Sverige, Sverige,
fasterland
l av Klas Östman
D
ET ÄR I OCH FÖR SIG underhållande när
meningsmotståndare är klumpiga nog att
åstadkomma perfekta illustrationer av
George Orwells begrepp "nyspråk". Min
skadeglädje brukar dock dämpas av att det
är ett så kort steg från det illa tänkta och dumt sagda till
riktigt usel praktisk politik.
I Dagens Nyheter presterade kulturskribenten Ulrika Kärnborg nyligen en betraktelse över österländsk och västerländsk kvinnosyn. Visserligen, konstaterade hon, har kvinnorna i
Afghanistan det nog sämre än kvinnorna i
Sverige. Fast ändå är det så att "skillnaden
mellan kristendom och islam tycks bestå i
att västerländska kvinnor befinner sig i
mentala fängelser och orientaliska kvinnor i verkliga". Här är kvinnor självförtryckande, viktfixerade objekt för
patriarkatets lustar och alltså "handlar
sexualiteten för den västerländska kvinnan sällan om vad hon själv kan använda
sin kropp till".
Utläggningen får mig förstås att undra
om Ulrika Kärnborg egentligen har legat
med så värst många västerländska kvinnor,
men framför allt visar den ett bekant tankespår som åter har blivit populärt i vissa kretsar:
"Frihet är slaveri!". Så länge sådana ideer bara flyter runt på debattsidor kan man skratta åt dem.
Tyvärr kan det som idag är dumt prat inom kulturvänstern bli en allmänt etablerad sanning i
morgon och en proposition i övermorgon. Om
några månader står vi kanske där, med ett sex- och bantningsdepartement. Eller mascaraförbud? Konstigare
saker har hänt.
S
NART KAN VI TILL EXEMPEL få en lag som helt förbjuder rökning på krogar och barer. En sådan lag vill
minister Morgan Johansson ha och han motiverar det
med att röklukt i kläderna är ett "intrång i den personliga integriteten". Man skall inte låta barn leka med tändstickor och man skall inte låta ministrar handskas med
IFJ lSvensk Tidskrift l2oo2, nr 61
fina ord som de uppenbarligen inte är utbildade för att
hantera. De som absolut vill hänga vid rökiga bardiskar
bör rimligen få göra det. Men minister Morgan kan inte
låta detta förbli en fråga för privatlivets etikettsregler
och restaurangmarknadens mekanismer. Han tar istället
ett viktigt begrepp som personlig integritet och gör något
helt perverst av det. Perversionen blir en lag som innebär att alla tvingas göra som minister Morgan vill. För
den personliga integritetens skull.
Så nu, när straffskatt på fet mat har blivit debattämne i televisionen, gäller det nog att frossa hysteriskt vid
julborden. Medan det är tillåtet.
!
SVERIGE, DÄR STAT OCH KOMMUN STYR så oerhört
mycket av medborgarnas liv, har det kort sagt blivit
livsviktigt att vara vaksam på varje nyans i det offentliga
samtalet. Därför utbryter också ett oherrans buller om
småsaker ibland. Om Margareta Winberg och Mona
Sahlin inte hade så mycket makt över oss kunde vi rycka
på axlarna åt att den ena inte är alldeles förtjust i Evert
Taube och den andra skriver puerila kärleksbrev till
Bruce Springsteen. Nu gör sådana små nycker människor
tvärarga, för det spelar faktiskt roll vad ministrarna
tycker. Även om sådant som borde vara helt privat.
Det är som att ha en beskäftig faster. Så länge hon
bara syns till på någon släktmiddag då och då är det lätt
att tolerera hennes egenheter. Om fastern i fråga väger två
ton och envisas med att flytta in hos oss är det en annan
sak. Då gäller det att ha koll på henne hela tiden. Annars
blir man mosad på ett ögonblick. Och vårt fosterland är
ett svårartat fasterland.
S
VENSK TIDSKRIFT HAR under många decennier nu
försökt mota faster i dörren. Med föga framgång, kan
tyckas. Dock framhärdar vi. Detta nummer erbjuder en
stor artikel av Stig Strömholm om övergången från
elituniversitet till massuniversitet, samt, som utlovat
senast, ett antal analyser i anslutning till det senaste
valresultatet. Bland annat varnar Olof Ehrenkrona
moderaterna för att nu bli alltför upptagna med själavård i det egna partiet. Verkligheten har nämligen inte
löst medlemskap där.