GRUNDSKOLANS GALNA GEOGRAFI GUNNAR PALM Gunnar Palm har granskat en Lärobok från Natur & Kultur som under 20 år användes som standardverk i grundskolans geografiundervisning. Skildringen av Sovjet var naiv, beundrande och Lögnaktig, konstaterar han. ediavänstern sådan central granskning. fyra experter och kontrollerades av bröt ut 1966- Så länge den fanns riktade sig Statens läromedlesnämnd. Detta var 68, kulmi- kontrollen första hand mot ett standardverk i geografi under två nerade omkring 1980 och försvinner nu sakta ut i kulissen. Flera utmärkta böcker har beskrivit dem, t ex Mediavänstern av Gösta Hulten och Jan Samuelsson (1983) samt Vänstern och tyranniet av Per Ahlmark (1994). Båda nämnde, om också flyktigt, att farsoten inte bara drabbade media i strikt mening utan även skolan. Läsaren bör känna till att olika myndigheter granskade böckerna ända fram till år 1991. De granskande myndigheterna hade sitt ursprung i skolöverstyrelsen, nämligen Statens läromedelsnämnd (1948-74) och Statens institut för läromedel (1974- 91) . Numera förekommer ingen GUNNAR PALM är världsmarknadskonsult. 40 "ömtåliga" skolämnen som geografi, historia, samhällskunskap och religionskunskap, såväl i grundskolan som i gymnasiet. Granskarna försökte bedöma om läromedlen var "förenliga med av samhället fastställda krav på objektivitet och allsidighet"; de fick en checklista i sex punkter som hjälp. Var kontrollapparaten till någon nytta? Nej, knappast. Under sjuttiooch åttiotalen använde grundskolan en rad böcker i nänmda ämnen som gav en absurd bild av världens politik och ekonomi. På snart sagt varje sida mötte eleverna kritik mot Västvärldens demokratier men tolerans mot kommunistdiktaturer. Vi ska undersöka ett ledande exempel. Natur & Kultur gav år 1971 ut Geografi 1. Grundbok. Sex arbetsområdenför högstadiet. Boken skrevs av Per Thorstensson, Lars Hildingsson och Lennart Husen, förgranskades av SVENSK TIDSKR.IFT decennier, om än reviderat flera gånger, och en "cash cow" för Natur & Kultur. Boken bidrog till att forma världsbilden hos generationer av femtonåringar. Två avsnitt om vardera 40 sidor behandlade USA respektive Sovjetunionen. Vi kan bortse från naturgeografin och istället undersöka kulturgeografin eller, kort sagt, hur svensk skolbyråkrati önskade skildra de båda ländernas ekonomier. Vi gör det via parallella citat från åtta ämnesområden, med beskrivningen av USA först. Bostadsstandard USA: "Många amerikaner bor 1 eget hus. Kvarter med villor 1 ungefår sanm1a stil växer ut runt stadskärnorna... (men östra Kentucky:) Fönsterlösa ruckel ruttnar på dalbottnarna." Sovjet: "l tättbebyggda industriområden, framforallt i den euro- veteproducent, importera vete från peiska delen, lever man ungefar USA och Canada." som i västeuropeiska industri- Välståndet i Amerika kunde boken länder. .. Fortfarande har dock män- inte forneka, så den nöjde sig med att niskorna svårt att ra tag på vissa ge reklamen ett ~uvnyp. Även här varor, som det finns gott om i USA var Kentuckyfallet extremt och alls och Sverige - t ex tvättmaskiner, kylskåp och bilar." Boken forsökte ge skenet av balanserade omdömen, där positiva och negativa sidor togs fram i båda länderna. Men den forbigick eländet i ryska bostadsområden - omvittnat av dåtida resenärer från Väst och Pravda. Mindre än hälften av stadsinvånarna hade varnwatten omkring år 1970, ungefar var fjärde familj tvangs dela våning med andra etc. En standard som ens avlägset liknar den västeuropeiska har moskvaborna aldrig haft. Exemplet från Kentucky utgör ett extremt exempel. Livsmedel USA: "Från snabbköpets dignande hyllor plockar husmor ner biffar, hamburgare, grönsaker, fardiglagade frysrätter och allt annat TVreklamen 600 gånger om dagen säger åt hene att köpa... (Kentucky:) Överskottslager av matvaror delas ut och håller svälten borta, men många fall av undernäring rapporteras." Sovjet: "De stora städerna i området far kött och mjölk från närliggande kolchoser... Frukt och grönsaker importeras for att tillfredställa befolkningens behov av konsumtionsvaror... Dåliga år tvingas Sovjet, världens största inte typiskt. Rysk matstandard forefoll idyllisk i boken och liknade inte den bild som partiledaren Chrusj~ev målade upp: "Till och med på ett sjukhus i Moskva reserverat for höga partifunktionärer var maten motbjudande, gnällde han, och Moskva var Sovjetunionens skyltfonster när det gällde livsmedel. Det var långt värre i provinserna. Han träffade personer från de traditionella livsmedelsproducerande regionerna som högljutt och bittert talade om att ägg och kött helt enkelt inte gick att ra, och att de var tvungna att ta sig ett par dagar ledigt och bege sig till Moskva med tåg for formånen att köa efter specerier." (P. Johnson: Modern Times 1987; Chrusjtjev t 1971). Undern1ålig matstandard-for lite kött och frukt, for mycket vodka - var en huvudforklaring till att rysk medellivslängd börjat sjunka redan fore 1971, enligt FN, vilket torde vara unikt for länder i fred. Beträffande jordbruket blundade boken inte for näringens svårigheter i Sovjet, men kallade de statliga sovchoserna for "mönsterjordbruk" precis som den ryska folkhumorn! Industriell tillväxt USA: "USA har tack vare en långt driven teknik, stora naturtillgångar SVENSK TIDSKRIFT och c:a 15 miljoner industriarbetares insatser blivit världens främsta industriland. Endast Sovjetunionen kan tävla med USA som industrination." Sovjet: "Från att ha varit ett tämligen outvecklat bondeland har Sovjet blivit en industriell stormakt... Denna snabba forvandling av landet forklaras delvis av att staten styrt utvecklingen. Staten övertog efter revolutionen alla produktionsmedel." USA blev världens främsta industrination, inte främst av de skäl boken angav utan tack vare foretagsamhet, vinstmotiv, fri konkurrens på en stor marknad - med andra ord kapitalism. Att industrin frodas i sådant klimat och inte där "staten styr utvecklingen" visste alla nationalekonomer (utom marxister) långt fore 1971. Sovjet kunde ingalunda tävla med USA, utom inom högprioriterade sektorer som vapenindustrin. I de flesta branscher liknade rysk industri ett skämt. Ar 1961 hade Chrusj~ev väckt uppseende då han ett partiprogran1 lovat att Sovjet skulle gå forbi USA i ekonomisk styrka inom tio år. Många i väst tvivlade och år 1971 visste vi att Sovjet i själva verket, under nämnda årtionde, halkat efter USA, forlorat mark ännu mer järnfort med Västeuropa och allra mest i forhållande till Japan. Därefter skärptes dessa tendenser (vilket bokens forfattare inte kunde veta men möjligen borde ha insett) så att vart och ett av Västeuropas fem 41 största länder - Tyskland, Frankrike, Italien, Storbritannien, Spanien - idag är större industrinationer än sunm1an av de stater som ingick i Sovjetunionen. Forskning USA: "Ett centrum får atomforskning - staden Oak Ridge - ligger nu i området." Sovjet: "Vid Moskvaflodens södra strand ligger det berömda Lomonosovuniversitetet med över 20.000 studenter... Nu utvecklar man även konsumtionsindustrin och de industrier som hör framtiden till - elindustrin, den kemiska industrin, atomindustrin och atomforskningen. På dessa industrigrenar satsas en stor del av den imponerande forskning som bedrivs i Sovjet." Då boken skrevs hade USA tagit ledningen i den enda gren där Sovjet legat fårst en tid: rymdforskning - USA nådde månen 1969. Det är häpnadsväckande att läsa en geografibok som ägnar 40 sidor åt världens ledande vetenskapsland USA utan att säga något om forskning, annat än anmärkningen om Oak Ridge. Samtidigt gav boken inställsamt beröm åt Sovjets forskningsinsatser. Ändå var det väldiga och växande gapet mellan de båda ländernas forskningsnivå alldeles uppenbar omkring 1970. Detta är lätt att bevisa, t ex med följande kända fakta: kvartsseklet innan boken kom ut, det vill säga 1945-70, fick forskare från USA 68 nobelpris i de tre naturvetenskapEga disciplinerna och 42 '' Beträffande bruket blundade jordboken inte för näringens svå- righeter i Sovjet, men kallade de statliga sovchoserna för "mönsterjordbruk" - precis som den ryska folkhumorn! ''dito får Sovjet var sju stycken. Konkurrens USA: "Storfåretag, s k truster, skapas genom att företag inom en näringsgren sluter sig samman under gemensam ledning. Långa serier i produktionen och lägre priser konkurrerar ut mindre företag. Man har fårsökt begränsa trustbildningen genom lagstiftning. Risken får att den fria konkurrensen sätts ur spel är nämligen stor." Sovjet: "I s k industrikombinat samarbetar ett helt områdes industrier... Forskning, marknadsföring, och produktion samordnas får hela kombinatets räkning... Planen anger hur många nya fabriker, vägar, bostäder och skolor som skall byggas, hur stora löner sovjetmedborgarna skall fa och hur mycket varorna far kosta affärerna." Truster av det här slaget har inte fårekonmilt i USA sedan sekelskiftet. Tvärtom gör sig konkurrensen gällande, dels genom sin egen kraft, SVENSK TID SKRIFT dels genom lagar. Mot den bakgrunden borde fårfattarna ha nänmt att Sovjets planekonorm eliminerade konkurrensen på de flesta områden. Därom stod dock inget. Handel med tredje världen USA: "Industrin importerar främst råvaror från u-länderna till låga priser... I många av dessa kontrollerar amerikanska bolag stora delar av industrin. Det kapital som hemfårs från Latinamerika överstiger vida det som satsas där på nya industrier. .. USA har aktivt deltagit i hjälpen till u-länderna, bl a med lån och tekniskt bistånd. u-hjälpen fårbinds ofta med villkor." Sovjet: "Ungefär 10 procent av Sovjets handel faller på U-länderna. För att underlätta handeln med de omkring 50 u-länder Sovjet har handelsförbindelser med, har man tagit bort tullarna på u-landsimporten... Med sovjets hjälp byggs över 600 industriföretag, bl a kraftverk, i ett trettiotal u-länder i Asien, Afrika och Latinamerika." Priserna på råvaror är varken låga eller höga utan fluktuerande världsmarknadspriser. Boken fårsökte fa Sovjet att framstå som frihandelsvänligt - nonsens! Avsnittet om uhjälp borde ha redovisat lättillgängliga FN-siffror över dess omfattning under sextiotalet: c:a 4 rrtiljarder USD per år från USA och 0.15 miljarder USD per år från Sovjet (kvoten 27: l). Det gamla "utsugningshotet" är alltfår barnsligt får att ens kommenteras. Miljöförstöring USA: "Näringslivet - en fara får naturen: En skog av skorstenar spyr ut rök och gaser från stålverk och kemiska fabriker. Den tjocka röken fårmörkar himlen, solen fårmår knappt tränga igenom rökslöjorna. Röken innehåller många giftiga ämnen, t ex svavel men också sot, olja och metallstoft. Föroreningarna avsätts på gator och hus i tjocka lager och finns givetvis även i den luft människorna andas. Myndigheterna har genom att stifta lagar mot luftfårorening böljat kampen får att ge stadsborna renare luft... Nedsmutsningen av vattendragen är ett allvarligt problem i USA." Sovjet: "Stören fångas främst vid Kaspiska havet, vars vatten i snabb takt håller på att förgiftas." År 1971 visste man att industrins giftutsläpp fått långt värre effekter får floder, skogar och folkhälsa i Öst än i Väst, men boken skrev inget om brinnande floder eller exploderande järnvägsstationer i Sovjet. För övrigt hade internationellt miljösamarbete böljat i Västvärlden vid den tiden. dagsljus finns 9.000 flygplan i amerikanskt luftrum... O'Hare Airport har den största trafiken i världen. Kennedy Int'l i New York har en närmast olidlig trafikträngsel både i luften och på marken med långa väntetider." Sovjet: "Flygresor är billiga i Sovjet och sovjetmedborgarna flyger mycket. År 1968 reste mer än 60 miljoner passagerare med det sovjetiska inrikesflyget. Det är hälften så många som flög inom USA, men i gengäld flög den ryske resenären ofta dubbelt så långt." Boken fårlade moderna tiders fårdelar till Öst, nackdelar till Väst. Här fanns även ett klart, troligen medvetet sakfel: San1illa FN-siffror visade att antalet flygpersonkilometer i USA var tre gånger större än de ryska. Några av de citerade menmgarna ändrades säkert i de senare upplagorna, men boken var densamma. Citaten ger en god bild av författarnas mening om världens ekonomi. Boken blev godkänd av Sveriges skolbyråkrati. Den användes Skildringen av Sovjet var naiv, beundrande och lögnaktig. Ingen av planekonomins svagheter kom fram, trots att de var välkända långt före 1971. Dit hörde importbyråkrati, svår miljöförstöring, bristande konkurrens, varubrist, korruption, slöseri med arbetskraft och råvaror samt hinder mot alla slags innovationer som inte kom från Kreml. Tredje ståndpunkten Samtidigt drog boken fram rader av verkliga eller inbillade problem hos den amerikanska marknadsekonomin. Ingenstans stod att USA utgjorde världsekonomins motor under decennierna efter kriget, både ekonomiskt, tekniskt och handelspolitiskt. Från 50-talet spred s1g "tredje ståndpunkten" i Sverige, dvs åsikten att supermakterna hade samma skuld till världens elände. Den präglade somliga skolböcker, trots växande kunskap om Sovjets politiska tyranni och ekonomiska fiasko. Men den här boken var inget exempel på sådana tankegångar, ånej, den tog parti får som standardverk i geografi på kommunismen. Flygtrafik grundskolans högstadium under c:a USA: "Varje ögonblick under 20 år. SV E NS K TID SKRIFT 43