarande grundad
på skattepengar. Men politikernas
möjlighet till klåfingrighet eller makt
att detaljstyra en viktig del av den sfär
som rimligen tillhör det privata –
omsorgen om våra barn – har minskat radikalt utom på en punkt:
där moderaten inte måste forklara sig sammans med miljöpartiet och Anslagen kan dras in – eller det
och socialdemokraten står mer eller
mindre svarslös tillhör inte vanligheten, det vet alla moderata socialpolitiker. Helt enkelt därfor att den
som vill forändra – vi moderater –
ofta blir bemött med misstro från den
verksamhet man vill forändra. Vårt
krav på valfrihet och sänkt kommunalskatt har alltid av motståndarna
vänts emot oss som ett hot med
ST E N N ORDIN är oppositionsborgarråd (m) i Stockholm s stad.
40
vänstern hotar. I Stockholm- i likhet
med många andra moderatstyrda
konmmner – innebar forra mandatperioden en radikal forändring inom
den institutionaliserade barnomsorgen. Inte mindre än 21 procentdrygt 7.000 – av forskolebarnen i
Stockholm vistas på dagarna på
enskilda daghem och tas då om hand
av 1.600 anställda. Med foräldrar,
mor- och farforäldrar, äkta hälfter/ –
sambor etc till de anställda har vi
kanske uppåt 50.000 stockholmare
som har mer eller mindre nära konräcker att, som dagens rödgröna
majoritet, strula och skapa en allmän
osäkerhet så torde döden for denna
civila sektor med tiden vara ett
faktum.
Djupgående forändringar
Varfor berättar jag nu om detta i en
kommentar kring det moderata
programarbetet? Jo, for detta visar att
även relativt små reformer har skapat
vad jag ser som långsiktigt djupgående forändringar i vårt Sverige.
Vårt parti har en stor del i detta som
takt med enskild barnomsorg. En vi med rätta kan vara stolta över, och
SVEN SK TID SKRIFT
i det kommande programarbetet
måste vi föra en dialog om hur vi går
vidare för att låta det civila samhället
växa.
Vid läsning av den ingalunda
inbjudande men mycket tänkvärda
texten En värld av möjligheter, som
redovisar det förberedande programarbetet, kan jag inte befria mig från
känslan att den svåra dialogen glöms
bort. Vi glömmer ofta bort att skriva
för dessa 50.000 stockholmare – ja,
med friskolorna och enskilt driven
äldreomsorg är antalet personer med
nyvunna erfarenheter från en
avpolitisering det dubbla bara i
Stockholm – och deras likar runt om
i landet vars liv så tydligt blivit
positivt påverkat av moderat politik.
Dessutom skall vi nå alla dem som av
olika skäl ännu inte tagit första steget
mot mer vardagsmakt.
Främmande formuleringar
En värld av möjligheter skriver man
välfonnulerat, ibland spänstigt, om
såväl problem som möjligheter, om
historien och framtiden. Men alltför
ofta är formuleringarna, lämnade
utan djupare förklaringar som de är,
främmande för de flesta av oss vanliga
läsare. Ta till exempel denna mening:
”………statliga eller kommunala
besparingar inte heller är tillfålliga
utan snarare inledningen på en mera
grundläggande förnyelse av politikens roll gentemot sina uppdragsgivare”. Tänk om jag hade formulerat mig så på debatten inför de
oroliga föräldrarna med barn på enskilda dagis. De har, även om ingalunda alla (ännu) är moderata väljare,
upptäckt att det är moderaternas
politik som röjt hinder för att de skall
fa ta ansvar för sina barns vardag. En
sådan deklaration, vilken jag som aktiv moderat och därtill yrkespolitiker
kanske är tränad att tolka, ter sig för
dem som en främmande ideologisk
nedskärningsiver, vars för dem näraliggande konsekvens kan vara att den
nyvunna valfriheten känns hotad.
Även moderata väljare upplever trots
allt besparingar som jobbiga även om
de i högre grad än andra är beredda
att inse deras nödvändighet. Stegen
vi måste ta, som gör att alla kan hinna
med i omställningen från politikermakt till medborgarmakt far inte
glönm1as bort i ivern att formulera
målet.
Det finns i texten många fonnuleringar av det slaget. Fornluleringar
som i bästa fall för politikermoderaten är förståeliga, för att man
menar sig känna till även de underliggande resonemangen, men som
för den vanlige medborgaren, som
kanske just fatt möjlighet att återerövra en del av det civila samhället,
inte känns särskilt lockande eller ens
begripliga. Uttryck som att man skall
ha en bred ”användbarhet” tror jag
slår lika fel som den hurtiga uppmaningen: ”Medborgarskapet borde
bli varje människas nya roll” !
Kanske tycker någon att jag läser
En värld av möjligheter med en njugg
inställning. Det är inte meningen,
inte heller att slå ner på ambitiösa
textförfattare som, vilket jag redan
sagt, presterat en mycket tänkvärd
SVENSK TIDSKR.IFT
text. Men för att tala i klartext är jag
rädd att vi som sedan tonåren är
tränade politiker och samhällsdebattörer skriver texter för varandra
vilka Järnnar den vanlige medborgaren utanför.
Privilegiebärande medelklass
När jag sedan läser vidare i texten
upptäcker jag med viss förvåning att
medelklassen, som numera hyllas av
Göran Skytte i Aftonbladet, i En
värld av möjligheter beskrivs som
privilegiebevarare som gärna slipper
engagera sig i sina barn och åldringar!
Generella beskrivningar av den passiviserade medelklassen är en politikermyt som jag tycker att vi en gång för
alla ska rensa ut ur våra texter. Mina
erfarenheter av människor är rakt
motsatta. Den växtkraft som den
civila siaren visade när chansen äntligen gavs efter 1991 års val pekar på
något helt annat än ett sarnllälle där
man blivit nöjd med att slippa engagemang. Det ”ideella credot” som
efterlyses finns nog närmare än textförfattama tror. Det ser vi i ideella
föreningar, i församlingar, i företagandet, i engagemanget i de nya fria
skoloma och daghemmen. Jag tycker
inte att moderatema skall ikläda sig
en fostrande ton. Det finns så mycket
annat att göra för att all idealism hos
människorna verkligen skall ra utlopp
och livsluft.
Samhällsförändringen går ibland
snabbt, jag menar inte att vi skall
skygga för stora förändringar. Men i
grunden tror jag mig veta att den
oftast sker stegvis.
41

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner