Sven Lindgren svarar Per Unekel direkt: REGERINGEN HADE KUNNATo BLI ATERVALD SVEN LINDGREN En tuffare linje, en bättre budgetproposition och en regering utan partiledaravhopp och vankelmod i mitten hade kunnat bädda för återval. Nu är vår uppgift att formulera en vision om samhället bortom socialstaten. D et finns sällan bara en förklaring till ett partis valresultat och det gör det definitivt inte till moderaternas i 1994 års val. Trots detta påstående tror jag dock att man kan räkna bort forklaringen om "moderaternas klädsel", som om alla moderater vore uniformerade och att det i så fall inträffat just i 1994 års valrörelse. Man kan ju stillsamt undra om det var Bildts oljerock i Moskva eller hans kostym i sista TV-debatten som bäddade for partiets framgång i riksdagsvalet. Man kan också undra om kommunpolitikerna i 250 av landets kommuner är elegantare, alltfor direktörsstiylade i jämförelse med riksdagskandidaterna i samma kommuner. Det skulle vara högst omoderat, om partiet skulle ra for sig att utfarcia föreskrifter om fortroendemännens klädsel inför nästa val. Klädseln är ju en del av personligheten hos en människa, SVEN LINDGREN är oppositionsråd och ordforande i den moderata kommr11ifullmäktigegn1ppm i Linköpings kommwt. och tack och lov har vi många personligheter inom partiet. Redan av Per Unekels artikel framgår att analysgruppen gjort ett bra arbete. Han har uppfattat uppdraget som framåtsyftande, inte sökande efter någon eller några att skylla på, inte ett uppbrott från en riktig politik utan mera att ta fasta på vad som kan utvecklas både i vår politik, i sättet att framfora den och i sättet att umgår med medlemmar och väljare. Det är en framtidsgrupp, inte en haverikommission, som nu presenterar sin analys. skoningslös våg Det är viktigt att alla tar till sig det framåtsyftande budskap som analysgruppen for fram. Inte minst gäller det de utarbetade och besvikna kommunal- och landstingspolitiker som tycker sig orättvist vägda på väljarnas skoningslösa våg. Nu läggs grunden till majoritet 1998. Jag instämmer med Per Unekels utgångspunkter i artikeln utom på en punkt. Det kan knapppast vara en insikt hos medborgarna om att vi byggt landet SVENSK TIDSKRIFT 25 l på lånade pengar, som gjorde att de röstade fram en ny regering. Snarare motsatsen. Däremot, och det är säkert så Unekels mening skall tolkas, konuner denna insikt allteftersom vilket opinionsmässsigt kommer att drabba socialdemokraterna värre än moderaterna på grund av deras populistiska uppträdande i opposition och deras nuvarande återställarpolitik. Mycket talar for att regeringen själv, redan under innevarande mandatperiod, tvingas återställa återstillarpolitiken till den kurs som hölls av den borgerliga regeringen på väsentliga områden. Mindre vankelmod Det är säkert så, att den borgerliga regeringens sista chans, var kompletteringspropositionen våren 1994 och att man inte utnyttjade tillfållet. Men vi tar då inte glönuna bort den sumpade chansen redan i budgetpropositionen i januari. Den var for svag. Regeringen hade fatt en smula valfrossa. Propositionen var varken - eller. Jag tror att man då trodde sig kunna tassa sig fram genom valåret och hoppas på räddningen i fom1 av en god tillväxt inom ekonomin. En tuffare linje då, en regering utan partiledaravhopp och mindre vankelmod i mitten hade kunnat bädda for ett återval. troende for honom än som har det for partiet, kan man ana att partiet gynnats av detta faktum. Men visst finns det både generella och lokala forklaringar till det relativt dåliga kommunalvalet. Slog mot kommunerna En annan generell forklaring är att kommunerna fick bära mera skuld for den ekonomiska krisen. Det nationella ekonomiska saneringspaketet slog ut på kommunal nivå. Min hemkommun, Linköping, forlorade flera hundra miljoner kronor i statsbidrag. Även arbetslösheten slog tillbaka mot kommunerna mer än mot staten. Många väljare kan antas ha gjort en forväxling mellan de ekonomiska problemen och det stora fårändringsarbetet och trott att problemen berodde mera på forändringarna i kommunerna (systemskiftet) än på den kärva ekonomin. Vi lyckades inte göra troligt att de ekonomiska problemen med säkerhet skulle ha varit ännu värre, och den kommunala servicen hårt nedskuren, om vi inte hade genomfort de stora forändringarna i organisations- och styrfonner och om vi inte hade infort konkurrens och valfrihet i konununal service. Jag tror också att vi på konununal nivå Bildts popularitet ibland trodde att resultaten skulle tala for I kommunalvalen hamnade moderaterna sig själva och ge den rätta bilden. Så var ett par procentenheter under riksdags- det inte. Vi talade om själva forändringsvalet, eller om man så vill tvärtom, vi arbetet, men glömde tala om varfor och nådde ett par procentenheter över i riks- vad som var målet, visionen. Det är inte dagsvalet. En delfårklaring är delvis Carl alls så, att folk vill ha så mycket foränBildts popularitet. Eftersom det är cirka dringar som möjligt. I vart fall inte om de tio procent fler väljare som har stort for- inte känner sig säkra på att forändring- 26 SVENSK TIDSKRIFT arna påverkar just deras situation på ett vid gavel. positivt sätt. Underminera systemskiftet SKTF:s "utvärderingar" av olika kommunala servicesektorer togs av medierna upp såsom vetenskapliga sanningar istället for partsinlagor från fackligt/ politiskt engagerade särintressen som borde nagelfarits ordentligt. Rapporternas syften var att underminera själva systemskiftet, men främst att misstänkliggöra syftet med och resultatet med det enorma ekonomiska saneringsarbetet som gjordes i moderatledda kommuner. Borgerlig splittring är en viktig lokal forklaring till ett sämre moderatresultat i vissa kommuner jämfort med de andra. Här finns ett klart samband. Så var fallet i Linköping. I valrörelsens slutskede skrevs det inte mindre än 27 artiklar om borgerlig splittring i Linköpings lokalpress. Splittringen orsakades av centerns forslag om höjd kommunalskatt, ett ställningstagande i en moderat hjärtefråga där det inte fanns utrymme for några kompromisser. Det är självklart att denna splittring sänkte trovärdigheten av det borgerliga alternativet, trots en i övrigt lyckosam koalition under den gångna perioden. Per Unekel har alldeles rätt i att moderata samlingspartiet måste utveckla sitt tänkande på vad som måste komma efter socialstaten. Socialstatens falska trygghet är avslöjad. Det måste växa fram andra, mindre storskaliga och mer individuella lösningar. Dörren mellan det offentliga och det civila samhället måste öppnas på Harmonisk balans En debatt behöver initieras om statens respektive kommunernas ansvar for att tillgodose individuella rättigheter. Vilken grundtrygghet skall den offentliga sektorn erbjuda och på vilken nivå? Skall staten ge stöd till kommunerna eller direkt till individerna? Hur påverkas den senare ståndpunkten av den kommunal självstyrelsen och demokratin? Och hur utvecklar vi en harmonisk balans mellan den kollektiva demokratin och den indivuella demokratin? Till den kollektiva demokratin hör själva medborgarskapet, dvs deltagandet i allmänna val, i partipolitiskt arbete och i kollektiva brukarorganisationer, med andra ord engagemang i gemensamma angelägenheter. Till den individuella demokratin hör valfriheten och kundbegreppet som rör individuell serv1ce. Sant och falskt Och hur far vi medborgarna att utöva sitt medborgarskap på ett ansvarsfullt sätt i en alltmer forvirrande mediamiljö, där det blir allt svårare att veta vad som är sant eller falskt? Och slutligen måste vi fa alla att inse att det är foretagande och ekonomisk tillväxt som är grunden for social trygghet och att fordelningspolitik utan något att fordela bara leder till motsättnmgar. Detta är ingen övermäktig uppgift utan en utmaning, där moderaterna med sin ideologiska värdegrund onekligen har forsteg framfor andra. SVENSK TIDSKRIFT 27