DET STÅR EN AIR AV ARROGANS KRING CARL THAM PER UNCKEL Kombinationen av personlig arrogans och socialistisk politik har gjort Carl Tham tU/ universitetsvärldens ovän nummer ett. D et står en air av arrogans runt utbildningsminister Carl Tham. Och av nonchalans och självgodhet. Han är en slags prototyp for makt när den är som sämst. Carl Tham är minister for andra gången och for sitt andra parti. Förra gången det begav sig var han folkpartist. Under folkomröstningen om kärnkraften 1980 blev han god vän med Ingvar Carlsson, sägs det. Det lär ha varit den vänskapen som forde Tham åter till regeringen och till utbildningsdepartementet. Vad annars kunde det vara? Tham har nu inte bara blivit socialdemokrat så där i största allmänhet utan en socialdemokrat med mycket tydliga socialistiska övertygelser. Kombinationen av personlig arroPER UNCKEL är riksdagsman för moderatema och f d utbildningsminister. gans och dirigistiska ambitioner har på fYra år gjort honom till universitetsvärldens ovän nummer ett. Högre utbildning och forskning tillhör en regerings mera känsliga områden. Inom dessa sektorer har en stor del av det mänskliga skapande som avgör hela nationers framgång sin hemvist. Bryts dynamiken sönder går växtkraften forlorad. Växt är per definition individuell. Den är därfor också mångfacetterad. Den kan inte kommenderas fram, men väl kuperas. Överhetens respekt och uppskattning, t o m uppmuntran, också av det till synes irrationella behövs om kraften i kunskapsutvecklingen skall kunna upprätthållas. Fondstriden Exemplen är otaliga på hur utbildningsministern direkt har utmanat själva fundamenten i det skapande samhället. Striden om löntagarfonderna är kanske det allra tydligaste. Med alla till buds stående medel skulle det pluralistiskt nyskapande som de SVEN SK TID S KRI FT nya forskningsfonderna skulle medverka till bringas åter under statlig överhöghet. Till en början framstod Thams forsök att fordärva forskningsstiftelsernas arbete som i forsta hand en slags hämndaktion. Efter all kamp om löntagarfonderna skulle minsann inga oåtkomliga stiftelser till slut ta hand om pengarna. Pengarna till pensionä- rerna eller till statsskulden eller till vad som helst, bara inte till forskningen. Så löd stridsropet. Efterhand visade det sig emellertid att än viktigare än att byta ändamål med pengarna var själva den statliga kontrollen över alla väsentliga forskningsmedeL Det faktum att någon annan än regering och riksdag fattade beslut om forskningens inriktning blev for Tham till slut outhärdligt. Politikens primat fick inte ifrågasättas. I kampen for statskontrollen över stiftelserna gick också en viktig del av den svenska grundforskningsfinansieringen forlorad. Balansen mellan det 25 grundläggande å ena sidan och det hjärtigt medgav att det inte var får liga grundforskningsråden hårdbanstrategiska å den andra rycktes sönder. Trots att forskningsstiftelserna konstruerades får att vara ett verktyg i mångfaldens tjänst dras de alltså nu allt tätare in till staten. På direkt eller indirekt order från regeringen skall de finansiera sådant som Tham vill se genomfört, men som han inte lyckas vigga pengar från finansdepartementet får. Man tager vad man haver, oavsett regler och alldeles bortsett från vems pengar det egentligen är. Det senaste i raden av exempel utgörs av regeringens direkta uppmaning till de högskolor Tham vill göra till universitet att ur de ändå alltjämt formellt fristående stiftelserna söka stöd får uppbyggnaden av forskningskapacitet, trots att just sådant stöd står i direkt strid med stiftelsernas statuter. Ofria universitet Samrna tendens att öka statskontrollen över högre utbildning och forskning går igen också i andra åtgärder. Den nya regeringen hade knappt hunnit in på ämbetsrummen förrän Tham beordrade politiker tillbaka in i universiteten och högskolornas styrelser, samtidigt som lärosätena förlorade rätten att själva avgöra vilka antagningskrav de ville ställa på de nyanlända studenterna. Senare har universiteten och högskoloma också fatt politiskt utsedda styrelseordföranden i stället får rektorerna. Anna Hedborg vid Uppsala universitet, som vid tillträdet öppen- 26 hennes kompetens på området som hon tillsatts, kan tjäna om en illustration till hur Carl Tham och regeringen tänker. Utnämningspolitiken når ett högstämt crescendo när Tham till ordfårande i styrelsen får högskolan i Malmö utnämner sin egen statssekreterare. Att det kvalitetskontrollerande och fristående kanslersämbetet uppepå alltsammans avvecklats visar - om någon nu tvivlat - att ideer om andras inflytande än statsrådets sitter trångt i Carl Thams föreställningsvärld. Alla dessa enskildheter fullföljs just nu med ett statligt utredande i skymundan, vars syfte är att ge staten ett generellt ökat inflytande över forskamas prioriteringar. l utredningsdirektiven heter det bl a: "Utfornmingen av styrning och resurstilldelning bygger på de fårhållanden som var får handen när nuvarande system infördes. Någon metod får omprövning eller fårändringar beroende på erfarenheter är inte utvecklad. Det finns anledning att analysera hur systemet svarar mot statsmaktemas önskemål och riktlinjer." Jo, jo. Avsikten kan inte döljas. "Statsmakternas önskemål. ....". Staten i forskningshänseende, det är Carl Tham det. Grundforskningen Den som vill styra över forskarna är naturligtvis heller inte intresserad av att ge det riktigt fria kvalitetssökandet det spelrum det behöver. Att de statSVENSK TIDSKRIFT tats under de fYra senaste åren är därfår knappast förvånande, men väl djupt oroande. En del av åderlåtningen av grundforskningen drabbar till råga på allt det mest avancerade internationella forskningssamarbetet. Sammantaget riskerar detta att leda till att Sverige på några ra år mäler sig ur viktiga delar av det internationella forskningsgemenskapen, samtidigt som vi svälter ut det egna fria kunskapssökandet, ur vilken all vetenskap hämtar sin nä- nng. Mycket dummare än så kan inte ett statsråd bete sig. Till råga på allt verkar det roa Carl Tham att se hur omgivningen upprörs! Logiken Det finns naturligtvis en slags yttersta logik i det som nu sker inom utbildningen och forskningen. Raden av disaströsa ställningstaganden är inte ett utslag av nyckfullhet utan av en fundamental brist på respekt får kunskapens värden och får rättsstatens principer. Carl Thams kamp får kontrollen över de fria forskningsstiftelserna respekterade inte ens grundlagen. Helst ville han socialisera alltsanm1ans, men fick nej av lagrådet. Regeringen fick nöja sig med att socialisera styrelserna, vilket ju inte är så pjåkigt det heller. Det är får övrigt en gåta att lagrå- det kunde vara så godtroget att det t o m självmant pekade ut denna senare väg får Tham att fa som han ville. ? z > tn z o (l J: o tn 3: o ? > -l z Car\ \hanl -SVENSK TIDSKIUFT Principiellt är lättsinnet infor rättsstatens krav de Thamska ministerårens allvarligaste facit. På ett annat plan är emellertid den totala oformå- gan att forstå kunskapsbildningens villkor lika allvarlig. Aterttpprättad socialism Sverige befinner sig i en hårdnande kunskapskonkurrens. Kan inte denna klaras på ett framgångsrikt sätt kan inte heller välståndet hävdas. Den extra fallhöjd Sverige en gång hade är forbrukad. De länder som idag är de mest framgångsrika hyllar minst av allt nå- gra socialistiska ideal. Istället visar sig konkurrens, pluralism och frihet vara precis så välståndsskapande värden som socialismens antagonister alltid hävdat. Det Carl Tham och regeringen nu forsöker göra är att återupprätta de socialistiska och statsdirigistiska principerna i Sveriges forskningspolitik, principer som en hel värld i övrigt i sonligheterna söker sig nya hemvister. De stora internationella foretagen expanderas utomlands istället for i Sverige. Att Carl Tham vet vad han gör far man utgå från. Mera tveksamt är det om det socialdemokratiska partiet vet om det. Socialdemokratin har ju under många år torkats ut på sin intellektuella kraft - och som nytillskott fatt Tham istället. Kanske är det så enkelt att dennes signalord - mera ''Det står en a1r av arrogans runt utbildningsminister Carl Tham. Och av nonchalans och självgodhet. Han är en slags prototyp för makt när den är som sämst. ''stat, planering, komvux, snarare än svårbegriplig forskning - känns igen snabb takt överger. Det kan inte an- som gamla och goda inom partiet nat än sluta illa. och att han därfor antas ha rätt också Tecknen härpå syns redan vid .ho- i sak. Ingen verkar bry sig om att kolrisonten. De mest framgångsrika per- la. 28 SVENSK TIDSKRIFT Även om brotten mot rättsstatens principer och växtens drivkrafter är det principiellt mest intressanta och alarmerande är det till slut omöjligt att forbigå de mera personliga "ledaregenskaper" statsrådet är utrustad ned. Dyrt ta sig ton Det finns ett tydligt drag av "government by fear" i Carl Thams sätt att bete sig. Universitetet drar sig for att hävda sitt genuina och frihetliga intresse därfor att de vet - eller misstänker - att de i så fall kommer att straffas genom mindre penningtilldelning. I Carl Thams Sverige tar man sig inte ton om man har en avvikande uppfattning. Det är helt enkelt for dyrt. Att det forhåller sig så säger fOrfå- rande mycket om hur den demokratiska maktutövningen kan spåra ur. Det säger emellertid också åtskilligt om hur beroende av staten lärosätena har konmilt att bli. Att bryta denna dubbla vanmakt är ett viktigt argument for att i höst ge Sverige en ny regering. > 'T1 'T1 m 7" z > m z o () :t o m s: o :>: 7" > -l z