EKONOMISK STABILISERINGSPOLITIK- KEYNES GÃ…R IGEN? PONTUS BRAUNERHJELM Ert viss renässans för Keynes har kunnat noteras de swaste Ã¥ren. Men dert är blygsam och beror snarare pÃ¥ svagheter som blottats i 1970- och BO-talens ekonomiska teorier. PÃ¥ ett övergripande plan har dw neo-klassiska kritiken av Keynes blivit vedertagen och idagfinns en sund skepsis mot dert eko11omiska politikens möjligheter. A tt den ekonomiska aktiviteten följer ett cykliskt mönster är väl känt. För att bemöta dessa svängmngar 1 aktivitetesnivÃ¥ och fa en järnnare utveckling i ekonomin använder man sig av olika stabiliseringspolitiska instrument, dvs finans- och penningpolitik. Vad som kanske är mindre känt är att teorin kring stabiliseringspolitiken förändrats över tiden, med vissa cykliska inslag. Syftet med den här artikeln är att översiktligt redogöra för de synsätt som utvecklats med avseende pÃ¥ stabiliseringspolitiken under efterkrigstiden och att koppla detta till den ekonomiska politik som förts i Sverige. Artikeln är disponerad sÃ¥ att i nästa avsnitt sammanfattas de teoretiska bidrag som i första hand framkommit under 1970- och 1980- talen. Därefter kommer jag att diskutera stabiliseringspolitiken i Sverige och den omsvängning som skett under särskilt Ek dr PONTUS BRAUNERHJELM är biträdande cheffor l Industriens ruredrJi11gsi115titu1. 1990-talet. Avslutningsvis nämns nÃ¥got om förutsättningarna för den framtida stabiliseringspolitiken samt konsekvenserna av EMU. EjteifrÃ¥gesidan sitt banbrytande verk The General Theory rif Employment, lrtterest and Money som publicerades 1936, utmanade John Maynard Keynes den neoklassiska stabiliseringspolitiska doktrinen som byggde pÃ¥ pris- och löneflexibilitet. Neoklassikerna förnekade visserligen inte att löner kunde vara stela och orsaka temporär arbetslöshet, men de varnade för att motverka dessa effekter med penning- och finanspolitik. Keynes tankar fick snabbt ett betydande inflytande pÃ¥ den ekonomiska politiken. Budskapet i Keynes teori var i korthet att pga olika trögheter i prisbildningen kunde en anpassning tillbaka till ett jämviktsläge ta förhÃ¥llandevis lÃ¥ng tid. Enligt Keynes var störningar i ekonomin nästan uteslutande att hänföra till ekonomins efterfrÃ¥gesida. Följaktligen fanns det ocksÃ¥ möjlighet för staten att genom 310 SVENSK TIDSKRIFT penning- och finanspolitik pÃ¥verka efterfrÃ¥genivÃ¥n i samhället och därmed snabbare Ã¥terfora ekonomin till jämvikt. Ända fram till böljan av 1970-talet dominerade Keynes teser sÃ¥väl den ekononilska teoribildrung som den praktiska stabiliseringspolitikens utformning. Dissendenter fanns, som t ex inom den österrikiska skolan, men de forde en undanskymd tillvaro. Mot slutet av 1960-talet ansÃ¥gs insikten i ekonomins funktionssätt vara sÃ¥ pass detaljerad att det var endast problem av "fine turung" art som Ã¥terstod. Med andra ord, statsmakten kunde inrikta sig pÃ¥ finjustering av ekonomin for att nÃ¥ optimala syssselsättrungs- och välfÃ¥rdsruvÃ¥er. Men under böljan av andra delen av 1970-talet stämde inte modellen längre. Trots ambitiösa stabiliseringspolitiska ingripanden steg inflation och arbetslöshet till rekordnivÃ¥er under efterkrigstiden. Tillväxtmaskinen hade fatt grus i maskineriet och världen hade fatt sin forsta dos av "stagflation". Monetaristerna En tanke som ända sedan Humes dagar pÃ¥ 1700-talet Ã¥terspeglats i ekonomisk teori är att tillgÃ¥ngen pÃ¥ betalrungsmedel pÃ¥verkar prisnivÃ¥n. Denna tanke fick sin moderna utformrling av särskilt Milton Friedman, men även Edmund Phelps. I sin kritik av den Keynesianska stabiliseringspolitiken hävdade de att dels verkade stabiliseringspolitiken med en viss eftersläprung vilket riskerade att forvärra svängrungarna i konjunkturen, dels var penrungpolitiken "neutral", dvs forändringar i penningmängden hade inga reala effekter pÃ¥ sysselsättning och produktion. Med den forstnämnda kritiken menade de att politikernas prognosinstrument var allt for trubbiga samtidigt som det var oerhört svÃ¥rt, for att inte säga omöjligt, att i ekonomiska modeller fanga de psykologiska faktorer som styr människors beteende. Detta innebar att den ekonomiska politiken riskerade att forstärka konjunkturcykler istället for att jämna ut dessa över tiden. Ökad inflationstakt Den sistnämnda kritiken innebar att man enligt Friedman inte kan lura människor genom forändringar i penrungmängden utom for en kort tid (som ocksÃ¥ Friedrich Hayek pÃ¥pekat). Antag att staten ökar penningn1ängden genom att t ex köpa statspapper frÃ¥n den privata sektorn. Allting annat eforändrat tenderar detta leda till en högre inflationstakt i framtiden. För att efterfrÃ¥gan ska stimuleras krävs att individer och hushÃ¥ll inte genomskÃ¥dar detta eftersom en högre inflation urholkar deras tillgodohavanden. Under forutsättning att sparandet syftar till att bibehÃ¥lla en real köpkraftsreserv, leder nämligen en ökad inflation till att sparandet ökar i proportion till det forsämrade penrungvärdet. Den slutgiltiga effekten blir dÃ¥ endast en ökning i inflationstakten, dvs man kan inte pÃ¥verka reala faktorer som arbetslöshet och produktion med forändringar i penningmängden. En annan inflytelserik ekonom, tillika Ã¥rets Nobelpristagare i ekonomi Robert Lucas, vidareutvecklade Friedmans tanSVENSK TiDSKRIFT 311 kegÃ¥ngar genom att integrera dessa med teorin om rationella förväntningar (Lucas 1972, 1976). Om rationella förväntningar karaktäriserar individers beteende, dvs de lär sig modellerna för den ekonomiska politiken och agerar utifrÃ¥n denna kunskap utan att göra systematiska fel, sÃ¥ är effekterna av ekonomisk politik pÃ¥ sysselsättningsnivÃ¥er och nationalinkomst försumbara även pÃ¥ kort sikt. Endast genom att överraska marknaden fÃ¥r ekonomisk politik nÃ¥gon verkan vilket förutsätter att den ekonomiska politiken utförs pÃ¥ ett slumpmässigt sätt. Detta är naturligtvis en orimlighet och följaktligen kan den ekonomiska politiken begränsas till fasta regler där det klart Ã¥skÃ¥dliggörs vilken politik som förs, t ex att penningmängden ökar med ett visst antal procent per Ã¥r. Robert Barra (1974) förde ett motsvarande resonemang beträffande finanspolitiken. Om staten ökade sina utgifter idag utan att dessa finansierades med skattehöjningar sÃ¥ skulle rationella individer omgÃ¥ende minska sin konsumtion för att klara den förväntade framtida höjningen av skatterna. Det kan ocksÃ¥ uttryckas som att en ökning i den privata sektoms förmögenhet pga att staten emitterar statspapper, motsvaras av en exakt lika stor framtida skattebörda vilket neutraliserar föm1ögenhetseffekten. Man brukar sammanfatta detta med att sk Ricardiansk ekvivalens föreligger. Utbudsekonomerna Mot slutet av 1980-talet fanns det alltsÃ¥ starka och teoretiskt väl förankrade argument som förklarade varför traditionell ''Endast genom att överraska marknaden fÃ¥r ekonomisk politik nÃ¥gon verkan vilket förutsätter att den ekonomiska politiken uiförs pÃ¥ ett slumpmässigt sätt. '' stabiliseringspolitik var verkningslös eller t o m forvärrade problemen. PÃ¥ relativt kort tid hade Keynes hegemoni kraftigt underminerats. Det tilltalande i dessa nya teorier, bortsett frÃ¥n att det verkade finnas ett empiriskt stöd, var att de utgick frÃ¥n ett rationellt agerande av individer och företag, vilket skilde dem frÃ¥n den Keynesianska modellen vars utgÃ¥ngspunkt var en mer aggregerad nivÃ¥. l takt med att dessa nya teorier praktiskt taget skjutit efterfrÃ¥gepolitiken i sank, började ekonomins utbudssida dra till sig ett stigande intresse. En allmän observation som kunde göras under 1970-talet var att produktivitetstillväxten minskade kraftigt i en rad länder. Vad berodde detta pÃ¥? En förklaring som lanserades var att det ansÃ¥gs föreligga eftersläpning mellan ny teknologi och dess ekonomiska utnyttjande och att världen befann sig i en skarv mellan den traditionella tekniken och den nya datorteknologin. Andra orsaker som framhölls var en försämrad utbildningsnivÃ¥ och dänned 312 SVENSK TIDSKRIFT en utarmning av humankapitalet samt att olika politiska interventioner skadat ekononlins funktionssätt, dvs olika former av regleringar och skatter. Just skattesidan ägnades en ökad uppmärksamhet. Det mest kända namnet inom den här forskningen är kanske Martin Feldstein, som bl a pekade pÃ¥ att det effektiva, inflationsrensade skattetrycket var nästan dubbelt sÃ¥ högt for foretagen i USA som det nonlinella. Men även for individer kunde de rÃ¥dande skattesatserna verka avskräckande. Det vanligaste sättet att undanhÃ¥lla skatt är trots allt att inte arbeta. Därfor hävdade FeJdstein att skattesystemet, tillsammans med generösa bidragssystem och ett icke aktuariskt socialforsäkringssystem ledde till kraftigt nlinskade incitament for individer och foretag och dänned hade en stark inverkan pÃ¥ de lÃ¥ga produktivitetstalen. För att rÃ¥da bot pÃ¥ dessa nlissforhÃ¥llanden forordades en genomgripande reformering av det amerikanska skattesystemet och en översyn av de regleringar som kunde hämma ekononlin. För den breda allmänheten kom utbudspolitiken att forknippas med den sk Laffer-kurvan, benämd efter ekonomen Arhtur Laffer. I ett enkelt diagram forsökte Laffer visa att om skattesatserna överstiger en viss nivÃ¥ sÃ¥ kommer statens totala skatteintäkter att nlinska. Förklaringen var att höga skatter skulle leda till negativa utbudseffekter eftersom folk skulle foredra fritid framfor arbete, skattefusket skulle öka, etc. Enligt samma resonemang borde därfor en sänkning av skatterna leda till positiva utbudseffekter och främja tillväxten, forutsatt att man passerat den kritiska skattenivÃ¥n. Den politiskt bekväma slutsatsen var att en sänkt skatt skulle betala sig själv genom en ökad aktivitetsnivÃ¥ i ekononlin. Laffer Ã¥tnjöt aldrig nÃ¥gon respekt bland mer akadenliskt meriterade ekonomer men hans starkt forenklade tankegÃ¥ngar fick ett stort politiskt genomslag och var en hörnpelare i president Reagans ekononuska politik. Laffers bestÃ¥ende bidrag var sannolikt att han genom sitt forenklade diagram bidrog till en allmän forstÃ¥- else for att ett mycket högt skattetryck kan ha negativa tillväxtkonsekvenser. Detta är inget kontroversiellt i sig och har heller aldrig bestridits av andra ekonomer. Som en ytterligare utveckling av dessa teorier började ekonomer studera i vilken utsträckning konjunktursvängningar härrörde frÃ¥n störningar pÃ¥ ekononlins efterfrÃ¥ge- eller utbudssida. Om fluktuationer i konjunkturen kan forklaras med reala fenomen som t ex teknologiska forändringar, naturkatastrofer, politik eller andra utbudschocker, är den traditionella Keynesianska efterfrÃ¥gepolitiken nlissriktad. SÃ¥dana fluktuationer brukar benämnas reala konjunkturcykler. Flera statistiska skattningar visar ocksÃ¥ att utbudsstörningar är en viktig forklaringsfaktor bakom konjunktursvängtlingar. Sammanfattningsvis kan sägas att pÃ¥ en forhÃ¥llandevis kort tid hade en falang SVENSK TtDSKRIFT 313 .ll inom nationalekonomin som byggde pÃ¥ neo-klassikernas arbeten lagt fram övertygande teoretiska argument för ett ifrÃ¥- • gasättande av den traditionella Keynesianska stabiliseringspolitiken och dessutom funnit en rad empiriska bevis för att deras pÃ¥stÃ¥enden avspeglades i verkligheten. Under tiden hade dock Keynesianisterna samlat nya krafter och i slutet av 1980-talet presenterades nya argument som föreföll styrka Keynes ursprungliga teorier om ekonomisk politik och som dessutom utgick frÃ¥n individers och företags beteende pÃ¥ ett sätt som verkade förnuftigt. D en första generationen neo-Keynesianska modeller utgick liksom de neoklassiska frÃ¥n att mdivider och företag strävar efter att maximera sin nytta. En frÃ¥ga som restes i dessa modeller var hur det kom sig att priser och löner var sÃ¥ trögrörliga. Neo-Keynesianernas svar var att detta till stor del förklarades av olika kontrakt som förelÃ¥g pÃ¥ marknaden. Dessa kontrakt kunde vara sÃ¥väl explicita som implicita. Bland de förstnämnda Ã¥terfinns t ex olika lönekontrakt - kollektivavtal -som sträcker sig över flera Ã¥r och leveransavtal med prisklausuler. Med implicita kontrakt avses tysta överenskommelser mellan t ex arbetsgivare och arbetstagare, där arbetsgivaren förbinder sig att behÃ¥lla arbetskraft även i perioder av svag efterfrÃ¥gan under förutsättning att arbetstagaren är beredd att öka sin arbetsinsats i tider av stark efterfrÃ¥gan. Motiveringen för denna till synes nÃ¥got irrationella hÃ¥llning frÃ¥n partema är att sökkostnader kan undvikas och att problem med assymmetrisk information rörande kompetens, betalningsfönnÃ¥ga, etc kan undvikas av bÃ¥de arbetstagare och arbetsgivare. SÃ¥dana kontrakt förklarar alltsÃ¥ varför priser och löner är trögrörliga och likasÃ¥ varför det tar tid innan marknader reagerar pÃ¥ förändringar i efterfrÃ¥gan. I en uppgÃ¥ng kan det sÃ¥ledes ta lÃ¥ng tid innan nÃ¥gra effekter märks pÃ¥ efterfrÃ¥gan pÃ¥ arbetskraft och i en nedgÃ¥ng kan företagen behÃ¥lla en viss arbetskraftsreserv. Resultatet är att olika marknader kan förbli i ojämvikt under lÃ¥nga perioder. En bärande linje i en senare variant av neo-Keynesianska modeller är att det kan vara rationellt med en viss irrationalitet. Argumentet kan föras tillbaka till Simons (1955) arbeten om "begränsad rationalitet". Simon hävdade att informationsmängden som individer mÃ¥ste ta hänsyn till för att fatta fullständigt rationella beslut är sÃ¥ omfattande att en viss begränsning är nödvändig. Därför karaktäriseras besluten av begränsad rationalitet. Neo-Keynesianer inom denna inriktning pÃ¥pekade att även om den privata sektorn tar häsnyn till politiska förändringar, som t ex en ökning i budgetunderskottet, sÃ¥ innebär detta inte att nuvärdet av den framtida förväntade ökningen i skattebördan exakt beräknas. För att undvika de sökkostnader som skulle uppstÃ¥ om all tillgänglig information används i beslutsfattande, är det istället rationellt att använda olika tumre- 314 SVENSK TIDSKRIFT KEYNES GÃ…R IGEN gler. Det är dessutom svÃ¥rt att tolka olika prissignaler, särskilt för differentierade varor som t ex fast egendom, vilket innebär att det kommer att ta tid innan en allmän nedgÃ¥ng i prisnivÃ¥n sprids till alla individer i ekonomin. Det kan därför förefalla rationellt ur individens synvinkel att ligga kvar pÃ¥ en lite högre prisnivÃ¥. Efter att en viss tid förflutit kan säljaren vara benägen att gÃ¥ ner i pris men om efterfrÃ¥gefallet accentuerats räcker kanske inte det heller för att att en transkation ska kunna genomföras. För företag kan pÃ¥ motsvarande sätt omställningskostnader av olika slag motivera att varor inte märks om när de första signalerna pÃ¥ ett prisfall uppstÃ¥r, etc. Intervenera PÃ¥ aggregerad nivÃ¥ kan detta fÃ¥ betydande konsekvenser för för den totala efterfrÃ¥gan i en ekonomi. Köparna drar sig ur marknaderna, spararrdet ökar och säljarna är inte benägna att sänka sina priser. Vad neo-Keynesianerna pÃ¥pekade var att vid sÃ¥dan "nästan-rationalitet" finns det utrymme för att intervenera med traditionell Keynesiansk ekonomisk politik för att bemöta svängningar i den aggregerade efterfrÃ¥gan. SÃ¥lunda hävdar t ex Krugman (1994) att sedan slutet pÃ¥ 1980-talet har ocksÃ¥ den praktiska politikens utformning präglats av denna insikt, särskilt vad gäller penningpolitiken. olika ekonomiskt-politiska Ã¥tgärder ska sättas in. Dels kvarstÃ¥r naturligtvis delar av den gamla kritiken som tar upp problemen med att i rätt tid sätta in dessa Ã¥tgärder. De omvälvande valutapolitiska torändringar som inträffade i Europa i början av 1990-talet vittnar ocksÃ¥ om att ett betydande inslag av rationella förväntningar bland olika aktörer i ekonomin. Svensk stabiliseringspolitik Sverige har en lÃ¥ng tradition av aktiv finanspolitik och tron pÃ¥ politikens möjligheter att styra utvecklingen har varit större än i de flesta andra länder. Detta hänger bland annat samman med att en grupp svenska ekonomer inom den sk Stockholmsskolan pÃ¥ 1920 och 1930- talen, parallellt med att Keynes utvecklade sina teorier kom fram till ungefär samma stÃ¥ndpunkter. ldeerna fanns alltsÃ¥ redan väl förankrade bland sÃ¥väl svenska ekonomer som politiker efter andra världskrigets slut. I detta avsnitt relateras kortfattat den svenska stabiliseringspolitiken till den teoretiska utveckling som redogjorts för ovan. Under andra världskriget infördes en rad regleringar pÃ¥ kredit- och kapitalmarknaderna varav mÃ¥nga levde kvar lÃ¥ngt in pÃ¥ 1980-talet. Detta är nÃ¥got som karaktäriserade flertalet industrialiserade länder under den här perioden. Samtidigt var växelkurserna fastlÃ¥sta i det sk Bretton-Woods systemet fram till 1973 Denna renässans för de Keynesianska med den amerikanska dollarn som teserna har kritiserats av framförallt tvÃ¥ ankare. skäl: Dels är det svÃ¥rt att definiera vad Dessa nationella och internationella "nästan rationalitet" innebär och därmed regleringar gav betydande frihetsgrader ocksÃ¥ svÃ¥rt att veta i vilken utsträckning för den ekonomiska politiken. För svensk SVENSK TIDSKRIFT 315 del innebar detta att räntorna kunde sättas av staten samtidigt som finanspolitiken kunde finansieras genom att olika institutioner tvingades att köpa statspapper. Emellertid blev det allt svÃ¥rare att upprätthÃ¥lla dessa regleringar, särskilt vad gäller de monetära strönunarna. Nya instrument utvecklades ständigt, landvinningarna inom informationsteknologin möjliggjorde snabba forflyttningar av betalningsmedel mellan olika länder och placeringar, samtidigt som internationalisering av svenska foretag gjorde det allt svÃ¥rare att kapsla in penningpolitiken nationellt. Under 1980-talet fOljde därfor en vÃ¥g av omfattande avregleringar av den svenska kredit- och kapitalmarknaderna. Även valutaregleringen mjukades upp. De problem som under en lÃ¥ng tid ackumulerats i svensk ekonomi, tillsammans med en olyckligt vald turordning beträffande finansmarknadernas avreglering och skattereformen, medforde att Sverige vid 1990-talets början befann sig i en besvärlig situation med accelerande budgetunderskott, skakiga offentliga finanser och en räntenivÃ¥ som steg fram till kollapsen av kronforsvaret hösten 1992. Sedan dess har finanspolitiken anpassats for att ra budgetunderskotten under kontroll och stabilisera statsskulden, samtidigt som penninpolitiken har stramats Ã¥t for att hÃ¥lla inflationen under tre procent. FramgÃ¥ngsrik stabiliseringspolitik Generellt sett var stabiliseringspolitiken framgÃ¥ngsrik under 1950- och 1960- talen. Även om efterfrÃ¥gepolitiken dominerade fanns ocksÃ¥ inslag av utbudspolitik. Staten styrde delvis efterfrÃ¥gan genom en kvantitativ allokering av investeringsflödena, särskilt till bostadssektom. Utbudspolitik lÃ¥g bakom de sk investeringsfonderna, där man med betydande skatteincitament forsökte styra investeringarna över tiden. Samtidigt introducerades den svenska arbetslinjen där det nyinrättade AMS spelade en central roll. Som Lindbeck (1975) pÃ¥pekade forefoll dock stabiliseringspolitiken att fungera bättre i tider av recession än vid högkonjunkturer. Det är politiskt lättare att spä pÃ¥ efterfrÃ¥gan än att strama Ã¥t i tider av högkonjunktur. Detta ledde till att vissa inflationistiska tendenser och bytesbalansproblem började framtona redan i slutet av 1960-talet. U ppmuntrade av den i ett internationellt sett mycket lyckade stabiliseringspolitiken under 1950-och 1960-talen, med en anmärkningsvärd lÃ¥g arbetslöshet som främsta kännetecken, gick politikerna in i 1970-talet fyllda av själfortroende och politiska ambitioner. En manifestation pÃ¥ detta var utbyggnaden av den svenska industripolitiken under detta decennium, som styrdes frÃ¥n SIND, Statens Industriverk. Genom selektiva insatser skulle industrin styras in pÃ¥ de rätta banorna och kriser mildras genom mjuka övergÃ¥ngar som skulle Ã¥stadkommas genom subventioner och andra industripolitiska medel. De inledande Ã¥ren av 1970-talet 316 SVENSK TIDSKRIFT KEYNES GÃ…R IGEN? .. karaktäriserades av rekordhöga löneökningar som under en tvÃ¥-Ã¥rs period hamnade kring 40 procent. Detta, tillsammans med en medvetet mycket expansiv finanspolitik, bidrog till att efterfrÃ¥gan hölls uppe under den första oljekrisen 1973 och över konjunkturtoppen 1975. Därefter slog recessionen till med full kraft. Tilltron till en expansiv överbryggningspolitik var dock orubbad och en aktiv finansplolitik användes användes sÃ¥väl under recessionen som den andra oljekrisen nÃ¥gra Ã¥r senare. Dessa tvÃ¥ faktorer - de rekordhöga löneökningarna och oljeprischockerna - ledde till att inflationen nÃ¥dde nivÃ¥er som vid fasta växelkurser gjorde det svÃ¥rt för svenska företag att konkurrera pÃ¥ världsmarknaden. Ett allt mer frekvent inslag i den ekonomiska politiken blev därför devalveringar för att kompensera för den inhemska prisstegringstakten, vilket kulminerade i den historiska "engÃ¥ngsdevalveringen" 1982 pÃ¥ 16 procent. För att komma till rätta med inflationen bötjade ocksÃ¥ ett mönster med mer aktiv inkomstpolitik framtona där staten pÃ¥ olika sätt intervenerade i lönerörelserna. Den historiskt mycket stora devalveringen 1982 skedde i ett läge dÃ¥ arbetslösheten i ett internationellt perspektiv var pÃ¥fallande lÃ¥g, ca 3-4 procent. Efter devalveringen nÃ¥dde därför produktionen relativt snabbt kapacitetstaket och nya inflationsspiraler sattes igÃ¥ng. För att ra bukt med dessa valde dock staten under 1980-talet en ny strategi, den sk normpolitiken etablerades. För att lyckas med en sÃ¥dan politik krävs att staten snabbt förrnÃ¥r etablera ett förtroende för sin ekonomiska strategi. Trots upprepade räntehöjningar, särskilt mot slutet av perioden. visade sig detta vara en övermäktig uppgift. Det besvärande kostnadsläget för svenskt näringsliv och den tidigare svenska devalveringshistorien bäddade för den slutgiltiga kollapsen av kronförsvaret hösten 1992. Det är först därefter som en politik som syftar till att bryta inflationsförväntningarna verkligen utformades. Denna grundas pÃ¥ en i egentlig mening traditionell stram efterfrÃ¥gepolitik med höga räntor och en betydande arbetslöshet, dvs exakt samma beska medicin som t ex USA, StorBritannien och flera andra länder genomlidit ett drygt decennium tidigare. Ett genomgÃ¥ende drag i svensk stabiliseringsekonomisk politik under efterkrigstiden är sÃ¥ledes, trots betydande inslag av sÃ¥väl finans- som penningpolitik, att devalveringar har varit det dominerande botemedlet för att ta svensk ekonomi ur de senaste decenniernas kriser. Detta illustreras schematiskt i figur l som visar vad vi kan kalla den svenska devalveringscykeln. PÃ¥ den horisontella axeln avtecknas industriproduktionen medan relativ arbetskraftskostnad mot omvärlden kan avläsas pÃ¥ den vertikala axeln. I figuren, som hämtats frÃ¥n Jakobsson (1994), gÃ¥r cykeln gÃ¥r frÃ¥n en devalvering till Ã¥terhämtning, uppgÃ¥ng, SVENSK TIDSKRIFT 317 Figur l. Den svenska devalveringscykeln Stagnauon AULC/lrend Kostnadskns Devalvenng Aterhämtning 100 lnduslnprodllrend Källa: Jakobsson (1994) överhettning, stagnation och tillbaka till l en ny devalvering. I figur 2a och 2b visas utfallet av devalveringscykeln för de senaste tvÃ¥ decennierna. Särskilt i figur 2b illustreras en tydlig devalveringscykel frÃ¥n 1982 Ã¥rs devalvering fram till kronans kraftiga depriciering 1992. Detta Ã¥skÃ¥dliggör pÃ¥ ett klargörande sätt de svÃ¥righeter svensk ekonomisk politik ställdes inför mot slutet av 1980-talet när syftet l var att bryta de tidigare inbyggda inflations- och devalveringsförväntningarna. Sanunanfattningsvis kan konstateras att Keynesianismen visserligen har upplevt en blygsam renässans, men att detta till stora delar beror pÃ¥ svagheter som blottats i de teorier som lanserades pÃ¥ 1970- och 1980-talen snarare än styrkan i den neo-Keynesianska ansatsen. PÃ¥ ett övergripande plan har flertalet ekonomer Figur 2a. Devalveringscykeln 1973-1983 318 120 115 110 105 100 90 95 85 60 60 85 77 ~· 81 78 .'80 •:···· .79 .. ·.:& 82 ~ .063 90 95 100 Källa: Jakobsson (1994) 7~ 75- :. : 73 74 ·-.... 105 SVENSK TIDSKRIFT ~ l ___, J l 110 115 120 - KEYNES GAR IGEN Figur 2b. Devalveringscykeln 1983-1993 120 ,---,----,----,----,----,----,---,-----, 115 110 ~-1·Â- ~--~--~----792~~9,~----~---r--~ 105 L_ 100 l ..---+----~---r----1~---~89~----+---~ r---,_---+--~+----r----~,~~----+---~ 95 ~--~--~----+----t-85~~---r--~----4 ,t_.l87 90 116 85 ... 83 .··· 84 80 80 85 90 95 100 105 110 115 120 Källa: Jakobsson (1994) ägnat utbudssidan betydligt mer uppmärksamhet än tidigare och en sund skepsis beträffande den ekonomiska politikens möjligheter har ocksÃ¥ accepterats av flertalet ekonomer och även av mÃ¥nga politiker. SÃ¥ tillvida har neo-klassikerna, eller den konservativa kritiken av Keynes, haft ett bestÃ¥ende inflytande och idag domineras den tillämpade ekonomsika politiken av dessa tankegÃ¥ngar. Ã… andra sidan har de allra enklaste politiska slutsatserna som kunde härledas ur monetaristiska och utbudsinriktade modellerna förkastats. Inte minst i Sverige har utbudsidan varit fciremÃ¥l for ett stigande politiskt intresse, även om selektiv utbudspolitik bedrivts sedan länge. I Sverige kom dock denna reaktion ungefär ett decennium senare än i andra länder. Istället har den svenska politiken baserats pÃ¥ ackommoderande växelkursfcirändringar. Den överhettning och de excesser som det funnits inslag av i särskilt finanspolitiken, kulminerade i 1990-talets kris dÃ¥ mer än 200000 industrijobb forsvann under en Industriproduktion/trend tre Ã¥rs period. Den framtida utrymmet for en aktiv ekonomisk politik i Sverige kommer under lÃ¥ng tid att vara starkt begränsat. För det forsta tillÃ¥ter inte det statsfinansiella läget en expansiv finanspolitik, samtidigt som penningpolitiken inriktats pÃ¥ att bryta inflationsförväntningarna och se till att takten i prisstegringarna hÃ¥lls under tre procent per Ã¥r. Devalveringsvapnet är inte heller tillgängligt längre, och dessutom överflödigt, eftersom den svenska kronan numera flyter fritt. För det andra sätts ramarna for den ekonomiska politiken stor utsträckning av den Europeiska Unionen. För närvarande är det de sk konvergenskriterierna - dvs kraven pÃ¥ att svensk räntenivÃ¥, inflationstakt och statsskuld 1999 skall uppnÃ¥ nivÃ¥er som är i paritet med de bästa länderna inom EUfcir att Sverige skall ra vara med i den valutaunion som planeras träda i kraft 1999 - som styr den ekonomiska politiken. Inom ett framtida en framtida monetär union (EMU) sÃ¥ kommer villkoren for den ekonomiska politiken att i SVENSK TIDSKRIFT 319 KEYNES G A R l G E N ännu högre grad bestämmas gemensamt av EV-länderna. EMU innebär bÃ¥de nackdelar och fordelar for svensk ekonomi. Inom den monetära unionen sÃ¥ kommer en enhetlig ränta att etableras, vilket for Sveriges del sannolikt innebär en varaktigt lägre nivÃ¥. LikasÃ¥ kommer osäkerheten om priser i olika länder elimineras vilket främst skulle gynna hushÃ¥ll och de mindre foretagen. A andra sidan sÃ¥ innebär EMU att en gemensam valuta infors och foljaktligen elimineras möjligheterna for svensk ekonomi att devalvera sig ur olika kriser. Samtidigt är det svÃ¥rt att hävda att de Ã¥terkommande devalveringarna lÃ¥ngsiktigt gynnat Sverige, särskilt mot bakgrund av den industriella kris som vi just erfarit. Oavsett om EMU forverkligas i den utsträckning som stipuleras Maastricht-avtalet eller eJ, sÃ¥ vilar ansvaret pÃ¥ oss själva for att svensk ekonomi i framtiden skall nÃ¥ hög tillväxt och att den traditionella svenska välfärdsstommen bevaras. Referenser Bergman, M., Jonung, L., Svenskt och internationellt konjunkturberoende, bilaga 13 till Ungtidsutredningen 1995, Fritzes, Stockholm. Barre, R., 1974, Are Govemment Bands Net Wealth?, Journal of Political Economy, Vol. 82. Blanchard, 0., 1989, A Traditional Interpretation of Macroeconomic FluclUations, American Eecnornie Review, Vol 79. Blanchard, 0., Quah, D., 1989, The Dynamic Effects of Aggregate Demand and Supply Disturbances, American Economic Review, Vol 79. Branson, W., 1979, Macroeconornic Theory and Policy, Harper&Row, New York. Braunerhjelm, P., Gerlach, S., 1982, Rationella forväntningar och ekonomisk stabiliseringspolitik, Ekonomisk Debatt, nr 8. Friedman, M., 1968, The Role of Monetary Policy, American Eecnornie Review, Vol 58. Gerlach, S., Klack, J., 1991, Supply and Demand Disturbances and Swedish Business Cycles 1864-1988, Skandinaviska Enskilda Bankens Quarterly Review, Vol 1- 2. Jakobsson, U., 1994, Svensk stabiliseringspolitik, i Marknad och politik, red. B. Söde,.,ten, Dialogos, Lund. Krugman, P., 1994, Valser om välfard, Juridik&Samhälle, Stockholm. Lindbeck, A., 1975, Svensk ekonomisk politik, Aldus, Stockholm. Lucas, R., 1972, Expectations and the Neutrality of Money, Journal ofEconornic Theory, Vol 4. Lucas, R., 1976, Econometric Policy Evaluation: A Critique, i The Phillips Curve and Laber Market, red. K. Brunner och A. Meltzer, Carnegie-Rochester Conference Series on Public Policy, Amsterdam. Muth, J., 1961 , RationaJ Expectations and the Theory of Price Movements, Econometrica, Vol 29. Phelps, E., 1967, Phillips Cur-ves, Expcctations of Inflation, and Optimal Unemploymem Over Time, Economica, Vol 34. Phillips, A., 1958, The Relation Between Unemployment and the Rate of Change of Money Wages in the United Kingdom 1862-1957, Economica, Vol 25. Sargent, T., 1973, Rational Expectations, the Real Rate of lnterest, and the Natural Rate of Unemployment, Brookings Papers on Economic Activity, Vol 2. Sargent, T., Wallace, N., 1975, Rational Expectations, the Optimal Monetary Instrument and the Optimal Money Supply Rule, Journal of Political Economy, Vol 83. Simon, H., 1955, A Behaviorial Mode! of Rational Choice, Quarterly Journal of Economics, Vol 69. 320 SVENSK TIDSKR1FT