CECILIA STEGÖ CHILÖ: Ty sklands mes t e förbundskansler ag forsökte träna lite grand, de egna leden är nu öppen, liksom tionen på den dagordningen vars men det blev bara värre. frågorna: Kommer han att klara sig? övergripande rubrik skulle kunna För informella svenskar är Även den här gången? sättas till: Den välorienterade vinner. det inte lätt att uttala strama tyska hälsningsfraser och titlar på ett naturligt sätt. Herr Bundeskansler. Guten Tag, Herr Bundeskansler. Herr Bundeskansler, sehr nett dass ich mitkommen duifte. Det är sommar i Bonn 1989. I Europa undras det över vad som komma skall. Utvecklingen i länder som Polen och Ungern väcker stora forhoppningar hos vissa medan den tonas nedav-eller rent av skrämmer - andra. Man anar att historien skall vända blad, men ännu sitter ingen med facit i hand. I Tyskland befinner sig på nytt förbundskansler Kohl i blåsväder. De flesta är överens om att så här illa har det aldrig varit tidigare. Kritiken från CEC ILIA STEGÖ-CH JLÖ är jrilansjouma/ist och ledarskribertt i Svenska Dagbladet. Hotl är bosatt i södra Tyskland. Men Kohl-karavanen drar vidare. Från Bundeskansleramt till förbundsdagen, från partimöten i Bonn till offentliga möten runt om i landet, från Västtyskland ut i Europa till sittningar med regeringschefskollegor och partivänner. Här är det arbete, arbete och arbete som gäller. Och ingenting tillåts störa koncentraSVENSK TIDSKR.IFT Om något skall forklara det politiska överlevnadsfenomenet Helmut Kohl så är det just detta. Kohl är mannen som alltid har vårdat sina relationer. Han har aldrig sett ned på partiarbete, aldrig blivit for snobbig for sin väljarkår, aldrig for "stor" fOr sitt Tyskland. Omsorgsfullt varvar han sma officiella plikter med ett personligt kontaktbyggande. Och fom1ågan att ra andra toppolitiker att känna sig förstådda och stöttade är en av anledningarna till att Tyskland åtnjuter ett inflytande bra mycket större än vad som följer av den ekonomiska styrkan och det geopolitiska läget. - Guten Tag, Herr Bundeskansler. Jag står vid sidan av den uppställda helikopterbesättningen på plattan utanfor kanslervillan. En dags resa med Helmut Kohl skall bölja. Förbundskanslem räcker fram sin jättenäve. 29 - Guten Tag. igång att vråla från läktaren. Då inte "den moderna medialogiken". Ett kort leende. En gnutta mor- släpper Kohl manuset, knyter näven Han vägrar att spela med i en farsvärn1e. Tillbaks till den profes- och dundrar till. På någon minut är utveckling där formen allt oftare sätts sionella koncentrationen: situationen utredd - och vunnen. De före innehållet, hastigheten före -Alles klar. Los! egna andas ut. Jag kippar efter luft. eftertänksamheten. Genom hela sin Ful kofta Via Köln, där världens sannolikt mest utnyttjade regeringschefsplan väntar, far vi till Hamburg. Kohl kränger sig ur kavajen, drar loss slipsen, sparkar av sig skorna, sätter på sig sin lika kära som fula kofta - och somnar. Så tystnar allting. Och formaliteternas spänning upplöses i familjärt lugn. Att dagspolitikens larm försvinner med dånet från jetmotorerna är väl en sak. Men att mannen snett framför mig klarar av att koppla bort trycket från trycket mot hans politiska liv förundrar mig. Vet han att han kommer att vinna? Eller skulle en förlust inte bekomma honom? Frågorna blir hängande i luften när en medarbetare förklarar att utan denna formäga att vila - och vid andra tillfållen njuta och ha roligt - skulle fenomenet Kohl inte existera. Inte med de arbetsdagarna, inte med det tempot, inte med den hyddan, vid den åldern. I Hamburg väntar de trogna. Namnen, vitsen vid det senaste mö- tet, frågorna om CDU-organisationens och äkta hälfternas tillstånd. Allt sköter Kohl med klockren ledarkänsla. Talet inför ett fullsatt konserthus är emellertid trist. Redigt, men trist. Tills de republikanska busarna sätter 30 Ty under ett ögonblick visade sig karriär har han trotsat "lagarna" mannen som går igång på- ja kanske rent av lever av - motståndet, men som också kan bli fullständigt skoninglös. Med åren har detta lett till en rejäl utgallring i CDU-leden. När kanslerns och CDUordförandens avgång nu motses med en sådan oro att Kohl ständigt uppmanas att sitta kvar ytterligare en period, handlar det alltså om en konsekvens av denna hans sämsta sida. Han ger människorna omkring sig viss löplina, tid att tänka efter när ett ställningstagande är oundvikligt, men när tiden runnit ut så är man med pä taget eller sparkas av. Obehagligt? Visst. Ofrånkomligt? Kanske. l vilket fall har det med åren blivit allt glesare i ledet av tänkbara kronprinsar. Kohl jonglerar med några lokalreportrar på den efterföljande presskonferensen. Han förvrider deras frågor. Han visar tydligt vilka han tycker är intressanta. Han sätter själv agendan för tillställningen. Några finner övningen rätt underhållande, andra känner sig utsatta, förnedrade. Revanschlystnaden växer. Jag skakar försiktigt på huvudet. l morgon lär det inte se fagert ut i spalterna. Det är ett välkänt faktum att Helmut Kohl inte har mycket ri11 övers för massmediafolket. Han accepterar SVENSK TIDSKRIFT genom att vara oinställsam: - Det kan jag inte kommentera, jag läser inte der Spiegel. Å andra sidan har inte massmedierna haft mycket ri11 övers för Helmut Kohl heller. I början av hans karriär skulle politiker vara radikala, sedan fick de gärna tillliöra CDU, aber bitte etwas geschickter als der Kohl! statsman på eget sätt Medan mer tillrättalagda politiska personligheter som Richard von Weizsäcker eller Rita Si.issmuth solade sig i mediaglansen, satt Kohl ohjälpligt i skuggan. Först på senare tid har det blivit bättre. De tyska massmedierna har accepterat att kanslern hellre äter korv och surkål än korslagda ärtskivor och han har blivit statsman på sitt eget sätt och inte efter massmediernas anvisningar. På vägen från Hamburg till nästa mål sitter jag och grunnar på hur jag skall fråga honom om drivkraften, varför han hänger sig kvar, vägrar att ge upp. Men innan formuleringen hittar fram säger Kohl själv: - Jag vet att många tycker att jag skall sluta nu. Men det går inte. Sade han "det går inte"? Va'då går inte? Jag skall precis fråga, men Kohl hinner före igen. Och nu följer en halvtimmas rapp föreläsning under vilken jag tas med på en vandring från det sönderbombade Ludwigshafen till en alleuropeisk framtid. Det är en fascinerande berättelse där värderingar blandas med fakta, analys med spekulation, kyla med engagemang och alltihop liksom kröns med en nykter bedömning av den egna betydelsen. Kohl ritar cirklar i luften och talar om värdet av en fortsatt integration i Europa. Några måste gå fore, visa att projekten håller och gör Europa starkare. Sedan komn1er de andra - en dag också östeuropeerna - helt naturligt att vilja vara med. Och så kommer det, nästan obemärkt: - Ni vet, muren kommer inte att stå for evigt. Självfallet forsöker jag frysa ögonblicket, men det går inte. Förbundskanslern rusar vidare i texten, omöjlig att stoppa. Men han sade det, och hela hans framtidsbild byggde på det, dagarna for östblocket är räknade. Ett halvår senare när Kohl chockar omvärlden med en fårdig grovskiss for hur den tyska återforeningen skall gå till sitter jag i Stockholm, skakar åter på leendet jäkeln huvudet och far inte bort från läpparna. Den, forlåt, satte igång planeringsmaskineriet långt innan muren foll. Helmut Kohl i sömmarna under just dessa oktober- och novemberveckor. Den 30 oktober har Helmut Kohl varit forhundskansler längre än den legendariske Konrad Adenauer, som mellan 1949 och 1963 ledde Västtyskland från de moraliska och materiella ruinerna till en ny identitet och ett nytt välstånd. ''Ett halvår senare när Kohl chockar omvärlden med enfärdig grovskiss för hur den tyska återföreningen skall gå till sitter jag i Stockholm, skakar åter på huvudet och får inte bort leendet från läpparna. ' , Det är närmast självklart att samtiden inte konuner att tillåta Kohl ta plats i sanuna historiska höjdläge som Adenauer, trots att Kohl står i sanuna relation till den tyska återforeningen som Adenauer står till framväxten av ett demokratiskt och med omvärlden forsonat Västtyskland: Det hade kanske gått utan dem, men säkert är det inte och troligen hade resultatet Han "visste", dvs läget, analysen, blivit bra mycket sämre. känslan, intuitionen "sade" honom, vad som skulle hända. Och naturligtvis kunde han inte lägga av i det läget. Det hade aldrig Konrad Adenauer gjort. Och därmed är vi franune vid vad som rar så många skribenter att syna Men det hindrar inte att likheten de båda männen emellan är slående. Både Adenauer och Kohl har sett sitt politiska arbete som en livsuppgift. Adenauer hade varit politiker redan fore kriget och slutade inte forrån han blev bortlyft till SV ENSK TID S KRIFT rosenodlingarna, 87 år gamn1al. Kohl blev redan 1946, som 16- åring, medlem nummer 246 i det nygrundade CDU Rheinland-Pfalz. Han var regeringschef i samma delstat under sju år innan han blev forbundskansler. 1973, for 23 år sedan!, valdes han till ordforande for CDU. Vidare går det med lätthet att järnfora de båda männens politiska profiler. Adenauer byggde det marknadsekonomiska, federala och "kristet sociala" Västtyskland inte bara efter amerikanskt påbud utan i allra högsta grad efter egen övertygelse. Kohls generation gjorde sedan denna borgerliga återhämtningsmodell till modern partiideologi. Men samtidigt som en stark ideforankring visar sig både hos Adenauer och Kohl är det som pragmatiker, eller värdeladdade pragmatiker, de skördar sina stora framgångar. Ja, frågan är om det inte är just här som det gemensanuna framgångsreceptet bakom de två långa politikerkarriärerna ligger. Pragmatism och sunt förnuft Det var nämligen med hjälp av en " värdeladdad pragmatism" som Adenauer lyckades gå forbi efterkrigstidens kollektivistiskt inspirerade eliter och unga det tyska folkets uppmärksarnl1et och stöd i det forsta och helt avgörande valet 1949. Fast forankrad i sina ideer sålde han sitt budskap med argument som tog fasta på sunt fomuft och längtan efter 31 resultat. Drömma om de stora projekten lät han socialisterna göra. I grund och botten har Kohl gjort sanmu sak. Även han har haft problem med tidsandan och eliterna. Men också han har gått forbi dem, uppsökt folket och bett om stöd for att genomfora det rätta, kloka och hållbara. Drev igenom återföreningen Pragmatik och värden i sanmu forn1. På det har de två politikerna byggt den säkerhet som gjort att de sedan också har kunnat skriva historia. Adenauer lät sig väljas till Västtysklands forsta forhundskansler med ningen trots folkets osäkerhet och eliternas misstänksamhet. Något val har han heller inte forlorat sedan dess. Keine Experimente, stod det 1989 på DDR-demonstranternas plakat. Och på Adenauers valaffischer. Ibland är det kort mellan tidsepokerna i den politiska historien. Och i den har redan Helmut Kohl skrivit in sig. Med den i huvudsak lyckade återforeningen blev han "en av vår tids största politiker". Det skulle räcka for de flesta, men som en av Frankfurter Allgemeine Zeitungs redaktörer fastslog for en tid sedan: Kohl ser inte makt och ära som ett forbundsdagen, mellan parti- och EU-möten, mellan fortroliga samtal och öppna strider. Flygplan startar och landar. Relationer odlas och planeringsmaskinerierna jobbar på med att justera politiken så att den värdeladdade pragmatikern kan mobilisera sitt verklighetsbundna folk. Det imponerande mönstret går alltså igen, ändå hörs åter skeptikerna som säger att den här gången kommer han inte att lyckas. Och det är klart. Någon gång måste även Kohls karavan stanna. Men som det ser ut idag är det ingen annan än han själv som bestänm1er sm egen röst därfor han var mål i sig, utan är "den enda politiker när. övertygad om att han - och ingen i Bonn som drivs av att uppnå annan - skulle göra rätt saker och ytterst det som det tyska folket önskade. Att han sedan valdes om gång på gång v1sar att hans bedömning var riktig. Och Helmut Kohl vågade på sarruna sätt ta tillvara på tillfållet och målsättningar". Och nu är det ett integrerat Europa och ett konkurrenskraftigt Tyskland som gäller. Utmaningarna och motståndet är på plats och Kohl är i gång precis som tidigare. Dag efter dag rör han driva igenom den tyska återfore- sig mellan Bundeskansleramt och 32 SV EN SK TID SKRIFT Det har hunnit bli natt när vi är tillbaka i Bonn. Förbundskanslern verkar pigg, jag är helt slut. - Vielen Dank und Gute Nacht, Herr Bundeskansler. - Gute Nacht und Auf Wiedersehen! Jo, det var just det. Naturligtvis. På återseende.