DÄRFÖR ÄR ASIATISKA.. SKOLOR BATTRE TORSTEN HUSEN Varje barn som inte besitter något speciellt handikapp kan med flit, ansträngning och tid nå goda reHtltat i skolan.Hur kan man hos eleverna skapa en känsla av att lyckas, om man tvivlar på förutsättningarna hos många av dem? en järnforande pedagogiken fick sitt genombrott i början av 60- talet. Anledningarna var flera, främst kanske upptäckten av utbildning som investering i mänskligt kapital och som en viktig faktor i ekonomisk tillväxt och internationell konkurrenskraft. Till detta kom rörligheten mellan länder och världsdelar av studerande. Tredje världen sände studenter till Europa och Amerika. Jämförelser länder emellan inskränkte sig till en bötjan till skolsystemens struktur och läroplaner, medan den kompetens som skolan formedlade till en bötjan bara blev föremål for allmänna bedömningar. Men redan under 60-talet kom genom bildandet av IEA och den forsta stora TORSTEN HUSEN är professor emeritus i pedagogik . 26 tvärnationella matematikundersökningen även den sidan av skolan att bli föremål for systematiska jämförelser. Internationellt giltiga prov utarbetades. Japan deltog i den forsta matematikundersökningen. Dess elever visade sig vara klart överlägsna de i Europa och USA, trots betydligt större klasser och överhuvud mindre resurser. Överlägsenheten bekräftades i senare undersökningar i både matematik och naturvetenskapliga ämnen. I dessa senare jämförelser har även andra asiatiska länder, som Korea och Singapore, deltagit och visat sig kunna konkurrera med Japanerna. Kulturskillnader Den fråga vi givetvis ställde oss redan den forsta matematikundersökningen var hur denna japanska av vad som forsiggick i klassrummen velat söka förklaringar, något som dock språkbarriären hindrade. Vi hade anledning förmoda att det rörde sig om forhållanden i landets kultur och som formade barnen både i samhället i stort, inte minst i familjen, och i skolan. Sådana intensivstudier på platsen kom till stånd från bötjan av 70-talet. Amerikanen Harold Stevenson och hans japanske kollega Hiroshi Azuma utförde grundliga faltstudier i både Japan och USA. De fann att elevmotivationen var mycket olika i de bägge länderna och var mycket starkare i Japan. Nyligen kunde Stevenson vidga studien till att omfatta också Kina. Tillsammans med kollegor från kinesiska vetenskapsakademien gjordes intensivstudier av 44 klassrum i Peking och 80 i Chicago. Huvudmetoden överlägsenhet skulle kunna förklaras. var systematiska observationer beDen berodde som sagt i vatje fall inte drivna av tränade psykologer. på bättre materiella resurser. Helst Dessutom gjordes intervjuer med hade vi genom direktobservationer lärare, föräldrar och elever. slutligen SVENSK TIDSKR.IFT utarbetade man ett gemensamt prov i matematik, vilket var det mest "kulturfria" av de ämnesområden där man kunde tänka sig bestämma elevkompetensen. Man koncentrerade studien på årskurserna ett och fem. Nedslående resultat Utfallet av undersökningen måste flera avseenden anses vara sensationellt och milt talat nedslående for amerikanerna. För det forsta visade det sig att en 3-4 gånger större andel av lektionstiden i kinesiska klassrum användes till egentlig undervisning, medan den i de amerikanska gick åt till diffust prat och allehanda kringaktiviteter. Över huvud taget organiserade de kinesiska lärarna betydligt bättre sm tid än de amerikanska. En fcirklaring till detta var att de kinesiska lärarna undervisade bara tre timmar per dag men i gengäld hade krav på sig att grundligt forbereda och utvärdera sin underv1srung. De kinesiska eleverna var betydligt mer skolmotiverade än de amerikanska. Tillfrågade om vad de helst önskade svarade tre av fYra kinesiska elever att de ville ha mera skolgång mot bara en av tio av de amerikanska. Föräldrarna till eleverna i årskurs 5 tillfrågades om huruvida de var nöjda med sina barns framsteg i skolan. I Chicago var hela 80 procent nöjda mot bara 20 procent i Peking. Dessa svar skall ses mot bakgrund av den kinesiska överlägsenheten i elevkompetens. Föräldrarnas anspråksnivå var betydligt högre i Peking än i Chicago. Utfallet av undervisningen i matematik kunde som sagt mätas, bl a med de prov man tillsarrunans hade utarbetat. skillnaderna mellan de båda elevgrupperna var dramatiska i fråga om både genomsnitt och spridning. Medeltalet var högre for de kinesiska eleverna. Endast ett par procent av dessa låg under det amerikanska genomsnittet. Variationsvidden mellan skolor och elever var avsevärt större i Chicago än i Peking. Här gällde det järnfcirelser mellan två storstäder. Om utfallet också gäller for de båda länderna är en annan sak. Men undersökningen bekräftar dock vad som med övertydlighet konunit fram i landsomfattande studier, t ex av IEA i naturorienterande ämnen. The bell curve Stevenson drar fcir sin del två konklusioner av denna järnforande studie, den ena av mera grundläggande filosofisk och den andra av mera praktisk natur. Det är på sin plats att ompröva den uppfattning om mer eller mindre medfadda individuella skillnader som länge varit en ledstjärna i det pedagogiska tänkandet i USA och som fatt sitt statistiska uttryck den k normalkurvan, the hell curve, som nyligen fatt ge titeln till en mycket omskriven bok. Valje barn som inte besitter något speciellt handikapp kan med flit, ansträngning och tid nå SVEN SK TID S KRIFT goda resultat i skolan. Ingen är av ödet placerad i någon bestämd region av normalkurvan. Hur kan man hos eleverna skapa en känsla av att lyckas och inge dem lärandets glädje, om man tvivlar på forutsättningarna hos många av dem? En annan amerikansk psykolog som utmanat hävdvunna pedagogiska doktriner är Benjamin Bloom vid Chicago-universitetet. Hans teori om mastery leaming, där användningen av tillräcklig tid spelar en central roll, passar tydligen väl in i den kinesiska pedagogiken. Den har for övrigt med framgång kommit att användas i Korea. Dominerande klassrumsundervisning Den andra slutsats Stevenson drar är att man i Väst måste ompröva formerna for skolarbetet. Trots allt tal om behovet att göra motsatsen, dominerar i Amerika, liksom i Europa, klassundervisningen: läraren talar till hela kollektivet, klassen. Kunskapen så att säga sprinklas ut i klassrummet. Det avgörande fcir undervisningsresultaten är inte i främsta rummet hur många timmar läraren befinner sig i klassrummet och predikar fcir hela klassen utan hur välorganiserad och genomtänkt den strategi är som används i undervisningen. Det är frapperande hur mycken tid de kinesiska lärarna lägger ned på forberedelser och hur liten tid de tillbringar i klassrummen. Konfrontationen via järnforande studier med både japansk och kinesisk skola har varit en nyttig 27 erfarenhet och en verklig utmaning i amerikansk skoldebatt. Denna har präglats av växande missnöje med den egna skolan. Man har alltmer böljat undra om inte denna lider av vissa fundamentala brister. En stor sådan brist är att verksamheten i ingående sökt belysa hur undervisningen i ämnet går till. Med sofistikerad statistisk analys har han sökt klara ut vilken betydelse elevernas hembakgrund, skolans resurser och undervisningsmetoder haft for uppnådd elevkompetens mätt på skolan långt upp i gymnasieåldern ett for hela landet representativt kommit att bli ett slags mellanting mellan forlängd forskola och social klubbverksamhet. En ofta hörd invändning mot japansk skola har varit den stress som ansetts uppkomma genom tävlan och ansträngningar att ta sig in på de prestigepräglade utbildningarna och skolorna. Detta gäller i vaije fall inte de skolor som Stevenson studerat. Eleverna där visade betydligt fårre tecken på oro och stress än i amerikanska skolor på samma stadium. De var välkontrollerade och koncentrerade på sitt arbete när det behövdes utan den hyperaktivitet och yttre oro som är så påfallande, inte minst hos storstadsbarn, Amerika och Europa. ag har på senare år haft tillfålle att folja tillkomsten av en doktorsavhandling om skolundervisningen i naturvetenskapliga ämnen i Kina och utfallet av denna undervisning i ett internationellt perspektiv. Kina deltog nämligen i IEA:s stora undersökning under 80-talet. Den kinesiske doktorand hos oss i Stockholm som forfattat denna avhandling har 28 stickprov. Undervisningsutfallet i Kina visade sig vara remarkabelt högt mot bakgrund av de resurser som de kinesiska skolorna forfogar över. Vid sidan av den inlärningsmotivation som utgör ett framträdande drag i landets kultur kan man också peka på Kinas långa vetenskapshistoria som skildrats av Sir Joseph Needham i ett flerbandsverk. Sedan Harold Stevenson genomforde sin forsta järnforande undersökning 1980 av USA och Kina har han 1990 gjort en ny sådan som också omfattar Japan och Taiwan. Han har sålunda nu data for att järnfora elevkompetens i NO-ämnen i USA, Kina, Japan och Taiwan i både S:te och 11:te årskurserna. Utfallet av undersökningen borde tillfredsställa höga krav på masochism hos den kör av kritiker av skolan i USA som har varit så högljudd under åtskilliga år. Det är inte nog med att eleverna i USA presterar mindre än de i Japan och Taiwan. Gapet har tenderat att öka under 80-talet. 1990 låg bara 4 procent av de kinesiska och 1O procent av de japanska eleverna under genomsnittet for femte årskursarna i USA. Inte heller kunde man finna någon tröst i konstaterandet att de 10 procent bästa i SVENSK TIDSKRIFT USA nådde upp till samma nivå som motsvarande grupp i Japan som fallet varit 1964 i IEA-studien i matematik där man hade ett nationellt representativt stickprov, vilket man inte hade här (man hade bara elever från Minneapolis). N u kan mot denna senare undersökning invändas att den på intet sätt är representativ for respektive länder. Eleverna som ingick i undersökningen kom från tre städer: Minneapalis i USA, Sendai i Japan och Taipee i Taiwan. Man vet inte ens om de är representativa fOr respektive städer. Givetvis är de taiwanesiska eleverna inte representativa for Kina. Missnöje i Japan och Taiwan Stevenson och medarbetare frågade foräldrarna på respektive ort om de var nöjda med vad barnen presterade i skolan. Över 40 procent av de amerikanska foräldrarna forklarade sig högeligen nöjda mot bara några ra procent bland de japanska och taiwanesiska. Detta forvånade forskarna ty de forväntade sig att de låga resultaten främst IEAundersökningarna som amerikanska barn uppnått borde stämma till eftertanke. Den bästa forklaringen till denna "okritiska attityd" som Stevenson kan finna är brist på information. En bättre forklaring torde vara forsummelse från skolans sida att upplysa foräldrarna var deras barn står i järnforelse med andra i skolan eller klassen. Forskarna frågade också foräldrarna i de tre städerna i vad mån dessa tyckte att skolan gjorde ett "bra jobb" med att ta hand om deras barn. Dubbelt så många, 79 procent, av de amerikanska mödrarna, än av de japanska eller taiwanesiska, 48 respektive 44 procent, tyckte att skolan gjorde ett "utmärkt" eller ett "bra" jobb. Stora skillnader mellan länderna forelåg vad gällde omfattningen av hemläxor. Dessa är i USA - liksom i Sverige - mycket begränsade. Trots det tyckte det stora flertalet amerikanska mödrar att hemarbetets SVE NS K T ID SKRI FT omfattning var lagom. Dock tyckte en fjärdedel med barn i årskurs 5 att det var for lite hemarbete. I Japan, där hemarbetet är mycket omfattande var det som väntat bara fa mödrar som tyckte att det borde ökas. 29 Vad kan generellt sägas ligga bakom de skillnader som här mycket schematiskt har återgetts? Svaren ligger inte i antalet lektioner, lärarkompetensen eller hemarbetets omfattning. Det har helt enkelt att göra med skillnader i de värdesystem och attityder som konstituerar kulturmönster. Tidigare studier som Stevenson och hans grupp utfört visar, att amerikaner i gemen anser att olikheter i skolprestationer främst beror på skillnader i "anlag", medan asiater, särskilt japaner, anser att skillnaderna främst beror på graden av ansträngning eller motivation. Träget arbete leder till framgång. Tre av fYra amerikanska föräldrar trodde att skillnader skolprestationer berodde på olikheter i medfödda anlag mot bara en av fYra bland japanska eller kinesiska föräldrar. Hela 93 procent av de japanska lärarna mot 26 procent av de amerikanska ansåg att goda skol- 30 resultat främst berodde på träget arbete. Det har både i USA och Europa - inte utan skadeglädje - hävdats att de goda skolresultaten bland asiatiska elever åstadkoms till ett högt psykologiskt pns med stress, depression och självmord. Eleverna i elfte årskursen tillfrågades hur ofta de på senaste månaden hade upplevt stress, depression och psykosomatiska besvär, t ex sömnlöshet. De tillfrågades också om nervositet inför prov. Amerikanska elever angav i 70 procent av fallen skolan som orsak till psykiska besvär mot mindre än hälften i Japan och Taiwan. stressade amerikaner Dessa undersökningar stöder så- lunda inte den i västvärlden ofta lancerade uppfattningen om unga människor, speciellt i Japan, som sviktar under ständig press att klara skolan. Det är snarare de amerikanska SVENSK TID S KRIFT eleverna som stressas och deprimeras i skolan. Bakom detta ligger inte minst att amerikanska ungdomar tre gånger så ofta som i Japan har jobbat utanfor skolan i en strävan att nå ekonomiskt oberoende och att bredda sina sociala erfarenheter utanfor familjen. Sport och annan fritidsverksamhet ligger också bakom och är krävande. Den dystra konklusionen for de amerikaner som samlades i Charlotteville, Virginia häromåret och sökte ange mål for den amerikanska skolan vid slutet av seklet- bl. a. att dess elever skulle vara "bäst i världen" i matematik - är att inte ens radikala reformer i dag kan leda till att målen uppnås. Vad vi nu vet om förutsättningarna for undervisningen, och hur långsamt dessa forändrar sig, gör det troligt att amerikanska elever år 2000 fortfarande kommer att ligga i botten av nationsligan i varje fall vad gäller matematik.