Be Sociable, Share!
  • email
  • LinkedIn
Print Friendly

Aten, Rom eller Jerusalem?

Av Peter J Olsson | 23 september 2016

Kristendomen som organiserad religion är inte bara nära våldsam utrotning i Mellanöstern, utan tappar också mark i Västvärlden, i Europa och till och med i USA, konstaterar Peter J Olsson.

Reträtten märks både inom och utom kyrkorna, allmänt kan det sägas leda till att kristendom fått dåligt rykte. Nyateismen använder ofta förlöjligande som vapen, och även om en ny opinionsundersökning visar att fem procent av svenskarna ber daglig bordsbön så sker det sällan i offentliga sammanhang. Det är kanske inget nytt, redan Voltaire riktade sig mot kyrkan och ville ”krossa den skändliga”. Och ungefär samtidigt präglade 1700-talshistorikern Edward Gibbon bilden av en ljus klassisk värld som gick under i kristendom och vidskepelse under den ”mörka medeltiden”.

Så kategoriskt uttrycker sig kanske inte vetenskapsmän i dag, men en del har från början den grundinställningen. En som insett att han nog hade fel är författaren av historiska studier Tom Holland (nej, inte skådespelaren som spelade Spindelmannen). Engelsmannen Holland har skrivit flera uppmärksammade verk om Romarriket, om medeltiden, om islams första imperium.

I den anrika vänstertidskriften New Statesman förklarade han i förra veckan: ”Jag hade fel om kristendomen!” Och fortsätter, ”det tog mig en lång tid att erkänna att mina ideal inte är grekiska eller romerska, utan i grunden skamlöst kristna”. Han talar om hur han som ung förälskade sig i den klassiska världen och ansåg den lika överlägsen kristendomen som en gång Gibbon. Efterhand har han dock granskat sina idoler och funnit att Spartas hjältar vid Thermopylae snarast drevs av ideal nära fascismen och att Julius Caesars erövringståg i Gallien dröp av blod och maktutövning. Han granskar den antika historien och hittar ständigt nya bevis på att tanken att fattiga eller besegrade skulle ha något inneboende värde nästan helt saknas.

Tanken att varje människa hade ett värde och därför inte kunde behandlas hur som helst kom med kristendomen. Och har bevarats genom den. Holland säger att även i dag ”fastän tron på gud bleknar i väst, så fortsätter de länder som en gång kallades kristenheten att bära avtryck av den tvåtusen år gamla revolution kristendomen innebar”. Det är därför, menar han, som det här anses ädlare att lida än att tillfoga lidande. Han inser att detta är värden som styr hans moral och som han nu inser är kristna, och alls icke grekisk eller romersk.

Att kristendomen medförde en sådan förändring är inte okänd för den som i dag genomgår historiestudier i till exempel Lund. Att det innebar vad som vissa kallar en feminisering: Hårda ”maskulina” dygder kompletterades i alla fall med mildare ”feminina”.

Det är alltså ingen konstig uppfattning, om än visande på en uppskattning av kristendomen som inte är vanlig i dag. Frågan är emellertid om det klassiska arvet från Rom, Aten och kanske till och med Sparta inte också bidrar med bestående och positiva delar av den västerländska kulturen.

Kyrkofadern Tertullianos – ”den förste teologen” – var förvisso skeptisk. I en berömd sentens förklarar han att ”Vad har Aten med Jerusalem att göra?”; med det menade han att man ska undvika att debattera med filosofer, så inställningen är kanske inte så hedervärd.

För västerlandet är nog Aten, Rom och Jerusalem en samlande symbol, inte minst använt av politiskt borgerliga och konservativa. Den kristna etiken eller en sekulär variant som bygger på denna må vara bäst för den enskildes liv. Men den forskande tanken hos Sokrates, Platon och Aristoteles la grunden för vetenskaperna, och den romerska rätten och den romerska statsmakten skyddar samhället från inre och yttre fiender. Gösta Bohman uttryckte det i en skrift:

”Vi moderater har brukat tala om arvet från Aten, Rom och Jerusalem. Om de konservativa idéernas förankring i den grekiska humanismens principer, den romerska rättens grundåskådning om lagstiftningens objektivitet och i den kristna religionens syn på människan och människans egenvärde. För oss innebär uttrycket ”land skall med lag byggas” att alla medborgare skall vara lika inför lagen. Deras rättigheter skall inte bara garanteras i det inbördes förhållandet medborgarna emellan utan även i relationen mellan medborgare och myndigheter, mellan den enskilde och den offentliga maktens utövare. Vi hävdar fortfarande samma grundsyn på lagen som landshövdingen i Fänrik Ståls sägner. Att Fru Justitia har en bindel för ögonen och som symbol för rättvisan har bundit denna bindel i årtusenden är ett uttryck för att alla skall behandlas lika, oberoende av personliga förhållanden såsom tro, åskådning, ras, ursprung, kön, ålder, nationalitet, språk, samhällsställning eller förmögenhet.”

Peter J Olsson är borgerlig skribent och chefsstrateg (M) i Region Skåne

Be Sociable, Share!
  • email
  • LinkedIn

Comments are closed.

ANNONSER:

Till bokus

Till Christofer Fjellners hemsida

Omslaget

Läs mer

webshop_banner

samvetsfrihetsmockup pocket