Något om moderat ödmjukhet Socialdemokraterna har en svår uppgift att försöka revidera sina 1800-tals föreställningar och möta framtiden. Kommunismens kollaps berövade dem den ideologiska klangbotten sätta. sin lit till företrädare lp~ 50-talet besannats , om for roda eller grona soc1a- m1sstron mot partiets ambilister. Förhållandet kan t ioner alltjämt är tillräckligt sammanfattas också i stora för att mentalt orden t rovärdighet eller blockera ? förtroende. För tre generationer sedan stod kampen Lösningen ligger inte i att om demokratin och röst- överge grunddragen rätten i förgrunden i det kombinationen liberal ekopolitiska livet. Den matchsom också var den retor- en vann vänstern ( socialmistiska grenens . Marx är demokrater och liberaler) ute och J.S Mill och Adam lmot högern . När nu högern i Smith är inne. Den mark- sin moderna och moderata nadsekonomiska libera- tappning skall utnyttja lismen har tolknings- segern på det ekonomiska företräde. Hur det är med området innebär förlusten i Burke , konservatismens demokratimatchen ett fader, återstår att se . trovärdighets- eller förtroKommunitärerna, den kon- endeunderskott. Moderatservativa rörelse som bju- erna är inget överklassder motstånd mot nylibe- parti. Partiet har den raler och extrem marknads- största andelen LO-antilltro , ger förnyad aktual i- slutna efter socialdemotet åt klassiskt kons- kraterna ; 30 ,5 procent av ervativt tänkande . För väljarkåren , som nåtts i många framstår en libera- någon opinionsmätning lism på det ekonomiska under våren , rymmer givetlivets område som förenas vis personer från alla livets med ett fasthållande av skiften osv. Tre generationer är dock en relativt kort tid. För många som gjort klassresan till den medelklass , nomism och konservativ "civilism" eller att i missriktat populistiskt nit förflacka budskapet eller klä Carl Bildt i blåställ. Men på motsvarande sätt som socialdemokrater avkrävs räkenskap för sitt förflutna bör trovärdigheten kunna stärkas och den mentala blockeringen brytas , om vi moderater tydligare erkänner att även vi bär på ett 1800-tals arv som inte i alla delar innehöll de rätta lösningarna; den graderade rösträtten kan s a s kvittas mot planhushållning och fondsocialism . Skall en majoritet övertygas om att de moderata ideerna har störst hållbarhet inför framtiden, krävs alltså en ödmjukhet på vår kant inför det traditionella värden, som familj, moral och enskilt ansvarstagande, i den "lilla världen " som en ganska tilltalande blandning. " Samhället" betyder inte längre "staten " , inte ens för alla socialdemokrater. Även om klasskampen i dess marxistiska tappning får betraktas som avslutad med den ekonomiska liberalismens seger, är 1800- talets idevärld ett av de största hindren för det liberalt/ konservativa stora genombrottet i svenskt pol itiskt liv. En betydande majoritet väljer alltjämt att som en överväldigande del ideologiska arvet och en av alla svenskar numera respekt för meningsmottillhör, är det levande min- ståndarnas skepsis . Om net av bolagshöger, röst- man inte är determinist rättsmotstånd och sociala förstås, då är det bara att 6 orättvisor - förstärkt av en illvillig politisk svartmålning och "68-analys" - tillräckligt starkt för att hindra ett ställningstagande för det parti som nolens volens förknippas med ett sämre och fattigare samhälle . Vad hjälper det att Jarl Hjalmarsons varn ingar vänta och se. SVENSK T IDSKR I FT Krister Thelin Lund Tänk litet mera SvT 2/ 96 har Inge Garstedt och Anders Ydstedt gett sin vision av öppnare arbetsformer inom moderata samlingspartiet. Avsikten är god, men resultatet undermåligt. Jag har framförallt två invändningar: Den första och allvarligaste gäller deras önskemål att partiet har en liten central kärna av gemensamt tankegods istället för en massa svar på frågor som väljarna kanske inte är intresserade av. Gärna det, men inte "För oss moderater skulle det kunna vara att människor skall få bestämma mer över sig själva och att denna frihet skall skyddas av lagar." Om detta vore partiets enda ideologiska budskap skulle jag lämna det parti jag tillhört i 50 år. Lyckligtvis förefaller risken att Garstedt/ Ydstedt skulle få något större gehör vara begränsad . l samma nummer av SvT inbjuder Per Unekel till en debatt om det moderata programarbetet inför 2000-talet, där en av utgångspunkterna är: " en samhällsstruktur som är rörlig och individuell, men likväl , och samtidigt, trygg och solidarisk. " Den andra punkten jag har invändningar mot gäller metoden att få fram alternativa lösningar genom diskussion på öppna möten, där jag är rädd att Garstedt/ Ydstedt inte tänkt tanken till slut. Det är sannolikt att det även inom Malmö stad kan finnas olika uppfattningar i olika stadsdelar. Om Malmö kommunfullmäktige bestod av ledamöter som var och en hade sitt program från tar ställning, men någonstans måste en samordning ske och ett program för de (för väljarna) väsentliga frågorna utformas, om vi skall kunna övertyga väljarna att vi inte bara har ett bra förslag, utan också har en möjlighet att genomföra dem . Ansatsen var god , men gör ett nytt försök. Kurt Danieli Järfälla Även ett öppet parti kräver kunskap Inge Garstedt och Anders Ydstedt, båda i ledningen denna bild av partiet, ger de ett karikatyrartat porträtt av den moderate politikern. Eller är det av politikern överhuvud taget? Jag har aldrig träffat denna bokstavstroende , osjälvständiga folkvalde, som rabblar innehållet ur den senaste rapporten. Kanske har jag för sällan besökt Malmö? De folkvalda jag träffar är både kunniga och självständiga. De driver inte som rön i vinden av partiorganisationens eller "tjänstemännens " nycker. Ibland går de istället sina egna vägar. Och det är ju utmärkt - men inte alltid uppskattat av alla . Björn sitt valdistrikt skulle det för malmömoderaterna, von der Esch-affären tål att förmodligen bli svårt att få några beslut fattade . Så länge vi har ett parlamentariskt system krävs majoritet för beslut, och oavsett hur lockande ett program är lär väljarna förvänta sig att det kan genomföras . Svårigheterna blir ännu större på riksplanet , där risken är uppenbar att frågor avhandlas som föga intresserar den vanlige väljaren . Jag ser naturligtvis gärna en så öppen diskussion som möjligt om olika frågor, innan partiet skriver i Svensk Tidskrift 2/ 96 om behovet av att moderaterna blir ett öppet parti och om hur man kan arbeta i nya och lösare arbetsformer än tidigare. Ett drag av populism har dock smugit sig in i deras argumentation. Partiet är "tjänstemannastyrt", producerar alltför många , långa rapporter och faktablad. Nej, låt oss bli en färgpalett av åsikter istället. Miljöpartiet lyfts fram som ett föredöme , åtminstone som exempel. För att komma fram till fundera över ur mer än en aspekt. En öppen diskussion utifrån en liten ideologisk kärna - för det är ju vad Garstedt och Ydstedt efterlyser - kräver också att man diskuterar utifrån en bas av gemensamma kunskaper och har någorlunda samstämmiga problemf ormuleringar. Våra problem med en del andra partier i debatten just nu bottnar ju i att vi överhuvudtaget inte diskuterar samma problem . Tyvärr börjar även det politiSVENSK T IDSKR I FT ska livet präglas av att Sverige fått en jämförelsevis obildad medelklass . Det bottnar naturligtvis i utbildningsväsendets fortgående utarmning. Det politiska samtalet är prä- glat av många opinionskast och av populism . Förvisso finns det många kvalificerade kanaler, men deras genomslag för väljarströmmarna är relativt begränsat. Garstedts och Ydstedts modell förefaller mig innebära en ytterligare avintellektuelisering av politiken till förmån för medialt gångbart tyckande. Fler färger på modellen , ropar de. Ja, men sen då? Moderaternas roll är istället att sätta den kvalificerade och kunskapsbaserade diskussionen i centrum. Det innebär en del inte alldeles problemfritt avståndstagande från flum a la miljöpartiet. Låt oss därför ära faktabladet, fler och bättre, snarare än färre! Tyrgi/s saxlund stockho/m 7