SVEN OTTO LITTORIN: The Fi rs t Spouse SA är den poli- First Spouse". Hon, for det är det dentfrun Hillary Rodham Clinton, tiska korrekt- hon hittills alltid varit, kallas The och Mainie Eisenhower, som var en artikel hetens forlovade land. Som jag tidigare beskrivit SAF-tidningen First Lady, med versala initialer och allt. Skarp kontrast Näringsliv tar t ex min amerikanska Det där med versalerna kan forleda dator spader när jag använder vad jag en att bunta samman alla presidenttror är det neutralt beskrivande ordet fruar till en relativt homogen grupp "woman". En liten dialogruta tillbakadragna hemmafruar. Inget poppar upp på skärn1en och säger till kunde vara längre från sanningen. mig att inte använda s k "köns- Tvärtom. Bland presidentfruarna specifika termer" och råder mig istäl- finns den tjusiga Jackie Kennedy, let att använda ord som "persons, som charmade en hel värld med sin human beings or individuals". grace och finess. Där fanns Lady Bird Orsaken, vet min dator att berätta, Johnson som var en nog så hälsosam är att ordet "kvinna" kan väcka anstöt hos somliga läsare. "Spouse" är det korrekta, könsneutrala ordet. Detta till trots är det ingen som ännu, mig veterligen, kommit på att kalla presidentens äkta hälft för "The kontrast. Eller vad sägs om Nancy Reagan och hennes tro på astrologi och siffern1agi? Under 1900-talet finns det emellertid knappast någon större kontrast än den mellan den nuvarande presiMrs. Ike, Memories and Rejlections on the Life of Marnie Eiswhower av Susan Eisenhower, Farrar, Strauss and Giroux, 1996 och The Seduction of Hillary Rodham av David Brock, The Free Press, (1996) 44 SVEN SK T ID SKRIFT First Lady 1952-60. Femtiotalet var de riktiga gyllene åren, då det amerikanska välståndet blev uppenbart - och tillgängligt - for allt fler. Bilen är nog den främsta exponenten for den nyvunna rikedomen - blänkande krom, fenor, blanka däck och skinande hårpomada. Rocken gjorde sitt intåg och avlöste jazz och swing som ungdomens främsta musiksmak. Femtiotalet var det forsta riktigt moderna årtiondet. Femstjärnig presidentgeneral Under åtta av dessa år var Dwight D. (Ike) Eisenhower president. Ike var den femstjärnige generalen, hjälten från kriget, som lyckades avsluta Koreakriget och undvika Vietnam. Inflationen var under full kontroll och den federala budgeten balanserad. Under Eisenhowers presidenttid togs också de forsta stegen bort från rasdiskriminering. Mot guvernörens vilja drev han t ex igenom skolbussningen i Little Rock, Arkansas, i vad som ofta beskrivs som startskottet for civil rights-rörelsens framsteg på 60-talet. Under denna tid var Manlie Eisenhower First Lady - rikets mäktigaste dam. Om hon hade levat hade hon fYllt 100 år i november 1996. Med anledning av det har hennes sondotter, Susan Eisenhower, kommit ut med en biografi som beskriver kvinnan bakom generalen och presidenten som hon kom att gifta sig med. Ikes och Marnies USA Den där ordalydelsen blev rätt "kvinnan bakom mannen". När man läser biografin blir man raskt överrygad om att Manlie Eisenhower var ett barn av sin tid, en produkt av ett tryggt, säkert, forutsägbart och konservativt USA. Det är till Ike och Manlies tid många amerikanska konservativa längtar tillbaka. Då det var en general i Vita Huset, och en First Lady som höll sig från politiken och ägnade sig åt att sy och arbeta med sociala frå- gor. Innebär det att det är rätt att fuysa åt Manlie Eisenhowers val och forringa hennes gärning? Absolut inte. Att läsa boken om hennes liv är istället en spännande berättelse över ett mycket amerikanskt kvinnligt levnadsöde under 1900-talet. Manlie Eisenhowers mamma var invandrad svenska och hette Elvira Carlsson. På pappans sida var invandrarna från England. Hon faddes och växte upp i relativt små omständigheter i Boone, Iowa, bara decennier efter det att järnvägen kon11Tlit till stan. Mamie gifte sig med Dwight Eisenhower, en ung karriännilitär, som hon sedan inte såg mycket av i flera decennier medan han for jorden runt på olika kommenderingar. En av Eisenhowers assistenter skrev senare en bok som hette My Thirty Years With Eiser1hower. När den kom ut skämtade Manlie att hennes memoarer skulle heta My Thirty Years Without Eisenhower! Manlie Eisenhower beskrivs som sinnebilden av en snäll och lojal hemmafru i det tidiga 50-talet. Hennes insatser under valkampanjen 1952 var ett tidigt exempel på hur viktiga kandidaternas fruar kommit att bli i valrörelser. Efter valet kommenterade någon hennes insatser med att säga att "Mamie bidrog med nlinst 50 elektorsröster" bara genom att vara sig själv och ha så bra kontakt med folk. Den som läser biografin om Manlie for att ra veta hur hon fungerade som (infonnell) rådgivare åt sin man, presidenten, blir besviken. Manlie hade en klar uppfattning om hennes roll som First Lady. "Folket valde inte mig, de valde Ike till USAs president" lär hon ha avfärdat någon som ville veta hennes officiella ståndpunkt i en fråga. Hennes raka motsats är Hillary Clinton, den nuvarande presidentSVEN SK TIDSKRIFT frun. Hon är foremålet for den andra biografin - The Seduction of Hillary Rodham. Författare är David Brock, journalist på American Spectator och ofta kallad "högerns Bob W oodward". Om boken om Eisenhower känns som ett väl familjärt porträtt, så är Brocks bok desto mera intressant. Det hade varit mycket mera forutsägbart om Brock, som var den som forst avslöjade historien om att Bill Clinton som guvernör i Arkansas använt sina säkerhetsmän for att ragga tjejer, hade skrivit ytterligare en i raden av dessa anti-Hillary-böcker. Men det har han inte. Istället har Brock gjort något så ovanligt som ett mångfacetterat och brett perspektiv av en levande och i högsta grad kontroversiell person. Framgångsrik 90-talskvinna Om Manlie var en ikon for 50-talet så är Hillary i minst lika hög grad sinnebilden for en framgångsrik medelålders amerikansk kvinna på 90-talet. Hennes egna karriär har gått som tåget. Redan i gynmasiet var hon aktiv i diskussionsklubben, hon satt i redaktionen for skoltidningen och var ordforande får skolbalskonmlitten. Hillary var senare ordforande for den lokala Young Republican-gruppen. Det var Vietnam som fick henne att byta parti och bli demokrat. Vietnam kom också, enligt Brock, att på- verka hennes val av universitet. Det blev Yale Law School, där hon kom att möta sin själsfrände- Bill Clinton. 45 l boken beskriver Brock hur paret Clinton arbetat sida vid sida for att nå politiska mal, hur Hillary hjälpt Bill att oropositionera sig efter valforluster och hur Hillary och Bill hela tiden arbetat tillsatmnans for att ta sig framåt. Vill man vara elak kan man bekriva Clintons som ett osedvanligt streberaktigt par, i ett skandalomsusat äktenskap där makt och pengar är de främsta drivkrafterna. Men när man läst Brocks mångfacetterade bok börjar man se konturerna av en annan bild, den av ett par som, gemensamt, driver politiska fragor och som strävar efter makt att 46 forändra. Hillary beskrivs som den intelligentare av de bägge, men där Bill har ett stort matt av vad nun farn1or kallade "fodgeni", en stor portion ambition i kombination med finurlighet nog att ta sig fram här i världen. Att ha fodgeni och intelligens är väl inte fel, liksom man måste beundra hängivenhet till politiska mål. Problemet med Clintons är bara att de politiska målen verkar växla hela tiden beroende pa vart vaJvindarna blåser. Som cyniker måste man undra om makten blivit målet snarare än redskapet. Inte heller på den fragan är Brocks SV EN SK TID S KIUFT svar enkelt. Tvärtom, Brock ser och redovisar de många politiska och personliga krumbukterna i Hillarys liv, men beskriver också hennes övertygelse (som i och for sig kan variera men som alltid är intensiv) och hennes politiska kraft, den som gjort henne till formedligen 1900- talets viktigaste inforn1ella, icke-valda ledare. För den som vill hitta nya skandaler att forlöjliga Hillary elinton med är Brocks bok inget att ha. Men den som vill forstå de bägge Clintons drivkrafter har mycket att hämta. För flera år sedan var foljande klistern1ärke inte helt ovanligt på amerikanska bilar: "Impeach President Clinton - and her husband, too". (Ung.=Avsätt president Clinton - liksom hennes man.) Då forlöjligades Hillary Clinton for hennes tydliga politiska ambitioner, for hennes misslyckande när det gällde att foreslå nya regler for sjukforsäkringssystemet och for WhitewaterskandaJen. Idag har det mesta av de tongångarna tystnat. Folk har vant sig - kanske inte vid skandalerna men vid att de numera har en intelligent presidentfru, en kvinna som inte väljer ett lugnt liv i skuggan av sin man som Mamie Eisenhower. Oavsett vad man tycker om Hillary Clintons politiska å ikter måste man konstatera att tiden då presidentfruar nöjde sig med att byta gardiner i Vita Huset är över. Och tur är väl det.