INFÖR BARNOMSORGSPENG KARIN PILSÄTER Med barnomsorgslag och barnomsorgspeng kan vi få ett system där alla, inte bara några, kan välja vil~en sorts barnomsorg de vill ha. Ett högt vårdnadsbidrag skulle innebära att det enbart blir möjligt för mödrar med höga inkomster att förvärvsarbeta. m vlSlon om familjepolitiken hämtar givetvis sin grund de liberala värderingarna. Den hämtas från den praktiska vardagen i 1990- talets Sverige. Och den hämtas i vreden över att vi vuxna inte mäktar med att hävda rätten for alla de barn som lever under alltfor hårda forhållanden. När man talar om familjepolitiska visioner kan det vara lämpligt att inledningsvis definiera vad man menar med just "familjepolitik". För mig som liberal är det självklart att barnen är huvudpersonerna. De vuxnas ansvar for barnen måste alltid vara i centrum av diskussionerna. Barnen är utelämnade till de vuxna. De vuxnas önskemål måste givetvis KARIN PILSÄTER är riksdagsledamot för folkpartiet. komn1a i andra hand. Vad som är barnet. Som forälder kan man inte bäst for varje enskilt barn går dock överlåta ansvaret på den ene forinte generellt att fastställa. Hur äldern, skolan, någon forskalelärare foräldrarna väljer att forma sin vardag och att utöva sitt fOräldraansvar behövs inga centrala direktiv eller program for, så länge som barnens integritet och värdighet inte kränks. Två generella utgångspunkter for familjepolitiken måste alltså gå att forena - barnens absoluta rätt och foräldrarnas absoluta ansvar. A lla barn är våra barn Barnens absoluta rätt innebär att alla barn är våra barn. Att alla vi vuxna har ett yttersta ansvar att ge alla barn en uppväxt under värdiga och trygga villkor. Det betyder att vi har ett gemensamt ansvar att söka skapa goda forhållanden runt våra barn, att vi har ett gemensamt ansvar att gripa in då barnens rätt kränks. Föräldrarnas absoluta ansvar innebär att vi som foräldrar alltid är huvudansvariga for våra egna barn, oavsett vad som händer runt omkring SVENSK TIDSKRIFT eller, mer generellt, samhället. Dessa utgångspunkter forenas bäst genom att forälderns huvudansvar kombineras med en stödjande uppgift for samhällsapparaten. Att fungera som stöd i vårt ansvar som foräldrar. Och där ansvaret inte lämnar foräldern och övergår till samhället forrän vid den punkt då man kan konstatera att barnet bevisligen lider skada och foräldern inte tar det ansvar som krävs. Eller, mer populärt uttryckt, familjepolitikens roll måste vara att skapa forutsättningar for foräldrar att skapa bra levnadsvillkor for sina barn. Min utgångspunkt är att varje barns foräldrar är de som är bäst skickade att bedöma vad som är bäst for detta barn. Att besluten måste vägledas av vad som fungerar bäst for just denna konstellation av personer från tid till annan. Min vision ligger ljusår ifrån den 33 familjekonservativa, där "familjen" kommunal barnomsorg. Alternativ skall kunna kräva när de frivilligt låter ses som en enhet där individerna är inom barnomsorgen såväl som alter- bli att förvärvsarbeta. För att ett underordnade, kollektivet över- nativet att vara hemma har känts fult vårdnadsbidrag skall leda till total ordnat. Barnet är objekt, inte och fel. Det har till och med funnits valfrihet, för andra än höginkomstsubjekt. Med politiska medel vill man forma tillvaron så att enskilda uppträder så som kollektivet kräver, så som anses vara det rätta. Ju närmre kds kärntrupper och fåmiljefundamentalisterna i delar av fri-kyrkan med tidningen Dagen i spetsen man de som hävdat att dagis är bättre för alla barn än att vara hemma med sina föräldrar (läs mamma). Detta är givetvis fel. A andra sidan finns det många som hävdar att dagis är dåligt för de flesta barn och att en bra uppväxtmiljö enbart kan erbjudas av kommer, desto längre bort från föräldrarna i hemmet på heltid. Inte individen och det privata avgörandet heller detta är rätt. Vad som är bra tagare som ändå kan leva på sin lön, krävs det ansenliga belopp. I vilken utsträckning skall staten kompensera dem som frivilligt avstår från förvärvsarbete för deras inkomstbortfall? Hur vill vi prioritera 1 en hårt ansträngd ekonomi? Valfrihet bara for rika kommer man. eller dåligt för det enskilda barnet kan Hittills har vi i Sverige haft ett system Nej till vårdlön Märkligt är att man inom denna familjerörelse ofta ser barnen som några som skall vårdas, och detta med statlig lön - vårdlön. Ansvaret måste sålunda vara statens, inte föräldrarnas. Mellan uttrycket "vårdnadsbidrag" och "vårdlön" ryms en ideologisk, ej semantisk, skillnad. Familjepolitiska medel, såsom de utformats av riksdag, regering och kommunalpolitiska beslut, har traditionellt alltför mycket haft karaktären av ekonomiska styr-medel snarare än ekonomiska förutsättningar. Inte enbart, men i hög utsträckning. Det är dags att vända på steken, att ge förutsättningar ekonomiskt att göra det som upplevs som den bästa lösningen för barnen och föräldrarna i just vår egen familj. Länge har (framför allt) kvinnor som önskat vara hemma medan barnen är små känt sig styrda och tvingade av normer uppifrån att förvärvsarbeta och då använda 34 bara föräldrarna veta. Vilket val man där bara de riktigt rika kunnat välja som förälder gör måste respekteras. Alla vill vi våra barns bästa, och alla har vi som föräldrar den bästa kompetensen att utifrån de egna förutsättningarna skapa den bästa tillvaron för våra barn och oss själva. För att öka småbarnsfamiljernas ekonomiska marginaler och valmöjligheter är ett extra ekonomiskt stöd under småbarnsåren angeläget. Det mest flexibla sättet att utforma detta är ett rent små- barnstillägg till barnbidraget. Då kan föräldrarna själva avgöra om någon skall vara henuna på heltid längre än föräldraförsäkringen räcker, om man vill korta arbetstiden men ändå utnyttja barnomsorg eller om man vill använda pengarna på annat sätt. Kanske löser man barnomsorgen helt på egen hand. Det måste givetvis vara frivilligt och upp till de enskilda föräldrarna att förvärvsarbeta även under den tid då barnen är små. Den oundvikliga motfrågan är dock vilken standard medborgarna SVENSK TIDSKRIFT vilken typ av barnomsorg de velat ha och där inte alla konunit fram i kön till den konmmnala. Barnomsorgslagen, med krav på kommunerna att tillse att det finns tillräckligt med platser för alla som så önskar, tar bort köproblemet. Någon forn1 av barnomsorgspeng bör införas, där det kommunala stödet styrs till det barnomsorgsalternativ som önskas av föräldrarna. Förvisso kan många typer av barnomsorg bli betydligt billigare per plats om budgeten ligger hos de enskilda i barnstugan (i offentlig eller privat regi) eller hos föräldragrupper, föreningar och andra som önskar att bedriva barnomsorg. Att det går att fa kostnadseffektivitet såväl som kvalitetshöjningar visar alla de exempel som nu växer fram runt om i vårt land. Med barnomsorgslag och barnomsorgspeng kan vi fa ett system där alla, inte bara några, kan välja vilken sorts barnomsorg de vill ha. o -1 c z z Cl Samtidigt som det blir en stor forbättring av villkoren på arbetsmarknaden for många kvinnor innebär valfrihetsreformerna att tjockleken på plånboken inte längre blir avgörande. Det är bra. Vårdnadsbidrag leder fel Vi bör akta oss for att istället gå in i ett system där bara de kvinnor med höga inkomster kan välja att forvärvsarbeta. Ett system där de offentliga subventionerna till barnomsorg ersätts med höga vårdnadsbidrag skulle direkt ra den effekten. Det vore ett slag i ansiktet på alla oss som vill dela ansvaret for familj och forsärjning mellan foräldrarna. Att barnomsorgen i sig är samhällsekonomiskt lönsam i ett makroperspektiv är argument nog mot att ersätta stödet till barnomsorgen med stora vårdnadsbidrag. Efter valet 1991 samlades kds, centern och moderaterna kring samma regeringsforklaring som folkpartiet. Där stod att "familjepolitiken skall främja både valfrihet och jämställdhet mellan kvinnor och män. Den som väljer att arbeta skall ha ett ekonomiskt utbyte av detta." Dessa i och for sig kortfattade målsättningar står sig lika bra i dag. '' Vi bör akta oss för att istället gå in i ett system där bara de kvinnor med höga inkomster kan välja att förvärvsarbeta. Ett systent där de ojfe1ztliga subvefltionerna till barnomsorg ersätts med höga vårdnadsbidrag skulle direkt få de11 effekten. ''Familjepolitiken måste utformas efter dagens situation och vad dagens småbarnsforäldrar önskar. Vi kan inte ha en familjepolitik for farfciräldrar och morforäldrar, och inte heller for direktörer och ministrar. l I stället måste vi ge plats for en SVEN S K TID S KRIFT familjepolitik for lokforare och skjutsköterskor, for bilreparatörer och butiksbiträden, for dataprogrammerare och revisorer, for småbarnsmammor och småbarnspappor och - framfor allt - for barnen. Då far det familjepolitiska stödet i stället utformas efter foljande principer: Löna sig att arbeta Det skall kunna användas så flexibelt som möjligt och kunna användas av båda foräldrarna. • Det måste löna sig att arbeta for småbarnsmammor men samtidigt vara möjligt att minska sin arbetstid. Valet far inte bara stå mellan att arbeta heltid eller inte arbeta alls. • Det måste innehålla en utbyggd barnomsorg över hela landet med reella valmöjligheter mellan olika omsorgsformer. Föräldraforsäkringen har forvisso brister, men en reformerad foräldraforsäkring, småbarnstillägg i barnbidragssystemet och ett flexibelt stöd till barnomsorgen skulle uppfYlla ovan ställda krav. 35 > r rn o r -1 c Vl z z