CARL RUDBECK om
Kultur och Bourdieu
P
ierre Bourdieu heter en fransk sociolog som har blivit den
europeiska intellektuella vänsterns kelgris. Bourdieu är professor vid College
de France i Paris och författare till en numera mycket lång rad böcker.
Som så många andra rättänkande på vänsterkanten
avskyr han globaliseringen som, menar han, innebär
"globaliseringen av det sämsta". Vore Bourdieu ensam
om den bisarra ståndpunkten skulle man väl bara
rycka på axlarna och säga att stollar finns det alltid.
Hans åsikter skulle tillmätas ungefär samma betydelse som om han på fullt allvar hävdade att jorden är
platt eller att han sett en enhörning på gatan utanför
College de France. Men han är inte ensam om
denna konstiga inställning utan tvärtom ganska representativ för en klass av intellektuella som finns på universiteten och som gör
sig hörda på kultursidor runt om i världen.
ENKLAST ÄR VÄL ATT SÄGA att Bourdieu
och hans meningsfränder har fel. Den
som ser sig om ser inte "globaliseringen av
det sämsta" utan "globaliseringen av det
mesta", som innefattar både vin och vatten,
guld och slagg. Kort sagt: det mesta inom
kulturen finns numera överallt och resultatet
är, om man ser det från konsumentens synvinkel,
att världen aldrig har mått bättre än vad den gör
idag. Visst är det lätt att utifrån Bourdieus upphöjda perspektiv peka på intellektuellt och
konstnärligt skräp som sprids globalt. De flesta tvkanaler fylls av debila tv-serier, samma trista populärmusik hörs på radiostationer från Sydney till Kiruna but so what?
Det verkar ofta finnas en aldrig uttalad premiss i
förmyndarnas (och dit räknar jag Bourdieu) resonemang: vore det inte för all denna undermåliga kultur
skulle massorna strömma till Bourdieus böcker, Friedrich Hälderlins dikter och Arnold Schönbergs
musik. Det är de stora kommersiella förlagen och distributörerna som förstör jordens intellektuella klimat
och tar brödet ur munnen på förtjänta konstnärer
och intellektuella. Förgrämt tvingas dessa konstatera
att när massorna väljer fritt så väljer de hellre John
Grishams romaner än Pierre Bourdieus avhandlingar
och gangster rap hellre än stråkkvartetter. Men varför
In] lSvensk Tidskrift j2ooo, nr 2-31
sörja över detta så länge som det finns valmöjligheter?
Hälderlins dikter finns i paperback och Schönbergs
musik på lågpris cd.
S
OMLIGA HAR MÖTT denna globalisering med en
lätt defaitistisk attityd: var och en har rätt till sin
egen smak och det är fel att dela in kulturen i hög och
låg. Allting är ungefär lika bra som allting annat och
om smak skall man inte diskutera. Men det är just det
man skall och aldrig har det funnits bättre förutsättningar att föra en sådan diskussion än just nu och det
delvis tack vare globaliseringen. Den har gjort också
elitkulturen, den höga och den svåra, tillgänglig i en
omfattning som saknar motstycke i historien. Det
som tidigare både i princip och i praktik var förbehållet en försvinnande liten elit eller överklass är i dag
tillgängligt världen över för grupper som blir större
för varje dag som går.
Globaliseringen har på ett sätt som ingen kunde ana
bara för något årtionde sedan gjort kultur billigt i och
med att marknaden har blivit så mycket större. Konsumenterna kan välja och vraka som aldrig förr - inte
undra på att Bourdieu och hans likar känner sig illa till
mods när folk inte längre gör som de blir tillsagda, nej
ännu värre, när det inte lyssnar till de gamla mästertänkarna eller ens knappt längre är medvetna om deras
existens utan sätter ihop sina egna kulturella agendor
utan att bry sig om vad överheten anser att de bör välja.
Också på kulturens område har globaliseringen
fört med sig en ny frihet och en demokratisering av ett
område som tidigare var det exklusiva tillhållet för en
ofta självgod elit. Den kulturella marknadsplatsen kan
i dessa postmoderna tider framstå som anarkistisk
där det bästa till synes oproblematiskt existerar sida
vid sida med det sämsta. Bara den gamla ordningens
försvarare kan ha något emot ett sådant tingens tillstånd. För resten av oss ger det oanade möjligheter
att bestämma över vår kulturkonsumtion.
Carl Rudbeck (carlr@timbro.se) är redaktör för nättidskriften Smedjan.com.