WILHELM RöPKE VARD ATT Ã…TERUPPTACKA PÃ… 1990-TALET CARLJOHAN ~UNGBERG Wi lhelm Röpke var en ekonom som sÃ¥g med humanistiska ögon pÃ¥ ekonomin och insÃ¥g tidigare än andra betydelsen av ett smÃ¥skaligt samhälle som byggs upp kring de smÃ¥ gemenskaperna och nätverken. B land dagens samhällsvetare är han möjligen inte känd. Men Wilhelm Röpke gjorde insatser inte bara pÃ¥ ekonomins mÃ¥nga specialfÃ¥k Han gav som rÃ¥dgivare till Konrad Adenauer och det "tyska undrets" skapare även sin ide om hur den fria marknaden kan fÃ¥rhöja livet och göra det mer personligt och människovärdigt. Röpke ägde som hans aktuelle biograf Roland Hahn pÃ¥pekar, vida ekonomiska kunskaper och skarp analysfÃ¥rmÃ¥ga. Han fÃ¥rmÃ¥dde samtidigt fÃ¥rena dem med mänsklig insikt och framsynthet, nÃ¥got som vann gehör i Europas luttrade stämningar strax efter kriget. SÃ¥ snart tillväxten kommit igÃ¥ng och välstÃ¥ndet började anses som en lösbar frÃ¥ga ställdes visserligen andra röster i centrum. DeCARL JOHAN LJUNGBERG är Ph D och konsult . 34 batten blev Ã¥ter pÃ¥tagligt snäv. Men i det komplicerade 90-talssamhället kan tiden psykologiskt vara mogen fÃ¥r den tysk-schweiziske nationalekonomens visioner att pÃ¥verka oss pÃ¥ nytt. H ämmande storkapitalism Wilhelm Röpke sÃ¥g med humanistens ögon pÃ¥ ekonomin. Vinstgivande verksamhet kan som bäst utgöra ett medel till mognad och självinsikt. I botten hade han gedigna kunskaper om penning- och utrikeshandelsteori. Röpke sÃ¥g ingen ekonomisk utveckling som rent ödesbestämd. Viljan och värdena kan styra och prä- gla den. De styrande hade dock ofta fattat fel beslut. Röpke menade t ex att den tyska storindustrin och den politiska centralismen var missfoster. De hade även samma rötter - i den preussiska reglerings- och tullpolitik fÃ¥retagen - men detta skedde enligt Röpke alls inte oundvikligt, som Marx m fl hävdat, utan genom en medveten och oklok politik. Monopol, mammutkoncerner och massfabrikation uppstod. De gav mÃ¥nga tyskar en känsla av framsteg, och alstrade bevisligen jättefÃ¥m1Ö- genheter. De banade tyvärr ocksÃ¥ väg fÃ¥r oöverskÃ¥dlig proletarisering och främlingskap i Tyskland. Hade Weimar-regeringen däremot systematiskt lÃ¥tit en öppen ekonomi bildas med fritt tillträde, oinskränkt tävlan och tullfrihet, skulle denna centralism med Ã¥tfÃ¥ljande känslor av utanfÃ¥rskap nog ha kunnat undvikas, menade Röpke. En ny tillfÃ¥rsikt hade kunnat uppstÃ¥. Nationalsocialister och kommunister skulle inte ha vunnit gehör. I grannlandet Schweiz, dit Röpke själv flyttade, blomstrade sedan länge de smÃ¥ och medelstora fasom främjade industriell kartellbild- miljefÃ¥retagen. Makten delades och ning men hämmade eller slog ut smÃ¥ begränsades även genom de federatifÃ¥retag. Snart kom denna storkapita- va enheternas inflytande. Även !ism att kväva den fria tävlan mellan schweiziska lÃ¥ginkomsttagare ägde en SVEN SK TIDSKRIFT buffert mot sjukdom via eget sparande. Socialstaten kunde därmed hÃ¥llas begränsad. Städerna hade inte blivit orimligt stora, och mÃ¥nga bodde i gröna miljöer. Främst var allt detta möjligt därför att viljan till ett smÃ¥- skaligt system förelÃ¥g. Wilhelm Röpke anade tidigt hur det skulle gÃ¥ ocksÃ¥ med den tyska demokratin. När 1920-talets politiker delade ut statsbidrag, ingrep i företagen och gynnade karteller varnade han. Och när Hitler 1930 började tala om att statsstyrning är mer tidsenlig än marknadens fria tävlan, fick Röpke ta konsekvenserna av sin ekonomisk-politiska opposition och fly ur landet. Han kom att tillbringa nÃ¥- gra Ã¥r som professor vid universitetet i Istanbul, varefter han fick en professur i Geneve. Som en klassisk liberal i exil, vilken sÃ¥g ekonomins mÃ¥l i individers mognad och familjers lycka, togs Röpke till heders i Tyskland 1945. DÃ¥ blev han nära rÃ¥dgivare till förbundskansler Adenauer och finansminister Erhard. I verk som Civitas humana och Bortom utbud och ifteifrÃ¥gan gav han sina ideer spelrum. Nödvändigt statsmannaskap Wilhelm Röpke engagerade sig livfullt bl a i det klassiskt liberala ekonomsällskapet Mont Nlerin Society där han samarbetade bl a med Friedrich Hayek och Ludwig Mises. Sällskapet blev med sitt i böljan breda ideutbyte en motvikt mot de kollektivistiska strömningar som svepte över Europa efter 1945. Men- även hos vissa liberala samhällstänkare fann Röpke ett allvarligt fel. I all sin goda kritik av den stela förnuftstron bländades de menade Röpke (även en nyskapare som Adam Smith) av tanken, att bara man röjer hinder ur vägen kan en fri ekonomi skapa ekonomisk och kulturell harn1oni. Det är dock inte riktigt sÃ¥. Regleringar har visserligen inget egenvärde. Men ekonomin är heller inget slutet system. Det krävs tvärtom statsmannaskap i meningen inlevelse, förmÃ¥ga att intuitivt urskilja problemen, ocksÃ¥ i den mest liberala, mest decentraliserade stat. Även ett kapitalistiskt samhälle mÃ¥ste infattas i en ram av mÃ¥ttfullhet, av vanor, traditioner och identifierande familjer för att godtas av människorna. Annars röstar de i sin förtvivlan lätt fram makthavare som trots löften om trygghet pÃ¥skyndar kollektivisering och tvÃ¥ng. Röpke citerade gärna Eli F Heckscher, den svenske nationalekonomen som inför motstridiga krav pÃ¥ socialism och fritt lopp rÃ¥dde de ansvariga "att varken hejda händelseförloppet eller lämna det oreglerat utan i stället kanalisera det". Staten borde skydda det fria varu- och ~änÂ- steutbytets spelregler men överlÃ¥ta själva arbetet till den fria tävlan. Röpkes praktiska idealvärld var den lilla schweiziska byn Berner Mittelland, där nÃ¥gra tusen mänruskor bor, trivs och försäljer sig, utö- ver pÃ¥ ett tekniskt utvecklat jordbruk även pÃ¥ innovativ smÃ¥industri och förnyat hantverk samt erbjuder tjänster, vartill de lägger pengar pÃ¥ musikutbildning och kultur. Bara att fler SVENSK TIDSKRIFT kan bo mellan stad och land riktar en dödsstöt mot kollektivismens rastoch rotlöshet och leda, menade Röpke som medvetet sÃ¥g "suburbaniserade" smÃ¥husomrÃ¥den som storstädernas medtävlare. Modern frihet Även om Röpke förordade de Ã¥tgärder som förknippats med "das Wirtschaftswunder", varnade han för den tro pÃ¥ tillväxt utan mening som spreds i Förbundsrepubliken. Han startade sitt eget "tvÃ¥frontskrig sÃ¥väl mot försvararna av en urartad marknadshushÃ¥llnings status quo som mot kollektivisterna av alla grader och arter." Som en av de första utpekade han ocksÃ¥ EG:s överorganisering och hävdade den federativa, subsidiära principen lÃ¥ngt innan dessa uttryck blev allmängods. (Vad han skulle ha ansett om EMU är förstÃ¥s intressant att begrunda). I den bok som pÃ¥ svenska heter Bortorn utbud och ifteifrÃ¥- gan gav Röpke sin tilltalande vision av modern frihet. SÃ¥dan frihet föds och lever i det marknadssamhälle som är starkt och förändringsvilligt, just därför att det bärs av individer med självbehärskning och lÃ¥ngsiktiga tänkesätt. Och - därför att det vilar i vad vi skulle kalla den "lilla världens" vardagliga lugn. Allt detta är väl förenligt med, ja, förutsättningar för att säkra rättvis tävlan och lika startchanser. Att Röpke numer sällan närrn1s antyder kanske, att man skyggar för att som han sätta in ekonomin i dess mänskliga sammanhang. Wilhelm 35 Röpke ger oss en tankeställare, därfÃ¥r att han som liberal kunnigt tog itu med etiska frÃ¥gor - och därfÃ¥r att hans fÃ¥raning om hur det gÃ¥r dÃ¥ de fÃ¥rsummas i sÃ¥ hög grad besannades. Var dÃ¥ Röpke en socialromantiker, främmande fÃ¥r en modern värld med dess massinflytande och växande marknader, frÃ¥gar Roland Hahn till sist. Nej, det var nog tvärtom. Röpke sÃ¥g framsynt vad som var pÃ¥ gÃ¥ng. Han anade farorna hos det slags ekonomisk-utopiska drömmeri, som om det far prägla besluten gör bÃ¥de människor starkt besvikna och foder den uppgivenhet som alstrar centralism. Han fann det ironiskt att de västmakter som satt in sÃ¥dan kraft pÃ¥ att bemöta angreppen mot friheten när freden vunnits själva tycktes ofÃ¥rmögna att hejda kolossalekonomin att rycka framÃ¥t. Det var fÃ¥r Röpke den storskaliga ekonomins bakomliggande moral, eller brist pÃ¥ moral, som i samtiden oroade honom mest. Hos Keynes sÃ¥g han mindre den felräknande ekonomen eller cyniske spenderaren och mer den mot framtiden likgiltige, lojt urskuldande sig med ett In the Iong run we are all dead. fÃ¥rstÃ¥ och dela Röpkes synpunkter om familjen och det sociala sammanhanget. När det f d Östtyskland som nu vitaliseras och Ã¥ter integreras ekonomiskt, sker det tänkvärt nog just i den röpke-adenauerska smÃ¥skalighetens tecken. SmÃ¥industrin i sydtyskland börjar pÃ¥ motsvarande sätt ra sitt värde erkänt i takt med att ett flexibelt och mänskligt fÃ¥rnyande arbetsklimat efterlyses. En del värjer sig i Sverige fÃ¥r ideer som Röpkes och menar att en politik som främjar smÃ¥ fÃ¥retag mÃ¥ste vara idemässigt neutral. Det gäller bara att vidta de tekniska reformerna, i skatter, arbetsrätt och sÃ¥ vidare. Ingen fÃ¥rnekar väl att sÃ¥dana reformer behövs. FrÃ¥gan är bara, om man vinner det väljarstöd som de kräver utan en uttrycklig ide om varfÃ¥r en miljö som gynnar den ekonomiska lilla världen är sÃ¥ viktig. En fri ekonomi jämställs nämligen ofta - felaktigt, men begripligt - av gemene man med egoism, eller snäva vyer. Den som vill ändra pÃ¥ dessa synsätt och rehabilitera ekonomin mÃ¥ste ha moralisk fantasi. Röpke själv sammanfattade sina grundläggande värden sÃ¥: sitt eget liv, samstämdhet med samhället omkring en, familjekänsla, känsla fÃ¥r tradition och generationernas samband parat med en öppen syn pÃ¥ samtid och framtid, rätt slags spänning mellan individ och samhälle, fast moralisk disciplin, respekt fÃ¥r pengars värde, modet att sköta sina uppgifter i livets vändningar, en känsla av sakers naturliga sammanhang, och en fast värdeskala." Viktig hÃ¥llpunkt Tycker nÃ¥gon att detta lÃ¥ter smÃ¥borgerligt eller fÃ¥rÃ¥ldrat kan man tänka pÃ¥ att de trots allt innebär en betydande spärr mot mÃ¥nga av de galenskaper och felgrepp som sÃ¥ ofta är stoff fÃ¥r medier och debatt. Med mer skolning till sÃ¥dana egenskaper som dessa, i en skola som inte fÃ¥raktar sina klassiker utan tar fasta pÃ¥ de insikter som litteratur och historia kan ge far bÃ¥de ekonomin och politiken en viktig hÃ¥llpunkt. Människor som är fria i anden och kan forma sitt liv med fantasi blir sannolikt ocksÃ¥ goda aktörer i samhället och pÃ¥ marknaden. Röpke insÃ¥g detta. En gÃ¥ng när en ekonomkollega pÃ¥pekade hur "Marknadsekonomin och den sociala oekonomiskt det är att odla grönsaVann Adenauers öra politiska friheten med den, kan växa ker i egen täppa svarade han ungefär: Det är ingen slump att Röpke snart bara som del i och under beskydd av "Ja kanske är det det, men medge att vann fÃ¥rhundskansler Adenauers öra. ett borgerligt system. Det innebär ett det är ett mycket bra sätt att framGemensamt sökte de eftersträva ett samhälle vari vissa grundvalar godtas bringa mänsklig lycka!" nytt Västtyskland där de smÃ¥ indus- och färgar hela mönstret av sociala triidkande delarna i Rhenlandet blev band: individuella insatser och antyngdpunkt (med huvudstaden Bonn), medan de östra delstaternas storskaliga ideal medvetet tonades ned. Katoliken Adenauer kunde lätt 36 svar, absoluta normer och värden, oberoende byggt pÃ¥ självägande, klokhet och djärvhet, kalkylerande och sparande, viljan att ta ansvar fÃ¥r SVENSK TIDSKRIFT Inlägget utgÃ¥r frÃ¥n boken: Roland Hahn: Wilhelm Röpke. Sankt Augustin bei Bonn: Academia Verlag-Friedrich-Naumanrz-Stiftung, 1997. Reihe Denker der Freiheit, Nr 2. 56 s.