Print Friendly

Arne Björhn; Fondavvecklingen

Av Redaktionen | 31 december 1985


1985


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

ARNE BJÖRHN:
Fondavvecklingen
I slutet av förra året lade den borgerliga
avvecklingsgruppenfram sitt förslag om
hur fondernas avveckling skall ske. I
januari ställde sig de borgerliga
partierna bakomförslaget i en
gemensam trepartimotion. En borgerlig
valseger i höstens val innebär att
förslaget läggs till grund för en
proposition somföreläggs riksdagen
redan under hösten. Fondavvecklingen
kan således snabbt påbörjas efter ett
regimskifte. Det kan därför vara av
intresse att beröra en del av de
överväganden som ligger bakom
avvecklingsförslaget.
Civilekonom Arne Björhn är politisk
sekreterare vid moderata
riksdagskansliet. Han var
moderaternas tekniske expert i
avvecklingsgruppen.
Att fonderna måste avskaffas är en självklarhet och behöver inte närmare motiveras. Den första delen av avvecklingen
innebär att fondskatterna och fondbyråkratin avskaffas redan till den l januari
1986. Detta är det väsentligaste inslaget i
avvecklingen av löntagarfondssystemet
Denna del är juridiskt och administrativt
mycket enkel att genomföra. Inbetalningen av fondskatterna upphör och
samtidigt upplöses fondernas organisation. Eftersom verksamheten upphör
finns ” saklig grund för uppsägning” av
de anställda. Förhandlingar enligt MBL
kommer lyckligtvis inte i fråga.
Genom att fonderna avskaffas upphör
också det konstitutionellt tveksamma
förfarandet att ekonomiska tillgångar
utan ersättning tas i anspråk för att överföra ägarmakt till fackligt styrda organisationer.
Fondsystemets tillgångar
Hanteringen av fondsystemets tillgångar
är en mer komplicerad uppgift än avvecklingen av administrationen. Det
finns i princip tre huvudalternativ för hur
tillgångarna skall användas: De kan stanna i pensionssystemet, de kan gå tillbaka
till inbetalarna – dvs företagen – och de
kan spridas bland de enskilda människorna. I praktiken finns inga andra alternativ. Det går inte att använda medlen
till att betala igen den svenska utlandsskulden eftersom det krävs utländsk valuta för att göra detta. En engångsminskning av budgetunderskottet är inte
heller intressant. Om tillgångarna skulle
kvarstanna i ATP-systemet skulle det i
princip få samma effekter som en tillfällig minskning av statsskulden.
Avvecklingsgruppen ställde upp tre
kriterier som måste uppfyllas vid avvecklingen av fondtillgångarna:
l Avvecklingen skall vara definitiv, så
att fonderna inte kan återuppväckas.
2 Den valda metoden fick inte framkalla
en kurspress på aktiemarknaden.
3 Avvecklingen skall leda till en spridning av ägandet i näringslivet.
Avveckling genom sparstimulans
Utifrån dessa kriterier och med hänsyn
till att lösningen måste vara enkel och
praktisk fastnade avvecklingsgruppen
för att föreslå att fondtillgångarna utnyttjas som en sparstimulans för deltagare i
allemansfondsparandet. Att enbart stimulera aktiesparandet och inte banksparaodet är lämpligt eftersom avvecklingen inte får förlora karaktären av
spridning och individualisering av aktieägandet. Aktiesparande i just allemansLöntagarfondsskatterna kommer
i slutet av 1985 att ha inbringat
4,5-5 miljarder kronor.
fonderna är lämpligt av flera skäl. Systemet är enkelt och välkänt vilket är vä-
sentligt eftersom avvecklingen riktar sig
till en så stor krets av människor. Sparande i aktiefonderna i stället för enskilda aktier innebär riskspridning. Det är
dessutom en politisk fördel att använda
ett system som socialdemokraterna infört om man vill nå en så stor anslutning
som möjligt.
Löntagarfondsskatterna kommer i slutet av 1985 att ha inbringat 4,5-5 miljarder kronor varav ca 3 miljarder kronor
207
kan beräknas ligga i själva löntagarfonderna. storleken på sparstimulansen bestäms av de totala fondtillgångarna dividerat med antalet berättigade individer.
Eftersom alla svenskar över 16 år –
sammanlagt 6,5 miljoner människor –
kan delta i allemansfondsparandet blir
sparstimulansen ca 700 kronor per individ. För att få sparstimulansen överförd
till sitt allemansfondkonto krävs ett regelbundet sparande på sammantaget
minst 1200 kronor under1986 och 1987.
Sparandel måste ske genom minst 12
månadsinsättningar.
Avvecklingen innehåller också inslag
av återbetalning till företagen och inieverans till ATP-systemet. Den vinstskatt
som drabbar företagen 1985 kommer inte
att tas ut. Den inbetalas först under 1986
och kan därmed avskaffas innan den tas
ut. En pålaga på 2-3 miljarder kronor
lyfts därigenom bort från näringslivet.
Eftersom vissa medborgare kan förväntas avstå från att delta i allemansfonderna och därmed utnyttja sparpremien
kommer en del av fondpengarna att stanna kvar i allmänna pensionssystemet.
Det är sannolikt att de kvarstannande
medlen mer än väl kommer att kompensera AP-fonderna för det blygsamma medelstillskott som de kollektiva löntagarfonderna skulle ha givit, vid en beräknad
inieverans om 3 % per år.
Svårt att återbetala till företagen
Det finns flera anledningar till att avvecklingsgruppen inte förordade en återbetalning av alla fondskatterna till företagen. För det första skulle det framtvinga en utförsäljning av fondernas aktier. Detta alternativ står därmed i konJ
208
flikt med det andra kriteriet för fondavvecklingen. En återbetalning möter för
det andra en hel del praktiska problem.
På drygt två år hinner många företag fusionera, delas upp samt försvinna, vilket
gör det svårt att betala ut korrekta belopp. Därtill måste ett stort antal företagsdeklarationer göras om eftersom bolagsskatten påverkas. Att återbetala tillgångarna till företagen är dessutom en
politiskt föga tilltalande avvecklingslösning. Företagarna kan i stället glädjas åt
att fondskatterna försvinner och att
vinstskatten endast tas ut ett enda år,
1984.
Om alla fondmedel inlevereras till
ATP-systemet krävs även då en
kurspressande utförsäljning av aktierna.
AP-systemet får med undantag av fjärde
AP-fonden inte inneha aktier. Eftersom
det är uteslutet att utöka fjärde AP-fondens tillgångar måste därför aktierna säljas. Alternativet uppfyller inte heller kravet att avvecklingen skall vara definitiv.
Det innebär en risk för att socialdemokraterna vid en kommande valseger kan
starta ett nytt löntagarfondssystem med
denna förmögenhetsmassa som grundplåt.
Varken återbetalning till företagen eller inieverans till AP-systemet innebär
att någon ägandespridning åstadkommes. AP-fondsalternativet medför i
stället ökad koncentration.
Kritik
Avvecklingsgruppens förslag har utsatts
för kritik för att sparprestationen är för
liten i förhållande till sparpremien. Avkastningen på de l 200 kronorna kommer
att uppgå till drygt 60 % efter skatt. Finansminister Feldt har betraktat förmå-
nen som så stor att han t o m talat om
”muta” och ”röstköp”. Men förslaget
har också utsatts för kritik från motsatt
håll: ”Endast de som har råd att spara
får del av sparpremien”.
Om detta kan sägas att kravet på sparprestation – 50 kronor per månad i två
år eller l00 kronor per månad i ett år –
har fastställts till ett lågt belopp för att
göra det möjligt för alla att delta. Det
borgerliga förslaget öppnar därmed möjlighet för Sverige att få det mest spridda
aktieägandet i något industriland. Om
detta genomförs har vi vänt det största
kollektiviserings- och socialiseringshotet
i modern svensk historia till dess motsats: den största ägandespridningen i
svensk historia. En stor olycka har därmed vänts till en stor framgång.
Enligt avvecklingsförslaget kommer den vinstskatt som drabbar
företagen 1985 inte att tas ut.
Anslutning
Det finns all anledning att tro att en stor
andel av de 6,5 miljonerna berättigade
medborgarna kommer att delta i sparandeL
I dag sparar ca l/2 miljon människor
på allemansfondkonton. I allemanssparandet i bank deltar ca l ,7 miljoner människor. Ett ”lågt alternativ” skulle enligt
min mening innebära att allemansfondspararna ökar med l ,5 miljoner människor. Anslutningsgraden skulle då uppgå
till 30 %. Om den genomsnittliga
månadsinsättningen uppgår till 150 kronor blir det årliga sparbeloppet hela 3,6
miljarder kronor, en nivå som vida överstiger löntagarfondernas maximala köpkapacitet på 2 miljarder kronor.
Den höga lönsamheten på sparandet
talar för att anslutningsgraden kan bli betydligt högre. En avkastning på över
60 % efter skatt saknar motsvarighet
Det finns flera anledningar till att
inte förorda en återbetalning av
allafondskatterna tillföretagen.
bland alternativa sparformer. Avvecklingen kommer att kunna marknadsföras
som århundradets bästa sparsystem.
Med rätt marknadsföring är det inte
osannolikt att deltagandet kan överstiga
209
60 %, dvs 4 miljoner människor. Om i
detta ”hög-alternativ” det genomsnittliga månadssparaodet uppgår till 200 kronor skulle börsen tillföras hela 9,6 miljarder kronor. En sådan utveckling innebär ”kapitalismens definitiva genombrott i Sverige”, och en ordentlig vitamininjektion till den svenska börsen.
En deltagandeprocent på mellan 30-
60 % är enligt min mening ett rimligt antagande. Avgörande för avvecklingsalternativets framgång är dock att spararna förmås att fortsätta med sina regelbundna månadsinsättningar även efter
det att sparpremien utbetalats år 1988.
Därför kommer avvecklingsarbetet att
fortsätta för att hitta nya ”morötter” för
fortsatta sparinsatser efter 1987.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner