Fridlys de fria förskolorna
1 av Carolin Dahlman
Politiker och tjänstemän snävar in utrymmet och marginalerna för att driva
förskolor och skolor vid sidan av det offentliga. De fria förskolorna är på väg att
utrotas och med dem både valfrihet, utveckling och jämställdhet.
''
DET ÄR INTE FÖR MIN VINNINGS
skull som jag kämpar och vill att det
ska gå runt. Jag vill att vi ska tjäna
pengar för att kunna göra något
roligt med barnen. Kanske åka
någonstans, spela gitarr eller ha
danskurs", säger Branka Simovic, som är delägare i den
enskilda förskolan Kolibri i Västerås.
Branka är en typisk entreprenör i svensk barnomsorg.
Hon har startat ett företag för att få lite mer att säga till
om, lite mer frihet, men är noga med att påpeka att hon
inte gör det för pengarna. Barnen går självklart först.
De traditionella könsrollerna begränsar kvinnors
möjlighet att få bättre arbetsvillkor och högre löner. Vårt
samhälle har en bild av kvinnan
förskonas från stinkande kemikalier i luften eller klampande fötter. Kanske är entreprenörskap i den offentliga
sektorn i sin nuvarande form ett dödsdömt projekt. Kanske är vi snart tillbaka på ruta ett med enbart kommunala
förskolor och skolor.
Maxtaxan, den allmänna förskolan och minskade
ersättningar gör att buffertarna krymper. En statlig
utredning har i uppdrag att föreslå en ny typ av aktiebolagsform som ytterligare ska minska möjligheterna
att dela ut vinst.
Krasst kan man säga att de kvinnor som startar företag i välfärdssektorn ses som medel för att uppnå våra
syften. Självklart är det inte intressant för oss som skattebetalare och finansiärer av barnomsorg att öppna plånsom huvudansvarig för barnen,
omsorgen och vården. Att kräva
ersättning och till och med vinst
"Barnen går
boken på vid gavel för att ge barnskötare och förskollärare en vettig
lön. Vi vill ju att alla pengar ska gå
till verksamheten - till barnen, de
gamla och de sjuka. I våra ögon blir
självklart först."
för att utföra dessa sysslor är en
provokation mot hela vår samhällsstruktur.
Men genus är bara en av de faktorer som påverkar
företagandet i välfärden. Jag har intervjuat ett antal företagare i förskalevärlden och det ger mig rysningar. Framtiden ser inte särskilt ljus ut för välfärdsentreprenörerna
- tvärtom. Den valfrihetsrevolution som startade i och
med den borgerliga regeringen i början av 90-talet är på
reträtt. Det finns allt färre incitament för enskilda lärare
eller barnskötare att frigöra sig. Politikerna ligger på från
alla håll, med krympande ersättningar, hårdare krav och
ökad misstänksamhet.
Ingela Persson har drivit montessoriförskolan Trilobiten i Trollhättan i tio år. Nu har det startats en skola till
i kommunen, och plötsligt börjar tjänstemännen bli
striktare.
-Det har blivit mer fyrkantigt. Allt måste förhandlas. Man måste prata med exakt rätt person. Det betyder
att klimatet har hårdnat lite. Jag tror att kommunen börjar se friskolorna som konkurrenter.
Entreprenörerna i välfärden är inga robotar som
kommer att finnas för evigt, oavsett vad som händer. De
kanske i stället ska ses som en växt som behöver god
mylla, vatten, näring och sol. Eller som åtminstone bör
IJ lSvensk Tidskrift l2oo3, nr 61
den krona som fröken tar ut i löneförhöjning eller vinst
en krona mindre till barnen. Det är svårt att motivera
en sådan prioritering.
Till och med Kommunal menar att konkurrens kan
användas som ett medel för att utveckla välfärden och
leda till att skattepengarna används mer effektivt. Däremot nämner man inte möjligheterna för förbundets
medlemmar. Valfrihet ses som positivt för välfärdskonsumenterna, men inte för dem som utför de tjänster vi
använder.
I ett sådant läge är det svårt att tro att någon är
beredd att satsa de l 00 000 kronor som krävs för att
starta ett aktiebolag. I början av 90-talet, när många aktiebolag startades, fanns ett överskott på förskollärare.
Många riskerade att sägas upp och valde därför att starta
företag i stället för att bli arbetslösa.
I dag ser det annorlunda ut. I november 2003
behövde förskolorna rekrytera cirka 900 förskollärare
och barnskötare. Behovet kommer framöver att vara
ännu större. Fram till2010 behöver kommunerna rekrytera 200 000 nya medarbetare till skola och barnomsorg.
Detta betyder att färre har anledning att starta aktiebolag i dag. Om regeringen väljer att tvinga in välfärdsföretagen i en ny typ av aktiebolag, där möjligheten
att ta ut vin t är begränsad, blir det ännu mindre sannolikt att någon vill ta de risker nyföretagande innebär,
inte minst att anställa personal.
Nej, det finns en stor reell risk att vi de närmaste tio
åren får se alltfärre enskilda alternativ. Det får naturligtvis konsekvenser för möjligheterna att välja mellan
olika former för barnomsorg och utbildning men också
för kvinnors möjlighet att vinna respekt för sitt arbete.
Solweig Sundblad, som äger förskolan Delfinen i
Nyköping, är 60 år. Hon vet inte vad som ska hända med
företaget när hon slutar.
-Det blir svårt att hitta någon som vill köpa, för det
finns ju inga pengar i det här. De uppoffringar man gör
ger ingenting. Kanske låter jag helt enkelt någon annan
bli föreståndare och driva det vidare i min anda, medan
jag fortsätter att vara ägare. Eller också får det väl bli
kommunalt igen.
Frågan är vad som kan göras för att undvika en återgång till enbart kommunala förskolor.
Ett sätt att höja status, löner och kvalitet i den offentlöner eller vinster, eftersom de kan konkurrera med kvalitet och höja sina priser. För det andra skulle vi få se en
ännu mer varierad förskolebransch, där det blir möjligt att
starta förskolor med inriktningar som i dag anses alltför
kostnadskrävande. För det tredje kan den som hellre satsar
på att barnen går i en förskola med extra mycket personal
än på nya actionmanfigurer kunna göra det.
En invändning mot förslaget är att det radikalt
krockar med tanken om jämlikhet. Vi skulle få diskussioner om ett segregerat samhälle, där "rika barn går i
vissa förskolor och fattiga i andra". Men frågan är hur
alternativet ser ut.
Utan de fria alternativen försvinner den nyttiga
konkurrens, som det senaste decenniet har pressat både
de kommunala förskolorna och de alternativa verksamheterna till att förbättra kvaliteten och effektivisera organisationen så att skattekronorna sparas.
Kvinnor, som nu har fått en möjlighet att söka sig till
andra arbetsplatser kommer inte längre att ha några
utvägar. Visserligen har deras lön kanske inte varit så
mycket högre i de privata förskolorna, men de har kunliga sektorn på kort sikt är självklart
att öka landets skatteintäkter totalt.
Sveriges ekonomi har de senaste
trettio åren försämrats från en hög
nivå i internationell jämförelse till
en betydligt lägre. Vårt välstånd har
minskat. För att öka tillväxten krävs
en förändrad attityd från politikerna gentemot företagen. Lägre
nat få en annan arbetsmiljö med
"Kanske är entreprenörskap större frihet och mer medbestämmande. u kanske de inte ens får
i den offentliga sektorn i det, utan tvingas stanna i kommunala strukturer där man ägnar sin
tid åt att springa på möten i stället
för att ta hand om barnen, som
många av dem jag intervjuat har
sin nuvarande form ett
dödsdömt projekt."
skatter, minskade kostnader för sjukförsäkringar, färre
krångliga regler och ökad respekt borde vara viktiga
inslag i en sådan förändringsprocess. Men det räcker inte
med att det kommer in mer pengar till barnomsorgen,
strukturen måste förändras i grunden.
Som jag ser det finns det bara en väg ut, och det är att
tillåta ett inflöde av pengar till barnomsorg från andra
konton än det gemensamma.
Man kan skapa en modell där föräldrarna får en
summa pengar per barn på ett konto, att använda till
barnomsorg. Summan skulle vara lika hög för alla, med
undantag för barn med särskilda behov som rimligen
bör få mer.
Pengarna ska kunna användas till vilken barnomsorg
som helst, till exempel dagmamma, förskola, bidrag till
farmor eller ledig tid för föräldrarna. Ersättningen fås
ut via en offentlig myndighet, mot redovisning av utlägg.
Då skulle föräldrarna dessutom kunna betala extra för
barnomsorgen om så önskas. Man ska också kunna kombinera olika former av barnomsorg, till exempel förskola
och tid hos morfar.
Det finns flera fördelar med detta förslag. För det första skulle kvinnorna i barnomsorgen kunna få upp sina
vittnat om.
En tillbakagång är också ett mycket allvarligt bakslag
för jämställdheten i ett brett perspektiv. Det kommer att
finnas färre företagarkvinnor som kan vara förebilder
för unga tjejer. Det kommer att finnas färre kvinnor som
kan avancera till börsbolagens bolagsstyrelser. Det kommer att finnas färre kvinnor som kan ta kommandot
över sin egen framtid. Företagande kommer även i fortsättningen att förknippas med män.
Politiker och tjänstemän är genom sitt agerande på
väg att utrota de fria förskolorna och därmed både valfrihet, utveckling och jämställdhet.
Från vänster hörs ständigt kritik mot det nya, men
sällan får vi lyssna till hur välfärdskapitalismens motståndare ser på framtiden, på hur deras bild av våra barns
och barnsbarns välfärd ser ut. Få redovisar alternativa
bilder av hur till exempel kvinnor ska få det bättre. Inte
många kommunpolitiker berättar hur medborgarna ska
få valfrihet om de fria förskolorna tvingas stänga. Sällan eller aldrig får vi lyssna till kritikernas visioner.
Carolin Dahlman (carolin.dahlman@timbro.se) är
frilansskribent. Hon har nyligen utgivit Får kvinnor tjäna pengar på
barn? (CVV).
z
):>:
;o
......
z
Gl
Vl
r- >-<
<
lSvenskTidskrift l2ooJ, nr 61 BJ