JANERIK LARSSON om
företagare och deras ryggar
P
å en hedersplats i biblioteket i mitt arbetsrum står OlofEhrenkronas "Nicolin- en svensk historia" (Timbro 1991). Det är en välskriven redogörelse för Curt Nicolins verksamhet som företagsledare och för svensk
näringslivs- och samhällsutveckling under denna tid. Det är alltså inte en biografi,
vilket gör att behovet av en sådan kvarstår. Det vore naturligt att Olof Ehrenkrona
får det uppdraget.
Nu har OlofEhrenkrona i stället skrivit en annan imponerande bok om en del av svenskt näringsliv. Jag ska
villigt erkänna att jag var en liten smula skeptisk när
jag påbörjade läsningen av"100 år med företagande &
frihet - Handelskammaren i Stockholm" (Ekerlids
2002). Skulle verkligen handelskammaren i Stockholm
erbjuda tillräckligt stoff för en bra bit över 400 sidor ?
Svaret är ja. Och det beror givetvis inte minst på
att Ehrenkrona är en så briljant skribent. Men det
beror också på att han precis som i "Nicolin" valt att
väva samman berättelsen om samtiden med berättelsen om organisationen.
Är Ehrenkrona alltför vänlig mot organisationen
som finansierat bokskrivandet ? Kanske finner den
mer initierade något exempel härpå. Jag gör det inte.
E
N ANNAN sKICKLIG porträttör av svenska företag
och företagsledare, Ronald Fagerfjäll, valde när han
presenterade "100 år med företagande & frihet" i
Dagens Industri att lyfta fram några avsnitt om näringslivets relation till politiken. Ehrenkrona har funnit ett
fängslande brev från Harald Nordenson till en direktörskollega om undfallenhet från näringslivsföreträdare inför den politiska (socialdemokratiska) makten. Jag
vet, skrev Nordenson, var jag har mina motståndare
men nästan aldrig var jag har mina huvudmän.
Nordenson skriver att huvudmännens/företagsledarkollegornas relation till makten i huvudsak har
fem olika former:
den likgiltiga ryggen
den hatfulla ryggen
den krökta ryggen
den rädda ryggen
och dolken i ryggen
Ord och inga visor som avslutades med detta: "Jag kan
knappast tänka mig en mindre stimulerande uppgift än
att företräda svenska näringsidkare i politiskt arbete:'
D
ETTA ÄR NOG ETT BESTÅENDE problem och Ehrenkrona benar väl ut skälen till varför det ofta är så.
Den viktigaste kulturskillnaden handlar, skriver
Ehrenkrona, om att näringslivet verkar i en plussummemiljö, medan politik är ett nollsummespel.
Ehrenkrona är känd som en vass och
tempramentsfull idegivare till moderata
samlingspartiets ledning under lång tid.
Men när han skriver så är det ingalunda den skickliga agitatorn utan den
insiktsfulle och balanserade analytikern vi möter.
Det gäller inte minst avsnitten där
han tecknar sin bild av näringsliv/politik under dessa hundra år. Han
beklagar övergången från företagsledare med en fast förankring i den
klassiska liberalismen till en företagsledargeneration som inte hade samma
fasta rötter. Men han visar god förståelse för de krafter som skapat förändringen.
UNDER HUVUDDELEN av Curt
Nicolins ordförandetid i SAF
hade jag en utsiktspunkt i SAFs styrelserum. Nicolin hör tveklöst till de företagsledare
som hade en fast idemässig grund - men den hörde
sannerligen inte till vanligheterna i början av 80-talet.
Ytterst tror jag att näringslivet kommer att underminera sin position i samhället om den skulle komma
att präglas av principlöst undanglidande. Fast samhällssyn och god moral är nödvändiga förutsättningar
för hög legitimitet.
Janerik Larsson Uanerik.larsson@kreab.com) är konsult
på KREAB.
lSvensk Tidskrift l2oo2,nr 2!IIJ