Medlemskort
- n1odernare kan det inte vara
l av Per Heister
J
AG HAR NÄSTAN ALDRIG några pengar i plånboken
längre. Den är i stället fylld med kort för det ena
eller det andra. Vanliga kreditkort ersätter kontanter.
Men de flesta korten är för annat. !CA-kundkort ger poäng när jag köper ägg och mjölk, NK-kort
belönar slipsköp, kort från SAS och Sabena som ger
bonuspoäng när jag flyger. Jag har kort från musikaffären
Megastore, från en hotellkedja, boklådor, biluthyrningsföretag, restauranger, Body Shop, Mister Minit, ja
till och med min optiker har ett "trohetskort".
Alltfler företag satsar allt hårdare på att bygga upp
lojalitetsband genom att dela ut favörer till trogna kunder,
men också att kommunicera med dem mellan inköpen.
Det finns goda skäl för att bygga fasta relationer
med de kunder man en gång kommit i kontakt med. Den inledande kontakten, första
gången, är dyr. Det sägs att den kostar sex
gånger så mycket som nästa kontakt.
Vi blir som medborgare alltmer översköljda av budskap och vi ägnar allt
mindre tid åt varje detalj i informationsflödet. Vi blir också kräsna och kräver
alltmer personligt omhändertagande.
Masskommunikation är nödvändig
men räcker inte längre.
Ny TEKNIK HAR ÖPPNAT oanade möjligheter till personlig kommunikation i stor
skala. Den nya tekniken sorterar kund- och prenumerantregistren på mer avancerade sätt, med
statistiska uppgifter och mjukdata som grundas
på enkätsvar och våra köpvanor.
Datorn på Amazon.com har noterat vilka böcker
jag köpt tidigare och berättar vilka böcker i samma kategori som andra kunder med min profil gillar och köper.
En vanlig morgontidnings prenumerantregister är
som regel värt mer än redaktionslokalerna, e-handelsföretagens kundregister är vid sidan av humankapitalet
de anställda representerar egentligen de enda tillgångar
som värderas på börserna. Och de värderas högt.
Kundregister är guld värda i näringslivet. Big business
så väl som specerihandlaren runt hörnet söker så många
B lSvensk Tidskrift 12000, nr 41
sätt som möjligt att bygga relationer till sina kunder. Alla.
De politiska partierna har varit föregångare i marknadsföring och framför allt i kundrelationer. Deras medlemsregister har använts för att kommunicera med kärntrupperna - de trogna kunderna - i många år. Centern
och socialdemokraterna kallades för folkrörelsepartier
och hade stora medlemsbaser. Centerpartiet har alltid
vårdat sina trogna med fester och plöjningstävlan. (Socialdemokraternas kollektivanslutning var däremot något
helt annat. Det var ingen individuell kundrelation utan
ett sätt att klå medlemmarna i facket på pengar.)
D
ET INDIVIDUELLA MEDLEMSKAPET var en relation
som gav intäkter i form av medlemsavgifter, men
som primärt användes för att bjuda in till
möten, hålla kontakt, informera, förse
medlemmarna med argument och göra
dem delaktiga i det inre arbetet. Men de
politiska partierna verkar nu jobba i rakt
motsatt riktning. De har stora "kunddatabaser" i sina medlemsregister, som
de förefaller att mer eller mindre aktivt
avveckla.
Partierna tappar medlemmar. I ungdomsförbunden är raset allra mest dramatiskt. Moderata Ungdomsförbundet
hade ca 30.000 medlemmar i början av
90-talet. Nu tio år senare har man förlorat
bortåt 80 procent.
Självklart finns det många skäl till att partitroheten minskar, rörligheten ökar, politiken blir mindre styrande för livsvalet men det borde leda till
ökade ansträngningar att värva och vårda medlemmar, inte att avveckla dem.
Partiernas "kundregister" borde byggas ut, utvecklas
och förfinas. Flera kontakter tas. Och flera kontaktytor
skapas gentemot de befintliga "kunderna". Ansträngningarna att värva medlemmar öka i stället för att minska.
Trohetspremierna förstärkas. Medlemmarna hyllas i stället
för att, som ofta, beskrivas som mindre värda och mindre
viktiga än icke-medlemmar.
Det vore framåtsyftande.
Och modernt.