PETER J OLSSON OM
att vinna val genom att passa
M
ediaprofessorn Kent Asp har genomfört en studie över valrörelsen 2002 i media. Han finner förklaringen till att skilda partier missgynnas
respektive gynnas, inte i någon politisk "vridning" hos journalisterna,
utan i "mediernas speciella arbetslogik-i journalisternas sätt att arbeta och tänka".
Därmed bestämdes också utfallet av valet. De borgerliga partierna som grupp missgynnades inte nämnvärt, men moderaterna sänktes och folkpartiet lyftes
av medialogiken.
Socialdemokraterna var inte särskilt missgynnade,
men lyckades i sin ambition att vara sakpolitiskt
luddiga och inte särskilt mediaexponerade.
Utgången mellan moderaterna och folkpartiet
bestämdes av två frågor: "valstugeavslöjanderna" för moderaterna och folkpartiets
språktest
Så långt Asp. Och självfallet är det intressant att studera hur folkpartiet sprang ikapp
moderaterna på upploppet. Klart är att folkpartiet - delvis av ren tur - gjorde mycket
rättAtt hitta konkreta, fattbara symbolfrågor
som fungerar som fokus för hela politikområden
är svårt men effektivt. Språktestet, men också mobilförbud på lektioner, var där lysande exempel.
Men intressantare ändå är att fundera över hur
socialdemokraterna kunde klara att ligga så lågt
och gå igenom en hel valrörelse utan att behöva ta
ansvar för regeringspolitiken eller ens sockra budskapet med lika många vallöften som 1998.
Göran Persson och Bosse Ringholm visste nämligen hur det stod till. Ekonomin var på väg nedåt sedan
månader tillbaka. Och i takt med konjunkturen försämrades också statsbudgeten. Bara kreativ bokföring
och tricksande på finansdepartementet höll de röda
siffrorna borta frän budgetprognoserna.
Det är lätt att tänka sig hur snacket gick någon
bastuafton ute på Harpsund:
-Vi måste till varje pris upprätthälla skenet att
ekonomin är under kontroll.
-Vi måste se till att moderaternas skattesänkningar misstänkliggörs och ställs mot satsningar i
skola, vård och omsorg.
-Och vi måste ducka inför all kritik och hoppas att
den rinner av oss.
llJ j Svensk Tidskrift l2oo3, nr 3-41
I efterhand får väl sägas att man genomförde
denna taktik på ett utomordentligt skickligt sätt.
Moderaternas egentligen ganska begränsade skattesänkningsförslag kom fram i varje socialdemokratiskt
uttalande, valtal eller artikel. Kanske är detta den
enklaste punkten. Journalister är ofta lata och hämtar
de besvärliga frågorna till ett parti hos partiets konkurrenter. Men nog kan det inte uteslutas att en del
journalisters ideologiska hemvist gjorde det extra
enkelt att ställa just de frågorna.
DUCKANDET HAR socialdemokraterna god vana
vid. Kritiska synpunkter bemöts inte alls eller
kortfattat. Ministrarna valde själva när de ställde upp
och vilka de skulle debattera emot. Vissa ministrar
var synnerligen osynliga hela valrörelsen igenom.
Ett bra exempel på hur svära situationer klaras är
valstugereportaget. Socialdemokraterna hade lika
många som sa dumheter som moderaterna -om än
inte i jämnbredd med de värsta m-övertrampen.
Genast gick Mona Sahlin ut och fördömde och sa att
de ansvariga måste avgå. En enda avgick, resten satt
kvar. Men då var redan moderaterna i skottgluggen.
Svårast var förstås den ekonomiska situationen. Men
där hade man god hjälp av journalistkåren som nästan
mangrant missade den ekonomiska utförslöpan.
Det hjälpte inte ens att folkpartiet försökte
använda sin positiva mediatrend och fästa uppmärksamheten på regeringens misslyckande genom att "ta
tillbaka" de mest kostsamma vallöftena.
Men så hade ju Sveriges Television trots sin 40-miljoners valbudget ej planerat in en enda ekonomisk debatt.
Det är detta medias valutvärdering borde handla
om, inte om varför medialogiken gynnade folkpartiet. Utan varför media lät makthavarna i regeringen
komma undan med sin taktik att ligga lågt.
Peter JOlsson (peter.j.olsson@kvp.se) är politisk redaktör för Kvällsposten