c: o V) c: Q) E ""C :>. :z .._ Q) O') :o I o(j .._ Q) .......U) c :ro > Vänster och höger eller nya mentala filter l av Fredrik Erixon Vänster/höger-skalans inflytande har varit stort. Den har varit ett "mentalt filter" som sorterat politik och världsbilder. Men hur är det idag? F Ã… BEGREPP HAR pÃ¥verkat människors sätt att tänka politiskt som vänst~r och ~öger. PÃ¥ ett sätt är det förvÃ¥nande. Dtkotomm skapades försommaren 1789 under den franska revolutionen. En journalist som närvarade vid formeringen av Nationalförsamlingen sÃ¥g hur de olika stÃ¥nden placerade sig i S:t Ludvigskyrkan i Versailles och frÃ¥n hans plats sÃ¥g det ut som att de kungatrogna satt till höger och de radikala till vänster. Det var alltsÃ¥ en ren slump. Konfliktlinjen var förvisso ett uttryck för det moderna, en produkt av upplysningen, men den hade ändÃ¥ en begränsad levnadstid. Visst var frÃ¥gan om monarkins ställning länge väldigt känslig, men sedan demokratins - och, för Sveriges del, parlamentarismens införande - kan man inte tala om den som en markering av tvÃ¥ politiska program. Den mest epokgörande konflikten, framträdande trots saltsjöbadsanda och skördetidsmentalitet, har stÃ¥tt mellan arbete och kapital. D IKOTOMIN HAR INTE VARIT OOmstridd. för politiska kommentatorer har det blivit nÃ¥got av en egen genre att skriva dödsrunor över vänster/höger-skalan. Det har sagts att den är alltför förenklad, att den utgÃ¥r frÃ¥n tvÃ¥ idealtyper som inte existerar i teorin och heller inte är förkroppsligad av politiska partiers program. Att den därför varken har ett klassiflkatoriskt eller heuristiskt värde. Det har invänts att den är alltför diffus - ingen vet riktigt klart vad de tvÃ¥ ändpositionerna representerar. Under efterkrigstiden har det ofta satts likhetstecken mellan vänster och jämlikhet, och mellan frihet och höger. I ett sÃ¥dant perspektiv är det uppenbart att skalan har sina begränsningar - bÃ¥de som historisk analysmetod och som verktyg för att gruppera olika tankesätt idag. Var skall exempelvis nationalsocialismen placeras i en sÃ¥dan skala? Det har ocksÃ¥ hävdats att det finns politiska ideer och program som skär rakt igenom dikotomin, eller som faller helt utanför dess ramar. Den gröna rörelsen har använts som ett exempel frÃ¥n den direkta politiken, nationalismen frÃ¥n den principiella nivÃ¥n. Den kanske mest inflytelserika invändningen kom under sextiotalet frÃ¥n Herbert Tingsten och de amerikanska sociologerna Daniel Bell och Seymour Martin Lipset. De menade att alla de stora debatterna för de västerländska demokratierna nu var över. Konflikterna mellan vänster och höger var upplösta. Sedan krigsslutet 1945 hade alla mest tyckt lika. BÃ¥de den konservativa högern och den reformistiska vänstern slog vakt om demokratin. Industrialiseringens problem hade lösts. Högern hade förlikat sig med tanken pÃ¥ en välfärdsstat och vänstern accepterade en kapitalistisk marknadsekonomi och erkände att en utökning av statens makt inte var lösningen pÃ¥ alla politiska problem. Det som Ã¥terstod var konflikter om rena teknikaliteter. Nu blev det inte som dessa samhällsvetare trodde. Samhällskonflikterna skärptes under senare delen av sextiotalet och under sjuttiotalet. Den kompromiss som hade funnits mellan fack och näringsliv bröts och arbetarna ställdes Ã¥terigen mot kapitalet. Konflikten mellan vänster och höger upplevdes vara levande igen. I NGEN AV DE ANDRA invändningarna har heller lyckats punktera dikotomin. Valforskning visar att mÃ¥nga människor än idag tänker i termer av vänster och höger. Det betyder nu inte att invändningarna saknat grund eller att vänster/höger-skalan har varit oantastlig- tvärIl] lSvensk Tidskrift 11999, nr 31 tom, mÃ¥nga frÃ¥gor kan resas inför detta sätt att kategorisera politik och ideologi. Men just det faktum att mÃ¥nga ansett skalan vara en tillräckligt god gruppering har gett den ett värde. Samma bedömning kan göras även i dag. Trots att vi Ã¥terigen har upplevt en tid dÃ¥ mÃ¥nga ifrÃ¥gasatt vänster/höger-skalan, pÃ¥verkar den fortfarande väljarna. Det ger den en ideologisk relevans än idag. Men vänster/ höger-skalans betydelse har ändÃ¥ minskat. Det är färre som upplever att den fungerar som en metod för att strukturera sitt politiska tänkande. Det är inte särskilt förvÃ¥nande. Uppenbart är att vänster- och högerpartier i västländer stÃ¥r närmare varandra nu än vad de gjort tidigare under 1900-talet. De idealtyper som begreppen vänster och höger trots allt utgör ger idag mindre vägledning i politiken. Därutöver skall det kalla krigets betydelse för dikotomin inte underskattas. Det bipolära rum den skapade i världspolitiken fick även avtryck i demokratiska länder. Dels genom att konflikten fanns i miniatyr även i dessa länder, dels genom att det skärpte det allmänna bipolära tänkandet. Men den viktigaste invändningen kommer av att det politiska tänkandet, politikens epistemologi, är under förändring. Drivkrafterna är flera. PÃ¥ ett allmänt plan kan man tala om att människor sätt att forma värderingar och attityder är annorlunda. Inte bara att det postindustriella samhället är uppburet av en annan och rikare flora av värderingar och attityder, utan ocksÃ¥ att sättet att formera dessa skiljer sig frÃ¥n det industriella samhället. FrÃ¥n den lite mer gripbara ekonomin kan man se att gamla konfliktlinjer fÃ¥r allt mindre betydelse när tidigare konfliktskapande fenomen som anställningsform och arbetslivshierarkier ändras. Förändringarna har förvisso inte resulterat i ett idylliskt och oproblematiskt samhälle, men utan tvivel stÃ¥r vi inför en ny Weltanschauung. FrÃ¥gan är nu hur detta pÃ¥verkar människans sätt att tänka politiskt? E N VIKTIG MEN SÄLLAN omtalad anledning till att vänster och höger blivit centrala begrepp i politiken är att begreppsparet, dikotomin, har fungerat som ett "mentalt ftlter"; de har varit en metafor som hjälpt människor att sortera signaler och uttolka mönster. Andra har tidigare berört ämnet- det tangerar ju klassiska frÃ¥geställningar om vad som är verkligt och hur människan uppfattar sin vardag. Kunskapssociologer, inte sällan inspirerade av Marx och Nietzsche, har talat om hur människans medvetande bestäms av hennes samhälleliga vara, och i en programförklaring frÃ¥n Peter L. Berger och Thomas Luckmann, bÃ¥da framträdande sociologer, hävdas att kunskapens sociologi grundas av den "sociala konstruktionen av verkligheten". Albert Salomon har i en intressant studie av upplysningen, In praise ofenlightenment (Meridian Books, 1963), beskrivit hur det moderna tänkandet, trots sitt namn influerad av antika filosofer, introducerar ett verklighetstolkande som inte bygger pÃ¥ en gudstro. Benedict Anderson har i sin bok Den föreställda gemenskapen (Daidalos, 1992) framhävt olika nationalismers drag att skapa symboler för fÃ¥ ett mönster i tillc: o V) s:: Q) E "C >. z l.... Q) en :o :r: 00 l.... Q) ......U') c :ro > lSvenskTidskrift 11999, nr 31 [g r:: o tn r:: Q) E "C ;:::... z lo... (]) en :o I o<5 lo... (]) +-' (/) c: :ro > "Konflikten upplevdes därför stÃ¥ mellan olika kulturer. Uppförandekoder som klädnorm och umgängesform skilde vänster frÃ¥n höger och vice versa. I nazismens och kommunismens rörelse var normerna som mest formaliserade, men homogeniteten fanns även i de demokratiska västländerna." varon. Max Weber, en av sociologins riktigt stora, utgick frÃ¥n idealtyper, medvetet konstruerade föreställningar, för att kategorisera verkligheten. Allt detta visar vilken betydelse som de mentala filterna har för vÃ¥r förstÃ¥elseförmÃ¥ga. Vänster/höger-skalan har karaktären av ett sÃ¥dant filter. Det är dessutom ett väldigt lättbegripligt rum i meningen att den bygger pÃ¥ en bipolaritet som människor känner igen frÃ¥n andra kategoriseringar- gott-ont, liv-död, vänster hand-höger hand etc. Under dikotomins storhetstid uppfattades den vara en symbol för tvÃ¥ olika världsbilder som bÃ¥da konstruerade verkligheter anpassade till dem själva. Världsbilderna sades förvisso inte vara heltäckande, men bÃ¥de arbete och kapital -vänster och höger- lyckades knyta till sig människors sannolikt klaraste uttryck för hur de betraktar världen: deras identiteter. Konflikten upplevdes därför stÃ¥ mellan olika kulturer. Uppförandekoder som klädnorm och umgängesform skilde vänster frÃ¥n höger och vice versa. I nazismens och kommunismens rörelse var normerna som mest formaliserade, men homogeniteten fanns även i de demokratiska västländerna. Idag representerar vänster och höger inte längre tvÃ¥ separata världsbilder som kan fÃ¥nga människors identiteter. Konfliktlinjen har under 1900-talet egentligen alltid haft ett instrumentellt drag över sig, och svÃ¥rt att omfatta frÃ¥gor som inte kan behandlas med rationalismens stränga logik, men uppenbart är att vänster och höger inte lika tydligt som förr är ett konceptuellt rum som rymmer sÃ¥dana frÃ¥gor. TvÃ¥ utvecklingslinjer bär framför allt skulden: Dels renässansen för värden som medfört ett heterogent "andligt" klimat. Varken kyrkan eller partiet kan längre ge pÃ¥bud. Människors världsbilder formas och inspireras av betydligt fler källor idag. Dels har arbetslivet och industrialismens hierarkier ändrats i sÃ¥dan grad att människors positioner i yrkeslivet, som med tiden tenderar att bli temporära, inte leder till ett särskilt ställningstagande i politiken. Yrkesgrupper fostrar överhuvudtaget inte längre till samma interna lojalitet. signifikativt för detta är att det är unga generationer som är minst benägna att följa vänster/höger-skalan när de tar ställning politiskt. S AMHÄLLSVETENSKAPERNAS arbetsmaterialligger i vad människor tror pÃ¥. Det har varit en grundregel för forskare med en faiblesse för den metodologiska subjektivismen, inte minst den österrikiske nationalekonomen Friedrich Hayek. För att kunna förstÃ¥ den minskade betydelsen för vänster/höger-skalan, och hitta andra konfliktdimensioner som skulle kunna komplettera den, är det sannolikt pÃ¥ den abstrakta nivÃ¥n en grundlig undersökning mÃ¥ste börja. Det finns här nÃ¥gra intressanta trender att ta fasta pÃ¥. En första är att dimensionen heligt-profant fÃ¥tt en renässans. Inte i betydelsen att det sker en ny förkristning, korstÃ¥gens tid är förbi, men däremot genom att allt fler närmar sig anti-rationella tankesätt där olika fenomen hÃ¥lls heliga. NÃ¥gra exempel: -New Age-rörelsen växer lÃ¥ngt utöver Kristina Perssons länsstyrelse i Jämtland. -Människor som med olika mÃ¥tt kan anses vara rationella har mist tilltron till den vetenskapliga medicinen och börjat respektera homeopatin. -Den kristdemokratiska ideologin lockar större väljargrupper. -I det allt mer utbredda miljötänkandet finns en naturreligiös dimension. MÃ¥nga känner sig uppleva nÃ¥got heligt i naturen. Det är ett djupt splittrat intryck dessa exempel pÃ¥ en ny "helighet" ger. Det räcker heller inte med att att de alla delar draget av anti-rationalitet och att ha uppvärderat nÃ¥got till "heligt" för att de till vänster/högerskalan skall kunna utgöra ett komplementärt mentalt filter. Allt för fÃ¥ människors identiteter är kopplad till detta. IDEN PÃ… SVENSKA nyligen utkomna bästsäljaren av Virginia Postrel, Framtiden och dess fiender (Timbro, 1999), görs en intressant Ã¥tskillnad mellan dynamister och stasister. Dynamister är optimister som tror pÃ¥ framtiden och utveckling. De ryggar inte tillbaka för teknisk lm lSvensk Tidskrift 11999, nr 31 "Jihad och McWorld representerar tvÃ¥ starka idealtyper i vÃ¥r tid. Jihad är det tribalistiska, gemenskapsbetonade idealet; det som drar Ã¥t det lokala istället för det globala. Tänkandet utgÃ¥r ifrÃ¥n blodsband och sätter kulturer mot kulturer. McWorld är mer frifräsarnas melodi." utveckling och konsumtionssamhället. De praktiserar ofta i sina dagliga liv globaliseringen. Mentaliteten i dynamistemas tänkande växlar: Strikt rationella motiv blandas med en tro pÃ¥ avslappnad lekfullhet. Modet och förmÃ¥gan att experimentera är ett framträdande drag. Stasister är i princip tvärtom, ungefär som kärringen mot strömmen. De är pessimister och uppvärderar det statiska. De misstror den tekniska utvecklingen, gnäller över att den utarmar kulturen, och tror inte att världen blir bättre i framtiden. De är ocksÃ¥ genuint skeptiska till globaliseringen. Konliktdimensionen dynamister-stasister skär rakt igenom politik och partier. Postrel berättar om hur den konservative Pat Buchanan stÃ¥r pÃ¥ samma sida som vänsterliberalen Jeremy Rifkin i centrala politiska frÃ¥gor om kultur och livsstil, och vi kan i Sverige även se samma fenomen. Postrels verklighetsbeskrivning och kategorisering har klara likheter med den amerikanske statsvetaren Benjamin Barbers tankar. I mitten av nittiotalet kom han ut med boken Jihad vs. McWorld (Ballantine Books, 1995). Jihad och McWorld representerar, menar Barber, tvÃ¥ starka idealtyper i vÃ¥r tid. Jihad är det tribalistiska, gemenskapsbetonade idealet; det som drar Ã¥t det lokala istället för det globala. Tänkandet utgÃ¥r ifrÃ¥n blodsband och sätter kulturer mot kulturer. McWorld är mer frifräsarnas melodi. Samhället sammanfaller inte med nationsgränserna, utan de tror pÃ¥ integration och ett slags världslig uniformitet. Dess drivkrafter är populärkultur och multinationella företag som MeDonaids och Macintosh. Enligt Barber utgör Jihad och McWorld tvÃ¥ klara världsbilder som idag existerar bredvid varandra. Men han gör ocksÃ¥ den intressanta iakttagelsen att väldigt fÃ¥ är renodlat det ena eller det andra, utan tenderar att praktisera bÃ¥da idealen. Exempel som talar för detta är att den ryska ortodoxa kyrkan har gÃ¥tt samman med affärsmän frÃ¥n Kalifornien för att sälja vatten. Produktnamnet är Saint Springs Water Company. I tv-sändningar frÃ¥n Balkankonflikterna kunde man en gÃ¥ng fÃ¥ höra en serbisk nationalist stolt berätta om sina gymnastikskor av märket Adidas och sin Sony Walkman i vilken han spelade Madonna. POSTRELS OCH BARBERS kategoriseringar Samma~falÂ- Jer väl med varandra. De är bÃ¥da konstruerade Idealtyper för en post-industriell värld. De är naturligtvis inte identiska, men de bygger bÃ¥da pÃ¥ olika ställningstaganden till viktiga fenomen: utveckling, framstegstro, förnuft, frihet, risk, värden, teknik, vetenskap, rationalitet, miljö, gemenskap, kultur, globalisering, marknadsekonomi etc. PÃ¥ den ena sidan stÃ¥r dynamister och McWorld. De är optimister som tror pÃ¥ utveckling och en öppen värld. De är inte bundna av nationsgränser utan upplever mötet mellan olika kulturer som spännande och givande. Glohalisering och en utbredd marknadsekonomi är givna Ã¥sikter. Förnuftet och rationaliteten är inslag i deras identiteter. Heterogenitet och frihet är nyckelord. PÃ¥ den andra sidan huserar stasister och Jihad. De är skeptiska till framtiden och ser ingen revolutionerande framtid för tekniken och vetenskapen. De misstror den dessutom och ser en stor fara i genetiken. De är överhuvudtaget avogt inställda till risker. Känslan är mer framträdande än förnuftet. I förvÃ¥nansvärt hög grad sammanfaller den andra positionen med den anti-rationella världsbilden. Sammantaget utgör positionerna tvÃ¥ viktiga idealtyper i vÃ¥r tid. Ett lämpligare ordval pÃ¥ konfliktlinjen är dock utveckling-bevarande. De är precis som begreppen vänster och höger generaliserade, men de erbjuder tvÃ¥ världsbilder som idag har mycket att göra med människors identiteter. Det finns naturligtvis en rad problem även med konfliktlinjen utveckling-bevarande. Den är varken en ersättning till vänster och höger, eller en dikotomi som kan fÃ¥nga upp alla trender i samhället. Det kravet vore orimligt att ställa pÃ¥ en skala som har till uppgift att strukturera verklighet och tänkande. Däremot omfattar den tillräckligt mÃ¥nga avgörande frÃ¥gor i vÃ¥r tid. SmÃ¥ningom kanske den ocksÃ¥ kan bli ett nytt mentalt filter. Fredrik Erixon (fredrik.erixon@svensktidskrift.se) är redaktör för Svensk Tidskrift. ....Q) Ol :o I 00 ....Q) 4--' U) c :ro > lSvensk Tidskrift 11999, nr 31 m