PETER J. OLSSON om
journalistik
J
USt den dag detta skrivs domineras Kvällspostens, den tidning jag
arbetar på, förstasida av: "Kasinot en jackpot- succe redan före premiären",
med överrubrik: "KvP testar Sydsveriges Las Vegas".
Det handlar om att ett internationellt kasino öppnar
i Malmö. Inget fel på den "ettantoppen", den både
intresserar och säljer (förhoppningsvis). Kvällsposten samtalar i dag med sina läsare om det de talar om
på kafferasten, tidningen predikar inte eller skriver
på näsan. Och det tycker jag är rätt bra.
En sådan förstasida är det klokt att minnas innan
man blir alltför högstämd om Det journalistiska
uppdraget, eller om att skriva i sanningens, folkets och demokratins tjänst. Det är klart att en
vettig journalistik tjänar allt detta goda.
Men den ska därför aldrig tro att journalistiken är god i sig eller - ännu värre - att
den enskilde journalisten är god.
SOM BÄST KAN MAN om man skö-
ter sitt jobb med eftertanke och
integritet och respekt för det journalistiska hantverket och pressens traditioner bli läst och bidra till att ge människor kunskaper, ideer och underlag för det
egna tänkandet.
Man kan reta sig på självuppfyllda och
vinklande journalister som säger att de
skriver i folkets tjänst och menar att de ställer sina
frågor från ett vänsterperspektiv. Men frågan är om
det inte är värre när journalister identifierar sig med
makten och det officiella.
I Svenska Dagbladet för några veckor sedan fanns
en tyckande nyhetskrönika i näringslivsdelen av Ulrika
Beck-Friis, tydligen journalist på tidningen.
Damen med adelsnamnet och arbete på Sveriges
ledande konservativa tidning skrev om hur skönt det
var att den statliga digital-tv-kommitten "ändigen" lagt
sitt slutbetänkande. Hittills hade minoriteten i utredningen- med den moderate riksdagsmannen Ola Karlsson som främsta skurk- ostört kunnat läcka och därmed
"fått monopol på debatten" med målet att "styra" den.
Beck-Friis tycker det är toppen att den socialdemokratiska majoritetsuppfattningen nu fanns tillgänglig. Bäst av allt:
IIISvensk Tidskr!ft 12001, nr 61
"Och tack vare ett annat teknikskifte behöver
ingen heller invänta mediernas tolkning. På www.kultur.regeringen.se blir hela slutbetänkandet offentligt
i eftermiddag."
Man frågar sig om Beck-Friis är journalist eller
informationssekreterare på departementet.
K
AN EN DÅLIG OCH UPPGIVEN journalistik illustras
bättre: Det är ett problem att en sida "läcker"
eftersom det blir ensidigt och allmänheten är mer
betjänt att läsa utredningar direkt än att ta del av
"mediernas tolkning". Det är en journalistik som ställer sig på maktens sida, inte på folkets.
En vanlig journalist, vänster eller höger, skulle
jublat över varje läcka. Blir det ensidigt får man väl
dra fram motsidan också. Det kräver lite arbete, men
ju fler uppgifter man får desto enklare blir det. Och
den journalist som anser att det är meningslöst att
läsa hennes "tolkning" av en statlig utredning, ska
man verkligen ödsla tid på att läsa henne eller tidningen hon skriver i?
Men Kvällspostens kasinoreportage då? Är inte det
att hylla en av staten framsläppt statlig spelverksamhet? Nej, ty Kvällsposten kunde ha sågat kasinot. (Däremot knappast, som det sig bör i den helsvenska
kvällstidningstraditionen, hamnat på någon ljummen
åsikt mellan succe och fiasko.)
OCH- VIKTIGARE- OM MAN tittar närmare på förstasidan hittar man även en granskande nyhet
från tidningens samhällsreportage: "l 000 våldsbrott
på skolor i Skåne i år".
Hellre en kvällstidning som blandar stort och
smått, roande artiklar och seriösa granskningar, högt
och lågt, än en stor och gravallvarlig morgontidning
där reportrarna ser det som sin uppgift att tipsa om
regeringens officiella websiter.
Peter JOlsson (peter.j.olsson@kvp.se) är Kvällspostens
politiske redaktör.