Privat vinst är grönare
l av Eliel Steen
De flesta politiska slagord om det miljövänliga, gröna kretsloppssamhället är
antingen innehållslösa, ogrundade eller helt enkelt felaktiga. Och ett miljöarbete
som baseras på centralstyrning och planekonomiskt tänkande kan inte fungera.
Däremot skulle en starkare äganderätt ge bättre ekologisk balans.
energislagen är det stora bekymret eftersom de förorenar
miljön och kommer att ta slut. Olja och naturgas kommer snart att vara knappa resurser, vilket kan komma
att skaka världens ekonomi, eftersom de alternativa energislagen ganska säkert inte kommer att kunna ersätta de
gamla i tid. Det är inte möjligt att på kort tid "ställa om"
till grön energi. Vi kan inte "fasa ur" vare sig de fossila
energislagen eller kärnkraften på kort sikt, eftersom de
står för 40 respektive 30 procent av dagens energibehov.
Vattenkraft bidrar med lO och vedbränslen med 15 procent. Vindkraft, vågkraft, geotermisk energi, solceller
och vätgas kräver längre tid innan de blir väsentliga energikällor. Idag står vindkraften för 0.3 procent av elbehovet, de övriga är ännu mer försumbara. Svårast blir
det att få fram drivmedel till alla
G
RÖNA IDEOLOGERANSER att vi "rika" måste
byta livsstil, slösa mindre, konsumera mindre. Kemikaliesamhället, konsumtionssamhället, prylsamhället måste få en ersättare i det gröna folkhemmet, som är
utsläppsfritt och giftfritt. De mest radikala talar om ett
ekologiskt anpassat samhälle med låg energi- och materialbudget, utan nämnvärd tillväxt, vilket skulle likna
naturens egna ekosystem. I varje fall måste vi "fasa ur"
mycket av det vi håller på med och göra en "omställning" av produktionsmönster och levnadssätt. Den
enskilde medborgaren skall disciplineras att medverka
till detta med hjälp av "styrmedel". Medborgaren har att
underkasta sig skatter och avgifter, bland annat skatt för
att få trängas i stadstrafik, liksom
att bli skatteväxlad, det vill säga få Vår miljöminister har rester fordon. Vätgasbilen blir ingen
dominerande fordonstyp inom de
närmaste tjugo åren.
högre miljöskatt mot mindre hög
skatt på arbete. av 28 kemiska substanser
Det ekologiskt hållbara och
materiellt trygga samhället skall
uppenbarligen till avsevärd del
byggas från regeringskansliet
Resurser skall från detta kansli förblodet. Hon ser ut att V ÄXTHUSEFFEKTENS
VÄLSIGNELSER
må bra. På kort sikt är därför brist på energi
delas rättvist i folkhemmet under ansvarsfull ekologisk
hushållning statsministern talade för en tid sedan om
detta folkhem, men när allt kom omkring rörde det sig
mest om teknik. Han avsåg tydligen grön teknik, vad det
nu kan vara. Det finns en politisk retorik som använder
sig av en stor arsenal av slagord, som vilseleder allmänheten och som cementerar föreställningar om ett grönt
folkhem som, trots allt tal om det ekologiskt hållbara
samhället, knappast är hållbart. I ambitionen att framhålla det gröna budskapet blir det överdrifter som mera
skadar än gagnar miljövården. Folk fås att tro att ett systemskifte är möjligt, en omställning till ett annat samhälle som ingen har lyckats beskriva, annat än att det
skall vara grönt
Grön politik hamnar ofta snett i ivern att bruka "styrmedel." Energipolitiken är ett bra exempel. De fossila
IIJlSvensk Tidskrift l2oo4, nr 61
ett långt större problem än växthuseffekten. Om det finns en växthuseffekt som är så
allvarlig som påstås, är största möjliga satsning på ny
teknik viktigare än att med skatter och avgifter försöka
styra mot minskade koldioxidutsläpp. I de internationella förhandlingarna om åtgärder för att minska koldioxidutsläppen rör det sig bara om 5 procents minskning under en l 0-årsperiod. Kyotoprotokollet kommer
inte att leda till annat än marginella minskningar av luftens koldioxidhalt; att skriva under protokollet är en
symbolhandling som visar god vilja.
Nästan dagligen kommer larmrapporter om bevis på
växthuseffekten. Nästan ingenting sägs om de fördelar
som ett varmare klimat med mera regn för med sig.
Med högre genomsnittlig temperatur på jorden, låt
säga två-tre grader, går mer vattenånga upp från havsytan. Därav bildas moln som vandrar i ett bestämt mönin hästgödsel
Jordbruket var inte mycket till kretslopp ens på 1560-talet, då Pieter Brueghel d. ä. målade denna skördescen.
Metropolitian Museum ofArt, New York.
ster in över kontinenterna. Det blir mera regn i det intertropiska konvergensbältet och i de tempererade zonerna
på båda halvkloten. Det blir torrare framför allt i de tropiska och subtropiska högtrycksbältena. Med högre temperatur och mera regn ökar växternas fotosyntes, vilket
leder till högre produktivitet och större stående växtbiomassa. I skogbestånd rör det sig om 15-20 procent
större biomassa. I stort sett lika mycket kol blir då bundet i levande och död växtmassa (så kallad kolsänka).
Varje bedömning av en eventuell, av människan orsakad växthuseffekt, måste rimligen omfatta både de fördelaktiga och ofördelaktiga följderna.
KRETSLOPP ÄR BRA- IBLAND
Det gröna folkhemmet skall vara ett kretsloppssamhälle.
Vi skall enligt statsministern lotsas in i kretsloppet igen.
:s:>-i
r
c:....
Q:
lSvensk Tidskrift l2oo4, nr 61 11
 Där har vi aldrig varit, varken i jordbruket eller i byar
och städer. Avskrädeshögar fanns förr överallt. Kretsloppen var ofullständiga. De gröna menar att avfall är
en resurs, inte ett ganska besvärligt problem. Avfall skall
tas omhand för återvinning av material och energi. När
det gäller papper, metaller och glas gör vi det redan, återvinningsgraden är hög, cirka 80 procent. Det är svårare
med det kväverika organiska avfallet, exempelvis matresterna i hushållen.
Tyvärr är inte kommunernas kompostering och rötnäringsbehovet i jordbruket. Kommunernas rötslam och
kompost är inte ett realistiskt tillskott på längre sikt. Kvaliteten är för låg. Det är inte heller tekniskt och ekonomiskt vettigt att frakta rötslam med 60 procent vatten
långa sträckor. Komplettering med oorganisk växtnäring
i form av konstgödsel är därför ofrånkomlig. Sådan gödsel kan brukas mera precist och har därför mindre skadliga sidoeffekter än organiska gödselmedel. Konstgödsel
skulle göra det ekologiska jordbruket ännu grönare.
Vi lever enligt de gröna i ett kemikaliesamhälle.
ning av avloppsslam godtagbar teknik på längre sikt. De orsakar
utsläpp i vattenmiljöer av näringsämnen, anrikar näring i odlingsmark nära tätorter, ökar halten
tungmetaller i jorden och drar
stora kostnader för hantering och
På kort sikt är brist på energi
ett långt större problem
Många kemikalier är medel mot
ohyra, skadeinsekter, ogräs, mögel
och bakterier. Mot dessa organismer måste de ha giftverkan, annars
skulle de vara verkningslösa. Om vi
avstår från kemikalier kommer viän växthuseffekten.
transport av ett skrymmande, starkt vattenhaltigt och
illaluktande material. Inte heller är urinseparering i
vattentoaletterna någon definitiv lösning. Avsevärd del av
kvävet går ändå förlorad och hanteringen är ganska primitiv. Betydligt mera intressanta är helautomatiska system med våtkompostering av hela toalettavfallet, såsom
det svenska Terra Munda. De gröna är inne på fel spår.
Deras kretslopp är ofullständiga.
All organisk gödsel och allt kommunalt avfall med
hög kvävehalt bör i princip tas omhand genom rötning,
gärna i centrala anläggningar, varigenom energi tas tillvara. Ur rötresten tas växtnäringen ut genom extraktion.
Rötresten blir i bästa fall jordförbättringsmedel, i övrigt
fyllnadsjord eller den bränns upp.
att drabbas av naturen, som själv
alstrar giftiga substanser i långt större omfattning än
människan. En del svampgifter, bland annat i mögel, hör
till de allra farligaste. Det kan därför knappast vara en
grön väg att inte bruka bekämpningsmedel. Det gäller
att göra medlen ofarligare för människor och djur genom
tekniskt utvecklingsarbete. De flesta medlen är för övrigt
inte farliga, ingen har enligt Livsmedelsverket dött i Sverige av de bekämpningsmedel vi nu använder i samhället. Vår miljöminister har enligt pressmeddelande rester
av 28 kemiska substanser i blodet. Hon ser ut att må bra.
SKA VI SKYDDA ALLT?
Den verkligt gröna sektorn i det förespeglade framtida
folkhemmet är naturvården. De gröna talar inte om
Istället för att med lock och
pock lotsas in i ett kretsloppssamhälle måste vi arbeta både med
kretslopp och envägslösningar.
Material flyttas från ett ställe till ett
annat för att användas i olika tekKonstgödsel skulle göra
naturvård utan om vård av biologisk mångfald. Det är ett av slagorden i den gröna vokabulären. Här
har skogsbruket kommit i skottgluggen för mångfaldsivrarna, eftersom många av de hotade arterna,
främst svampar och insekter, finns
det ekologiska jordbruket
.. ..
annu gronare.
niska processer, varvid en viss
mängd avfall bildas som inte kan eller behöver återfö-
ras till ursprunget. Miljövänliga envägsflöden kommer
att finnas vid sidan av kretslopp.
INTE SÅ EKOLOGISKT
Nästa exempel på ekologiska villovägar är det som kallas ekologiskt jordbruk. Man kan inte klandra bönder
som kan få bättre ekonomi genom att odla ekologiskt
och affärer som säljer ekoodlat. Bara man säger att det är
reklam vid marknadsföring av livsmedel, inte att det håller för vetenskaplig granskning.
Växtnäringsbalansen går inte ihop med enbart organiska gödselmedel. stallgödseln kan inte kompensera
bortförsel med skörd och förluster vid odling. På nationell basis står den för cirka 40 procent av det totala växt- ~~ iSvensk Tidskrif_t !2oo4, nr 61
i skogen. Ingen är emot att vi avsätter arealer till nationalparker och reservat. skogsbruk kan emellertid inte
bedrivas som vård av biologisk mångfald, det måste förbli skogsbruk med effektiv men miljöanpassad teknik. I
mångfalden finns arter som hotas av försvinnande. De
som finns bara i vårt land bör prioriteras. Många andra
s.k. rödlistade arter finns i större mängd i andra länder.
Vård av dessa arter kan rimligen inte ges högsta prioritet.
Detsamma gäller biotoper, naturtyper och landskapstyper som finns på annat håll. De typiskt svenska är betade
hagmarker och strandängar, som måste prioriteras. I
dessa landskapstyper finns större delen av de hotade
arterna inom gruppen kärlväxter. Det rör sig i allt om
350 arter av ängsgräs och ängsörter. Denna vård är emellertid svår, den kräver stor erfarenhet i betes- och ängsskötsel och berörda markägares medverkan. Det behövs
en revision av målen, som i ambitionen att vara gröna
äventyrar produktionsmål i skogsbruk och jordbruk.
Bland de många gröna slagorden hittar man också
begreppet"miljödriven tillväxt". Det är betecknande för
hur de gröna tänker. Tillväxten skall villkoras av aktuella
miljöproblem, styrmedel skall verka inom marknaden
så att även tillväxten blir grön. Det motsatta tänkesättet
är tydligen otänkbart, att den tekniskt betingade materiella och ekonomiska tillväxten är drivkraften i miljö-
arbetet. Den är beroende av enskilda människors insatser i det civila samhället. Den bygger på nya forskningsresultat, därur framsprungna innovationer, ny teknik
som resultat av innovationerna, ny lönsamhet därför att
den nya tekniken är mera energi- och materialeffektiv
lite uppmärksamhet ägnas så väsentliga strukturer i ett
modernt samhälle som bolagsrätt, patenträtt, arrenderätt
och sedvanerätt. Det talas mest om handel med utsläppsrätter inom Kyotoprotokollets ram. Utan vanliga marknadsmekanismer som stimulerar till snabb minskning
av koldioxidutsläppen kan utsläppshandeln bli ett nollsummespel utan avgörande inverkan på användningen av
fossila energislag.
Vad kan det bero på att vi har särskilt stora miljö-
och resursproblem i haven, i de stora betesallmänningarna i Asien, Afrika och Sydamerika, i atmosfären? Fiskaren i Skagerack och pastoralisten i Kenyas torrområden
har båda erfarenhet därav. Jo, det rör sig om allmänningar som ingen äger men som alla kan bruka och missbruka. Övergödning, utfiskning, överbetning, jorderoän tidigare, varav följer framsteg i
miljöarbetet De gröna betonar att många
sion, försurning, tungmetall- och
kvävedeposition, ökad mängd växthusgaser är allmänningsproblem,
som FN försöker hantera men med
ringa resultat. Utan klart utformade regler för ägande av land och
naturresurser kan inte den enskilda
människans intresse för att vårda
den yttre miljön bli verkningsfullt.
För den klentroge ter sig mycket av
de gröna ståndpunkterna som
märkliga och därtill ganska kompromisslösa. Ingen är väl emot god
miljövård och resurshushållning,
men många av de gröna förslagen
Lika märklig är den gröna
inställningen till att alla resurser
betraktas som begränsade varför vi
måste spara. Sparniten har sitt
ursprung i den s.k. Brundtlandrapporten, som talar mycket om att
hushålla med resurser men som
glömde bort vatten, det kanske viktigaste. Mycket är ganska oklart,
särskilt när man invecklar sig i resonemang om naturkapital och
humankapitaL Luddigast är begreppet rättvist miljöutrymme, som
naturresurser är ändliga,
men det är dom vare sig
vi spar eller inte. Det finns
kol i 300 år, oljan tar slut
om cirka 40 år, naturgas
om 60, uran om 75 år.
avser den mängd resurser som kan användas för ett lands
befolkning utan att inskränka på utrymmet för människor i andra länder och i kommande generationer. Är det
fråga om global planhushållning?
PRIVAT ÄGANDE BÄST FÖR MILJÖN
De gröna betonar att många naturresurser är ändliga,
men det är dom vare sig vi spar eller inte. Det finns kol
i 300 år, oljan tar slut om cirka 40 år, naturgas om 60,
uran om 75 år. Kina kan använda kol länge, där finns
nära hälften av jordens tillgångar. Det finns tenn, bly,
zink, nickel och koppas i tjugofem-femtio år, järn och
bauxit (till aluminium) i 150-200 år.
Resurser skapas emellertid av människan genom kunskap, forskning, ny teknik och inte minst arbete. Ändliga
resurser som olja och koppar kan tack vare dessa resurser ersättas av nya. Inte heller tycks man vilja inse innebörden av produktivitet, dvs utbyte per insatt mängd
produktionsmedel. Med stigande produktivitet minskar
de ändliga resursernas betydelse men ökar de icke-materiellas, dvs kunskap, kompetens, forskning och teknik.
Det saknas en debatt bland gröna politiker om den
privata äganderättens betydelse i miljöarbetet Väldigt
är knappast hållbara lösningar. Ofta är de dåligt underbyggda av vetenskapligt grundad fackkunskap. De är
baserade på en central styrning av det civila samhället
och den enskilda människan. Individen vet inte sitt och
samhällets bästa och måste fås att förstå att en politiskt
fastställd sanning är vägvisaren på den gröna vägen. Hur
snett detta kan gå visar den vettlösa energipolitik som
förs i vårt land.
Gröna ideologer inser nog att det framtida gröna
folkhemmet måste vara högproduktivt. Någon lågbudgetlösning finns inte. Välfärden är inte möjlig utan en
fri marknad i ett högproduktivt samhälle. Detta måste
vara utgångspunkten. Det gröna folkhemmet går inte
att planera fram från ett regeringskansli. Det måste ha sin
grund i den enskilda människans förmåga, i produktionen i det civila samhället, i marknadsekonomins vinst.
Grön teknik blir då en naturlig del av all teknik. Det
offentliga samhällets företrädare, politikern och myndighetsutövaren, måste planera från denna grund när
byggandet i folkhemmet går vidare.
Eliel Steen (eliel.steen@evp.slu.se) är professor emeritus i
ekologisk miljövård vid Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.
lSvensk Tidskrift l2oo4, nr 61 ~~