et kalla kriget är slut, men det finns en del viktiga läxor att lära. Den forsta satsen i foregående mening är med läpparna allmänt bekänd, men beklämmande många politiker har svårt att dra konsekvenserna därav. Deras reaktionsmönster präglas fortfarande av Jahavärlden. Rysslands strävan att återställa sin intressesfar röner allt större framgång jämsides med ängslan i väst for att utvidga Nato. Ryska hotforeställningar anteciperas på ett sätt som blir självuppfYllande. Den andra satsens sanning är inte ens allmängods. Det märks inte minst när de baltiska ländernas säkerhet konuner på tal. "Dessa länder kan inte forsvaras" sägs av många, inte minst av så kallade strategiska experter. Det är ett rent metafYsiskt påstående, omöjligt att bekräfta eller 10 Bo HUGEMARK: Visst kan Baltikum försvaras vederlägga. Inte heller gör omständigheter skulle innebära att tillägget "på grund av att det alltfor stora delar av västs territorium saknar strategiskt djup" påstå- - bl a hela Västtyskland - måste endet mer meningsfullt uppges 1 en inledande fordröjningsFör att man skall kunna disku- strid. tera forsvarsmöjligheter måste man definiera ett antal forutsättningar. Men även så blir slutsatserna osäkra; alltfor många omätbara faktorer är inblandade. Inget land är forsvarslöst i alla lägen. Inget land kan forsvaras i alla lägen. Finland visade stor motståndskraft 1939 i ett till synes hopplöst strategiskt läge. Motståndet räckte inte till att hejda ryssen per omgå- ende vid gränsen, men till ett sådant segt motstånd att en acceptabel fred kunde forhandlas fram. Sverige kunde inte försvaras mot ett sovjetiskt angrepp på 1950-1980-talen men hade ett så starkt försvar att den hjälp man (i tysto) räknade med skulle hinna fram. Brist på strategiskt djup Natos strategi under det kalla kriget präglades just av brist på strategiskt djup. Det sågs utsiktslöst att med konventionella medel kunna hejda de röda massarmeerna vid gränsen, i synnerhet som denna gräns av politiska skäl inte kunde befastas. En regelrätt försvarsstrid under dessa SV E NS K TID SKRIFT Härav följde strategin flexible response med dess starka betoning på möjligheten av en första kärnvapeninsats från väst. N atos strategiska ide var avskräckning, inte försvar. Den strategiske fackmannen kunde hävda att Västeuropa inte kunde försvaras. Politikerna kunde naturligtvis inte säga något sådant. Självklart kunde och skulle demokratin försvaras mot det kommunistiska hotet. Utan en sådan inställning skulle avskräckningsstrategin förlora all trovärdighet. Nutidens politiker lyckas inte alltid hålla isär begreppen. strategernas pessimistiska utsagor rar motivera uppmaningar till balterna att hålla sig väl med ryssarna och tvekan att ta in balterna i de demokratiska sta-ternas säkerhetsgemenskap. strategerna har dessutom fel i sak, åtminstone när det gäller de mer närliggande hoten, de som balterna ser oroande tecken till i den ryska propagandaoffensiven. Det är inte längre fråga om de stora röda massamleerna mot vilka inget konventionellt försvar kunde hävda sig. Ryska armens prestationer i Tjetjenien vittnar inte om oövervinnerlighet. Varfor skulle en sådan krigsmakt inte kunna hejdas av ett välutrustat estniskt, lettiskt eller litauiskt forsvar? Problemet är istället att dessa länder forvägrats att bygga upp ett effektivt forsvar. Länderna i väst, som med ord hälsade baltemas frigörelse, har i handling genom ett de facto vapenembargo hindrat dem att fårsvara sin frihet. Kokvagnar, tält och cyklar, ja, men inga vapen. De baltiska statema tvingades köpa dyra och delvis undermåliga vapen av gamla öststater medan Sverige lagt ner hundratals miljoner kronor på att skrota övertaliga men fullt funktionsdugliga vapen såsom ett tusen luftvärnskanoner med ammunition. När 18 granatgevär Carl Gustaf tilldelades den baltiska fredsbevarande bataljonen, sades det uttryckligen att det var en engångsforeteelse (i motsats bl a till alla fälthaubitser till det då och då krigforande Indien). Visst finns risk for att Ryssland bygger upp ett övermäktigt militärt hot mot de baltiska staterna - inte minst sedan dess överträdelse av CFE-avtalet legitimerats. Men militär möjlighet är inte detsamma som avsikt och beslut. Som under det Kalla kriget är det avskräckning som gäller. Men, säger då strategerna, avskräckning betyder kärnvapen och skulle verkligen USA:s president riskera Chicago for att forsvara en remsa land vid Östersjön? '' Kokvagnar, tält och cyklar, ja, rnen mga vapm. De baltiska statema tvingades köpa dyra och delvis undermåliga vapen av gamla öststater medan Sverige lagt ner hundratals miljoner kronor på att skrota övertaliga menfulltfunktionsdugliga vapen såsom ett tusen hiftvämskanoner med ammunition. ''Motfrågan är given: Varfor skulle han riskera det for att rädda den forna fienden Tyskland från ockupation? Det har aldrig funnits någon tydligt uttalad ovillkorlig säkerhetsgaranti innebärande automatisk kärnvapeninsats om Västtyskland invaderades. Kärnvapenavskräckningen vilade i stället på att angriparen inte kunde utgå från att den var en bluff och därfor inte vågade syna handen. För övrigt torde det vara en alltfor hänsynslösa män Kreml kanske tänker mera på foljderna av amerikanska ekonomiska sanktioner. Samtidigt har emellertid Tjetjenien-kriget visat att frestelsen att ta till våld är stor om snabba resultat vinkar och omvärlden i forväg deklarerat sin overksamhet. En militärpromenad till Tallinn, Riga eller Vilnius kan bli ganska lockande, i synnerhet om den kan legitimeras på ett sätt som får inrikes stöd och motvillig acceptans i omvärlden. Den pågående propagandakampanjen om balternas, särskilt esternas, påstådda fortryck av den ryska minoriteten skulle väl kunna tjäna detta syfte. På sistone har omvärldens omsorg om stabilitet i Östersjöområdet manifesterats på olika sätt, inte minst genom statsminister Perssons kraftfulla uttalanden och genom hans samtal med president Clinton i frågan. Det är alldeles utomordentligt, i synnerhet om man jämfor med den socialdemokratiska politiken på 80-talet. Men kring en kärnfråga går man som katten kring den heta gröten: den militära komponenten i Baltikmus säkerhetspolitik. USA törs inte ge baltema forenklad historieskrivning att säga löfte om Nato-medlemskap. Sverige att det i alla lägen var kärnvapen som var enda skälet till att den ryska ångvälten inte startade. Under huvuddelen av det kalla kriget bör det ha funnits mer positiva skäl for de sovjetiska ledarna att inte starta krig. Nu borde vara en sådan tid. För Lebed kanske det räcker med omsorg om de ryska soldaternas liv. Mera SVENSK TID SKRIFT avvisar de tankar som framforts om att Baltikums grannländer skulle ta på sig ett speciellt ansvar. Man forsöker lugna de baltiska statema med att de snarast skall få komma med i EU. Men eftersom "snarast" när det gäller BU-inträde troligen betyder bortom sekelskiftet, hoten finns idag och i morgon, och BU-medlemskap hur 11 z > o z > som helst inte ger uttryckliga dagsläget sådan patrullering i luften framfor allt vad gäller insats av flyg- z säkerhetsgarantier, känner de sig inte särskilt lugnade. Säkerhet kräver, for Baltikum så väl som for andra stater, utöver välvilliga ord från vänligt sinnade stater och markeringar av att vara med i gänget, också en del militär hårdvara. Det är dags att bölja tala i dessa termer. Eget försvar viktigt Som alla småstater behöver de baltiska staterna egna forsvar plus möjligheter att få hjälp utifrån. Sistnämnda kan ske forberett från hundsforvanter 1 en allians, eller improviserat, av internationella organisationer eller enskilda stater. Kraven på detta forsvar kan beskrivas i ett slags trappa: • De baltiska staternas speciella situation gör det angeläget att forst ha ett forsvar mot forevändningar for aggression. De måste ha egna resurser snabbt gripbara for att stävja etniska oroligheter, underblåsta eller spontana, som skulle kunna utnyttjas och på hav och i inlopp som endast kan lämnas av nordiska grannar, lämpligen finska F-18 och svenska örlogsfartyg. • En möjlig form av regelrätt militärt angrepp är ett kuppartat anfall - vad som i vår forsvarsplanering kallas strategiskt överfall - riktat mot samhällets ledning och nervcentra. Det genomfors i stor utsträckning med luftlandsatta styrkor, fallskärmsfilida eller helikopterburna. De baltiska staterna har i sina hemvärnsstyrkor goda möjligheter att forsvara nyckelpositioner. Det viktigaste bidrag som omvärlden kan ge är luftforsvarsflyg, som kan göra luftlandsättningar till mycket vanskliga foretag. • Skulle ett anfall också ske med stora pansarstyrkor över landgränserna har nuvarande och for överskådlig tid disponibla baltiska styrkor inte någon chans till ett avväljande forsvar vid gränsen. De får begränsa sig till att fordröja fienden, tillfoga honom forluster och forsvara sådana och sjöstridskrafter. En vanlig reaktion, framfor allt från moderat håll, på statsministerns höga profil visavi Östersjöområdet och Baltikum har varit att den inte rimmar med den kraftiga nedrustning som regeringen nu är i fård med att genomdriva. Kritiken är riktig men argumenten otydliga. På vilket sätt ett svagare svenskt forsvar skulle minska vår möjlighet att stödja balternas självständighet forblir dunkelt, eftersom alla tar avstånd från forsvarssamarbete. Det tycks mera handla om forsvaret som något slags symbol. Eller menar man att ryssarna skulle bli så arga över svenskt politiskt stöd till Baltikum att de hotar oss militärt? Rimligt med svenska insatser Ovanstående skiss till forsvar for balternas frihet kan tyckas lägga mycket stor börda på Sverige och Finland. Det är väl också rimligt, eftersom vi har mest att vinna på deras självständighet, mest att forlora av nationalister i Moskva som motiv platser, ha1nnar och flygfält, där på om den krossas, och dessutom for ingripande. De måste också kunna kontrollera sina gränser och bekämpa illegal verksamhet for att inte erbjudas "hjälp". • I detta sammanhang bör, for att ytterligare desarmera forevändningar for ryskt ingripande, internationella fredsbevarande styrkor tidigt tillforas. Om detta skall vara möjligt far ingen situation a la Sarajevos flygplats uppstå. Förutom baltiskt forsvar av flygplatser och hamnar krävs 1 12 internationell hjälp, om någon sådan skulle bjudas, kan foras in. • För att återkoppla till de forsta stegen på forsvarstrappan bör fredsbevarande internationella styrkor med nänmt marint och flygstöd som tillfors tidigt i en kris verksamt höja avskräckningströskeln mot regelrätta aggressionsplaner. Både genom att angriparen riskerar att komma i strid med styrkor från väst och genom att de ger en grund att bygga vidare på, SVENSK TID SKR. IFT snabbast kan vara på plats. Förvisso kan bördan bli for stor om hotet en gång i framtiden skulle växa upp till kallakrigs-mått. Vi kanske skall tänka över den där Nato-frågan igen? Under alla forhållande gäller det att inse att påståendet att Baltikum inte kan forsvaras bara är ett annat sätt att säga att vi inte vill hjälpa till med det. Så kan man kanske tycka med då bör man säga det rent ut. > o z >