EMU ETT EKONOMISKT PROJEKT? MA T TIAS J. LUNDBÄ C K Hösten 1992 kunde vÃ¥ra politiker skÃ¥da ut över en ekonomi som slagits i spillror av kronförsvaret och bankkrisen. Vad har man lärt sig av det? Inte mycket, tycks det. E n vanlig tes i debatten om EMU är att EMU inte är ett ekonomiskt projekt, utan politiskt. Att för nÃ¥got Ã¥r sedan pÃ¥stÃ¥ nÃ¥got dylikt var närmast en hädelse. EMU hade fram till dess, Ã¥tminstone i Sverige, setts som ett projekt som syftade till att minska transaktionskostnader och öka konkurrensen inom den gemensamma marknaden. Även om mÃ¥nga debattörer idag accepterar tanken att EMU är ett i huvudsak politiskt projekt, sÃ¥ är det väldigt fa som verkar förstÃ¥ innebörden i denna mening. Vem eller vilka har initierat detta politiska projekt och varför har tanken pÃ¥ en gemensam valuta uppstÃ¥tt frÃ¥n första början? Regeringarna i de sex ursprungliga EG-länderna sÃ¥g den gemensamma MATTIA S J. LUN D BÄ C K är doktorand i nationalekonomi vid Göteborgs universitet. 24 marknaden som ett sätt att integrera ekonomierna. Denna integrationsprocess har skett successivt sedan andra världskrigets slut. Maastrichtfördraget utgör emellertid ett skarpt brott mot denna evolutionära syn pÃ¥ europasamarbetet. Maastricht kan inte rimligen ses som ett led i en evolutionär utveckling mot mer och mer av ekonomiskt samarbete, utan är snarare en sorts revolution, i meningen att man genom skapandet av yttre institutionella ramar (som t ex EMU) försöker fa till stÃ¥nd en ickereversibel process mot ökad politisk integration. Denna neo-funktionalistiska tanke utgör själva essensen i det politiska ramverk som kallas "Maastrichtfördraget". Kan dÃ¥ inte vi svenskar, som goda europeer, nu när vi ändÃ¥ skrivit pÃ¥ fördraget ifrÃ¥ga, acceptera denna process? MÃ¥nga borgerliga politiker i Sverige har som huvudsaklig utgÃ¥ngspunkt i EMU-debatten att utvecklingen som inletts i och med Maastrichtfördraget de-facto är ickeSVEN SK TIDSKRIFT reversibel och att det bästa vi kan göra är att anpassa vÃ¥r ekonomi till denna fortskridande process. Ett vanligt argument är att svenska företag ändÃ¥ kommer att anpassa sig genom att använda ECU i sin handel och det hävdas ibland till och med att Sverige gÃ¥r en Rysk situation till mötes, där en främmande valuta tar över den inhemska valutans roll som betalningsmedel. Illa vald parallell Jag tror personligen att dylika farhÃ¥gor är betydligt överdrivna. Det finns gott om länder med mäktiga grannar, som trots det har en egen självständig valuta. Exempel pÃ¥ detta är Nederländerna, Kanada m fl. Parallellen mellan Ryssland och Sverige är illa vald, eftersom det som avgör en valutas konkurrenskraft inte i huvudsak är dess storlek, utan valutans stabilitet och pÃ¥litlighet som betalningsmedel. Jag finner personligen denna defaitistiska inställning mycket orimlig. Vart tog allt tal om Sveriges stora inflytande inom EU vägen, som man hörde frÃ¥n jaföreträdare inför folkomröstningen om EU? Var det i själva verket sÃ¥ att man ansÃ¥g att vi alltid borde jamsa finns det ra exempel pÃ¥ politiska projekt som är sÃ¥ betydelsefulla, i ekonomiskt hänseende, som just EMU. Det är dock, av naturliga skäl, väldigt ont om empiriska data som med i alla frÃ¥gor, men inte vÃ¥gade säger nÃ¥got om vilka följder en säga det dÃ¥? StÃ¥r moderatema pÃ¥ samma sida i europafrÃ¥gan som Storbritannien, eller har man som parti kanske mer gemensamt med politikerna i Tyskland och Frankrike? Om det är sÃ¥ att man inom moderatema föredrar Frankrike-Tysklands europalinje före Storbritanniens, sÃ¥ kan jag ha en viss förstÃ¥else fÃ¥r den onyanserat positiva inställningen till EMU som man ser i den moderata partiledningen (om än inte bland medlemmarna). EMU är nämligen ett i grunden tysk-franskt politiskt projekt och har mycket lite med rationell ekonomisk politik att göra. Mindervärdeskomplex Maastricht är i själva verket ett resultat av det mindervärdeskomplex som man i Frankrike alltid levt med i relationerna visavi storebror Tyskland. Ã…terfÃ¥reningen mellan Öst- och Västtyskland och Tysklands obestridda ledarskap inom ERM, har under senare Ã¥r accentuerat denna obalans. Tesen att EMU är ett politiskt projekt verkar emellertid ha feltolkats ganska gravt av mÃ¥nga debattörer. Att ett projekt är politiskt inducerat innebär inte nödvändigtvis att det inte har ekonomiska implikationer. Tvärtom är det sannolikt sÃ¥ att EMU kommer att ra mycket stor ekonomisk betydelse. I själva verket valutaunion kan ra fÃ¥r de europeiska ekonomierna. Det närmaste VI kommer valutaunionen, som projekt betraktat, är nog etablerandet av federal reserve i USA 1914. Den process som sedermera ledde fram till Amerikas Förenta Stater är emellertid nÃ¥got helt annat än de planer som idag stÃ¥r inskrivna i MaastrichtfÃ¥rdraget. Trots att USA i mÃ¥nga avseenden dÃ¥ var en mer fullbordad stat är Europa är idag, sÃ¥ kan det konstateras att det största politiska (och ekonomiska) misstag som antagligen överhuvudtaget begÃ¥tts pÃ¥ vÃ¥r jord, gjordes av detta överstatliga organ som hade till uppgift att samordna de amerikanska statemas penningpolitik. Den penningpolitik som bedrevs 1929-1934 vÃ¥llade väsentligt mer ekonomisk skada än samtliga krig under 1900-talet (möjligen med undantag av andra världskriget). Var det en slump att denna politik initierades av en halvdemokratisk institution vars uppgift var att samordna ett flertal, mer eller mindre, självständiga politiska enheter? Jag vill hävda att detta inte var en slump, utan nÃ¥got som mycket väl kan fÃ¥rväntas ske när renodlade majoritetsbeslut tillÃ¥ts styra penningpolitiken inom ett stort valutaomrÃ¥de. Min tes är härvidlag att vi i allt väsentligt stÃ¥r inför en situation SVE N SK TIDSKRIFT där majoritetsförhÃ¥llandena inom EU i stort kommer att avgöra vilken penningpolitik som kommer att bedrivas i den europeiska centralbanken. EMU hotar den stegvisa integrationen Det talas mycket om att den europeiska centralbanken mÃ¥ste uppnÃ¥ en hög grad av självständighet gentemot de enskilda statema inom EU. FrÃ¥gan är dock hur mycket av självständighet som är möjlig att uppnÃ¥ fÃ¥r en institution vars spelregler ändÃ¥ mÃ¥ste bestämmas i omröstningar och fÃ¥rhandlingar mellan, i allt väsentligt, självständiga stater. Man kommer sannolikt att ra en situation utan fasta spelregler, men med grogrund fÃ¥r allvarliga konflikter mellan EU:s medlemsstater. Samrna process som ledde till ERM:s död riskerar att Ã¥terupprepas i EMU, men denna gÃ¥ng med lÃ¥ngt allvarligare konsekvenser fÃ¥r Europa som helhet och fÃ¥r EV-samarbetet i synnerhet. De konflikter som hotar EU när den gemensamrna valutan införs, riskerar därmed att en gÃ¥ng fÃ¥r alla sätta stopp fÃ¥r den stegvisa europeiska integrationsprocess som pÃ¥gÃ¥tt sedan andra världskrigets slut. Vilka är dÃ¥ de grundläggande skä- len till att man inte bör fÃ¥ra upp penningpolitiken pÃ¥ EU-nivÃ¥? Det första, och kanske viktigaste, är att den nationella politiken fortfarande är absolut viktigast fÃ¥r europeiska väljare. En genomsnittlig europeisk väljare bryr sig inte särskilt mycket 25 om inflationen pÃ¥ europanivÃ¥ (publiceras dessa siffror överhuvudtaget regelbundet?) eller om arbetslösheten for den delen. Det torde vara en klen tröst for en svensk väljare att det är överhettning och boom i södra Europa, om vi samtidigt lider av hög arbetslöshet till foljd av den Ã¥tstramning som vidtas av den europeiska centralbanken for att kyla ner den europeiska ekonomin nÃ¥gon annanstans. Är vi i minoritet, sÃ¥ kommer vi att fa finna oss i dylika situationer och dra Ã¥t svÃ¥ngremmen ett hÃ¥l till for att hjälpa spanjorerna att kyla av sin ekonomi. Alternativet, att ett stort antal arbetslösa svenskar flyttar söderut, är väl inte heller sÃ¥ populärt, kan man tänka. A ssymetriska chocker Hur stor är dÃ¥ risken att sÃ¥dana situationer uppstÃ¥r? SÃ¥ kallade "asymmetriska chocker" har diskuterats en hel del, roreträdesvis av ekonomer och andra fackmän. Ofta diskuterar man externa chocker som uppstÃ¥r pÃ¥ grund av forändringar i rÃ¥varupriser eller annat. SÃ¥dana chocker är dock inte den enda typ som ett land kan utsättas for. När vi här i Sverige avreglerade kreditmarknaden initierades en kraftig kreditexpansion som sedan ledde till att ekonomin överhettades och till att inflationen steg dramatiskt. Eftersom vÃ¥r valuta, genom knytningen till valutakorgen, var fixerad till vÃ¥r omgivning, kunde inte värdet pÃ¥ kronan anpassas sÃ¥ att ekonomin kyldes ned. Hade vi vid denna tidpunkt haft flytande växel- 26 kurs, sÃ¥ hade ekonomin automatiskt kylts ned av växelkursappreciering och därmed stigande importpriser. Sedermera knöt vi, som bekant, ensidigt vÃ¥r valuta till ERM. Hösten 1992 visade det sig slutligen att kronan var kraftigt övervärderad, och riksbanken tvingades slutligen lÃ¥ta kronan flyta, efter ett heroiskt forsök att fOrsvara den med 500 procents ränta. ''De konflikter som hotar EU när den ~eÂ- mensamma valutan illJörs, riskerar därmed att e11 gÃ¥nR för alla sätta stopp för de11 stq:visa europeiska llltegratiollsprocessen. ''Hösten 1992 kunde vÃ¥ra politiker se ut över en ekonomi som slagits i spillror av kronforsvaret och efterdyningarna av bankkrisen, även denna ett direkt resultat av vÃ¥ra politikers forsök att knyta den svenska kronan till andra valutor. Vad har man dÃ¥ lärt sig av denna plÃ¥gsamma process? Inte mycket verkar det som. Bland vÃ¥ra ledande politiker finns det fortfarande starkt stöd for fasta växelkurser och, forvÃ¥nande nog, även fOr tanken pÃ¥ en gemensam valuta i Europa. Fastän vÃ¥r höga arbetslöshet direkt kan härledas till tillän1pandet av fast växelkurs, vill man nu ge sig in i ett lÃ¥ngt mer omfattande valutasamarbete. När det SVENSK TIDSKRIFT gäller ERM fanns, som tur var, en säkerhetsventil, näniligen devalveringen. FrÃ¥gan är hur mycket som skulle funnits kvar av svensk industri, och av vÃ¥r ekonomi, om vi inte haft denna sista utväg att ta till i den prekära situation som vi satt oss i efter nÃ¥gra Ã¥r av släpphänt politik under 80-talet. Vad är det dÃ¥ som gör att fasta växelkurser leder till dessa dramatiska effekter och abrupta kast i den ekonomiska utvecklingen fOr ett land? En viktig orsak är att penningpolitiken pÃ¥verkar investerare och kreditinstitut pÃ¥ ett mycket dramatiskt sätt. Idag har avregleringen av de finansiella marknaderna gjort kapital mycket mer lättrörligt. Datatekniken gör det möjligt att flytta kapital sekundsnabbt över hela vÃ¥r jord. Detta innebär att det är svÃ¥rare än nÃ¥gonsin att forutsäga hur marknadens aktörer kommer att bete sig och reagera pÃ¥ olika politiska beslut. Marknaden är inte längre en maskin, som politikerna kan styra efter eget godtycke, utan mycket mer av en organism där verkligheten skapas av vÃ¥ra respektive verklighetsuppfattningar. Även om denna nya situation mÃ¥ste kännas frustrerande for vÃ¥ra politiker, sÃ¥väl i Sverige som i EU, sÃ¥ mÃ¥ste de inse att en gemensam valuta inte kan Ã¥terskapa det relativa lugn som rÃ¥dde mellan 1945 -75. Det enda sätt som en gemensam valuta skulle kunna bidra till detta är om EMU i sin forlängning ledde till ett sÃ¥dant kaos att det blev ett allmänt folkligt uppror mot kapitalmarknaden och ett uppsving fcir nyprotektionismen. PÃ¥ vilket sätt gör dÃ¥ kapitalmarknaderna iden om en gemensam valuta ohÃ¥llbar? En viktig faktor har med utbudssidan att göra. Finansiell avreglering är bara ett exempel pÃ¥ vad som kan orsaka en landspecifik utbudschock. SÃ¥dana chocker fciljer alla samma mönster. Konsumtion och investeringar kommer att öka kraftigt när man pÃ¥ marknaden upplever att utbudet lÃ¥ngsiktigt ökar. Sverige i slutet av 80-talet. Utan den fasta växelkursen hade situationen sannolikt varit en helt annan. Knut Wicksell menade att ekonomisk stabilitet bara kan uppnÃ¥s om man hÃ¥ller relationen mellan marknadsräntan och realräntan konstant. Problemet är bara att man i en värld med fria kapitalrörelser bara har ett sätt att fa realräntan 1 ett land att överstiga realräntan i den övriga världen. Detta kan ske endast om det finns förväntningar om att ett lands kommer olika typer av utbudschocker. En typ har externt ursprung. Dessa kan bero pÃ¥ forändringar i tillgÃ¥ngspriser, till exempel pÃ¥ massaprodukter eller olja. En annan typ av chocker, som vi har stor erfarenhet av i Sverige, är politiskt inducerade. Dessa kan bero pÃ¥ felaktig finanspolitik, avregleringar, forändrade konsumtionsmönster i nÃ¥gon stat, krig eller andra störningar. Det torde vara mycket naivt, pÃ¥ gränsen till infantilt, att tro att Detta kommer sedan att leda till valuta ska deprecieras. Dessa fcirvänt- Maastrichtfcirdragets konvergensstigande fastighetspriser och initialt till ekonomisk överhettning. När kapitalackumulationen nÃ¥tt sitt maximum, och efterfrÃ¥gan faller tillbaka, kommer vi att se recessionstendenser, precis som vid början av 90-talet i vÃ¥rt eget land. Avregleringen av kapitalmarknaderna har stor betydelse for denna process, eftersom den möjliggör ökat kapitalflöde till fciljd av synbart högre avkastning i ett visst land. Problemet med en gemensam valuta är att den omöjliggör forändringar i ett lands realränta. Eftersom avkastningen pÃ¥ nÃ¥got sätt mÃ¥ste utjämnas, nu när kapitalet flyter fritt, sÃ¥ kommer denna anpassning istället att ske genom att tillgÃ¥ngspriserna forändras dramatiskt. Dessa tillgÃ¥ngspriser kommer sedan, när kapitalbehoven uppfyllts, att forändras lika hastigt i motsatt riktning. Dessa hastiga fluktuationer kommer att leda till konkurser och i sin förlängning till att hela det finansiella systemet riskerar att kollapsa. Det var detta som hände i ningar kan skapas om valutan i ett forsta skede, till fciljd av en positiv utbudschock, apprecieras, och därmed fcirlorar konkurrenskraft gentemot andra valutor. Naturlig anpassning forsvÃ¥ras Om ett land har gemensam valuta med andra länder, sÃ¥ kan detta aldrig ske. Vad som istället kommer att hända är att kapitalinflödet tvingar ner räntenivÃ¥n och därigenom förvärras störningen istället. Förekomsten av en gemensam valuta fOrhindrar alltsÃ¥ den naturliga anpassningsprocess som annars skulle äga rum i den kapitalistiska ekonomin. Eftersom stabilitet och forutsägbarhet är de tvÃ¥ viktigaste grundstenarna fcir den gemensamma marknaden, sÃ¥ riskerar de störningar som alltid kommer att förekomma i unionens länder, att förvärras av den gemensamma valutan och göra investeringsklimatet for europeiska fciretag ogästvänligt. Jag nämnde tidigare att det fcireSVENSK TID SKRIF T kriterier pÃ¥ nÃ¥got sätt skulle utgöra en garanti mot dylika störningar. SÃ¥ länge det finns en enda självständig regering inom valutaomrÃ¥det, sÃ¥ finns det risk for att det uppstÃ¥r allvarliga, politiskt inducerade, utbudschocker, vilka kan sprida sig till andra regioner. Den största risken med EMU är att man verkligen, som planerat, lyckas sätta upp en irreversibel process. Skulle det visa sig att EMU, precis som ERM, är ett lÃ¥ngsiktigt ohÃ¥llbart projekt, sÃ¥ kommer det vara mycket svÃ¥rt att gÃ¥ tillbaka till situationen fcire projektets genomfÃ¥rande. Man riskerar därmed att de ekonomiska lagarna, och de fria kapitalrörelserna, sätter sÃ¥dant tryck pÃ¥ europasamarbetet att vi Ã¥ter far en splittring mellan Europas stater. Arbetet med att fordjupa europasamarbetet skulle dÃ¥ vara fcirgäves, allt enbart därfor att europas politiker valt att, i sann neofunktionalistisk anda, sätta kärran framfor hästen och själva använda hästens skygglappar. 27