LÖNEBILDNING, SKATTEBILDNING, " IDEBILDNING C ARL-JOHAN WESTHOLM I Sverige tar regeriHge11 liten del i löneförhalldlingarna men desto större del av lönerna. S vensk ekonomi utvecklas sämre än genomsnittet i Europa sedan mer än ett kvarts sekel. Sedan länge är relationerna goda mellan företagsledningar och fack på de enskilda företagen i Sverige. Det är alltså inte här problemen kan finnas. "Lönebildning" förekommer mer i den svenska diskussionen än kanske i något annat land. l en fungerande ekonomi är det viktigaste med löner inte att de "bildas"- utan att de sätts och att de utbetalas. "Wage formation" är den svenskifierade engelska term för det fenomen som är en del av den svenska problemet. Vid sidan av den offentliga diskussionen om "lönebildningen" har fyra sprickor i den svenska muren blivit tydligare de senaste åren. Den första är att ett antal avtal i oliCARL-JOHAN WESTHOLM är VD i Svensk Handel. 4 Det borde vara tvärtom. ka branscher har medgivit större lokala "avvikelser" eller rättare sagt inga centrala avvikelser från det lokala självbestänm1andet i företagen. De lokala facken och företagsledningen själva har gjort upp i allt större utsträckning. Klarspråk från Thalen Den andra sprickan i muren är den ökande andelen egenföretagare. l 1994 års valrörelses minst uppmärksammade men mest anmärkningsvärda uttalande - inte för att det var felaktigt utan för att det var klarspråk - framhöll socialdemokraternas lngela Thalen i ett svar på en fråga från allmänheten i en dagstidning- och frå- gan gällde varför inte Sverige hade lagstadgade minimilöner - att minimilöner finns i avtalen och de som vill jobba tilllägre löner har full möjlighet att göra det i Sverige genom att bli egenföretagare. Ökningen av antalet engagerade uthyrningsföretag är en tredje spricka 1 muren. SVENSK TIDSKRIFT En fjärde av massmedia föga uppmärksammad spricka är den ökade förekomsten av vinstdelning till personalen i lönsanm1a företag. Sverige har inte liksom en del sydliga europeiska länder en dubbellön i december, men flera svenska företag har genom vinstdelning kunnat lämna de anställda dubbel lön en månad på grund av vinstdelningen. Sprickorna i muren är inte det enda som gör att muren bötjar visa tecken på instabilitet. Muren blir alltmer belastad. Den höga arbetslösheten i Sverige, där en femtedel av den möjliga arbetskraften inte bidrar aktivt till produktionen, frestar på systemet. Sverige bötjar delvis likna det a-kassebefåsta fattighuset. Den andra påfrestningen på muren är den så kallade globaliseringen. Tag bort handelsinnehållet i globaliseringen och det finns ingen globalisering, som påverkar ekonomin. Om Finlands sak är vår, kunde svenska folket och dess regering själv besluta om under andra världskriget. Om Baltim z > i" "'m s: > ? "'z > c; o (l :t O• z m "' r z z Cl kums löner skall bli våra, är däremot ingenting som regeringen eller folket beslutar om. Det är en fråga om ett otal affarsmässiga beslut, grundade på noggranna kalkyler. Av detta skulle man kunna frestas till slutsatsen att den svenska lönebildningsmodellen håller på att falla samman. Men det är inte alldeles sä- kert. En mur behöver inte längre vara så hög, om det som den skall skydda krymper tillräckligt. Uppfinningsrikedomen och skaparkraften i Sverige är stor, men också de mentala blockeringarna, så det krävs vissa tydliga förändringar i landets ekonomiska och politiska ledning för att fundamenta ska ändras. Om och när det sker, är svårt att ha en bestämd uppfattning om. Två slags konflikter När jag av Svensk Tidskrift tillfrågades om att skriva en artikel om den framtida arbetsmarknaden och "lönebildningen" gör jag det med viss tvekan om att kunna säga något i prognosväg. Däremot vill jag lämna några enkla reflektioner. Det har funnits två slag av konflikter som brukar tas upp. Den första är arbete kontra kapital. Många hävdar att kapitalet har blivit mindre viktigt, istället är det kunskapen, humankapitalet, som blir allt mer dominerande. Det är nog riktigt att humankapitalet blivit viktigare. Men i så fall inte enbart på bekostnad av kapitalet utan också av arbetet. Att tänka ut hur kapitalet bäst skall förräntas och hur arbetet bäst skall utföras, kan ge oändligt mycket mer avkastning än åratals jobb med kapital och slit med arbete. Det paradoxala är att Sverige sedan decennier tillbaka har satsat en större andel av BNP på utbildning än många andra länder men tycks inte fatt ut särskilt mycket mer. För den som anser att inte bara kvantitet utan också kvalitet är viktigt är det ingen överraskning. Men att innehav av realkapital eller finansiellt kapital skulle ha blivit ointressant är lika fel som att arbetet i sig skulle ha blivit ointressant. Den höga tekniska nivån, och den ökade mängden kunskap sammanlagt, har däremot förändrat förutsättningarna för organisationen av arbete och kapital. Men en klassisk motsättning består. Fackliga organisationers möjligheter att vinna en arbetsmarknadskonflikt genom strejker mot arbetsgivarsidans lockouter är stora i Sverige. Obalansen mellan parterna är uppenbar. Dels har vi i Sverige lagar som ger facket övertag, dels har vi även här den ökande specialiseringen i arbetslivet, vilket gör att grupper kan nyckelstrejka, medan arbetsgivarna inte har möjlighet att nyckellockouta med samma effekt. Jämsides med denna obalans mellan parterna pågår sedan länge en diskussion om graden av centralisering i förhandlingarna om löner och anställningsvillkor. Dessa två saker hänger ihop, om än något mindre entydigt. Man kan nog säga, att så länge den lagstiftningsmässiga obalansen består, spelar det inte så stor roll om förhandlingarna är centrala, förSVENSK TIDSKRIFT hundsvisa eller företagsvisa. Eller rättare sagt, en facklig minoritet kan driva fram en stor grad av centralism, därför att obalansen i konfliktreglerna ger minoriteten denna möjlighet. Samtidigt skulle centrala avtal inte kunna avvika alltför mycket från ett marknadsmässigt utfall, om partbalansen var jämnare. Då skulle nämligen det centrala avtalet i sitt innehåll vara tvunget att ta mer hänsyn till fö- retagsvisa och individuella önskemål. slutsatsen av detta är att det inte tjä- nar så väldigt mycket till att - eller åtminstone inte är lika viktigt - för arbetsgivarsidan att försöka decentralisera förhandlingarna som att försöka ändra konfliktreglerna. Det ena utesluter inte det andra, men det är bra att veta vad som är hästen och kärran. Eller åtminstone veta vilken häst som är starkast. Förändrad riksbanksroll När det gäller utvecklingen av arbetsmarknaden är de viktigaste aktö- rerna sannolikt riksbanken, regeringen, facket, arbetsgivarna och massmedia. Riksbankens roll har förändrats. Tidigare hette det vid avtalsrörelser att höga löner gav bara luft i lönekuverten. Det stämde, därför att den svenska riksbanken tryckte mer pengar. Men som en absolut sanning gäller det inte. Det är penningmängden och hastigheten i omloppet som bestämmer penningvärdet. Sedan nå- got år tillbaka har riksbanken med riksdags och regerings medgivande ändrat sin politik. Skulle lönerna öka s ., o m z V> V> $: > ? r: z > o o n :r: r r o z z C'l mer än den reala ekonomin växer, procent! Orealistiskt? Javisst, men inkommer inte riksbanken att trycka te lika orimligt som att höja räntan mer pengar. Istället kommer lönsam- till 500 procent, eller hur? Det oreaheten i foretagen att omedelbart listiska är alltid orealistiskt i forväg, minska, och fler blir arbetslösa. det orimliga inträffar ändå ibland. modellen är alltså att regeringen är passiv åskådare till löneforhandlingarna men aktiv vid löneutbetalningstillfållet. Att en regering skulle vara aktiv o Regeringens roll kan enklast for- vid löneforhandlingarna och ta en li- z ''Riksbankens nya politik är bra, men riksbanken spelar rollen för svagt. I själva verket skulle riksbanksledningen ha kunuat tagit scenen helt i anspråk. '' Riksbankens nya politik är bra, men riksbanken spelar rollen for svagt. I själva verket skulle riksbanksledningen ha kunnat tagit scenen helt i anspråk. Långt innan den så kallade avtalsrörelsen böljat och under hand när lönekraven böljar formuleras från de fackliga organisationerna, hade den kunnat kalla olika fackliga ledare till möten på riksbanken, gärna ackompanjerat av presskonferenser i massmedias strålkastarsken, där riksbanken ställt ett antal frågor hur lö- nekraven både i procent och till utfonnning, hade varit forenliga med - inte inflationen- utan utveckling av svensk ekonomi när det gäller tillväxt, köpkraft och arbetslöshet. Tänk om riksbanken hade varit lika i centrum for fotoblixtarna vid sådana arrangemang som när det for några år sedan gällde att höja räntan till 500 6 muleras i forhållande till s k "statlig inkomstpolitik". Men detta uttryck avses inte att staten har vissa inkomster och forsöker fora en politik som påverkar dessa. En statlig inkomstpolitik innebär att regeringen tar aktiv del i forberedelserna och utformningen av löneforhandlingarna. Under Fälldin-regeringens tid gjordes vissa forsök, bland annat med löften om sänkta inkomstten del av resultatet är ovanligt. Det logiska är väl snarare att om regeringen tar det mesta av ersättningen for ett jobb, bör den också engagera sig i löneforhandlingarna. När Sverige blev rikt, och fortfarande under Geijers och Kugelbergs era, gick det mesta av ersättningen vid forhandlingsbordet till de forhandlande parterna själva. Regeringen tog då inte heller särskilt stor del i forhandlingarskatter. Försöket foll inte väl ut och na. Slutsatsen om regeringens roll är, anges fortfarande inofficiellt som ar- att en stor statlig inblandning i resu1- gument for den svenska regeringen att inte idag komma med sådana synpunkter. I stället kan regeringen Persson komma att sänka inkomstskatten efter det att avtalsrörelsen är klar. Hade ett sådant löfte givits i forväg, fore avtalsrörelserna eller under dessa, hade kanske kraven från facken kunnat justerats ned. skattebildningen är ett minst lika stort problem som lönebildningen. Paradox om statlig inkomstpolitik Men än mer paradoxalt är att medan regering och allmän opinion tar avstånd från statlig inkomstpolitik i Sverige, i bemärkelse att regeringen blandar sig i löneforhandlingarna, så accepteras det att regeringen tar det mesta av resultatet av löneforhandlingarna, oavsett nivå. Den svenska SVENSK TIDSKR.IFT raten också lätt leder till stor statlig inblandning i forhandlingarna. Verkligheten är till slut logisk. Fackets roll kan vara trefaldig. Facket kan vara advokat, forhandlare och opinionsbildare. De svenska fackliga organisationerna, LO och andra, har i allmänhet varit duktiga advokater och goda forhandlare, i teknisk mening. Som opinionsbildare är LO nännast ett politiskt parti. LOs situation är allt annat än avundsvärd. LO befinner sig i ett moment 22. För att få påtagligt ökade reallöner for sina medlemmar över en längre tidsperiod, måste LO ändra sin analys och sina rekommendationer. Det betyder inte att LO måste ge upp sina fordelningspolitiska ambitioner, men LO behöver överge sina fordelningspolitiska forntfattade meningar. Det borde for LO vara viktigare att skatten > ? "' "' z > o o () o z "' "' z z Cl sänks for de egna medlemrnarna än att skatten höjs for höginkomsttagare. Men for LO fOrefaller det vara tvärtom. Med en tillväxt på 3,5 procent i ekonomin fordubblas levnadsstandarden på 20 år. LO måste göra klart for sig om det viktigaste är att minska rikedomen eller minska fattigdomen. Det är en fråga om värderingar. Men om värderingen är att det viktigaste är att minska fattigdomen, då måste LO ändra sin politik. Men LO kan knappast göra det själv. Och LO kornmer inte att lämna skyttegravarna om LO pressas allt mer ner i dem på grund av omvärldens reaktioner. I stället måste LO fa hjälp att öppna sig mot omvärlden. Och LO är forvisso inte den enda grupp i Sverige som är isolerad och mest träffar de sina. Ingen enkel arbetsgivarroll Arbetsgivarnas roll är inte heller alldeles entydig eller enkel. För det forsta måste det göras skillnad om arbetsgivaren är ett privat foretag eller offentlig arbetsgivare. Det sker alltfor sällan. I en marknadsekonomi är rimligen det personliga ägandet lika viktigt att slå vakt om som arbetsgivarfunktionen som sådan. För det andra bör man skilja mellan arbetsgivare som verkar på en konkurrensutsatt marknad och mellan offentliga ämbetsverk. Men ett problem for arbetsgivarsidan är- for det tredje - avvägningar i det stora och det lilla perspektivet. Det stora är att forändra systemet, det lilla är att göra det bästa möjliga av läget. Det senare kan studeras i 1998 års avtalsrörelse, där 2,9 procent blev det mål som så små- ningom formulerades av Erik Asbrink. Det är naturligtvis bra om en arbetsgivarsida har ett mål. Men om målet är så fyrkantigt som en enda siffra for en genomsnittlig löneökning, då beror det kanske på att alla mer kvalificerade mål bedömts omöjliga att kommunicera. Och det är ju uppenbart for var och en att strukturen på ett avtal kan vara väl så viktig som procentsatsen. Vem köper ett hus på 100 kvm men struntar i om formen är 10X10 eller 1X100m? Här ser manjust också ett annat fenomen, nämligen hur mellan avtalsrörelserna arbetsgivarforeträdare av olika kategorier uttalar sig om obalansen mellan arbetsmarknadens parter, men när avtalsrörelsen börjar, dämpar denna kritik och i stället iklä- der sig den klassiska forhancllarrollen, SVENSK TIDSKRIFT som om partbalansen därmed for tillfåilet vore återställd. Det inbillar sig naturligtvis ingen av de agerande, men var och en tvingas agera utifrån sitt manus som inte är anpassat till de institutionella forhållandena. Hur länge det är hållbart är omöjligt att säga. Fel skylla på massmedia Massmedia, slutligen, speglar vad riksbank, regering, fack och arbetsgivare gör - och kan också påverka vad som görs. Men en stark ledarinsats från någon av dem skulle fa stort genomslag i massmedia. Det är alltså inte motiverat att skylla på massmedia i så stor utsträckning for sakernas tillstånd, som ofta görs. Som alltid när det gäller verkligheten är det en samverkan mellan ideer, institutioner och enskilda individer som avgör utvecklingen. Ideer kommer ofta fore institutioner, de senare speglar gårdagens ideer. Individerna foreträder institutioner och ideer. Om tillräckligt mycket av framtidens ideer finns hos tillräckligt många individer kommer forändringarna snabbare. Om dessa individer dessutom har möjlighet att styra institutionerna, kan forändringar påskyndas istället for att forsenas. 7 o tn z V> $: ;,. "';><; z ;,. o o () J: r o z tn to r o z z Cl