Print Friendly

Arne Fältheim; Europarådet

Av Redaktionen | 31 december 1977


1977


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

ARNE FÄLTHEIM:
Europarådet
Europarådet är en för de flesta okänd men
värdefull organisation, menar ambassadören
Arne Fältheim, numera i Malaysia och stationerad i Kuala Lumpur men till i höstas
Sveriges representant vid Europarådet i
Strasbourg. Han ger en kort beskrivning av
dess tillkomst och syfte, medlemskrets och uppbyggnad. H an uppehåller sig också vid de
stater som inte är med i Europarådet, alltså
öststaterna, vilkas samhällsskick inte precis
bygger på demokratisk livssyn och skydd av de
mänskliga rättigheterna. Han går in på den
aktuellafrågan, om EG skall göra Europarådet överflödigt. Själv tror han det inte. De
har båda ännu länge sina egna uppgifter att
lösa, ochför övrigt har de goda relationer.
En kort men glädjande mening i den nya regeringens deklaration uttalar: ”Förbindelserna med Europa fördjupas.” Detta kan innebära att våra förbindelser med bl a Europarådet kommer att intensifieras.
Vad är Europarådet? Under min femåriga, i början av hösten 1976 avslutade tjänstgöring som Sveriges permanente representant vid organisationen stärktes jag mer och
mer i min uppfattning att Europarådet dessvärre är en i Sverige så gott som helt okänd
organisation utanför fackmännens snäva
krets. Detta är så mycket mer beklagligt som
organisationen gör ett gott arbete och har
som en av sina ambitioner att – ej minst genom sin parlamentariska och kommunala
förankring – hos breda folklager vinna gehör för organisationens främsta målsättning, som är Europas enande.
Europarådet växte fram ur kravet på ökat
europeiskt samarbete efter det andra världskriget. Dess stadga undertecknades i London 1949. Huvudsyftet förklaras vara att
”åvägabringa en fastare enhet mellan medlemmarna i avsikt att skydda och förverkliga
de ideal och principer, vilka utgör deras gemensamma arv, och att underlätta deras
ekonomiska och sociala framåtskridande”.
Europarådet bygger på grundideerna om en
demokratisk samhällssyn och skydd av de
mänskliga rättigheterna. Exempelsom Grekland kan nämnas. Efter militärkuppen 1967
nödgades landet utträda ur Europarådet
och kunde först sedan en demokratisk författning återinförts välkomnas tillbaka.
Europarådet omfattar nu nära nog hela
Västeuropa. Finland skulle kunna bli medlem den dag landet önskade – men avstår av
hänsyn till sin granne i öster. Spanien står av
andra skäl också utanför; om utvecklingen
går i rätt riktning kan dock porten öppnas
relativt snart. Det har den numera gjort för
Portugal, sedan den demokratiska utvecklingen där fullbordats. Tilläggas må att såväl
Finland som Spanien och även Vatikanstaten (liksom tidigare Portugal) deltager i vissa
tekniska kommitteer och specialkonferenser.
Organisationen
Europarådet har sitt säte i Strasbourg, på
gränsen mellan de forna arvfienderna
Frankrike och Tyskland, ett beslut som tillmättes symbolisk vikt under London-konferensen 1949. Europarådet är uppdelat på en
ministerkommitte och en rådgivande parlamentarisk församling, vilka beuänas av ett
sekretariat på omkring 700 personer. Budgeten uppgår f n till omkring 130 milj kr
(Sverige svarar för drygt 4 %). Det är ett förbluffande litet belopp med tanke på organisationens mångskiftande och intensiva verksamhet.
Ministerkommitten består av medlemsstaternas utrikesministrar. Den samlas en dag
vår och höst för diskussioner om aktuella
frågor och viktigare beslut. Ministrarnas
ställföreträdare möts däremot cirka lO dagar i månaden och beslutar då i ministerkommittens namn.
Den rådgivande, parlamentariska församlingen har 147 medlemmar, vilka oftast utses av de nationella parlamenten. Antalet delegater står i förhållande till staternas folkmängd och avspeglar de nationella paria- 73
mentens politiska sammansättning. Församlingen möts en vecka vinter, vår och höst.
Dessemellan representeras församlingen av
ett ständigt utskott, som fattar beslut i församlingens namn.
Församlingen avger rekommendationer
och resolutioner till ministerkommitten och
debatterar aktuella europeiska men även
världspolitiska frågor. Församlingen inbjuder ofta regeringsmedlemmar ej blott från
medlemsstaterna utan även från utomeuropeiska länder. Den spelar därigenom något
av en roll som ”Europas fönster mot världen”, som den europeiska samtalspartner
man litet varstans i världen efterlyser.
Verksamheten
Europarådet arbetar på en lång rad områ-
den. Främst bör skyddet av de mänskliga rättigheterna nämnas. Det var organisationens
första och i eminent grad betydelsefulla konvention. Den är unik i världen genom sina av
den europeiska kommissionen och domstolen lämnade internationella garantier för individuella friheter och rättigheter. Av särskilt intresse – och en nyhet i den internationella rätten – är den enskilda rätt en medborgare har att göra framställningar mot sin
egen regering under förutsättning att denna
erkänt sådan klagorätt, vilket majoriteten av
medlemsstaterna (däribland Sverige) gjort.
Senare tillkom den europeiska sociala
stadgan. Den utgör i viss mån en pendang
till den mänskliga rättighetskonventionen,
men omgärdas ej av lika starka garantier.
På hälsovårdsområdet främjar Europarå-
det utbyte av medicinsk teknik och utrust- 74
ning. En europeisk blodbank har upprättats.
Vissa av medlemsstaterna – numera även
Sverige – deltar i utarbetandet av en europeisk farmakope. De senaste åren har allt
större uppmärksamhet ägnats åt bl a invandrarnas problem, miljövården (det europeiska byggnadsvårdsåret var en skapelse av Europarådet), regionplaneringen och företagsdemokratin.
Samarbetet i fråga om lagstiftning är av
största betydelse. Bland viktiga konventioner, som utarbetats, förtjänar nämnas de
som rör fredlig lösning av tvister, bosättning, uppehålls- och arbetstillstånd, utbyte
av och skydd för TV-program, förbud mot
s k piratradiosändningar, utlämning, ömsesidig hjälp i brottmål, straff för trafikförseelser, obligatorisk bilförsäkring, kommersiell
skiljedom, adoption, dubbelt medborgarskap samt utomäktenskapliga barns rättsliga
ställning. På kultur- och utbildningsområdet
finns ett särskilt råd för kulturellt samarbete. Även på detta område finns en rad konventioner, bia en om gemensamma inträ-
deskrav på universitetsnivå.
Europarådet har med framgång sökt förenkla passagen mellan medlemsländerna.
Visum krävs ej längre, passtvånget har inskränkts och formaliteterna för medförda
fordon väsentligt förenklats.
Europarådet har på senare år ägnat stor
uppmärksamhet åt ungdomsfrågorna. Ett
ungdomscentrum har upprättats, där kurser
av olika slag äger rum, ej minst för ungdomsledare. Vidare har en ungdomsfond instiftats, som främjar ungdomsaktiviteter, vilka bedöms vara i linje med Europarådets syften.
En relativt ny tendens i det västeuropeiska
samarbetet utgörs av de s k fackministerkonferenserna (justitieminister-, utbildningsminister-, familjeministerkonferenser etc). Europarådet svarar för deras sekretariat, och
vissa samarbetsprinciper har fastlagts.
För några år sedan var Europarådets
framtida roll föremål för intensiva utredningar mot bakgrunden av EG:s utvidgning
med ytterligare tre Europarådsstater, Storbritannien, Irland och Danmark. Regeringarna konstaterade enhälligt att Europarå-
dets uppgifter bestod. Emellertid borde organisationens struktur och arbetsmetoder
anpassas till de djupgående förändringar
som inträffat sedan dess tillkomst.
Debatten utmynnade i att ministerkommitten antog en resolution som öppnade vä-
gen för den rationalisering resp markering
av en skarpare profil av Europarådet, som
påyrkats från bl a svensk sida. Europarådets
politiska potential bekräftades på nytt av ministrarna. Organisationen förblir sålunda en
hörnsten i det europeiska samarbetet. För
svensk del kan konstateras att vi ej minst av
allmänpolitiska skäl har fortsatt intresse av
och är beredda att bevaka Europarådets
plats i det europeiska samarbetet.
Öststaternas ställning
Men, invänder kanske någon, Europa består
ej bara av Västeuropa. Har Europarådet ej
några kontakter med de östeuropeiska staterna?
Av vad som inledningsvis sagts om inträ-
deskraven i Europarådet framgår klart att
dessa stater under överblickbar framtid ej
kan vinna medlemskap i organisationen. Vissa försök från Europarådets sida att få dem
att ibestämda sammanhang deltaga i organisationens tekniska aktiviteter – t ex det europeiska byggnadsvårdsåret – har mött föga
framgång. Samma gäller de östeuropeiska
staternas intresse för den europeiska ungdomsfonden, som likväl medvetet konstruerades som en fristående organisation, just
för att underlätta för utomstående stater att
deltaga. På sina håll i Östeuropa betraktar
man uppenbarligen ännu Europarådet som
en relikt från det kalla krigets dagar, som ett
slags annex till NATO. En grundlig och tyvärr svårutrotbar missuppfattning.
Dock må noteras att i januari 1975 uppträdde för första gången en regeringsmedlem från en östeuropeisk stat- Jugoslaviens
utrikesminister – inför Europarådets församling. Ytterligare kontakter i form av t ex
rundabordskonferenser skall ej uteslutas.
Det är även för tidigt att söka uttala sig om
vad som kan följa av den stora Helsingforskonferensen om säkerhet och samarbete. Efter denna konferens finns det ju ännu större
anledning än tidigare att hävda de grundideer som Europarådet bygger på, nämligen
den demokratiska samhällssynen och skyddet av de mänskliga rättigheterna.
Europarådet och EG
En annan tänkbar invändning mot Europarådets framtida roll är att EG, genom sin
större ”tyngd” och sina långtgående målsättningar och ambitioner, kommer att sakta
men säkert överflygla Europarådet och göra
75
det skäligen överflödigt. Personligen är jag
emellertid långtifrån säker på att utvecklingen kommer att gå i den riktningen utan tror
snarare att Europarådet väl kommer att försvara sin plats.
Man kan å ena sidan konstatera att EG
kämpar med sina väl bekanta svårigheter redan inom sina traditionella arbetsområden
och sålunda har föga kraft att utvidga sin
verksamhet till nya domäner. På den parlamentariska sidan kan noteras att EG-parlamentets debatter väsentligen rör sig om frå-
gor av teknisk natur inom EG:s kompetensområden. Om planerna på ett direktvalt
EG-parlament 1978 skulle möta en massiv
uppslutning av de berörda folken, kommer
dock självfallet EG-parlamentet att få en betydligt större tyngd och helt andra ambitioner än för närvarande.
På Europarådssidan går redan sedan åtskilliga år däremot Europarådsförsamlingens roll numera långt över vad som förutsågs i organisationens stadga. Församlingen
nöjer sig ej med sina stadgeenliga aktiviteter
– att vägleda ministerkommittens verksamhet, att antaga rekommendationer och att
spela en aktiv roll vid utarbetandet av konventioner. Den vill nu också medverka till att
definiera Västeuropas position och ansvar i
vad avser relationerna till såväl europeiska
icke-medlemsstater som andra stater i världen och genom att inleda en dialog med
dem. Den utgör också ett parlamentariskt forum för debatterna om andra mellanstatliga
organisationers verksamhet, t ex OECD
samt olika FN-organ. Europarådsförsamlingen och hela organisationen inriktar sigvilket förtjänar kraftigt framhållas – mer

76
och mer på frågor om människans livskvalitet.
Därtill kommer, att för de nio Europarådsstaterna som ej tillhör EG (alltså bl a Sverige) förblir Europarådet den enda europeiska organisation, där de som fullvärdiga
medlemmar och på jämlikhetsbasis kan deltaga i Europas enande på såväl det mellanstatliga som det parlamentariska planet.
Dessa nio stater framhåller sålunda ständigt
att Europa ej blott utgörs av EG och yrkar på
att allt arbete inom Europarådets verksamhetsområden, som kan framgångsrikt fullföljas inom den större kretsen, måste ske där
och ej inom den trängre EG-kretsen.
l relationerna mellan EG och Europarå-
det går man fram pragmatiskt. Goda personliga kontakter existerar mellan de bägge sekretariaten, vilket ger värdefulla informationer och gör det lättare att undvika dubbelarbete och friktioner. För att ytterligare stärka
detta samarbete har Europarådet numera
en officiell förbindelsebyrå hos EG, vars arbete börjat avsätta goda resultat.
Til syvende og sicist ligger det uppenbarligen i bägge organisationernas intresse att
samexistera så väl som möjligt. ”Getrennt
marschieren, vereint schlagen”. De arbetar
ju i grunden för samma mål – ett enat,
starkt, generöst och utåtriktat Europa, som
ånyo skall kunna hävda sina intressen och
ideal i en värld vars framtid ter sig alltmer
oroväckande.
BERG & HJELT ADVOKATBYRÅ KB
Nybrogatan 9, 114 34 Stockholm.
Telefonväxel: 23 73 70.
Advokater; Gunnar Berg, Richard W. Hjelt, Åke Hane-Weijman,
Carl Patric Ossbahr och Erik afPetersens.
Biträdande jurister: Jur. kand .James Tuveson, Anders Berg och
Mauritz Silfverstolpe.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner