nart är Bildt tillbaka. I
orden ligger inte så litet
av forhoppningar bland
borgerliga personer;
Bildt måste hem och
bringa ordning i borgerligheten, ta
täten i debatten och ge oppositionen
den tyngd och auktoritet den saknat
alltsedan Bildt stationerade sig
Bosnien.
Och han är snart tillbaka, om man
far tro honom själv. Tillbaka till
svensk politik och rollen som oppositionsledare och statsministerkandidat i valet 1998.
Men vad är det får ett Sverige han
återvänder rill? Och vilka politiska
utmaningar och problem väntar här
hemma?
Bilden av Sverige våren 1997 är
långtifrån entydig. A ena sidan tycks
den mörk, på gränsen till hopplös.
När Göran Persson får någon månad
sedan i en partiledardebatt utlovade
10 nya "friska" miljarder och när
JONAS HELLMAN & ANDERS HULTJN:
Välkommen hem)
Carl Bildt!
regeringen, tillsarrunans med centern
och vänstern, av snävt partitaktiska
skäl beslutade att inleda avvecklingen
av hälften av Sveriges energlproduktion, så ger det en illustrativ
bild av hopplösheten. Aterigen sätts
den offentliga utgiftskarusellen igång
och återigen visar det sig att de politiska partier som styr inte förmår
handla på ett långsiktigt och ansvarsfullt sätt.
Men bilden av Sverige är som sagt
inte entydig.
Bortom partipolitiken växer ändå
insikten bland alltfler om hur de
grundläggande problemen är beskaffade. Få tror på allvar att skattehöjningar, AMS-åtgärder och ökade
offentliga utgifter är hållbara och
långsiktiga lösningar. Insikten om
fåretagandets betydelse får att skapa
nya, riktiga jobb intar trots allt en
framträdande roll i den allmänna
debatten, till skillnad från tidigare.
Att fårändringar av arbetsrätten finns
SVENSK TID S KRIFT
på dagordningen över åtgärder för att
minska arbetslösheten vittnar också
om betydelsfulla fårändringar i det
politiska landskapet.
Att socialdemokratin därtill är
djupt sargad och dras med besvärliga
interna stridigheter och att fårtroendet får regeringen bland väljama är
rekordlågt skapar ett självklart utrymme får ett politiskt alternativ att
vinna mark. I politikens huvudfråga,
arbetslösheten och fåretagandet, står
Göran Persson tomhänt och villrådig
och tvingas utstå en växande svekdebatt. I skenet av den socialdemokratiska regeringen framstår faktiskt
borgerligheten som den politiska
kraft som har både insikterna och
förmågan att på allvar bekämpa
arbetslösheten och ra fart på fåretagandet. Carl Bildt framstår, ännu
mer än tidigare, som den politiker
som kan ta ledningen får en sådan
politik.
Välkommen hem, Carl Bildt.
5