PROGR RBETE ERIK LANGBY: Lokalpolitik istället för kommunalpolitik F örslaget till lokalpolitiskt ideprogram för moderaterna är nu utsänt på remiss. Det uppdrag som vi i gruppen fick var att författa ett kommunalt ideprogram. Ganska snart insåg vi emellertid att det istället borde bli ett lokalpolitiskt ideprogram. Det intressanta, enligt vår uppfattning, är att försöka beskriva det lokala samhället - och då utifrån ett medborgarperspektiv. Vad som i framtiden skall vara kommunalt, landstingskommunalt (om detta överhuvudtaget skall finnas kvar) eller statligt inom det offentliga är av underordnat intresse. Vår målsättning har varit att måla upp en vision om hur det borde kunna se ut i det svenska samhället om två decennier. Det är inte så ERIK LANGBY är ordförande i kommunstyrelsen Nacka och ordförande i Moderaternas arbetsgrupp för ett lokalpolitiskt ideprogram. 48 vanligt att vi moderater vågar oss på att måla upp visioner. Risken att framstå som flummig verkar ofta avhållande. Dessutom har det inte alltid varit så lätt att klä våra ideer i bilder. Bilder blir lätt låsande. Vi har ju inte ambitionen att "tala om hur folk skall ha det". Hur illa tyckte inte vi moderater om den vision som det socialdemokratiska kvinnoförbundet målade upp på sin tid i "Kvarteret framtiden", där man skulle födas 1 Unga Örnar och dö i Fonus? Människorna - inte systemet I detta fall kände vi dock ett behov att dels flytta fram tidshorisonten ordentligt, dels beskriva våra ideer utifrån ett medborgarsperspektiv. Medborgarperspektivet syftar till att det är människorna som skall lyftas fram, inte politikerna och systemen. Genom att välja en vision om hur det borde kunna vara år 2017 har vi också klargjort att vi inte skrivit en uppslagsbok för moderata nämndspolitiker. Vi har försökt skissa på SVE NS K TI DS KR.IFT målet, men vägen dit måste arbetas fram utifrån de lokala förutsättningarna. Vår förhoppning är att programmet skall bli en inspirationskälla och bidra till att skapa en bild av ett bättre Sverige. Vilka människor och vilka situationer har vi då valt att ta med i vår vision om hur det skulle kunna vara? Jo, det är en brokig skara. Där finns Rasmus (43 år), i avsnittet En hjälpande hand. I detta avsnitt beskrivs att det alltid måste finnas ett socialt skyddsnät, men att detta skyddsnät inte rar vara utformat så att det inte lönar sig att anstränga sig. I Två hippies på något äldre dagar möter vi Kaj (78 år) och Birgitta (76 år). Detta avsnitt handlar bland annat om rätten att kunna påverka sin tillvaro under ålderdomen, om bostadspolitik, om kommunen som "välfårds-mäklare" samt om servicecheckar. Magnus (48 år) i Att välja väg möter krav på motprestation för att ra ut socialbidrag. Berättelsen om honom handlar om möjligheten att förverkliga sina drönunar och att våga ta chansen till ett nytt liv. Avnittet om Lina (18 år) har rubriken Att växa och lära och handlar bland annat om rätten att kunna på- verka sin egen och barnens utbildning. Där talar vi även om behovet av mångfald och hur tekniken kan utnyttjas till att utveckla sina kunskaper. I Från välfärdsstat till välfärdssamhälle möter vi Mariyam (62 år) och hennes familj från Mellersta Östern. Hur kan vi minska krånglet kring invandringen och förbättra invandramas möjligheter att finna en plats i det svenska samhället, är frågor som vi diskuterar i detta avsnitt. Den principiella frågan vad lönearbete egentligen är tas upp i avsnittet Arbetslöshet - vad är det? Där far vi träffa Anna (57 år). Begränsade ansvarsområden Det lokala samhället far ett ansikte i avsnittet om Josefin (27). Där talar vi om att politikernas ansvarsområden måste begränsas som samt om att de politiska besluten måste förankras bättre. Den sista bilden, slutligen, tecknas i Naturen är en viktig del av framtidert. Detta avsnitt handlar om miljövänlig produktion, vikten av en levande landsbygd samt behovet av minskad byråkrati och färre bidrag. Huvudpersonerna är Malte (65 år) och Britta (63 år). Hur har vi resonerat när vi försökt teckna våra bilder? Det finns mycket som är bra i Sverige. Men det finns också mycket som är dåligt. Arbetslösheten är oacceptabelt hög. Den sociala tryggheten urholkas samtidigt som skatterna ökar. Människors välfärd kläms åt från två håll. Tyvärr kommer det att bli ännu sämre om utvecklingen fortsätter i sanuna riktning som i dag. Skall vi släppa alla ambitioner och låta välfärdsstaten förfalla samtidigt som var och en far klara sig bäst han eller hon kan? Eller ska vi ha ett välfärdssamhälle där samhällets olika sf<irer - det offentliga, gemenskapema och marknaden - sanwerkar för att skapa en ordning där det stora flertalet kan leva på sin egen lön, där det finns utrynune och möjligheter för människor att förverkliga sina "livsprojekt" i egenskap av företagare, anställd eller på annat sätt, och där det finns stöd för dem som verkligen behöver det? Enligt vår uppfattning i programgruppen är välfärdssamhället det enda acceptabla alternativet. Vilka konsekvenser far det för vår syn på den lokala politiken? Mycket av det som går under beteckningen "välfärdsstaten" handlar om saker som utförs av kommunerna, eller åtminstone med kornnmnalt huvudansvar. Det gäller till exempel utbildning och äldreomsorg. Konununalpolitik är ett dåligt ord för att beskriva våra ideer. Det handlar snarare om förslag till förändringar av lagar i syfte att skapa förutsättningar för en mer lokal politik. Vi vill att ett välfärdssamhälle skall kunna växa fram på det lokala SVENSK TIDSKR.IFT planet. I det lokala välfärdssamhället är det offentligas båda grenar, stat och konmmn, endast en av flera sfärer som bidrar till en bra tillvaro för n'länniskorna. I det lokala välfärdssamhället finns en tydlig ansvarsfördelning mellan de tre sfärerna politik, marknad och civila gemenskaper. Det offentliga står genom statsmakten för ekonomiskt stöd till människor som behöver det. Det ekonomiska stödet omfattar bland annat en allmän hälsoförsäkring, en nationell skolpeng och stöd till människor som inte kan leva pa egna inkomster. Kommunernas roll i välfärdssamhällets offentliga sfär är att vara ett slags yttersta garant inom några områden i samhället. Detta behöver inte betyda att konununerna själva spelar en särskilt aktiv roll i produktionen av gänster. Ingen kommunal inkomstskatt Den mest angelägna sociala frågan för låg- och medelinkomsttagare i dag är att sänka skatten på arbete. På sikt finns det också anledning att fundera över om inte den kommunala inkomstbeskattningen bör ersättas av andra alternativ. Många verksamheter skulle kunna finansieras med öronmärkta avgifter, som garanterar att pengarna verkligen går till ett visst angeläget ändamål och inte till något annat. Framtiden ligger i våra egna händer.Välfardssamhället är ingen nödlösning. Det är till och med en bättre lösning än välfardsstaten. 49