PÅ RESA I PLANLAGT LAND CHRISTIAN GERGILS Öppen arbetslöshet är när man är arbetslös, men också sysslolös. Om man går på kurs genom Arbetsförmedlingen, om man deltar i ett ALU-projekt, har API, är på Rek-stöd eller har ett OTA, ja då är man inte sysslolös. Och alltså inte öppet arbetslös. r arbetsmarknads- ra den öppna arbetslösheten, startar styrelsens ramdo- han en lavin. Det är inte en lavin av kument: arbeten, i vart fall inte av "riktiga "Det här ramdo- jobb" som det heter. Nej, lavinen kumentet vänder består snarare av en till synes aldrig s1g i första hand till styrelser för sinande ström av märkliga ideer om länsarbetsnämnder och till arbets- vad folk ska syssla med när de inte fårmedlingsnämnder. Syftet är att har jobb. beskriva de övergripande gemensamma planeringsfårutsättningarna får arbetet. Ramdokumentet som är fastställt av AMS styrelse i september 1996 har flerårig giltighet och revideras vid behov". Arbetsmarknadsstyrelsens Ramdokument "Jag ska sälja hela företaget. Sedan skajag bara ta svartjobb. Det här går inte längre." Ägare tillframgångsrikt industriföretag i Norrköping När Göran Persson lovar att halveCHRISTIAN GERGILS är fri/ansjournalist. statistiken är viktig Förklaringen är ungefår följande: Öppen arbetslöshet är när man är arbetslös, men också sysslolös. Om man går på kurs genom Arbetsförmedlingen, om man deltar i ett ALV-projekt, har API, är på Rekstöd eller har ett OTA, ja då är man inte sysslolös (det är i alla fall avsikten). Och alltså inte öppet arbetslös. Det är också så att den som väntar på att ra gå en kurs, till exempel en starta-eget kurs som det är många sö- kande till, inte räknas som sysslolös. Åtminstone inte i statistiken. Och statistiken är viktig, får de olika arbetsförmedlingarna i landet tävlar om att vara bäst. Så ra som möjligt ska SVENSK TIDSKRIFT vara öppet arbetslösa. Ingen under 25 far till exempel gå sysslolös, alltså öppet arbetslös, i mer än 100 dagar. Det är en målsättning som regeringen har satt upp. Samtidigt som det är viktigt att ra till det så att folk inte går omkring och är öppet arbetslösa så har Arbetsfårmedlingen utsatts får kritik får vissa problemlösningar. Utbildningsplatser, arbetsplatsintroduktioner och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder tenderar att bli som riktiga jobb, med den enda skillnaden att fåretagarna slipper betala lönen. Innan man kommer in i landet får arbetslösa, innan man böljar hitta och bli hemma där, far förkortningar och termer runt som obegripliga yrväder. Att ha API är till exempel ett av vår tids namn på vad man har när staten betalar för fåretagens arbetskraft. Beredskapsarbeten fast på 90-talet och mestadels i den privata sektorn. Ja, beredskapsarbeten finns kvar men de är inte så många, bara knappt 7.000. API är Arbetsplatsintroduk- 15 tion och här är närmare 40.000 personer engagerade. Den som är långtidsarbetslös kan fa API, eller mer bestämt: "Alla som är inskrivna på Arbetsformedlingen och som formedlingen bedömer har behov av praktik ute i arbetslivet kan anvisas arbetsplatsintroduktion". Ur: Information till arbetssökande. Arbetsplatsintroduktion. I praktiken betyder det här att alla kan fa API. Åtminstone alla som kommer bra överens med sin handläggare på arbetsformedlingen kan a det när a-kassedagarna börjar ta slut. Några jobb finns inte "A-kassedagar" är en annan del av språket i landet for arbetslösa. En akasseperiod består av 300 dagar. När de är slut måste man ut på ny åtgärd i ett visst antal månader for att bli berättigad till 300 nya dagar. Ja, såvida man inte kan fajobb förstås. Men det vet alla i landet for arbetslösa, att nå- gra jobb finns inte. Därfor är det åtgärd som gäller. "Åtgärd" är utskrivet "konjunkturberoende åtgärd" och det är allt så- dant som inte är riktiga jobb, men som inte heller är "utan arbete". Ja, det kanske låter kryptiskt med dessa, for utomstående meningslösa, ordlekar. Men i statistiken från Arbetsmarknadsstyrelsen så är det bara "personer utan arbete" som kan vara "öppet arbetslösa". Och om man deltar i någon konjunkturberoende åtgärd, så är man alltså inte öppet arbetslös och inte ens "utan arbe- 16 te". Rent statistiskt sett. API kostar företaget 2.000 kronor per månad. Avgiften är avdragsgill och kallas "finansieringsbidrag". I gengäld far den arbetslöse ett utbildningsbidrag som motsvarar a-kassan, eller lägst 230 kronor per dag. För företagaren är det här enkel matematik. En anställd som har en lön på 230 kronor per dag skulle kosta minst 6.000 kronor i månaden (beräknat på en arbetsgivaravgift på 34 procent). Som API kostar han eller hon bara 2.000. För att inte slå ut riktiga jobb, finns regler som säger att API inte far slå ut riktiga jobb. Vissa kritiker hävdar att så ändå blir fallet. Riksdagens Revisorer, till exempel, som i sin Rapport 96/97:2 behandlar Undanträngningsrdfekter på arbetsmarknaden. Den här typen av "efterfrågepåverkande" åtgärder (där man alltså subventionerar lönen for att på så vis öka efterfrågan på arbete) menar Revisorerna tränger undan så mycket som 86 procent. Kort uttryckt: av 100 som far API eller liknande, är det 86 riktiga jobb som aldrig kommer till. På Arbetsformedlingen hävdar man att det inte är så. För så är ju reglerna. API far inte tränga undan riktiga arbeten... Att "anvisas arbetsplatsintroduktion" som det heter i AMS dokument, är inte alltid helt rättvisande. I normalfallet är det den arbetslöse som anvisar sig själv. Alltså en arbetslös som hittar en person som har ett fö- retag och kan skriva på närvarorapSVENSK TID SKR.IFT porterna. Det är alltid svårt att hävda att enskilda extrema exempel visar på större generella tendenser. Men det här är i alla fall ett exempel på hur det faktiskt kan fungera: En ung kvinna fick API för att arbeta som kontorist på ett företag i staden. Hon var ursprungligen kulturarbetare och fick därfor "praktik i vägledande syfte", som det heter. Fördelen med detta var att det då utgjorde ett undantag: Om man har Arbetsplatsintroduktion "i vägledande syfte", alltså inom ett for en själv nytt arbetsområde, så behöver det inte kosta arbetsgivaren någonting alls, inte ens 2.000 kronor. Tog hand om hästarna Just den här kvinnan råkade vara nära vän till företagsledaren for det stora företaget. Hon arbetade i stallet och tog hand om hans hästar under tiden. Sedan fick hon nya a-kassedagar och kunde fortsätta att ta hand om hästarna. För mig har det varit nyttigt att komma ifrån storstan och det politiska livet. Verkligheten här ute är en annan. Jag har lärt känna Björn. Björn var byggjobbare, "grovjobbare", som höll på med cement och gjutning. Under 80-talet när alla byggde, då gick det bra. Men så hände det något med byggbranchen samtidigt som Björn fick ont i ryggen och blev långtidssjukskriven. Han omskolade sig till hovslagare. Att sko hästar kanske inte är den idealiska sysselsättningen for en kille med ryggproblem. Men Björn var mycket fortjust i hästar och fick utbildningsbidrag fOr att skola om sig. Fast han var aldrig hovslagare så länge. Hästama på hovslagarskolan gick väl an, och de egna hemrna på gården. Men vissa andra... Björn var helt enkelt lite rädd. Och så var det ju det där med ryggen. Så det blev till att stämpla igen. Idag går Björn på ALU. Arbetslivsutveckling. Det är en åtgärd. Det är inte ett jobb. Fast man är inte "utan arbete". Statistiskt sett alltså. Förklaringen till detta, berättar Rolf Danielsson på Arbetsmarknadsstyrelsens Statistikenhet, är att man då "inte ens tillhör arbetskraften. Man har ju utbildningsbidrag". Med denna logik är alltså Björn for närvarande inte arbetslös. Björn är nu närmare 50 år gammal. API som främst är en åtgärd for unga personer som behöver komrna in på arbetsmarknaden, passar inte honom. Och API har alltså ratt kritik, just fOr att det slår ut riktiga jobb. ALU däremot är garanterat INTE riktiga jobb. "Det är väl själva tanken med ALU, att det ska vara idiotprojekt", säger en luttrad reporter på Sveriges Radio somjag pratar med. Björn rar nu Arbetslivsutveckling och inventerar skog. Det är ett miljö- projekt, där han och en handfull andra ALU:are åker runt på olika platser fOr att ta prover på skogen. "Min egen skog hade dom sämsta värdena av alla som vi någonsin uppmätt", berättar Björn dystert. Fast han hoppas att han har mätt fel. "Jag kanske inte gick tillräckligt djupt ner när jag tillgängliga medel)." tog provet". Beslut 18 november 1996. Riktigt vad proverna ska användas Det är en bedrövad projektledare till vet han inte, men det är alltså nå- på kommunen som i mars 1997 got miljöprojekt. tvingas berätta att det inte blir något. ''J d J .. k .ttst en tar vtnnan råkade vara nära vän till företagsledaren för det stora företaget. Hon arbetade i stallet och tog hand om hans hästar under tiden . Sedan fick hon nya akassedagar och kunde fortsätta att ta hand om hästarna. '' I Nyköping visste man mycket mer om vad man höll på med, nämligen att bygga en stenåldersby med ALU-arbetare. Eller mer bestämt en "Fomby", eftersom den skulle vara från stenåldern till medeltiden. "Litorina - En historisk by" var det entusiastiska forslaget som fick majoritet i kommunen. Och i länsarbetsnämnden i Södermanlands län var det inga problem: "Följande projekt har av länsarbetsnämnden beviljats medel ur EU:s mål 3 fond: Dnr D 210.8-671/ 96 "Reservdelslager for gamla hus" 1.170.000:- fOr 1997. Dnr D210.8- 646/96 "Historisk by" 1.737.000:- for 1997 (har ansökan gjorts for ytterligare år kan beviljan ske efter ny prövning på utvärdering samt länets SVEN SK TIDSKRIFT Inte for att det var en ovanligt dålig ide som fick avslag, utan for att det var en ovanligt bra ide. För en gångs skull lyckades man hitta ett ALUprojekt som kändes meningsfullt. Det här skulle verkligen bli något. Naturhistoriska museet var entusiastiskt, länsarbetsnämnden tillstyrkte och här fanns dessutom EU-pengar att hämta. Mellan 25 och 50 personer skulle kunna sysselsättas årligen med ALUprojekt. Kulturarbetare, finsnickare, byggnadsarbetare och andra som gick arbetslösa. Anita Lindkvist på kommunens arbetsmarknadsenhet forklarar att det var en god affar. Visserligen skulle projektet rent marknadsmässigt gå med forlust långt in på 2000-talet, "men så är det ju med alla arbetslö- sa". Arbetslösa går alltid med forlust, menar hon och forklarar att arbetslösheten i kommunen kostar över en miljon om dagen. Jag vet inte när under arbetets gång som jag inser att Anita Lindkvist faktiskt har rätt. Att använda arbetslöshetspengar till något som ändå är konstruktivt, något som handlar om det historiska arvet och kan ra EUstöd. Järnfort med vad ALU-arbeten brukar innebära, givet arbetsmarknadspolitikens forutsättningar, så var fornbyn Litarirra en utomordentligt bra ide. Men den var for stor. Idens om- 17 fattning och dess okonventionella upplägg skapade rubriker i den lokala tidningen. Politikerna fick kalla fåtter efter hård kritik och backade. Problemet är att svensk arbetsmarknadspolitik är full med fornbyar, fast mycket värre. Men i mindre skala. Vem bryr sig om att tio gubbar i Norrköping är ute och mäter ph-värden i skogen till ingen nytta? "Sökes: Meningsfulla ALU-projekt - Finnes: 60 arbetslösa utan plats". Under denna rubrik utropar chefen får arbetsmarknadsenheten i söderköping sin desperation i Norrkö- pings Tidningar den 5 februari. 18 Problemet får kommunen är att 60 personer varit arbetslösa så länge att de nu har "rätt till en praktikplats", berättar NT. Margareta Jacobsson heter enhetschefen som slår larm och vänder sig tilllokaltidningen i sitt sö- kande. De sedan tidigare etablerade platserna på Agendakontoret, Väntjänsten, Återvinningen, Naturvärnet samt Snick- och Hantverksateljen är alla fulltecknade. Vad ska man nu hitta på? "Det måste ju vara något som känns meningsfullt att syssla med. Samtidigt tar det ju inte vara något SVENSK TIDSKRIFT som tar jobbet ifrån någon annan", berättar Jacobsson som fårklarar att hon får närvarande bara har en ide, men en riktigt bra sådan som skulle passa dem som vill arbeta utomhus: "Ett ALU-projekt med 8-10 personer skulle kunna bilda ett miljölag som bygger vindskydd, reparerar lite och håller lederna snygga". Hon syftar på traktens vandringsleder som "kräver ständigt underhåll". I övrigt vänder hon sig alltså tilllokaltidningens läsare får att fa andra bra uppslag och ideer: "Det kan ju vara vad som helst, till exempel att räkna alla bilar som passerar Söderköping. Bara det känns meningsfullt for en själv." Den 24 februari startade för övrigt ett stort ALV-projekt i Norrköping, med syfte att ge "150 gröna jobb". Två arbetslösa, naturintresserade herrar, Björn Johansson och Per-Ove Gustafsson, har startat projektet som bland annat skall inventera lomflglar, enär "Lommen är på väg att bli en hotad art snart. Det har med miljö- gifter att göra", som Gustafsson uttrycker saken. Man ska också ta reda på hur "viltet i skogen använder de passager som finns under våra stora vägar". '' Och (När projektet är slutfört har du rätt att börja markera på 11ytt', som ArbetsJärmedliH,gcn skriver i si11 lilla it~{ormatonsbrochyr om ALU. J...1arkera är i det här fallet nyspråklig syno1zym till att stämpla, man får alltså 300 11ya a-kassedagar. ''För den som inte hälsat på i landet for arbetslösa kan allt detta verka meningslöst och nästan lite förnedrande. Som en insändarskribent filosoferar i Aftonbladet den 11 januari i år; "För att vi arbetslösa ska "hållas igång" erbjuds vi t ex ALV. Där trängs man ihop med andra arbetslösa, men ingen bryr sig om vad som presteras. Huvudsaken är att man finns på plats åtta timmar per dag och indoktrinerar varandra med negativa tankar.". Markera p å nytt Men meningslösheten är bara fiktiv. Syftet, forklaringen och meningen med allt detta är alltså tudelad: Det är a-kassedagarna och Göran Perssons halverade öppna arbetslöshet. För den som går på ALV tillhör ju definitionsmässigt "inte ens arbetskraften" som mannen på AMS statistikenhet påpekade. Och "När projektet är slutfört har du rätt att börja markera på nytt", som Arbetsförmedlingen skriver i sin lilla informatonsbrochyr om ALV. Markera är i det här fallet nyspråklig synonym till att stämpla, man får alltså 300 nya a-kassedagar. Under nästa år ska närmare 10.000 arbetslösa medlemmar i Seko och Transport få bli trafikinformatörer i något som kallas Nollvisionen. Det är nytänkande arbetsmarknadspolitik. Man slår helt enkelt samman arbetsmarknadspolitiken med regeringens stora satsning mot trafikdöden, vilket alltså fått namnet "Nollvisionen". Den politiska uppfinningsrikedomen är ibland imponerande. Det är svårt att hitta ett bättre svar på en tänkt fundering från en tjänsteman på Arbetsmarknadsdepartementet: "Om vi ska hitta låtsasjobb för tio tusen personer, och inte en käft ska kunna säga att det är meningslöst, vad ska vi hitta på då?". Jo, det är Arbetsmarknadsdepartementet självt som har tagit fram det SVENSK TIDSKRIFT här gigantiska "paketet", som är just ALV-jobb. Sådär en 250 Nollvisionsstationer ska upprättas längs vä- garna, på olika "naturliga rastplatser" som bensinstationer och matställen. Så åskådliggörs regeringens desperation inför den stundande valrörelsen och löftet om halverad öppen arbetslöshet. Det brukade, illvilligt men ganska slående, sägas att det sovjetiska samhällskontraktet kunde sammanfattas i att "om ni låtsas att ni arbetar så låtsas vi att ni får betalt". Ekonomiskt blir det trots allt en rimligare ordning än dagens "Om vi får låtsas att ni arbetar så ger vi er betalt". På Arbetsmarknadsstyrelsen har man inte femårsplaner och inte tioårsplaner. Man har istället "ramdokument" som beskriver "de övergripande planeringsförutsättningarna för arbetet". Ramdokumentet "har flerårig giltighet och revideras vid behov". En evighetsplan helt enkelt, som skrivs om, kompletteras och "revideras" när det behövs. Som så många andra enheter med stor planeringsiver, har AMS satsat mycket på datorerna och den nya informationsteknologin. Datasystemet, som av någon bisarr anledning heter "Leda" beskrivs i Ramdokumentet: "I datorsystemet LEDA kan Arbetsförmedlingen följa indikatorer som visar den lokala urveckligen av arbetsmarknaden och resultatet. För att t ex kunna planera för att minska antalet långtidsarbetslösa behöver formedlingen information om nulä- ge, urvecklingstrend och resultatmål". 19 Lika enkelt som det är skrivet, är det emellertid inte att kontrollera resultat och kvalitet på det som AMS producerar för att nå sina mål: "Det finns ingen särskild kvalitetsansvarig. Alla i organisationen svarar för kvalitetsuppföljning", berättar AMS presschef Robin Lapidus. "Revisorerna har med förvåning noterat att AMS fram till 1995 inte ansett sig ha haft till uppgift att utföra undersökningar av utvärderingstyp", skriver Riksdagens Revisorer i sin granskning av arbetsmarknadspolitiken (RR 96/97:2). "Vi får inte göra så" På den lokala Arbetsförmedlingen vill man helt enkelt inte kännas vid några problem. Lena-Britt är chef för avdelningen industri, kontor och teknik på AF i Norrköping. Men att någon skulle fa gå en utbildning eller annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd bara för att bli berättigad till en ny akasseperiod, det avfårdar hon med bestämdhet: "Nej, för om det är så då är det allvarligt. Vi tar inte göra så." Lena-Britt betonar att arbetsmarknadsutbildning bara sätts in när den enskilde har ett definierat behov av utbildning för att komma ut på ar- 20 betsmarknaden. Och att kvaliteten skulle vara låg, att kurserna av flera deltagare skulle betraktas som att sitta av tid för att fa ny a-kasseperiod, det vet hon med bestämdhet att så inte är fallet: "Jag far kopia på alla kursutvärderingar. Det är positivt nästan jämt". Jag har inte tillgång till några kursutvärderingar. Men jag har träffat Janita, en finlandssvenska som gick "Våga vinn"-kurs i Norrköping. Det är en kurs för äldre långtidsarbetslösa för att ge dem modet och självförtroendet åter. Hennes berättelse sätter somliga av ens föreställningar på ända. Arbetslösa leder kurser for arbetslösa Kursen var ojämn, med mycket självstudier i data, lärarlösa grupparbeten och studiebesök. För att ta en korrekt utvärdering ska varje deltagare mot slutet av kursen skriva ett anonymt omdöme. "Det här är förstås anonymt. Men ni kan väl skriva era namn på lapparna ändå, så att jag kan ställa kompletterande frågor om det är något jag undrar över", sa kursledaren. Utvärderingen blev därefter. Janita, som hade arbetat som säljare och var pratsam också i grupp, avvek SVENSK TIDSKRIFT kanske från de övriga gruppdeltagarna. Så gick det som det ofta går i arbetsmarknadspolitiken. Arbetslösa Janita fick leda nästa Våga Vinn-kurs. Arbetslösa leder kurser för arbetslösa och så permanentas uta11förskapet och hopplösheten, den byggs in i systemet. I Dagens Nyheter 10/3 beklagar sig chefen för Arbetsförmedlingen i Landskrona, Rickard Engleson, över att regeringen styr så i detalj att det inte finns några pengar kvar att bestämma över: "Alla åtgärder ska vara så billiga att volymen blir stor och statistiken friserad i jakten på den halverade arbetslösheten", säger Engleson uppgivet. Den inte helt hoppfulla DN-artikeln över en hel sida har rubriken "Ett utanförskap baserat på bidrag". Tidningen konstaterar att var sjätte person i arbetsför ålder lever på bidrag, närmare en miljon. Men på Arbetsmarknadsstyrelsen har man sitt datorsystem "Leda" och med det håller man alltså på att "planera för att minska antalet långtidsarbetslösa". Och valåret 1998 skickar Arbetsmarknadsdepartementet ut 10.000 personer för att dela ut flygblad mot trafikdöden. Så länge det finns liv finns det hopp.