o
c...
JAN FREESE om
svindlande skattesänkningar
J
ag blev en gång erbjuden att bli riksdagsledamot. Inte nog
med det. Jag erbjöds att vara med om att starta ett nytt parti.
Det var Ian Wachtmeister som hörde av sig 1991. Han
bjöd på en strålande lunch på KB och ville ha hjälp att
starta Ny Demokrati. Jag tackade vänligt men bestämt
neJ.
VID DE TIDEN VAR JAG verksam på Industriförbundet och drev med utomordentligt goda medarbetare projektet Nydaningen. Vi ordnade ett flerdagsseminarium på just temat nydaning. Folk kom
snällt inflygande från Johns Hopkins-universitetet och
andra lärosäten av dignitet.
Vi hade blivit av med den politiska kollektivanslutningen i Sverige, men stora delar av befolkningen
satt kvar i bidragsberoendets träldom- också en form
av kollektivanslutning. Genom en växling från
bidragsberoende till förmåga för flertalet att kunna
åtminstone betala och kost och logi på den egna surt
förvärvade lönen borde pengar kunna sparas både till
väsentligt sänkta skatter och för att ge de hjälpbehö-
vande mer och bättre hjälp. Samtidigt borde det leda
till ett uppsving för hela landet.
Vi var alla ense om tongångarna: avveckla statliga
och kommunala monopol och de facto-monopol, utsätta det mesta från sjuk- och hälsovård till sophämtning
för konkurrens för att sänka kostnader och höja kvalitet, införa högkostnadsskydd för anställda genom försäkringar, för pensionärer och andra i sämre situation
via skattemedel. Vi kom fram till besparingsmöjligheter och -behov som var väsentligt högre än de "svindlande skattesänkningar" som nämnts i årets valdebatt.
Problemet med den debatten var väl att ingen ville förstå att det inte bara handlar om traditionella skattesänkningar utan en om avväxling av bidragsträldomen.
I
NDUSTRIFÖRBUNDET HADE ett parallellprojekt, Lyftet, som i egenskap av en "Nydaningen light"-projekt fick företräde. Det stora nydaningsprojektet fick
ledande näringslivsföreträdare, som gärna ville fortsätta att åka till Harpsund för att sitta framför brasan och gnugga händerna, att få viss skälva. Höll inte
Nydaningen på att bli alltför politiskt just ett valår?
PROJEKTET LADES NED, men det var intressant att se
hur Ny Demokrati kom med ett partiprogram
som till stora delar var kopior av det material som
tagits fram inom det. Hur det kom sig är och förblir
en gåta, men materialet hade uppenbarligen läckt
utanför kretsen av "de edsvurna". En positiv bieffekt
hade det: reformtankarna och beloppen var plötsligt
i var mans mun- även i 12-taggarnas inom näringslivet.
Efter att ha lyssnat till dagens regeringsförklaring
ställer man sig naturligen frågan hur talets innehåll ska
finansieras i ett land, som sex företag lär lämna varje
dag, där nyföretagandet sjunkit dramatiskt och är lägre
än någonsin, där 50 miljarder i förmögenheter årligen
flyttas ut och där i vissa fall moms betalas på skatt.
EN INTRESSANT IAKTTAGELSE under valdebatten är
att flertalet av partierna - om man läser mellan
raderna- inser att situationen är ganska ohållbar.
Även landets största parti har under senare år rört sig
i rätt riktning, om än med myrsteg och mest under
bilan.
Dessvärre vågar ingen riktigt ta klivet ut från gårdagens samhälle till det ganska annorlunda IT-samhället (med andra sociala mönster och behov) på tröskeln till vars bronsålder vi står och vickar. Hela den
offentliga sektorns administration måste tänkas om.
Ett föråldrat socialförsäkrings- och skattesystem som
i alla delar inbjuder till fusk och missbruk måste renoveras- inte minst med hänsyn till skatteflykt och
acceptans av svartjobb.
DET FINNs vrssA gemensamma nämnare mellan
bidrag och alkohol och knark. De är alla beroendeframkallande och kan leda till allvarligt missbruk. Kanske kan det nu vara något för miljöpartiet
att ta tag i? Bidragssamhället-om något- präglas ju
av energiförluster och slöseri.
Jan Freese Uan.freese@ifi.se) har bland annat varit chef
för Post- och telestyrelsen och vice vd i Industriförbundet.
IIISvensk Tidskrift 12002, nr si